Kalashelgen över

Kalashelgen över

Så var det måndag igen, och kalashelgen är över. På det stora hela får helgen ett gott betyg, framför allt för att H har varit så glad över att få träffa (nästan) alla han tycker om, och han har fått presenter som han verkligen velat ha, och lekt som en galning.

Vi hoppade över att ha barnkalas, med kompisar från förskolan, för det kändes inte nödvändigt i så här tidig ålder. När jag frågat H om vilka som han vill bjuda på kalas har han bara sagt: E (våra vänners snart 5-åriga son) och ”alla mina gubbar”. På förfrågan om vilka alla ”hans gubbar” är så framkom det att det är hans beteckning på farmor, morfar, mormor, farbröderna, morbror, nästangrannarna o.s.v. I hans värld är alla barn ”pojkar” eller ”kompisar”, och alla vuxna tydligen ”gubbar”…

Så vi bjöd in den närmaste släkten och de vänner vi umgås närmast med. Mormor dök upp redan i onsdags, eftersom jag tänkte visa henne på porten redan efter kalaset på lördag, då hon kunde följa med min lillebror hem, så att vi fick plats för övernattande vänner från Eskilstuna. Dagarna närmast kalaset bara rasade iväg utan att någonting hanns med alls, trots att H mest lekte med mormor.

I vanlig ordning stod vi således och panikstädade och förberedde kalaset bara timmar innan gästerna skulle anlända. Trots att vi valt att göra det enklaste enkla – korvgrillning, kaffe och tårta – var det fullkomligt kaos innan. Jag stod på förmiddagen och gjorde succétårta (som jag alltid gör när det kommer många gäster, eftersom den är både lättlagad, god och glutenfri), och vi sprang runt och försökte få huset att se…i vart fall inte ohygieniskt smutsigt ut. Den ursprungliga planen var att ha hela tillställningen i trädgården, men vädret envisades med att vara grått och regnigt in i det sista.

B krisade totalt och tappade bort en dammtrasa när han gick runt och städade, mitt i torkandet, liksom. (Vi har fortfarande inte hittat den…) Jag fick panik över smörkrämen till tårtan som inte alls stelnade i den takt den borde, medan jag sprang runt och gjorde punktinsatser på de ställen där skiten syntes mest. Och sedan började folk välla in.

Men det blev faktiskt trevligt. Min tårta blev god, även om smörkrämen runnit ut en hel  del på skärbrädan som jag monterat tårtan på (och i halva kylskåpet…), och gulliga nästangrannarna hade med sig två jättefina hembakta marsipantårtor med vägar i form av en trea, och små bilar, motorcyklar och annat i marsipan som körde runt på dem. Ingen gick hungrig, och nästan hela min fula tårta slukades av nöjda gäster.

Kalasets huvudperson fick en massa fina presenter, och lekte med alla ”sina gubbar”. Eskilstunavännerna dök upp först mot kalasets slut, och H och E lekte sedan kanonbra tillsammans i många timmar. De var trädgårdsmästare och ”jobbade” (lade högar av grus och fallfrukt på gräsmattan) flitigt. När vi hade gjort oss av med kalasbesökarna och började plocka fram lite ost och chark dök de dock upp som en svärm hungriga egyptiska gräshoppor, redo att bara sluka allt i sin väg. Vi fick skynda oss att slänga ihop deras middag medan vi körde ut dem på balkongen med en liten skål chips, för att undvika att de plundrade faten på all parmaskinka och manchego.

När kvällen började bli sen blev det dock osämja, och E blev arg på H och ville inte leka mer. Stackars H grät och bad om förlåtelse, medan E var sur och sa att H inte var hans vän. Mitt hjärta gick sönder, och jag försökte mitt bästa att kväsa agget jag fick mot den andra pojken. Herregud, vad det är jobbigt när andra barn är elaka mot ens eget barn! Jag blir ju skitarg inombords, även om jag vet att barn är barn och bråkar med varandra och att det snart är bortglömt.

Ett par medlande föräldrar fick sätta sig med gossarna i soffan och sätta igång Netflix, varpå H strax somnade i min famn, och E nattades en kort stund därefter i gästrummet. Nu kunde friden ha lagt sig, och kräftorna ätas. Men nej, för då vaknade strax L och grät otröstligt. Hon hade sovit rätt kasst på dagen, eftersom det var folk och liv överallt, men verkade ändå inte vilja sova. Plötsligt kaskadkräktes hon över hela sig själv och hela sin Yoyo.

Hon hade fått en bula och ett blåmärke i pannan efter en vurpa i lekrummet på förmiddagen (passad av en mormor som kanske inte riktigt har de där blixtsnabba småbarnsföräldersreflexerna längre) och tankarna började rusa. Har hon fått hjärnskakning? Men hon hade ju varit pigg och glad hela dagen, utom när vi försökt få henne att sova. Men så märkte jag att hennes snoriga näsa nog var mer än bara gråtsnor. Jodå, nu rann näsan rejält. Förkylning på ingång! Vi fick plocka in Bee3 medan Yoyons textilier gick i tvätten, och strax sov hon igen.

Så blev det äntligen kräftdags. Jag höll på att somna i tallriken direkt efter avslutad middag, men ingen annan var på direkt partyhumör heller, så vi avrundade relativt tidigt. L höll mig vaken i omgångar natten igenom, men jag kunde i vart fall stanna kvar i sängen till klockan 8 på söndagsmorgonen. Söndagen blev loj, med en liten promenad ner till stranden innan vännerna åkte hemåt. Pojkarna, som nu var sams och glada igen, badade näck och stojade runt i vattenbrynet.

L var såklart trött och gnällig, förkyld som tusan, och när hon äntligen somnat (sent) på söndagskvällen var jag helt matt. Eftersom hon sovit dåligt i tre veckor blev det verkligen jobbigt när hon dessutom var gnällig och svår att få att sova middag – det var som att ha en riktigt liten bebis igen, den här känslan av att aldrig få fem minuter för sig själv.

Jag fick dock min belöning efteråt, för det dröjde till TJUGO I SEX imorse innan hon vaknade och krävde att få lämna spjälsängen för min säng. Och väl där ammade hon lite och somnade in en dryg timme till?!? Hade det inte varit för att jag vaknade med en hemsk låsning i nacken/axeln/skuldran som gör ont som fasiken varje gång jag rör på mig hade jag känt mig som en helt ny människa. Det var tre veckor sedan jag fick en hyfsad natts sömn senast, och jag har blivit benägen att halvsomna lite här och där bara jag sätter mig ner en stund.

Idag har det varit business as usual – H har varit på föris fram till kvart över två, och jag och L har bara varit hemma på förmiddagen. Eftermiddagen har spenderats med att försöka få trött bebis att sova middag en stund (lönlöst), och skälla ut storebror för att han tydligen tagit av ena larvfotsbandet på sin sprojlans nya leksaksgrävmaskin och slängt i soporna. Igår. Blir till att gräva igenom en kladdig soppåse full av tårtrester, blöt kaffesump och bajsblöjor sen då, för att se om den finns kvar i soptunnan i köket… Oh, joy!

Näe, nu måste jag fixa lite middag, och se om jag överlever en kväll till i denna cirkus kallad småbarnsliv. Imorgon blir det kontoret.

 

 

Krasslig bebis, men det är i alla fall fredag!

Krasslig bebis, men det är i alla fall fredag!

Det verkar som att förklaringen till att lillasyster var så arg och ledsen hela dagen igår är att hon är lite förkyld igen. Hon är täppt i näsan, och magen har varit lite i olag, med två bajsblöjor, två ”pruttblöjor” och en hel del kräk igår. Förhoppningsvis blir det inte mer än så.

Idag är hon trött, och har till och med somnat så djupt att hon kan sova bredvid mig i soffan istället för på mig. Och är det inte typiskt bebis att föredra att ligga i soffan med amningskudde och den vanliga filten istället för den särskilt inköpta och omsorgsfullt bäddade bebissängen som skulle vara hennes sovplats i vardagsrummet?

Jag har fått plocka upp datorn och ska se till att utnyttja detta ovanliga tillfälle till max. Så det få bli ett snabbt inlägg här innan jag tar itu med allt annat jag har behövt göra på datorn, men inte kunnat göra på grund av bebis i famnen.

Igår kväll sov hon en liten stund i sin dagbädd på kvällen, och jag fick äntligen chans att packa upp kläderna som jag beställt från JNY colourful kids:

En i mitt tycke lite väl ”pojkig” samling kläder till H, men jag kan inte motstå lockelsen i att få se glädjen i hans lilla ansikte när han får syn på kläderna med utryckningsfordon. Han är helt tokig i kläder med fordon på, och går och pekar och kommenterar när barnen på förskolan har brandbilströjor och traktorbyxor. Tröjan med höstmotiv var mammans val, och liksom de svarta baggybyxorna i manchester var den på rea.

Fordonströjorna och byxorna i storlek 104, och hösttröjan i 110. Det är svårt att veta hur snabbt han kommer att växa framöver, men storlek 98 är precis lagom nu, så det känns dumt att köpa mer kläder i den storleken. Han använder redan en hel del kläder i storlek 104, och de är inte jättestora. De svarta byxorna i storlek 104 ser dock helt enorma ut, men ska ju å andra sidan vara ”baggy”, med muddar både upp- och nedtill.

Hela anledningen till beställningen var såklart det underbara mönstret med ryska dockor. Jag hade sett bodyn på nätet redan under graviditeten, men vågade mig inte på att beställa den innan födseln. Helst klär jag mina barn könsneutralt, men är (tyvärr) ännu inte helt bekväm med att klä dem i kläder som är starkt kodade till det andra könet. Så jag hade inte köpt den rödrosa babusjka-/matrjoskjabodyn till en pojke, även om jag vet att det är lite inskränkt. Nåväl, det blev en flicka, och jag fick chans att köpa den efterlängtade bodyn. Bodyn med blommönster i samma färger, och röda byxor som passar till båda överdelarna, var också kärlek vid första ögonkastet.

Det fick bli storlek 62 på överdelarna och 68 på byxorna, eftersom Von Rosen-skenan gör att storlek 56 kan bli kortlivad. Plus att hon redan för ett par veckor sedan var 55,7 cm lång. Många som ser henne reagerar på att hon är lång, men jag hoppas att storlek 62/68 ändå kommer att räcka ett tag. Blåbärsklänningen var på rea, och inköptes i storlek 74, för det borde bli aktuellt i sommar.

Nu dags för lite administration, sedan är det fredag! Trots att jag är föräldraledig är jag så lättad när det blir fredag. Eftersom jag är egenföretagare blir jag ju aldrig 100 % ledig, och på vardagarna känner jag mig stressad över att jag inte jobbar. Har liksom känslan av att jag skolkar för att jag inte är på jobbet. Men på helgerna kan jag slappna av på riktigt, för då hade jag ju ändå inte jobbet.

När H är stökig är något fel

När H är stökig är något fel

Så kom sen facit med förklaringen till H:s stökighet -han är ju förkyld! Jag borde ju veta vid det här laget att min goa unge inte är en sådan som stökar, bråkar och lever om helt utan anledning.

Så jag spenderade en hel natt på att vara mest arg och irriterad för att han vägrade sova, när han hade en förkylning på gång med allt vad det innebär i form av halsont, huvudvärk, frusenhet och allmän ynklighet.

På dagen var H pigg och glad, så vi gick ner på stan och fikade och gick på loppis. Jag fyndade två kuddar för 15 spänn styck och två par gardinlängder för 40 spänn paret. Så fina!

IMG_2793

Hemma i lägenheten tränade H krypning och tog sig till och med mellan rummen själv. Han hade en massa leksaker som mormor sparat att leka med. Han har dock lite svårt ännu att ta sig till krypläge när man sätter honom upp: han viker sig dubbel och försöker dra sig rätt.

Sömnen var upphackad i natt också, men med en mer förstående och inte så lite skamsen mor, som istället för att svära och väsa ”tyst!” låg lugn och smekte den lilla pannan, pussade liten nästipp och gav nappen tillbaka utan djupa suckar.

IMG_2791

Nu är vi på väg hemåt igen. Lilleman sitter i Ergobaby Stowaway resesele och sover, precis som på vägen upp. Mycket smidigt!

IMG_2802

Den tredje middagsgästen

Den tredje middagsgästen

Vi försökte oss på en mysig middag på tu man hand, jag och B. Tyvärr fick vi sällskap av ytterligare en middagsgäst.

Personen ifråga rapade och pruttade ogenerat vid bordet, insisterade på att få äta från andra gästers tallrikar och var högljudd när han inte fick som han ville. Han kladdade på duken med berått mod, och som final sket han ner sig och kaskadkräktes över hela sig själv och sin stol. Han delade frikostigt med sig av allehanda bacillusker när han nös och hostade ut över bordet.

Han är för go’ vår son.

Vi hämnades med att spola hans näsa med saltvatten, i förhoppningen att han skulle somna sedan. Det gjorde han.

Första förkylningen och hejdå liggdel

Första förkylningen och hejdå liggdel

B fick med sig en förkylning hem från fjällen, och idag har den även drabbat vår lilleman. Jag tyckte att han inte riktigt var sig själv igår, lite hängig och med dålig aptit och att det lät lite snörvligt när han ammade. Men det var inget jättetydligt, och imorse var han pigg, så vi åkte till babysimmet som vanligt, fast jag fick vara ensam förälder i poolen. Fick stå med väskan på en barnstol och näcka mitt framför dörren när vi kom dit, för det var folk där som skulle simma tiden efter oss som prompt skulle byta om just då i det alldeles för trånga omklädningsrummet. SUCK!

H hade roligt i vattnet en stund, och vi övade på att röra oss framåt mot en leksak han ville ha när han sparkade med benen, men stå stilla om han inte sparkade, så han ska lära sig kopplingen mellan sparkar och framåtdrift. Fisken var lika rolig den här gången. H tröttnade snabbare än vad jag hade väntat mig med hänsyn till hur länge han orkade bada i Norge. Han var småkinkig mot slutet, men det var en annan bebis som var ännu tröttare så vi hann knappt med avslutningssången. Sedan duschade jag av och bytte på honom och lämnade över honom till B, som väntat i uppehållsrummet, innan jag själv duschade och klädde på mig.

När vi kom hem blev det tydligt att lilleman var krasslig, hes och rosslig i halsen och snor som rann, vilket förklarade varför han blev trött och kinkig på babysimmet. Jag som fasat så mycket för första gången han blir sjuk känner mig faktiskt ändå rätt lugn. Förmodligen för att han är på relativt gott humör, och att han bara har lätt feber.

Jag ville ändå vara förberedd, så jag rädade närmsta apotek på diverse barnmediciner och annat som kan komma väl till pass om H blir sämre. Eftersom lite frisk luft nog är nyttigt tog jag med lilleman i vagnen.

På sista tiden har liggdelen till buffalon knappt använts, och mer eller mindre undermedvetet har den liksom fasats ut. När vintern kom, och det blev för blött och smutsigt att ta in vagnen som extra sovplats i kök och vardagsrum, började vi använda den extra långa mjukliften från Phil & Ted’s till det istället. Och H har blivit så intresserad av omvärlden att han har haft svårt att slappna av i liggdelen på sistone, bara legat och lyssnat. Vi har mest använt babyskyddet på vagnen under vintern.

Så idag bestämde jag mig för att det var dags. Eftersom H är förkyld är det bättre för honom att vara mer upprätt, och han vill ju helst sitta hela tiden nu. En stor nackdel med Bugaboo Buffalo är att den inte är en äkta duovagn; sitt- och liggdel är bara olika tygklädslar som sätts på samma ram. Det går inte att växla fram och tillbaka, så jag har dröjt med bytet så länge jag kunnat. Men nu är liggdelstyget avmonterat för att tvättas och vikas undan i väntan på ett framtida syskon.

Och min lille, store kille var så glad i sin ”nya” vagn, och verkade sitta bra under hela promenaden.

imageimage

Åkpåsen B 212 Evolution från 7 A.M. Enfant passade bra även i sittdelen, selen gick igenom fint eftersom det är långa karborreförsedda öppningar i ryggen. H är inte så lång ännu, så det går bra att ha Bugaboos organizer som jag hade den innan, hängande i ringarna på påskrokarna. Eftersom H kommer att åka vänd mot mig i vart fall det närmaste halvåret funkar det inte så bra att ha organizern på ryggstödet. Och på bygeln känns det som att den är i vägen.

Efter middagen fick H aprikospuré till efterrätt, det tyckte han var jättegott, trots förkylning och minskad aptit. Annars har han inte velat ha så mycket mat eller flaska, men tutte är gott och tröstande ändå. Lilla sötnosen, vad jag lider med honom…