Insomnia

Insomnia

Jahapp. Här ligger jag och är vaken. Vilket jag varit sedan 02.14. Har kollat av alla sociala medier. Kan inte spela Farm heroes, för min iphone drämde jag i stengolvet på pizzerian häromdagen, och skärmen är – om än fullt fungerande – täckt av ett finmaskigt spindelnät som skymmer sikten, och det sticks i fingrarna av glassplittret när jag tvingas swipa. Att hitta en auktoriserad reparatör utan att behöva resa ett antal mil verkar svårt, och även klåparna på stan här tar närmare 2000 spänn för ett skärmbyte. Wtf! Det är ju bara ett litet glas!?!

Till den allmänna misären kommer att barnet lyckades natta båda föräldrarna igår. För andra gången denna vecka. Nattningarna är det absolut värsta jag vet just nu. Det blir alltid för sent, barnet härjar och snor runt i sängen i all evighet, och sparkarna mot min mage duggar tätt. Inifrån magen däremot är det fortfarande helt tyst och stilla, sedan en vecka snart.

Jag kan inte låta B natta själv heller, för då blir det strax panikgråt från barnet efter mamma. Så de senaste kvällarna har vi nattat gemensamt. Det underlättar att flankera barnet från båda sidorna, så minimeras antalet gånger en behöver släpa tillbaka illbattingen till sängen, skrikandes och gråtandes. Men resultatet blir i regel att en eller båda av oss somnar. Om jag lyckas släpa mig upp igen är klockan i regel närmare 22, och mängden nytta utförd i hemmet minimal.

Nej, jag mår verkligen inte bra just nu. Jag trampar bara vatten och blir inte klar med något vare sig på jobbet eller hemma. Högar byggs upp, och jag känner mig bara jagad och otillräcklig. Inga rutiner alls har kommit på plats, kosten förskräcklig (påspädd av att jag verkligen inte gillar grönsaker just nu) och motionen nästan obefintlig. Jag kan inte begripa hur jag kan ha mindre tid än någonsin både på jobbet och hemma när jag just skurit ner restiderna med mer än två timmar per dag? Och B vill umgås med folk på helgerna, vilket bara stressar mig ännu mer.

Må-bra-hormonerna som flödade under förra graviditeten finns inte denna gång. Jag håller på att duka under av stress, och kan inte göra något för att förbättra min situation. När jag tänker efter är det ju ett under om knyttet överlever detta. Stress och kaos och säkert två veckor sedan jag kom ihåg att ta en endaste gravidvitamin. Med H var jag bara full av harmoni oavsett vad som hände runtomkring, åt mina vitaminer och omega 3-kapslar, promenerade och vattengympade, och fick i vart fall ner en och annan sallad och en frukt här och där.

Stackars, stackars knyttet (om hen fortfarande lever därinne). Undrar vad mitt leverne och mående just nu egentligen gör för skada på hens utveckling? Kanske kommer hen att bli ett mindre harmoniskt och tryggt barn än H? Intellektuellt svagare? Jag törs knappt tänka på det heller, jag orkar bara inte mer nu.

Midsommarstressar (och prokrastinerar meddelst shopping)

Midsommarstressar (och prokrastinerar meddelst shopping)

Ja, jösses vad tiden springer iväg! Det är redan dagen före midsommar. Drivor av jobb ligger ogjort. Mamma kommer på besök över helgen, och dyker säkert upp om någon timme. Pappa med fru ska också ansluta till middagen hos oss ikväll. Imorgon midsommarfirande med nästan-grannarna, med mamma i släptåg. Lördag middag hos pappa med fru, med mamma i släptåg. Söndag köra iväg mamma, och åka till svärmor på middag. Sedan är det måndag igen och ny arbetsvecka, med ett nästan översvämmande mötesschema att lägga till de redan ansamlade drivorna.

Men. Vi har flyttat ut ur gamla huset nu! Sånär som på ett par påsar med pantflaskor och en låda med minnen från H:s första tid, som inte fick plats i det sista släplasset. Som vi har slitit! Jag skolkade från kontoret i tisdags, eftersom jag ändå mest hade ont i halsen och tyckte synd om mig själv. Så jag och B åkte hem till farbror M, där vi hade ett släp fullt med skräp stående sedan helgen. Plockade upp både M och släp, tömde släpet på tippen här i närheten.

Åkte in till gamla huset, och släppte av H på föris på vägen (mitt i lunchen). Släpade och röjde och packade. En tur till Hagby-tippen. Röjde mera, och packade vagnen med saker som skulle till nya huset. B och M åkte till nya huset, medan jag fick gå till fots och hämta H på föris. Utan barnvagn. Lååång promenad till gamla huset med avkomman. Pauser för glass, och för att avkomman lade sig ner på vägen när vi var nästan framme, och mest ville krypa runt på stället.

B kom tillbaka ensam med bil och släp. Vi fortsatte släpa, röja och packa, med H springandes runt benen. När klockan var 20.30 hade både pappan och barnet krisat ihop av trötthet och hunger, men släpet var i alla fall nästan färdigpackat. Vi fick konstatera att allt inte fick plats, och dra iväg för middag på Max på vägen hem. Lilla skrutten var så tapper, och åt faktiskt hela sin hamburgare och sina äppelklyftor, lite av min hamburgare och en stor del av mina pommes. Sedan slocknade han så fort han hamnade i bilen igen.

22.45 var vi hemma. Med ett sovande barn i bilen, som var fullpackad med saker, samt släpet. Vi var tvungna att packa ur allt, eftersom B behövde åka till gamla huset även på onsdagen, för att ta ett sista lass till tippen och ett hem. Någon gång före midnatt stupade jag i säng, med stumma ben och rumpa efter att ha sprungit upp och ner för trapporna mellan övervåningen, undervåningen och källaren i gamla huset precis hela dagen. Och burit och burit och burit. Gravid och med halsont…

Igår var jag rätt mör och trött på jobbet, och stackars B fick slita ensam större delen av dagen med de sista lassen. Men. Nu. Är. Det. Gjort. Gamla huset står tomt och öde, och vi kan fokusera på andra saker. Som arbete. Midsommar. Och uppackning av alla hundraartontusen kartonger som står utspridda hemma. Idag blir det dock bara till att ringa de mest akuta jobbsamtalen, fixa i ordning ett gästrum till mamma, och ordna middag till alla päronen på min sida. Äntligen får vi möjlighet att berätta om knyttet för dem också!

Medan jag åt frukost på kontoret imorse beställde jag lite barnkläder på nätet. Småfolk hade rea på några saker som jag sedan länge bestämt att jag bara MÅSTE ha till knyttet. Hade lite skrockfullt tänkt vänta till efter RUL innan jag började beställa saker, men ville inte riskera att gå miste om de här, som jag trånat efter så länge:

 

5D18D8E6-B82C-4A3C-965C-6ED72FE49672

Bilderna i kollaget lånade från smafolk.dk.

Om jag köpte matchande outfits till H och knyttet? OH, YES I DID! Bodys till knyttet och tröjor till H, med orangea respektive mörkbruna velourbyxor till.

När jag ändå var i shoppingtagen gjorde jag slag i saken beträffande några andra saker jag kikat på om och om igen sedan länge, och förbannat över att H redan vuxit ur. Från Me&I:s tidigare kollektioner hittade jag dessa med 40 % rabatt:

C6ED8F38-3B97-42DC-8D55-071DAF4C3185

Bilderna i kollaget lånade från meandi.com.

Bara saker till Knyttet denna gång. Tyvärr fanns inte äppelbodyn kvar till byxorna (H har den bodyn nu i storlek 92, och hur gulligt hade inte varit att matcha?). Det gula frottésetet fick bli i storlek 74/80, eftersom kortärmat inte blir aktuellt förrän nästa vår/sommar. Resten i yttepyttiga storlek 50/56, för Knyttets allra första tid. Framför allt overallen behövdes i liten storlek, eftersom H redan var ett par-tre månader när det blev höst och kallt på riktigt (typ storlek 62?) och allt tjockare vi har kvar alltså är i större storlekar. En vinterbebis denna gång, istället för en sensommardito…

Måndag igen, med förkylning på gång…

Måndag igen, med förkylning på gång…

Hua, återigen måndag. Även fast jag var ledig måndag till torsdag förra veckan känns det som att helgen har gått alldeles för fort förbi. Att jag vaknade med ett mycket ömt och svullet svalg gör ju knappast saken bättre. Ska jag vara förkyld över midsommar nu också?

Jag känner mig trött och utan driv på jobbet, och har så mycket arbete som samlats på hög att jag inte ens vet vart jag ska börja. Har en dåligt-samvete-klump i magen konstant, och har inte kunnat skaka av mig den under kryssningen förra veckan, eller helgen.

Graviditetshormonerna gör inte ett lika bra stressdämpande jobb denna gång som de gjorde förra graviditeten. De förhindrar de mest akuta stressreaktionerna à la vakna-mitt-i-natten-med-hjärtklappning-och-adrenalinpåslag, men inte det där malande dåliga samvetet i maggropen. Generellt är allt väldigt annorlunda denna graviditet, jag känner mig inte lika nöjd och tillfreds inombords, och ser mer sliten än lysande ut. Förra gången hade jag glänsande hår och en felfri hy i ansiktet, nu är håret mest platt och frissigt och hyn glåmig, grov och rynkig. Jag ser gammal och trött ut, och det är så jag känner mig också.

IMG_2272

Hela livet hänger i luften, mitt emellan det gamla och det nya. Vi har inte hunnit boa in oss i nya huset ännu, och är inte klara med att röja ur det gamla, som ska flyttstädas om en vecka inför nya ägarnas tillträde. Det stormar kring B jobbmässigt, och det är ännu oklart hur framtiden ser ut för hans del. Han mår inte bra, och det går ut över oss alla. Och själv är jag en riktig trygghetsjunkie som inte riktigt klarar av det här med att saker hänger i luften, så jag känner en grundläggande oro i hela kroppen. Att jag överhuvudtaget kom att leva ett liv som egenföretagare är helt okaraktäristiskt för mig, och inte alltid helt bra för mitt mentala välmående.

Det här blev visst ett enda långt klagobrev, men så får det vara. En kan inte vara på topp jämt.

Söndagen spenderade vi med att åka till gamla huset och röja, dock med en liten hjälpreda som försvårade arbetet… Två sovrum och badrummet är i var fall helt utröjda nu, sånär som på en taklampa, och sedan är det lite saker kvar i B:s gamla arbetsrum, som mest ska till tippen, och några få saker i gamla klädkammaren. Så nästan check på övervåningen. På nedervåningen ska gardiner och någon lampa plockas ner, köket tömmas på de sista småsakerna, och alla krukväxterna som står i hallen ska till nya huset, och en del skrot till tippen. Inte så mycket det heller. I källaren är det dock en hel del kvar som ska gås igenom och flyttas eller slängas, och alla utemöbler, krukor och annat trädgårdsrelaterat ska flyttas. Men sedan är det klart, och en av de där fokuspunkterna i hjärnan kan släppas för gott.

Svärmor hade bjudit in sig själv och alla farbröderna till oss igår kväll. Middagen åt vi på vår nya ”kvarterskrog”, fem minuters promenad hemifrån och med fantastisk sjöutsikt från uteserveringens trädäck som till stor del ligger på vattnet. Maten är tyvärr på sin höjd sisådär och hyfsat dyr, men vi besöker stället ändå bara för den fantastiska miljön. Under måltiden kunde vi titta på tärnor som gnabbades om en fångad fisk, en båt som blev bogserad in till hamn, och segelbåtarna som låg förtöjda i massor vid segelsällskapets bryggor. Vi tog den ”långa” promenaden hem, runt badudden, där vi kunde se herr och fru Knölsvan glida förbi med en barnaskara om sex små dunungar. Våra nya kvarter är verkligen helt fantastiska.

IMG_2268

Väl hemma hos oss igen blev det uppvisning av små kattungar. Kattmamma Doris nöjde sig ju inte med badbaljan vi gjorde i ordning i det övre badrummet, och envisades med att flytta ungar till en garderob i den tilltänkta barnkammaren innanför vårt sovrum. Tills vi gav efter och hjälpte henne att flytta hela trion dit. Nu ligger hon nöjd i sin garderobslåda, och ungarna växer så det knakar. De har dubblerat sin vikt under den första veckan, och alla har öppnat sina små pepparkornsögon. De verkar inte se så mycket ännu, och kravlar mest omkring och ser berusade ut i den lilla lådan. När de inte äter och sover, vilket de oftast gör. Men de är helt himmelskt gulliga.

IMG_2259

Vi bjöd släktingarna på kaffe, och sedan var klockan plötsligt halv elva på kvällen. Vi fick sjasa iväg gästerna och stoppa pojkstackarn i säng i all hast. Stackars liten, vad han var trött imorse när det var dags att åka till förskolan! (Han pendlar fortfarande till den gamla, och vi har inte hört något nytt om plats i den nya kommunen.)

Nej, nu måste jag fortsätta jobbet, istället för att sitta här och prokrastinera. Ha en bra dag!

Så var långhelgen slut…

Så var långhelgen slut…

Tänk att det redan är måndag kväll på nationaldagen! En vecka efter flytten.

Vi har inte gjort så mycket, utan helgen har mest rusat förbi. I fredags kväll var vi hos gamla vänner och nya nästan-grannar och käkade grillat till middag. Det var mycket trivsamt, och vi behövde knappt bry oss om H på hela kvällen, för deras 11-”och snart ett halvt!”-åriga dotter J var helt frälst i honom, och lekte med honom ända tills han var så trött att jag blev tvungen att lägga honom i vagnen och köra några varv runt kvarteret tills han somnade.

I lördags drog vi ner på stan efter att vi vaknat, för att få i oss lite frukost (livet utan matmöbler…). Sedan flanerade vi runt , och shoppade lite. Åt sushi till lunch innan vi gick hem.

image

Dagens fynd utgjorde en vit bricka i laminerad formpressad papp, och två vita emaljskålar med gråblå rand, från Åhléns. Det blev en ny matstation till katterna, tillsammans med en tidigare loppisfyndad skål från Rörstrand, med  Picknick-mönstret, som får tjänstgöra som vattenskål. Sedan kunde jag inte låta bli den lilla tavlan med ugglan, som vi hittade på en liten inredningsbutik. H var nöjd med att åka vagn, och fick också stanna och titta på ”kackorna”.

På eftermiddagen lämnade B mig och H själva, och åkte in till storstan för en konsert. Jag och H sov middag tillsammans i två timmar, och sedan tog vi en långpromenad för att äta middag på donken. (Ljuva lördagslyx…)

H har dock utvecklat någon konstig hamburgarfobi. Det började under flytthelgen, då vi köpte med en cheeseburgare till honom på väg till gamla huset, där vi skulle sova natten innan flyttlasset gick. Han åt halva med god aptit, men började sedan plötsligt panikgråta och kasta hamburgaren ifrån sig. När vi försökte ge tillbaka den tittade han på den och skrek som att den bitit honom, och inte vice versa. Sedan var han helt otröstlig en lång stund, bara skrek och sparkade.

I fredags hade B inte hunnit äta lunch, och körde förbi Max på hemvägen från Stockholm efter att ha hämtat H på föris. H brukar ju alltid vara tokhungrig efter hämtning, så B köpte en cheeseburgare var till dem. H satt i baksätet och åt förnöjt på sin burgare. Tills han plötsligt började vråla och skrika. När B stannade bilen för att kolla till honom hade han kastat halva burgaren, ville inte ha tillbaka den, och bara skrek.

Den första incidenten avskrev vi som en reaktion på att ha flängt mellan gamla och nya huset och morfars hem en hel helg, med obefintliga mat- och sovrutiner. Men nu verkar han ha utvecklat någon form av hamburgarskräck.

Igår tog jag därför ett happy meal med chicken nuggets till honom (obs, med frukt och mjölk, ej pommes och läsk, vi försöker att inte totalfördärva honom i så unga år). Själv tog jag en QP. (Jag brukar avsky McDonalds hamburgare, men knyttet verkar gilla dem…) Och barnet börjar peka och vifta mot MIN hamburgare, och skrika i högan sky. Jag funderar på om han kanske hade velat ha burgare ändå, och sträcker fram den mot honom. Då skriker han ännu värre och försöker vifta hamburgaren ur mina händer. Fortsätter skrika och slå efter all mat på bordet och vara nästan okontaktbar ända tills en i personalen rycker in och kommer med en ballong till honom. Sedan äter han sina nuggets och sin frukt som om ingenting hänt (då har jag ätit upp burgaren). Jag fattar noll?!?

Igår fick vi återigen ta oss till stan för frukost, shoppade lite till (p.g.a. kalla vindar och glömd jacka till barnet). Sedan försökte vi oss på lite parklek, men vindarna drev oss hemåt ganska snart.image

Mycket randig liten kille i nyinköpt tröja från Kappahl, hatt från H&M och byxor jag reafyndade redan förra året från Hust & Claire.

Vi packade upp de sista kartongerna i köket, och är nu bara en matgrupp ifrån att kunna laga och äta riktig mat igen.

Idag har jag varit på årets traditionsenliga besök på Zetas handelsträdgård med kollegan och exkollegan, som dock flyttats fram till nationaldagen i år, efter att alltid ha varit på kristihimmelfärdsdagen tidigare. Det blev bara krukor och – örter att ha i dem – i år, eftersom vi inte hunnit känna in och planera den nya trädgården ännu. Och en ny fin grep som jag ska använda till att vända runt min nya avfallskompost. Jag är så pepp på att börja kompostera allt matavfall, det ska bli en spännande erfarenhet!

B var i gamla huset och hämtade saker, och H fick hänga med farmor. Nu är de på väg hem, och det blir middag ute innan sängdags.

Det är mycket nu…

Det är mycket nu…

Jag pep in till kontoret i förmiddags (15 minuters långsam promenad, woohoo!) och fick några måsten avklarade. Sedan gick jag hem för att fortsätta uppackningen, men fick ta en paus för att pusta ut. Somnade i en fåtölj, där jag sedan vaknade till av att jag dels hade ont i nacken p.g.a. nedhängande huvud, dels hade dregel i mungipan, och dels att man och barn klev in genom ytterdörren.

De var något tidigare än tänkt, för förskolan hade ringt B redan vid 11 för att meddela att H hade ”feber” (hela 38 grader gudbevars!) och var något lojare än normalt, samt hade ätit dåligt till lunch. Nu behövde B inte komma förrän vid 15 ändå, eftersom han inte kunde komma ifrån direkt, och det ändå var dags för vila. Det här är dock tredje gången på någon månad de ringer hem H med ”feber”, och tempen visar bara lite drygt 38 grader, barnet är glatt och leker, men är kanske något lugnare än normalt och har lite dålig aptit. Vi får hem en (vad vi tycker) frisk unge, och någon måste stanna hemma en hel dag till efteråt, då han alltid är feberfri. Jag kan inte låta bli att tycka att detta är pjoskigt och helt onödigt. Okej om han faktiskt var riktigt hängig och ledsen, men så har det ju inte varit.

Nåväl, vi har fortfarande varken uppackade kökspryttlar eller något matbord (hallå Mio, ”början av veckan” är väl senast tisdag, sedan är det ju mitt i veckan!) så det blev utekäk igen. Jag längtar ihjäl mig efter ”riktig” mat. Efter middagen tog vi en liten (5 minuter!) promenad till den närbelägna stranden, och lät H leka lite i sanden medan vi drack medhavt kaffe. Som jag kan dricka nu!

Knyttets inverkan på mitt liv just nu är minimalt, förutom tröttheten. Men så kan det tydligen vara, eftersom hen ändå fanns där vid ultraljudet förra veckan, vilt viftande. Jag har inte direkt känt några mera fosterrörelser, men har å andra sidan inte haft mycket tid till att känna efter, heller. Och det är ju early days fortfarande.

Sedan somnade jag vid nattning, och sov till gott och väl efter kl. 23. Nu sova igen. Godnatt!

 

Flyttat

Flyttat

Packade till efter 02. Upp igen vid 07 för att fortsätta. Flyttbilen kom till gamla huset 08 och lämnade det nya vid 15.30.

Jag är stel som en stenstod, har ont i rygg och knän, och muskler jag inte visste att jag hade i rumpan och armarna.

Men nu är vi på plats. Och jag ska sova. Godnatt!

Omtumlad och mycket lycklig

Omtumlad och mycket lycklig

Igår morse vaknade jag efter första natten i vårt nya hus, och nu har jag redan vaknat här för andra gången. De senaste dagarna har jag knappt hunnit uppdatera bloggen alls, för allt har bara gått i ett.

I torsdags lämnade vi H på föris och var sedan hemma båda två och packade. Och packade och packade. Åkte till tippen med gamla soffor och fåtöljer som gjort sitt. Blev en kvart sena till hämtning, åkte sedan hem och fortsatte packa medan H sprang runt och härjade mitt i kaoset. Packade lite mer efter att han somnat i gästrummet, och bar sedan ner vår säng och lastade den på bilsläpet. Vet inte hur rekommenderat det är för gravida kvinnor att kånka kontinentalsängar nerför trappor mitt i natten, men ner kom sängen i alla fall…

Fredagen började med lämning av H, sedan iväg med släp och allt till nya staden. Förutom en säng hade vi packat all B:s finsprit i bilen (gud förbjude att den skulle åka flyttbil!). Lastade med en säng och en massa sprit ankom vi således till vår nya gata, släppte släpvagnen på gatan och hann nätt och jämt få en fralla till frukost på kafé innan det var dags att möta säljarna hos mäklaren. Skriva på mera papper, bli flerfaldiga miljonärer i lån, få nycklar och prata om huset.

Vi blir bara den tredje familjen i huset; säljarna hade bott där i drygt 20 år, och innan dem var det originalfamiljen som byggde kåken 1966. Det känns tryggt och bra, bara familjer som hållit ihop och trivts i huset. Vårdat det långsiktigt, och med tanken på att det var deras familjehem, och inte bara ett tillfälligt kliv i ”bostadskarriären”.

När allt var färdigt tog vi oss till huset, släpade  in sängen och spriten (haha, tänk om grannarna såg oss), och gick runt och insöp atmosfären och känslan av att det här var VÅRT hus. Vårt familjehem.

Sedan var det redan sen eftermiddag, och hög tid att hämta H. Men först var vi tvungna att lämna släpet hos B:s mamma, där B:s ena bror höll på att riva en gammal altan, och behövde iväg med skrot.  Vi blev nästan 40 min sena till förskolan, där vi skulle ha varit vid 16 (skämskudde), och åkte sedan till gamla huset och packade med lite småsaker. Sedan tillbaka til nya huset, efter lite thaimat på vägen, och därefter somnade vi alla tre. Och sov så gott, så gott.

Jag var vaken mellan halv sju och halv nio, och låg och bara väntade på att resten skulle vakna så att vi kunde åka och äta frukost. Sedan måste jag ha somnat till, för plötsligt var klockan kvart över tio, och både man och barn sov fortfarande! Jag drog upp dem, och vi kom iväg för en frukostlunch på kafé, där H hellre åt av min surdegsmacka än pannkakorna vi beställt åt honom…? En vet verkligen inte från ena dagen till nästa vad som kommer att gå hem hos den där… Men ingen annan fick äta hans pannkakor heller, för han har nu lärt sig konceptet ”min”, och vägrar dela med sig av något alls.

Sedan lämnade vi H hos morfar, åkte och handlade saker för att kunna underhållsolja parketten i kök och hall, sopkorgar till alla tre toaletterna i nya huset, nya kattlådor, en ny transportbur och en dörrmatta. Samt hämtade ut en matta till vardagsrummet som jag beställt på Mio.

Vi lämnade inköpen i huset och åkte de sex milen till det gamla huset, där vi packade lite och fångade in katterna i deras burar. Sedan åkte vi tillbaka, med en kör av katter som ”sjöng” hela vägen. Handlade lite nödtorft, och hann nätt och jämnt komma fram till huset innan morfar och G kom gående med H. Gav en snabb visning av huset, vinkade av dem, och försökte äta lite inköpt räksmörgåstårta medan en övertrött unge (som inte sovit på hela dagen efter sin sovmorgon) jagade tre uppstressade katter.

Pojkstackarn somnade sedan på tre röda, och vi satt uppe och tittade ut på vår fina utsikt och pratade om huset och vad vi vill lämna för bidrag till det under vår tid här. En ny och delvis ombyggd balkong samt uteplats kom på första plats, sedan renovering av badrummet i vår ”master suite” som är från 1996 och således börjar nå sin tekniska livslängd. Men inget är akut, huset är välvårdat.

Nu ska vi strax bränna iväg på frukost, sedan lämna H till morfar en stund medan vi oljar golv, sedan till gamla huset för hysterisk packning och en allra sista natt. Imorgon går flyttlasset på riktigt.

 

Bara flytten kvar

Bara flytten kvar

Imorgon är sista dagen före vi får tillträde till nya huset. På måndag kommer själva flyttbilen.

Men vi kan såklart inte vänta, utan tar med oss en säng och lite smått med bilsläpet redan på fredag, och sover två nätter i nya huset i helgen istället för bland kartonger, bös och ävj i det gamla. Nya sängen är ju ifrån Mio, och med deras låånga leveranstider funkade det inte att få hem den tills på fredag. Det tar någon månad till. Två för soffan. Men köksmöblerna borde komma i början av nästa vecka i alla fall. Alltid något.

Vi har MYCKET kvar att packa, så det börjar bli skarpt läge. Och jag packade ihop själv idag istället för att packa. Jag måste ha varit mer spänd än vad jag trott över knyttet, för så fort vi kom hem i eftermiddags blev jag paniktrött och fick fruktansvärd huvudvärk. Lycklig, men helt slut som artist.

Först nu på kvällen har jag fått tummen ur, och lyckats sortera alla matvaror och slängt allt som var gammalt eller med bara lite kvar i förpackningen. Nu ska jag sova. Bara jag får in katten Doris först. Hon satt i fönstret utanför ytterdörren nyss, men när B öppnade och hon hoppade ner på förstukvisten fastnade hon med en tass i en springa i trallen. Hon skrek och skrek tills hon lyckades slita loss tassen, och sprang sedan iväg. Men nu vill hon inte komma in, för hon är övertygad om att det var husse som låg bakom den hemska attacken…

Hon verkar springa obehindrat, så hon är nog bara skrämd. Knäppa lilla djur…

Söndagsuppdatering

Söndagsuppdatering

Det är så mycket jag missat att skriva om den senaste veckan, eftersom min oro över graviditeten har överskuggat allt annat. Hur det gick på bröllopet, till exempel.

Att jag konstaterat att H fyllde 21 månader häromdagen, och att jag inte ens hunnit med att göra sammanfattningen av hans tjugonde månad ännu.

Bröllopet var så fint, som bröllop tenderar att vara. Inte ett öga var torrt när bröllopsparet skred fram till vigselförrättaren, eller när de sade sina egenkomponerade löften. Sedan var det extra fint med värmen och glädjen bland alla de många gästerna, som så fint vägde upp för att den ena makens familj inte var närvarande. Detta för att bröllopsparet inte var ett traditionellt brudpar, utan ett ”gumspar” som en av talarna benämnde dem. Två jättefina killar som hängt ihop i nio år, trots att en av dem förskjutits och hotats av sin biologiska familj och släkt, och nu äntligen fick varandra till äkta makar.

Middagen var strålande, och festen efteråt en riktig glädjeyra. För alla som inte var preggers och redo att gå till sängs efter halva middagen, vill säga. Om allt skulle vara väl med knyttet så ska det bli skönt att förklara den något trista attityden. Trötthet och illamående, samt ett par ovana pumps på fötterna, gjorde att jag mest satt och var tråkig hela festen igenom istället för att svänga mina lurviga. Men vi var kvar tills festen stängde klockan 02 ändå. Sedan somnade vi på två sekunder i vårt barnfria hotellrum…

Mitt icke-drickande gick hyfsat smidigt, då det med lätthet gick att ta ett alkoholfritt alternativ utan att det märktes vid minglet efter vigselakten, och vid middagen var det många vid bordet som drack alkoholfritt. Bara B:s andra bror verkade lite misstänksam och undrade sedan varför jag inte druckit, som inte skulle köra. Jag skyllde på en tuff vecka med sömnbrist och extrem trötthet, och att jag nog skulle somna om jag drack något. Vet inte om han köpte det, men han sa inget mer i alla fall…

H hade haft det superbra hos morfar, och tydligen varit ”en ängel” hela tiden. Och igår var det dags igen, morfar och tant G plockade upp H på kvällskvisten, och jag och B fick en barnfri kväll och en förmiddag hemma innan vi for iväg för att titta på nya huset en extra gång för att ta några mått, och sedan åkte vi till Mio och lade beställningen på soffa och säng med mera. Tygklädda (dock mörkgrå) köksstolar, en soffa i naturvitt tyg, och en beige säng med dito stoppad huvudgavel – vi  gillar tydligen att leva farligt, eller är i total förnekelse avseende att vi är en småbarnsfamilj nu.

Sedan hämtade vi vårt — tydligen — helt exemplariskt snälla lilla barn, käkade thaimat och åkte hem. Från och med idag är det officiellt slut på matlagningen i gamla huset. Nu blir det allt på entreprenad, eller typ mackor, sista veckan.

Idag har jag inte haft något illamående på hela dagen, men lite, lite nu på kvällen. Magen känns fortfarande mjuk, men brösten spände lite igår kväll, och förmodligen även under natten, då jag drömde om att vi var mitt uppe i flytten, men jag var tvungen att smyga undan och pumpa ur typ en liter mjölk ur vardera bröst för att de var så stinna… Det pirrar och durrar i livmodertrakten då och då. Vad ska jag tro egentligen? Kommer inte att veta förrän på onsdag, helt enkelt.

Nedan en helt ogenerad skrytbild på utsikten från vårt nya vardagsrum, och ett par sötbilder på pojken som leker i flyttkaoset samt gungar i parken.

image

Limbo

Limbo

Nej, det händer ingenting här. Vaknat upp för tredje dagen helt utan graviditetssymtom. Känner efter och känner efter och hoppas att kanske… Men nej.

Hade lite ”mensvärk” och spänningar i magen igår, men ingenting verkar hända. Så jag fortsätter vänta.

B blir arg när jag säger att jag inte är gravid längre, och tycker att jag bara pratar dumt och att vi ingenting kan veta så länge jag inte blöder, eller vi fått det bekräftat genom ultraljud. Men jag vet, och jag vill att vi båda ska vara beredda på att ultraljudet inte kommer att visa det vi hoppats och önskat. För det vore outhärdligt att gå dit och vänta sig att få se ett sprattlande foster när jag känner i hela min kropp att inget liv finns mer därinne.

Nåväl, det är vanligt att saker går snett, och jag är 35 år, så det är väl inte helt oväntat. Vi verkar ju tack och lov ha hyfsat lätt att bli gravida, så det kommer förhoppningsvis nya chanser. Och gör det inte det så har vi redan fått ett helt underbart barn. Så mitt i allt detta försöker jag gå vidare och fixa med allt inför flytt. En och en halv vecka kvar.

Vi var på Mio och kollade på matgrupper och sängar igår, och har väl i vart fall hittat en matgrupp vi gillar, och som passar bra i nya husets kök/matsalsdel. Skulle så klart vilja auktionsfynda lite mer unika grejer, men tid, pengar, ork och förekomst av småbarn i hemmet sätter gränser, så det blir ett Mio-bord med bordsskiva i stryktåligt högtryckslaminat. Men tygklädda stolar (gosh, vad ger vi oss in på?). Det blir nog ett Ikea-besök också.

Jag har startat en ny anslagstavla på Pinterest där jag börjat samla idéer och inspiration till nya huset. Det är riktigt svårt att hitta inredning till huset, där i princip allt 60-tal är bortrenoverat, utan att fastna i bara modernt aptråkigt ljust och fräscht á la Sköna Hem. Det är liksom bara moderna möbler som passar in, vare sig mina personliga favoriter 50-/60-/70-talsretro eller den mer lantliga/swedish grace-stilen jag fått rikta in mig på i nuvarande tidiga 30-talsträvilla passar in. Eller jo, 50-tal fungerar nog rätt bra, så det är nog ditåt jag får söka mig. Och försöka hitta roliga och färgglada småsaker som kan krydda det hela lite.

Sängar är ju en hel vetenskap, så där har vi svårt att komma fram till vad vi behöver, och hur mycket det är vettigt att lägga på en säng så här mitt i småbarnsåren. Det vi vet är att vi garanterat vill byta ut den mjuk/medium kontinentalsäng vi har idag mot en som är extrafast på båda sidorna. Jag vill absolut ha en bäddmadrass utan latexkärna (för jag upplever att jag svettas av det och att svetten liksom samlas ovanpå den där äckligt svampiga latexkärnan) men det verkar svårt att hitta idag, om en inte går och köper en svindyr tagelvariant. Svårt, svårt.

H hostar och hostar och rosslar på nätterna, så pass att han vaknar och gråter. B är orolig, medan jag försöker tänka att det nog inte är någon fara så länge han är pigg på dagarna. Han borde ju vara trött eller ha feber om det vore något allvarligt?

Idag ska jag jobba hemma och förhoppningsvis även få lite flyttstök avklarat, för på kvällarna somnar jag med H nu, eller strax därefter, när jag går upp för att trösta den lilla hostisen.