Pratar prat

Pratar prat

Det pratas mycket här hemma nu. H babblar konstant, både med oss och för sig själv när han leker. Mest låter det som nonsens, men det är ändå fler och fler urskiljbara ord, och det är många olika varierade ljud som trillar ur den lilla munnen. Inte längre bara upprepade stavelser som ma-ma, pa-pa, ba-ba, ka-ka, du-du o.s.v.

Vissa ord är ”renare” än andra, som är mer hans egna varianter av olika ord. I lördags sade han den första tvåordsmeningen, eller egentligen tre olika på samma tema: ”Maah bil!” ”Maah tookatook!” och ”Maah buss!”. Mer bil. Mer tåg. Mer buss.

”Maah” har han använt för ”mer” ett tag, främst vid matbordet, när han velat ha mer av något. Och nu beställer han även mer bilar, tåg och bussar efter att en/ett har försvunnit ur synhåll. Morfar och tant G tyckte också absolut att de hörde honom säga ”ta bort!” när han sköt ifrån sig tallriken igår också. Jag hörde mer typ ”ah-bohzj”, men det är mycket möjligt att de hade rätt.

Mamma (betyder även katt), pappa (betyder även trappa och apa), kacka (betyder anka, groda, macka, kaka och jacka), goh (gå ut), mahzj (majs), bahzj (bajs), johzj (juice), bil, boll, buhzj (buss), tookatook (tåg), book (bok), töttö (törstig) tillhör den dagliga vokabulären, och han har vid enstaka tillfällen plöstligt sagt ord som ”oliv” och ”nappen” klart som korvspad. Han härmar ofta efter den en säger, och det märks att han är väldigt sugen på att kunna prata ordentligt.

Så jag har slutat oroa mig över hans språkutveckling, för nu har det tagit fart!

Vardagen (och bärselarna)

Vardagen (och bärselarna)

Nu sitter jag uppe alldeles försent. Igen. Men jag vill så gärna få ett par timmars lugn och ro på kvällen, bara jag och min man. Näe, skojade bara, jag menade så klart jag och min telefon.

Eftermiddagen och kvällen gick i ett med hämtning, handling, upplockning av matvaror, mellanmålsfixande, tvätt av leriga och bajsiga kläder från förskolan, städning av sovrum, matlagning, nya lakan och röjning av kök. Allt i samverkan med 1,5-åringen. Klockan 21.20 satte jag mig ner för första gången sedan hämtning, med undantag för vid själva ätandet av middagen. Nu ska jag köra igång en tvättmaskin och en tumlare, packa väska med nya ombyten till föris, och duscha, innan jag får sova.

Kvällens nöje har bestått av att googla toddlerbärselar. (Here I go. Again.) Jag märkte igår att jag inte har någon större nytta av min Ergobaby, som jag tagit med mig för transport av H mellan parkeringen och restaurangen. H är så lång nu att han kan vika ner halva ryggen bakåt över selens kant, och det blir både tungt och osäkert. Som sova-på-tåget-sele fungerar den ju heller inte bra utan ordentligt stöd för hans rygg. Känner mig lite dum som bara tittat på viktgränserna när jag köpt bärdon, och inte tänkt på att det går att växa ur dem på längden.

Bärdonsstatusen i hushållet är just nu följande:

  • Ergobaby Hybridsjal, undanvikt för länge sedan, men fungerade bra för liten bebis som ville bäras hemma långa stunder. Så en inte gjorde hela knytmanövern för en femminuterssession på mamma.
  • Babasling, används inte längre eftersom H är för tung för att jag ska orka bära honom hängande över bara en axel, men den var bra ett litet tag runt 8-10 månader när han ofta ville komma upp korta stunder, eller när han skulle sitta still i famnen, som i kyrkan när vi var på bröllop.
  • Stokke MyCarrier, har använts väldigt lite eftersom den är så kraftig och hård och svår att knäppa. Nu har H vuxit ur mage-mot-mage-läget i den selen för länge sedan, och vi har inte kommit oss för att börja bära på ryggen. Den är nog bra för vandringar utomhus, som på en weekend i Rom eller liknande. Vi använde den aldrig framåtvänt. Den ligger kvar på vänt för kommande vandringar.
  • Ergobaby Stowaway, undanstoppad eftersom den känns för liten. H sitter i princip bara med rumpan och nedre delen av ryggen i sitsen. Men den var kanon när H var lite mindre, eftersom den är så liten och viks ihop i sin egen ficka. Klockren kompis till Babyzen Yoyo!
  • Ergobaby Original Ekologisk. Dags att stoppa undan den också, av samma anledning som rese-ergon. Den är så himla snygg, och har mycket skönare tyg och tjockare stoppning än Ergobaby Stowaway. Den rymliga fickan på framsidan är väldigt användbar också.
  • EasyHug. Det senaste tillskottet, som är något så enkelt och så fiffigt som två vävda tygringar som läggs korsvis över axlarna, och sedan stoppas barnet i krysset som i en bärsjal. Den enda av mina bärmojänger som fungerar bra nu, där H sitter bra och jag får väldigt bra avlastning på grund av att det blir ett kors över ryggen (jag vet att det går att korsa ergos axelremmar också, men på grund av ryggstödets korthet fungerar det ändå inte bra med Ergobaby nu). Tyget är tunt och svalt och EasyHug blir riktigt liten när den viks ner i den medföljande påsen. Nackdelen är att H kan röra sig mycket i den, krångla ur armar och luta sig bakåt så att den åker ner över ryggen. Jag gillar den, men behöver också något rejälare, där han sitter fast.

Mina hetaste alternativ så här långt är en Tula Toddler bärsele eller en superfin handsydd meitai från Melkaj. Kanske behöver jag båda. 😉

Vi får väl se vad det blir. Det måste finnas stöd för rygg så att han kan sova, och inte kan luta sig bort. Jag vill kunna fortsätta bära på magen, så den måste ge bra avlastning nu när H väger över 12,5 kg.

Hämtningspremiär

Hämtningspremiär

Igår blev den till slut av, min allra första förskolehämtning!

För att hinna hämta barnet vid 16 fick jag lämna kontoret 14.35. Inte helt optimalt för arbetet, men det är ju bara att gilla läget. När jag kom in på hemvistet såg jag min lilla pojke stå i hörnet av rummet tillsammans med ett annat barn, fullt upptagen med att ”laga mat” på leksaksspisen. Han hörde mig överhuvudtaget inte, trots att jag ropade.

Den lite hårdhänta pojken T (han som knuffade H första dagen) sprang fram till H och började rycka och dra i honom. Det verkade dock som att han bara försökte påkalla H:s uppmärksamhet och säga ”Men HALLÅ, din mamma är ju här!”. H blev ledsen och började gråta, sedan såg han mig, pekade mot mina bröst och sa ”Duh duh!” och ”Nom nom nom!”. Sötenöten…!

Nej, jag langade såklart inte fram titsen på föris, utan vi packade ihop oss och gick hemåt, via mataffären. H började tjata om banan så fort vi klev in genom dörrarna, och närmast inhalerade den han fick. Så fort vi kom hem kröp vi upp i soffan tillsammans så att han fick amma. H var mycket nöjd, och jag tycker också att det är ganska mysigt att gosa ihop oss lite efter att ha varit ifrån varandra under dagen. Den nya rutinen är att jag ammar när vi/jag kommer hem på kvällen, sedan någon gång till innan H går och lägger sig, och B nattar. Efter att ha nattat hela det första året känner jag att jag med gott samvete kan lämna över det till B ett tag nu. Sedan vaknar H som vanligt under småtimmarna och ammar en eller ett par gånger. Att ha kommit in i vardagen igen har i alla fall avbrutit det superfrekventa ammandet som H krävde när vi var sjuka.

Sedan började jag stöka i köket medan H fick titta på ”I drömmarnas trädgård”. Efter en stund kom han in i köket, började klättra på sin stol och smacka med läpparna. Mer hungrig! Han fick en liten yoghurtbägare, vars innehåll han faktiskt lyckade peta i sig med sked. Kan det vara så att han knäckt skedkoden nu?

Jag lagade kyckling till middag, enligt ett recept som jag fotat av någon gammal tidning, troligen Lantliv:

Mustig kycklinggryta

4-6 portioner

  • 1,4 kg kyckling med ben (jag tog strax under 1 kg kycklinglår med ben, det är min favoritstyckningsdetalj, det som bara är ovanlåret, utan själva benet)

Marinad

  • 5 dl matyoghurt
  • 1 tsk kardemummakärnor
  • 1 tsk korianderfrö (hade jag inte hemma, så jag tog lite malen koriander istället)
  • 10 kryddnejlikor
  • 1 stor vitlöksklyfta (det stod inte i receptet vad en skulle göra med den, jag rev den tillsammans med ingefäran)
  • 1 msk riven ingefära
  • 2 tsk gurkmeja
  • 1 nypa chiliflakes
  • 1 tsk salt
  • 1 msk flytande honung

Gryta

  • 2 msk matolja
  • 1 burk kokosmjölk
  • 2 msk koncentrerad kycklingfond
  • 1 kanelstång
  • 5 kardemummakapslar (jag använde gröna, och tog några fler än 5)
  • 1 lime
  • salt och peppar

Garnering

  • 1 dl riven kokos (snabbt rostad i varm stekpanna)
  • färsk koriander (hade jag köpt, men glömde att sätta fram, vilket var typisk eftersom det är ungefär det allra godaste jag vet)
  1. Blanda marinaden, lägg i kycklingen och marinera 1 timme.
  2. Ta upp och stek kycklingbitarna på hög värme så att de får färg, lägg över i gryta.
  3. Häll över marinaden och kokosmjölken.
  4. Tillsätt fond, kanel och kardemummakapslar. Sjud under lock i 30 minuter.
  5. Pressa i limen. Smaka av med salt och peppar.
  6. (Jag redde av grytan med ett par msk Maizena utrört i vatten)
  7. Servera med ris, rostad kokos färsk koriander.

Alla, inklusive barnet, åt med god aptit, så det här får räknas som en hit. Jag skulle kunna tänka mig att köra i en näve gula russin också nästa gång. Och kanske lite lök.

På kvällen fick jag ett ryck och bakade saffransbullar också. Testade det här receptet med apelsin- och mandelmassafyllning. Det blev rätt bra, men om jag gör det igen dubblerar jag fyllningen. Jag struntade i florsocker och körde på lite pärlsocker istället.

Min kvällsenergi kom sig troligen av att jag tuppat av en stund på bussen på väg till jobbet, hängande över skrivbordet på jobbet, på bussen på väg från jobbet, i soffan när jag ammade när vi kom hem, i soffan när jag kramades med H medan kycklingen marinerade, i soffan medan B nattade H. Den här tiden på året utvecklar jag nästan någon form av narkolepsi, och liksom bara somnar lite varstans. Den senaste tidens myckna amning har nog också gjort att en del amningshormoner ökat, för jag minns att jag somnade på det här sättet när H var mindre, och jag ammade mer, också.

Idag är jag själv på kontoret, och ska se till att klämma ut mesta möjliga av de fem timmar som är kvar innan jag måste åka för att hämta barnet.

Ha en bra torsdag!