Vardagen (och bärselarna)

Vardagen (och bärselarna)

Nu sitter jag uppe alldeles försent. Igen. Men jag vill så gärna få ett par timmars lugn och ro på kvällen, bara jag och min man. Näe, skojade bara, jag menade så klart jag och min telefon.

Eftermiddagen och kvällen gick i ett med hämtning, handling, upplockning av matvaror, mellanmålsfixande, tvätt av leriga och bajsiga kläder från förskolan, städning av sovrum, matlagning, nya lakan och röjning av kök. Allt i samverkan med 1,5-åringen. Klockan 21.20 satte jag mig ner för första gången sedan hämtning, med undantag för vid själva ätandet av middagen. Nu ska jag köra igång en tvättmaskin och en tumlare, packa väska med nya ombyten till föris, och duscha, innan jag får sova.

Kvällens nöje har bestått av att googla toddlerbärselar. (Here I go. Again.) Jag märkte igår att jag inte har någon större nytta av min Ergobaby, som jag tagit med mig för transport av H mellan parkeringen och restaurangen. H är så lång nu att han kan vika ner halva ryggen bakåt över selens kant, och det blir både tungt och osäkert. Som sova-på-tåget-sele fungerar den ju heller inte bra utan ordentligt stöd för hans rygg. Känner mig lite dum som bara tittat på viktgränserna när jag köpt bärdon, och inte tänkt på att det går att växa ur dem på längden.

Bärdonsstatusen i hushållet är just nu följande:

  • Ergobaby Hybridsjal, undanvikt för länge sedan, men fungerade bra för liten bebis som ville bäras hemma långa stunder. Så en inte gjorde hela knytmanövern för en femminuterssession på mamma.
  • Babasling, används inte längre eftersom H är för tung för att jag ska orka bära honom hängande över bara en axel, men den var bra ett litet tag runt 8-10 månader när han ofta ville komma upp korta stunder, eller när han skulle sitta still i famnen, som i kyrkan när vi var på bröllop.
  • Stokke MyCarrier, har använts väldigt lite eftersom den är så kraftig och hård och svår att knäppa. Nu har H vuxit ur mage-mot-mage-läget i den selen för länge sedan, och vi har inte kommit oss för att börja bära på ryggen. Den är nog bra för vandringar utomhus, som på en weekend i Rom eller liknande. Vi använde den aldrig framåtvänt. Den ligger kvar på vänt för kommande vandringar.
  • Ergobaby Stowaway, undanstoppad eftersom den känns för liten. H sitter i princip bara med rumpan och nedre delen av ryggen i sitsen. Men den var kanon när H var lite mindre, eftersom den är så liten och viks ihop i sin egen ficka. Klockren kompis till Babyzen Yoyo!
  • Ergobaby Original Ekologisk. Dags att stoppa undan den också, av samma anledning som rese-ergon. Den är så himla snygg, och har mycket skönare tyg och tjockare stoppning än Ergobaby Stowaway. Den rymliga fickan på framsidan är väldigt användbar också.
  • EasyHug. Det senaste tillskottet, som är något så enkelt och så fiffigt som två vävda tygringar som läggs korsvis över axlarna, och sedan stoppas barnet i krysset som i en bärsjal. Den enda av mina bärmojänger som fungerar bra nu, där H sitter bra och jag får väldigt bra avlastning på grund av att det blir ett kors över ryggen (jag vet att det går att korsa ergos axelremmar också, men på grund av ryggstödets korthet fungerar det ändå inte bra med Ergobaby nu). Tyget är tunt och svalt och EasyHug blir riktigt liten när den viks ner i den medföljande påsen. Nackdelen är att H kan röra sig mycket i den, krångla ur armar och luta sig bakåt så att den åker ner över ryggen. Jag gillar den, men behöver också något rejälare, där han sitter fast.

Mina hetaste alternativ så här långt är en Tula Toddler bärsele eller en superfin handsydd meitai från Melkaj. Kanske behöver jag båda. 😉

Vi får väl se vad det blir. Det måste finnas stöd för rygg så att han kan sova, och inte kan luta sig bort. Jag vill kunna fortsätta bära på magen, så den måste ge bra avlastning nu när H väger över 12,5 kg.

Hemresa, nya skor och guilty pleasures

Hemresa, nya skor och guilty pleasures

Igår åkte vi hem från Örebro. Lille skrutt somnade i Ergobaby Stowaway ungefär en minut efter att tåget lämnade plattformen, och sov som en sten hela vägen tillbaka till Stockholm. Han vaknade yrvaket till först när jag stod och bänglade med att fälla upp vagnen.

Stackarn har ju inget stöd alls för huvud och nacke i Ergoselarna längre, så han höll på att tappa huvudet i golvet när jag böjde mig framåt. Undrar om man skulle kolla in någon form av toddlersele? (Säger hon som redan äger tre bärselar, en hybridsjal och en bärslinga, och använder någon av dem typ en gång i månaden…) Eller så kollar jag in hur Stokken eller ev. sjalen skulle fungera nu?

Jag måste väl också börja använda Ergoselen på ryggen snart, även om jag fortfarande tycker det känns helt okej att bära H på magen vid nästan 12 kg. Jag är ju inte direkt ute på långpromenad med sele. Och just för att få lilleman att somna på tåg och bussar måste han ju sitta på framsidan.

Nåväl, detta om detta. Efter att vi anlänt Centralen blev vi upplockade av B, och på hemvägen stannade vi på en fika på ett köpcentrum. Där passade vi på att prova ut ett par skor till H. Storlek 21 och breda fötter, var skoförsäljarens omdöme efter att ha mätt och tittat. Skorna blev dock i storlek 22. Och kostade 900 spänn! Vi blev smått chockade över prisbilden på småbarnsskor. Det var ett par fodrade gympaskor av ett märke med ett så imbecillt namn som ”Ponny”, som han kommer att kunna ha fram tills den riktiga vintern sätter in.

För att lindra chocken köpte vi varsitt par skor till oss själva också. Det var ”3 för 2”, så då blev H:s skor gratis. Eller så kostade de 2600, det beror ju på hur man ser på saken… Nejdå, jag köpte mig faktiskt ett par riktigt rejäla lammskinnsfodrade vinterkängor, och B fick sig ett par snygga halvfodrade höstkängor, så det var inget onödigt köp. Bara oplanerat.

Jag började skriva det här inlägget igår när jag lade mig. (Den här bloggen är ju lite av en dagbok för mig, och det är oftast precis innan lägger mig som jag passar på att nedteckna dagen som gått.) Men när jag skrivit några rader vaknade herr supermammig och ville sova med mig, så jag fick återta skrivandet nu på morgonen, sittande på bussen till jobbet.

Jag hade bråttom till bussen, för jag måste in och förbereda inför ett förmiddagsmöte. Så jag lämnade huset vid 06, en halvtimme senare än planerat på grund av uppvaknanden med gråt från lillen, som har någon sorts mammaradar som slår på stora larmet när jag lämnar sängen. Hur djupt han än verkar sova innan.

Promenaden till bussen brukar ta 24-27 minuter, men idag behövde jag snabba på. Så jag körde på min energilista på Spotify. Den ger alltid extra schwung i steget, och jag hann utan problem på 21 minuter.

Min energilista innehåller rätt mycket av ett av mina största guilty pleasures – barnförbjuden dancehallmusik. Jag veeet; genren är rätt besudlad med unken kvinnosyn, homofobi med mera med mera. Men inget får mig att vilja dansa eller anstränga mig fysiskt mer än en riktig dancehalldänga – jag kan inte hjälpa det! (Och jag väljer så klart bort de låtar som jag upplever som stötande.)

Så en dag hemma hos oss kan mycket väl börja med att en 35-ish, korpulent småbarnsmamma står och skakar loss till någon låt med en fet riddim och väldigt barnförbjuden text. Fin bild att ha på näthinnan så här på tisdagsmorgonen, va?

Den sista biten till bussen idag räddades av ”Whine & Kotch” av J Capri feat. Charly Blacks. Håll i hatten, vilken fart det blev på tanten!

Kram på er, och ha en bra tisdag!

 

Första stadsresan med Babyzen Yoyo

Första stadsresan med Babyzen Yoyo

I helgen var alltså jag och H ute på egen hand. Vi reste med tåg till världsmetropolen Örebro för att besöka mormor (H:s, min mamma, alltså).

Det sista jag ville var såklart att bängla på pansarvagnen a.k.a Buffalon på ett tåg helt själv, så det blev vår lilla resevagn Babyzen Yoyo som fick följa med på turen.

Resan omfattade buss, tunnelbana, tåg, promenader runt i Örebro och till och från mormors lägenhet dryga tre kilometer från centrum.

På buss och tunnelbana fick H stanna kvar i vagnen, på tåget fällde jag ihop Yoyon innan jag klev på och tog upp H i resebärselen Ergobaby Stowaway. Det gick smidigt att fälla ihop Yoyon på perrongen, och den fick bra plats att stå på golvet framför H:s säte på tåget. Uppfällningen när vi skulle av var knepigare, det var svårt att klara av det samtidigt som jag hade H i famnen. På hemvägen fick jag ta hjälp av en kvinna på raden bredvid, som höll i H medan jag fällde ut vagnen.

IMG_2771

På plats i Örebro var det inga problem att rulla Yoyon på stan eller hem till mormor. Den rullar smidigt och är lättkörd. Det är väldigt skönt att den har ett helt handtag, så att man kan knuffa den med bara en hand. Tack vare att den är så lätt är det inte heller några större bekymmer att lyfta den upp på tåg eller uppför kortare trappor.

Det är såklart lite jobbigare att köra en vagn med så små hjul, men det är priset man får betala för att få en så liten och lätt vagn.

Eller en del av priset. Min största invändning mot Babyzen Yoyo är att lite mindre barn helt enkelt inte sitter så bra i den. Vi köpte bara 6+-delen, eftersom H var nästan 6 månader när vi köpte vagnen. Nu vid dryga åtta månader är det dock tydligt att han fortfarande är för liten för att sitta bra i Yoyon. Han skulle ju inte ha gått i liggdelen heller, så jag tror att det blir ett glapp mellan, tja, cirka 6 och 10/11/12 månader där Yoyon inte riktigt fungerar så bra även om man skulle ha både 0+ och 6+. Jag är inte heller riktigt bekväm med att ha H i framåtvänd vagn ännu; jag vill kunna se honom hela tiden

Sitsen känns sluttande, och H sitter lite hopsjunken med de små benen spretande rakt ut från sitsen. Liggläget är långt ifrån fullt, mer ett lätt viloläge. Men H har inte klagat, han har suttit nöjd, och även sovit långa stunder under promenaderna.

IMG_2772

Då har jag kompletterat med Outlook Sleep Pod sovkokong för att göra vagnen mer ombonad och skydda från sol och intryck. När H är vaken räcker suffletten med den lilla ”solkepsen” nerfälld alldeles utmärkt för att hålla solen ur ögonen på honom.

För resor där vagnen inte behöver vara fullt så liten som Yoyon skulle jag dock vilja ha en resevagn/stadsvagn med lite bättre komfort. Överst på önskelistan står en Bugaboo Bee3 i Van Gogh-utgåvan. En otroligt vacker, liten och smidig vagn med bättre liggläge och vändbar sits. Jag är kär i den vagnen, och kollar in den på nätet nästan dagligen. (Sjukt, jag vet.) Men 8000 kr för en tredje (fjärde om man räknar 199-kronorssulkyn) vagn, det är saftigt…

När H är stökig är något fel

När H är stökig är något fel

Så kom sen facit med förklaringen till H:s stökighet -han är ju förkyld! Jag borde ju veta vid det här laget att min goa unge inte är en sådan som stökar, bråkar och lever om helt utan anledning.

Så jag spenderade en hel natt på att vara mest arg och irriterad för att han vägrade sova, när han hade en förkylning på gång med allt vad det innebär i form av halsont, huvudvärk, frusenhet och allmän ynklighet.

På dagen var H pigg och glad, så vi gick ner på stan och fikade och gick på loppis. Jag fyndade två kuddar för 15 spänn styck och två par gardinlängder för 40 spänn paret. Så fina!

IMG_2793

Hemma i lägenheten tränade H krypning och tog sig till och med mellan rummen själv. Han hade en massa leksaker som mormor sparat att leka med. Han har dock lite svårt ännu att ta sig till krypläge när man sätter honom upp: han viker sig dubbel och försöker dra sig rätt.

Sömnen var upphackad i natt också, men med en mer förstående och inte så lite skamsen mor, som istället för att svära och väsa ”tyst!” låg lugn och smekte den lilla pannan, pussade liten nästipp och gav nappen tillbaka utan djupa suckar.

IMG_2791

Nu är vi på väg hemåt igen. Lilleman sitter i Ergobaby Stowaway resesele och sover, precis som på vägen upp. Mycket smidigt!

IMG_2802

Mor och son på äventyr

Mor och son på äventyr

Sitter på ett tåg som susar genom Mellansverige, med ett barn sovandes i bärsele på min mage. Det tog ungefär fem minuter efter avfärd, sedan snusade han sött.

För första gången har jag ensam krånglat mig iväg med barn och weekendpackning för två, med buss och tunnelbana in till centralen och på ett SJ-tåg. Det gick hur bra som helst, och vi var på plats på perrongen en halvtimme i förtid. Men tåget kom in efter några minuter, så vi kunde kliva på och göra oss hemmastadda.

IMG_2771

Med på resan: jag, barnet, en stor ryggsäck och Babyzen Yoyo utrustad med Ergobaby Organic Travel Pouch (hängande i fästen till Bugaboo Organizer) och Ergobaby Stowaway i varukorgen, tillsammans med regnskydd, Outlook Sleep Pod sovkokong och en tygkasse att lägga filt, Apis, snutte, ytterkläder och barnvagnstillbehör i när vagnen fälls ihop på tåget. Ryggsäcken är proppfull…

IMG_2772

Väntan på perrongen blev inte så lång, och H tyckte om att titta på tågen.

IMG_2778

På tåget; Yoyon ihopfälld, H monterad i Ergobaby Stowaway.

Skidresa #2 med bebis

Skidresa #2 med bebis

För ett par veckor sedan var vi iväg på den första längre skidresan sedan H kom. Ja, för min del var det den andra längre skidresan totalt sett, eftersom jag aldrig varit förtjust i vinter, utan hellre rest till solen. Förra vintern gjorde jag dock min nedförsdebut på skidor i Bad Gastein; gravid i tolfte-trettonde veckan kämpade jag på i skidskola en hel vecka och lyckades i vart fall bemästra snöplogen någorlunda.

Första vintern som familj blev det också en resa till de österrikiska alperna, denna gång med bil. Och en liten kille på sju månader! Vårt resmål var orten med det fantastiska namnet Obergurgl, och Hotel Gurglhof. Precis som till Trysil var vi ett sällskap om sex vuxna och två barn; Jag, B och H, ytterligare ett föräldrapar med en tvååring samt två ungkarlar.

Vi åkte från Stockholm en fredag vid lunchtid, för att anlända i Malmö på kvällen. Bilresan gick bra, med bara ett par pauser för att äta, mata H och byta blöja. H sov i princip hela bilresan. Vid 22 gick färjan mot Tyskland, och vi åt slabbig buffémiddag ombord, som ändå är lite mysig i och med att det är första etappen mot kontinenten.

Det är dock märkligt hur mycket otroligt skumma människor som åker med denna båt. Stämningen är lite otrygg, minst sagt, så efter middagen känns det som att man gör bäst i att uppsöka hytten. Östeuropeiska långtradar-chaufförer som sitter i grupp och stirrar på en lite som man tänker sig att man skulle bli utstirrad om man dök upp i en liten håla i träskmarken där folk spelar banjo och har ett extra finger på varje hand. Och medlemmar i MC-gäng som sitter och ser farliga ut i var och varannat hörn.

Vi delade hytt med en av ungkarlarna, och H fick sova i sin mjuklift (Phil & Ted’s Cocoon XL), för det var väldigt trångt att ha honom med mig i min slaf.

IMG_2543
H sover i hytten, på väg mot Tyskland

På morgonen vaknade vi upp på väg in i hamn i Tyskland, och rullade av färjan redan vid åttasnåret. Sedan körde vi hundra mil på ett bräde, med några avbrott för mat och blöjbyte, för att komma fram till orten på kvällen, vid halvåttatiden. H sov återigen nästan hela resan.

Det finns riktigt bra rastplatser längs med Autobahn, där man kan få ätbar, om än inte särskilt spännande, mat. Toaletterna och skötrummen är kanonfräscha. Det kostar 70 cent, men är så värt det. På många ställen ligger skötrummet (”Wickelraum”) till och med utanför toalettentrén, så det kostar ingenting. De gånger de ligger innanför betalzonen kan man dock räkna med att de ligger i anslutning till damtoaletten. Efter att ha betalat sina 70 cent får man dessutom kuponger om 50 cent som man kan använda till fika eller mat på alla rastplatserna.

Vädret var enormt grått och trist hela vägen, och när vi nådde fram till alperna och serpentinvägarna den sista biten var det mörkt och regnigt med nästan ingen sikt och vägblänk som gjorde bilfärden riktigt läskig. Det gick ändå bra, och väl på plats kunde vi konstatera att hotellet var fräscht och riktigt snyggt för att vara tyrolskt.

IMG_2562
Äntligen framme på Hotel Gurglhof

Vi bodde med halvpension, där frukost och femrättersmiddag ingick alla dagar. Maten var väldigt bra, men tyvärr drog serveringspersonalen ner hela upplevelsen genom att stressa igenom hela måltiderna och inte vara direkt angelägna att man skulle få mer än bara utfodring. De slutade uppenbart efter att alla ätit, så de skyndade på måltiden så mycket de kunde, vilket kändes sådär när man är på semester och vill umgås med ressällskapet. Nu hade vi förstås ett stycke tvååring och ett stycke sjumånadersbebis med oss som gjorde sitt bästa för att sabotera alla former av trivsel vid middagarna. H ville/kunde inte sova i restaurangen utan var vaken hela middagarna igenom och skulle smaka mat/underhållas och satt och flörtade med alla. Mest kär var han i vår unga servitris, han högg tag i hennes kjol varje gång hon kom i närheten och följde henne med blicken hela tiden.

Det var också väldigt krångligt att göra H:s frukostgröt, eftersom det inte fanns någon micro man kunde använda själv på hotellet, utan fick be restaurangpersonalen. Vilket resulterade i under- eller överkokt gröt. Och personalen verkade inte superglada över besväret, direkt. Matburkarna kunde vi tack och lov värma på rummet, eftersom vi hade med oss babykostvärmaren.

Hotellet hade en gratis eftermiddagsbuffé också, med bröd, lite chark, en varmrätt typ soppa/korv och lite bakverk. Annars fanns det inte så mycket på hotellet utöver en bastuavdelning och ett lekrum (för större barn).

Byn Obergurgl var liten, och bestod i princip av en gata med en mataffär, några skid-/skidklädesaffärer, ett Bäckerei, några restauranger, en polisstation, en kyrka och en läkarmottagning. Och en massa skidhotell så klart. Det fanns inget att göra om man inte åkte skidor, utöver att gå gatan fram och tillbaka och kanske ta en fika på konditoriet.

IMG_2599
En studie i orange. H i Yoyon och jag med orange mössa och jacka.

Jag vet inte om det var för att det var sent på säsongen och alla var trötta på skidturisterna, eller om det var så det var i byn, men det var rätt trist attityd hos de flesta som jobbade på restauranger, barer och affärer. T.ex. fick den andra mamman i sällskapet veta på en servering att det inte gick att beställa en portion pannkakor med lite glass, det fanns bara antingen med socker eller med mycket glass. Jaha…

Veckan förlöpte ganska händelselöst, jag och H hängde på hotellet och han hade krypträning på heltäckningsmattan. Jag kollade på femhundraelva avsnitt av olika engelska leta-hus/lägenhet-på-landet/utomlands-program.

IMG_2564
H kryptränar på hotellrummet.

Vi gick ut på byn med Babyzen Yoyo eller Ergobaby Stowaway, tog en fika och gick tillbaka.

IMG_2601
Team orange på väg in på hotellet

Mot slutet av veckan kom vi på att det faktiskt gick en bilväg till den närmsta hyttan, och kämpade oss upp på berget med Yoyon, vilket gick nästan helt smärtfritt. Yoyon gick bra även på ojämnt underlag. Det enda den inte klarade av var mjuksnö, då körde den fast direkt.

IMG_2596 IMG_2581IMG_2600 IMG_2577

På kvällarna åt vi alla middag gemensamt i restaurangen, och H ville inte sova. Vi försökte söva honom på rummet innan och sedan ta honom i Yoyon med vår Outlook Sleep Pod sovkokong, men han vaknade ändå direkt när vi klev in i restaurangen. Det hela försvårades en del av att det var enormt varmt i restaurangen, och att Yoyons liggläge inte är särskilt plant.

Jag hann använda både Yoyon och Ergobaby Stowaway en del, och det var kul att se att min kombination med dessa två och Ergobaby Organic Travel Pouch fungerade precis så bra som jag tänkt. Nu behövde jag ju inte direkt växla mellan sele och vagn, men ändå… Jag promenerade ut med H både i sele och vagn, och hade med honom till frukosten i både sele och vagn också, och jag är väldigt nöjd med båda. H somnade faktiskt nästan genast i selen under första promenaden på orten.  Jag hade dock önskat att Yoyon hade ett bättre liggläge, och det känns inte heller helt bekvämt att ha en sjumånaders i framåtvänd vagn. Men man får ju såklart ge avkall på en del saker för att en vagn ska bli så liten som Yoyon.

Efter en vecka var det dags att rulla hemåt på lördagen. Vi åkte direkt efter frukost, och H somnade nästan genast. Vi fastnade i inte en, eller två, utan TRE bilköer på vägen, och hann nätt och jämt till färjan i tid. Först var det någon tunnel i ett pass på väg ner från alperna som var avstängd, sen var det en bil som brann vid vägkanten, och sist var det en omledning av trafiken precis innan Travemünde som gjorde att alla lastbilar på väg till färjan leddes in i ett trångt köpcentrumområde som inte var skapt för denna typ av trafik. Men vi hann i alla fall, och H sov nästan hela tiden utom för två mat- och blöjbytespauser på vägen.

På färjan tillbaka hade jag och B egen hytt, och vi fick även in en barnsäng till H. Som han somnade i helt själv! Väl i Sverige söndag morgon rullade vi av, H somnade och sov tills vi kom hem med undantag för två mat- och blöjbytespauser.

Erfarenheten av skidresa nummer två har lärt mig att det är mycket bättre med självhushållning när det är småbarn med på resan. Då kan man vara flexibel med mattiderna och passa in dem när barnen sover, och kan ha barnen sovande i ett rum bredvid medan man äter, och även laga mat till barnen själv närhelst man vill. Resan till Trysil kändes mycket mindre frustrerande. Däremot är det skönt att ha frukost på hotellet. Det hade vi inte i Trysil, även om möjligheten fanns.

 

Bärmojänger, första halvåret

Bärmojänger, första halvåret

Något som upptagit en hel del av mina tankar (och min budget) sedan H kom är hur jag ska bära honom när han inte är nöjd med att bli satt i babysitter eller lagd i babygym. Ibland måste ju bebismammor göra någonting hemma även när bebis är vaken. Och jag tycker om närheten det ger att bära honom.

H har inte på något sätt varit ett svårt barn; han har för det mesta sovit bra i vagn eller på annan plats hemma, och varit nöjd med barnvagnspromenader även i vaket tillstånd. Jag har stött på mammor i min omgivning som burit… och burit… och burit, på barn som helt enkelt aldrig var nöjda om de inte fick vara PÅ sin mamma konstant. Jag har också stött på mammor som bär sina barn vart de än går helt av egen fri vilja, för att de vill ge sina barn (och sig själva) den närheten.

Jag hade en bild av att jag också skulle vara lite av en sådan mamma. En som bar sitt barn i sjal och sele, helammade så länge som möjligt och bara lagade egen, ekologisk mat till pyret. Lite hippie-ish så där. Så blev det inte riktigt. Med all den tid som gick åt att traggla med amningen där i början, och all den tid jag satt i fåtöljen med H sovande i famnen, var jag rätt nöjd med att lägga ner honom i vagnen, mjukliften, babysittern eller babygymmet när han fann sig i det.

Mitt behov av bärmojäng är därför egentligen inte enormt. När han var plutteliten och bara skrek så där ilsket som riktigt små bebisar gör i början hade jag honom långa stunder i min hybridsjal från Ergobaby. Däri somnade han oftast nästan på en gång, och låg och snusade medan jag plockade med tvätten eller vattnade blommor. Nu när han är äldre tycker jag att det är mysigt att bära honom i Ergobaby Stowaway-selen, eller till och med Babaslingen om Ergon är nerkräkt, medan jag pysslar lite hemma, om han är lite smågnällig och inte vill vara själv.

När vi ska ut och resa kommer vi att ha med oss vår Babyzen Yoyo som vagn. Men jag kommer också att ha med bärsele för platser där vagnen inte fungerar, och ifall H vill bli buren. Jag har sett bekanta kämpa med sulkys i städer med kullerstensgator och små trånga trappor överallt, och känt att det nog är skönt att skippa vagnen på vissa ställen.

Det behov jag har är alltså något snabbt och smidigt för kortare stunder hemma, och något väldigt portabelt att ha på resor samt även något väldigt stabilt för längre bärstunder på resande fot.

Under H:s första halvår har jag skaffat följande bärmojänger:

  • En hybridsjal från Ergobaby. För att jag ville vara en sjalmamma.
  • En MyCarrier från Stokke. För att jag ville ha något stabilt att resa med, där barnet kunde sitta åt olika håll och som fungerade från nyfödd och länge efter det.
  • En Babasling. För att jag ville ha något som var lätt att bara ploppa ner ungen i när jag gör något hemma, och han kinkar.
  • En Ergobaby Stowaway. För att jag inte var nöjd med Babasling som snabb hemmasele, och när Ergon var på rea verkade den vara ett bra alternativ till det, samtidigt som den är en ultraportabel resesele som kompletterar Babyzen Yoyo riktigt bra.

Hybridsjalen var jättemysig att ha H i när han var riktigt liten, innan han blev stabil i rygg och nacke. Det kändes tryggt att han var helt insvept i sjalen, och han kom så nära, så nära. Han trivdes jättebra i den, och somnade i regel efter bara någon minut fast han varit en liten arg, skrikande goblin innan. Det gick bra att lirka ur honom sovande, och jag kunde ha sjalen kvar på mig för senare bruk. Nackdelen var att det tog ett tag innan jag fick in snitsen på att knyta den, men sedan gick det rätt smidigt. När H blev ca 3-4 månader och var rätt stadig , och mer aktiv och nyfiken på världen kändes det dock som att en sele var mer rätt; han var för instängd i sjalen, som automatiskt fasades ut.

Stokke-selen har jag bara provat några gånger, när H var nästan nyfödd. Han satt jätteskönt i den, och somnade lika sött som i sjalen. Men det var helt omöjligt att ta ut honom utan att han vaknade. Selen känns också alldeles för rejäl för att ha som inne-sele; jag ser den mer som en reskamrat framöver nu när H är större. Jag kan tänka mig att jag eller B bär H på ryggen i den, kanske under levada-vandringar på Madeira eller sightseeing i en storstad. Den känns ”outdoorsy” och rejäl. Nackdelen är att den är för klumpig för att använda inomhus, och att det är rejäla karbinhakar och annat som ska knäppas och knäppas upp, vilket gör att det blir för meckigt att använda den för bara korta stunders bärning, och att barnet inte kan lyftas ur sovande.

Och så kommer jag till sorgebarnet Babasling. Jag köpte en beige, och liksom min hybridsjal i färgen clay såg den så där härligt lite-hippie-men-med-en-modern-urban-eko-twist ut. Ett enda spänne (med ett extra säkerhetsspänne under) som knäpptes över axeln, och ungen kunde bara slängas i och bäras lite härligt nonchigt i en massa olika positioner. Så såg det ut i marknadsföringen. I verkligheten är det nästan omöjligt att få ungen att sitta på ett säkert och bekvämt sätt, och den skär in i halsen nästan hela tiden. Jag har fått till en hyfsad höftbärning av H som funkar några minuter medan jag fixar hans käk, men med efterklokhet har jag konstaterat att det var 700 spänn i sjön.

Ergobaby Stowaway som är det senaste tillskottet, är det jag använder hemmavid i nuläget. Den ska också få bli en ständig kompanjon till vår Babyzen Yoyo på resa. Jag har börjat ta för vana att packa ner den i varukorgen även på Buffalon t.ex. när jag ska gå och handla, ifall H snear ur helt och kräver att få komma upp ur vagnen för att se på allt kul i affären. Den är lätt att sätta på, sitter bekvämt på mig och H verkar ha det rätt bra i den också. Den packas ihop i sin egen ficka och blir ganska kompakt. Nackdelen är det glansiga tyget på utsidan, som helt enkelt inte känns lika skönt som vanlig bomull. Lite vinternariga händer liksom fastnar i tyget när man drar fingrarna över det.

Den positiva erfarenheten av Ergobaby Stowaway har gjort mig nyfiken på* (*läs: ”besatt av”) andra Ergobaby-selar, främst 360. Jag bara måste ha en. Men jag har lagt så mycket pengar på bärselar m.m. nu att det får vänta tills jag hittar ett bra erbjudande. Den är så ny på marknaden ännu att det aldrig är någon rea på den. Ännu. Men jag väntar. Hinner jag inte medan H gillar att bli buren får det bli till ett framtida syskon.

Kort, illustrerad summering av det första halvårets bärande är alltså:

  • Ergobaby Hybridsjal. Supermysig till liten bebis som är arg och vill vara nära.

    IMG_1425
    H ca en månad, sitter i Ergobaby hybridsjal. Föräldrarna har haft annat att göra än att putsa spegeln på gästtoan.
  • Stokke MyCarrier. Kommer nog att användas mer i framtiden, mest utomhus, men även nyfödd sitter bra i den. (Bild saknas än så länge)
  • Babasling. Bra tanke, sämst i praktiken.

    IMG_2314
    H ca 6 månader, i Babasling. Aj, vad ont det gör i min nacke/hals och oj, vad han sitter dåligt.
  • Ergobaby Stowaway. Liten, snabb och bekväm till bebis som ”vuxit ur” sjalen. Kommer att vara kanon på resor.
    IMG_2334
    H, 6 månader, sitter i Ergobaby Stowaway, med armarna ovanför selen.

    IMG_2373
    H, 6 månader, sitter i Ergobaby Stowaway, med armarna i selen och huvan uppdragen.

För nästkommande halvår önskar jag mig innerligt en Ergobaby 360. Och att H kommer att fatta tycke för att sitta i sele på ryggen. Tänk vilken frihet för mamman! Men ännu har han inte varit så nöjd med ryggbärningsförsöken.

Klart för avfärd med Babyzen Yoyo

Klart för avfärd med Babyzen Yoyo

Idag kom det sista resetillbehöret till vår Babyzen Yoyo – en sovkokong/solskydd från Outlook. Sedan tidigare har jag (förutom regnskyddet och förvaringspåsen som ingår) en tillhörande åkpåse, och min Ergobaby Stowaway med den tillhörande höftväskan är också tänkt som en följeslagare till Yoyon.

Nu har jag skydd mot regn och kyla, skydd från sol, avskärmning för sömn, skötväska, någonstans att göra av barnet och skötväskan när vagnen behöver fällas ihop. I påsen till vagnen ryms både åkpåse, regnskydd och sovkokong.

Babyzen Yoyo + Ergobaby Stowaway + Ergobaby höftväska
Barnvagn, åkpåse, regnskydd, solskydd/sovkokong, bärsele och skötväska med plats även för mammas saker. Allt i tre små paket.

Sedan lånade jag de extra krokarna som hörde till min Bugaboo organizer för att fästa höftväskan på vagnens handtag. Jag antar att vanliga universalbarnvagnskrokar skulle fungera lika bra, men de här låg ju redan och skräpade hemma.

Babyzen Yoyo + Ergobaby höftväska
Ergobaby höftväska på Babyzen Yoyo

 

I väskan ligger två blöjor, en skötfilt, ett etui med våtservetter, ett paket pappersnäsdukar, en haklapp, en sked, en mellanmålspåse och en mobiltelefon. Det finns gott om plats kvar för ett litet klädombyte, nycklar och blöjpåsar, som är det jag vill lägga till i packningen.

Outlooks ”Sleep Pod” har den dubbla funktionen att skydda från solen samt skapa en mörk och ombonad plats för barnet att sova på. Det är en universalmodell som ska passa på alla vagnar. Så här sitter den på Babyzen Yoyo.

IMG_0258
Outlook sovkokong, öppet läge
Outlook Sleep Pod + Babyzen Yoyo
Outlook sovkokong, solskydd stängt
IMG_0261
Outlook sovkokong, helstängt läge
IMG_0262
Outlook sovkokong, yttre tyg halvöppet, solskydd stängt
IMG_0263
Outlook sovkokong, solskydd öppet, yttre tyg halvöppet

 

På bilderna ovan är sovkokongen inte helt nerdragen till fotstödet. Den sitter inte lika bra upptill då, och öppningen hamnar för långt ner för att barnet ska kunna se ut. I nuläget är det inget problem, för H är så liten att han inte kommer att nå ner till fotstödet på mycket länge. Så här sitter den om den ska ner över fotstödet:

IMG_0265
Outlook sovkokong nerdragen över fotstödet på Babyzen Yoyo 

Outlook sovkokong viks in i sin egen ficka, och blir då så här liten:

IMG_0269
Outlook sovkokong, ihopvikt

 

Ergobaby Stowaway och Outlook Sleep Pod i varukorgen på Babyzen Yoyo, tillsammans med förvaringspåsen och regnskyddet som hör till vagnen. Den främre halvan av varukorgen och den lilla meshfickan på ryggstödet är fortfarande lediga för annan packning.

IMG_0270
Ergobaby Stowaway och Outlook sovkokong i varukorgen på Babyzen Yoyo

Jag fick även tillfälle att testa Yoyons åkpåse, som legat och väntat i sin påse sedan jag köpte den. Första intrycket är bra. Den passar så klart helt perfekt till Yoyon och dess sele. Den har också tre egenskaper som jag verkligen älskar hos en åkpåse, och som jag saknar i 7 A.M. Enfant-påsen som vi använder i Buffalon: den öppnas på sidorna, har knappar så att toppen går att vika ner och fästa nervikt, och överdelen går lätt att vika ner över ryggstödet när man vill hålla den borta från barnets huvud. Det går också att ta av locket helt.

 

Babyzen åkpåse, helt stängd i Babyzen Yoyo i fullt sittläge
Babyzen åkpåse, helt stängd i Babyzen Yoyo i fullt sittläge

 

Babyzen åkpåse, lite nedvikt i Babyzen Yoyo i maximalt nedfällt läge
Babyzen åkpåse, lite nedvikt i Babyzen Yoyo i maximalt nedfällt läge

 

Babyzen åkpåse, med locket helt avtaget i Babyzen Yoyo
Babyzen åkpåse, med locket helt avtaget i Babyzen Yoyo

 

I min packning ovan har jag fällt ihop Yoyon med åkpåsen på. Det fungerade, men fotänden fick vikas undan för att vagnen skulle kunna stängas i det ihopfällda läget, och för att inte påsen skulle ligga mot hjulen. Den blev naturligtvis inte lika kompakt som utan åkpåsen, men den gick fortfarande in i förvaringspåsen, där även regnskydd och sovkokong fick plats. Jag har dock inte kontrollmätt om den fortfarande klarar måtten för handbagage. Vår första tur blir ju med bil.

Så detta har jag roat mig med under min fritid idag. H är fortsatt klängig, gnällig och har helt hoppat ur både sov- och matrutiner som jag trodde var etablerade nu. Skulle ha jobbat en stund på eftermiddagen medan B och H besökte farmor, men det blev visst så att jag sov istället. H har ju börjat vakna vid tre-tiden på nätterna för att sedan gnälla var tjugonde minut, så två timmars drömlös sömn (läs: koma) i vetskapen att barnet inte ens var hemma, var enormt välgörande för mammans välbefinnande.

 

Blöjhink beställd… Och inte en dag för tidigt!

Blöjhink beställd… Och inte en dag för tidigt!

Jag beställde en orange blöjhink från Ubbi igår.

Det blev en beställning från Jollyroom, med några reaplagg från Petit bateau och en höftväska (också på rea) att fästa på Ergoselen som extra bonus. Jag tänker att både Stowaway-selen och höftväskan ryms i varukorgen på vår Babyzen Yoyo, varvid man kan ta upp barnet i selen, koppla på väskan (innehållande det mest nödvändiga) och fälla ihop vagnen vid behov när man är ute och reser.

Nu väntar vi otåligt på blöjhinken. Mitt kok av katrinplommonpuré verkar minst sagt ha givit effekt; idag har H fyllt blöjan fyra gånger, och vi undrar hur så mycket bajs fått plats i en så liten pojke. Han är i vart fall inte förstoppad längre, men badrummet luktar inte hallontårta, direkt.

H håller för fullt på att försöka klura ut hur man gör för att förflytta sig framåt. Han gör ansatser till att köra ner tårna i golvet för att krypa, men inte mer än så. Han har istället försökt lägga sig på rygg och skjuta sig baklänges genom att gå upp i brygga och liksom hoppa bakåt med kroppen. Ser inte helt begåvat ut, kan man väl konstatera.

Jag kokade ihop en klassisk kalops till söndagsmiddag, och passade på att ta lite kött, potatis och morot som jag kokade till H med lagerblad, nejlika och kryddpeppar och sedan mixade. Det gick hem, men han tyckte nog ännu bättre om att smaka på den färdiga kalopsen sedan, när jag och B skulle äta.

Inte sova, bara kräkas

Inte sova, bara kräkas

Ytterligare en dag då H inte har sovit en blund utöver precis när han somnat i min famn. Så fort han läggs ner vaknar han. Precis som i tisdags.

Igår, när B var hemma, sov ungen middag som han brukar. Börjar lite smått undra om han har något emot mig, vår son.

Både jag och barnet är helt färdiga när han varit vaken i princip från 8 till 20. Och som vanligt med H är trötthet lika med kräk. På hela sig, på hela mig, på bärselen, på babygymmet, på B när han kom hem.

Provade att bära H på ryggen i Ergon. Det gick hyfsat, men var lite svårt att få honom att sitta rätt. B kliade sig i huvudet när han kom hem och undrade varför jag hade kräk på ryggen. Det var därför. Jag tror ryggbärandet får vänta tills H blir lite äldre.

Nu sovs det så gott att H inte ens reagerade på att bli uppburen till sovrummet. Skruttunge.