Ytterligare en dag i soffan

Ytterligare en dag i soffan

Igår natt fick jag knappt sova alls. Jag satt uppe sent i soffan för att försöka se till att L sov ordentligt. Vid halv två smög jag ner till sovrummet med en tungt sovande bebis på armen.

Jag lade ner henne i sin säng, men innan jag ens hunnit plocka upp tandborsten så vrålade hon. Ammade, försökte lägga ner. Vrål. Repeat. Till slut sov hon i sin säng, kanske runt halv tre.

Vrål vid fyra. Amning, försökte lägga ner. Vrål. Repeat. Till slut sov hon i sin säng, kanske runt tjugo i sex.

Vid sju var det dags att gå upp.

Under dagen har jag tuppat av i soffan ett par gånger. Den ”lediga” tid jag fick var tio minuter då hon sov i sin dagbädd, plus femton minuter då hon satt i sin babysitter och såg på när jag sorterade tvätt. Hon låg på mina fötter i soffan och pratade och var glad i ungefär tio minuter också. När vi hämtade H sov hon av och till i vagnen, men vrålade mellan varven. Annars amning, sova på bröstet. Eller vrål.

En mycket förmildrande omständighet är i alla fall att jag i vart fall kan duscha då och då, för då går det av någon anledning bra att sitta i babysitter i badrummet.

Det känns helt ohållbart att det ska vara så här. Jag hade klarat av om hon bara var närhetstörstande, men så är det ju inte, eftersom bärsjal inte fungerar, och inte ens att ligga upprätt i famnen. Det känns som att hon bara är arg och sur hela tiden, och hon blir inte alls gladare av att jag pussar, klappar, kramar, vyssjar, vaggar eller sjunger. Det är som att hon inte ens tycker om mig, utöver tuttarna då.

Jag tänker att det inte kan skada att testa mjölkfri kost i ett par veckor och se ifall att det skulle kunna vara mjölkallergi. Det verkar ju vara den vanligaste överkänsligheten. Om det funkar, så funkar det, liksom… Jag ska handla på mig lite havreprodukter imorgon för matlagning och kaffemjölk, samt kalciumtillskott, imorgon.

Detta betyder också att vi slutar med ersättningen nu, släpper sargen och satsar på en helamning. Vill jag smita iväg till kontoret utan bebis så blir det till att pumpa.

Sedan ska jag fortsätta kämpa med sjalandet. Trodde någon att jag verkligen var klar med babyprylar, förresten? Jag har varit nyfiken på hur det skulle vara att sjala med en enklare trikåsjal, som är mindre, tunnare och mjukare än min Ergobaby hybridsjal. Så länge L är liten nog att inte riktigt behöva en superstadig sjal kanske det skulle vara skönare för oss båda med en lite lättare sjal när vi bara skrotar hemma?

Så jag klickade hem en begagnad Aldoria Bambu Soft trikåsjal på Tradera för en spottstyver. Den kom idag, och oj vilken potential! Sjalen jag köpte var dock lite väl sliten, blekt och nästan helt utan stretch kvar i området där bebis sitter. Men den var så mjuk och sval och rätt smal, så det var liksom inte så mycket tyg, och den var superenkel att knyta. Verkligen jätteskön för hemmabruk, om den varit i bättre skick. Men för en dryg hundring kan jag väl se den som en välinvesterad testsjal, för nu vet jag att en Aldoria passar mig utmärkt.

Jag bjussar på en bild tagen i husets enda, och tyvärr värdelösa, selfiespegel. Barnet sitter inte så snett och konstigt som det ser ut, utan hon håller  på att spjärna och vråla som vanligt. Hoppas hon börjar gilla att sitta i sjal framöver, för jag har klickat hem en fin ny blå Aldoria till oss från Babyland. (Både Babyland och Jollyroom hade ett extrapris på Aldoria nu, 599 kr istället för 699, och då blev det en beställning från Babyland eftersom de har gratis frakt även vid ordrar under tusenlappen.)

Ergobabysjalen tänkte jag ta till kontoret för när jag behöver dit med L i släptåg, eftersom en varmare och stadigare sjal passar bra där. Hemma blir det mysigt med en mjuk bambusjal istället, och jag slipper tänka på att kånka bärsjal mellan hem och kontor.

Om någon vill ha en gammal sliten och ful Aldoria Bambu Soft som provsjal så kan jag skänka bort den bruna på bilden ovan!

Julafton 2016

Julafton 2016

Så blev det julafton i år igen. Och i år firade vi som tvåbarnsfamilj!?! Lillasyster är snart tre veckor, men jag fick nästan nypa mig i armen när jag såg mina två barn sitta där bredvid varandra vid julmiddagen.

Det har verkligen varit annorlunda att få ett andra barn, och så mycket lättare och mindre dramatiskt. Hon är här nu, och det känns både konstigt och självklart. Men min värld har inte skakats i grundvalarna som första gången – livet fortsätter mer eller mindre som vanligt. Att ha både mormor, farmor och alla farbröderna över på julmiddag hade varit otänkbart när första barnet var nyfött. Då var allt så skört, och så …rörigt. Idag? Inga problem.

Okej, alla var fortfarande klädda i pyjamas när gästerna kom, och jag stod vid spisen och stekte sista omgången köttbullar, som skulle ha förberetts i förrgår. I natt när klockan närmade sig 03 stod jag och B aptrötta med en skrikande bebis och försökte räkna ut hur f-n julgransbelysningen egentligen skulle sättas på plats, och skinkan hade nätt och jämt hunnit griljeras.

Men! Det blev jul ändå. Alla utom H fick på sig kläder så småningom (Pyjamas hela dagen –en ny jultradition, kanske?), och middagen blev mycket lyckad. Alla trivdes. H var i sitt esse med så många att leka med. Sen åkte alla utom mormor hem, och lugnet lade sig åter över vårt hus.

Vi fick till en ganska lagom balans, tycker jag. Sill, korv, varm- och kallrökt lax och vörtbröd köptes färdigt, skinkan var färdigkokt och vi skippade allt utom väsentligheterna.

Köttbullar gjorde jag med lillan i bärsjal (och hon sov genom det hela – WIN!) enligt ett nytt recept jag hittade här (jag ökade mängden kryddpeppar till ca 10 korn). Supergoda!

Janssons frestelse gjorde jag enligt Leif Mannerströms recept för andra gången i rad – den blir precis som jag vill ha en Jansson.

B gjorde en urgod och vacker snabbgravad lax med smak av citrus, fänkål och rosépeppar enligt ett recept från senaste Lantliv Mat & Vin.

Vi gjorde en rödkålssallad tillsammans enligt det här receptet.

Kokt amandinepotatis och brysselkål fick ackompanjera.

Farbror C fick agera tomte, och H var lite rädd, men fascinerad. Han blev mycket glad för garaget med bilar, och har de flesta klapparna kvar att öppna imorgon. Det blev lite sent, och han var trött efter att ha varit helt uppe i varv över alla roliga gäster, så vi tänkte att den fortsatta klappöppningen nog blir roligare imorgon i lugn och ro.

Skruttfian charmade alla i sin tomteklänning som hon fått av farmor, men sov sig annars igenom hela julafton. Först sov hon sig igenom förberedelsestöket i Ergobabysjalen (älskar den), sedan sov hon i sin stol i köket genom hela middagen och dess förberedelser, sedan sov hon i varierande förälders famn resten av kvällen. Visst, hon vaknade (eller var lätt att väcka eller få att amma halvsovande) var tredje-fjärde timme, men annars sov hon. Det oroar mig lite, men samtidigt äter hon ganska engagerat och verkar nöjd efteråt. Åh, vad jag hoppas att hon fortsatt att gå upp i vikt så att vi kan lägga detta bakom oss och bara liksom leva!

Vardagen (och bärselarna)

Vardagen (och bärselarna)

Nu sitter jag uppe alldeles försent. Igen. Men jag vill så gärna få ett par timmars lugn och ro på kvällen, bara jag och min man. Näe, skojade bara, jag menade så klart jag och min telefon.

Eftermiddagen och kvällen gick i ett med hämtning, handling, upplockning av matvaror, mellanmålsfixande, tvätt av leriga och bajsiga kläder från förskolan, städning av sovrum, matlagning, nya lakan och röjning av kök. Allt i samverkan med 1,5-åringen. Klockan 21.20 satte jag mig ner för första gången sedan hämtning, med undantag för vid själva ätandet av middagen. Nu ska jag köra igång en tvättmaskin och en tumlare, packa väska med nya ombyten till föris, och duscha, innan jag får sova.

Kvällens nöje har bestått av att googla toddlerbärselar. (Here I go. Again.) Jag märkte igår att jag inte har någon större nytta av min Ergobaby, som jag tagit med mig för transport av H mellan parkeringen och restaurangen. H är så lång nu att han kan vika ner halva ryggen bakåt över selens kant, och det blir både tungt och osäkert. Som sova-på-tåget-sele fungerar den ju heller inte bra utan ordentligt stöd för hans rygg. Känner mig lite dum som bara tittat på viktgränserna när jag köpt bärdon, och inte tänkt på att det går att växa ur dem på längden.

Bärdonsstatusen i hushållet är just nu följande:

  • Ergobaby Hybridsjal, undanvikt för länge sedan, men fungerade bra för liten bebis som ville bäras hemma långa stunder. Så en inte gjorde hela knytmanövern för en femminuterssession på mamma.
  • Babasling, används inte längre eftersom H är för tung för att jag ska orka bära honom hängande över bara en axel, men den var bra ett litet tag runt 8-10 månader när han ofta ville komma upp korta stunder, eller när han skulle sitta still i famnen, som i kyrkan när vi var på bröllop.
  • Stokke MyCarrier, har använts väldigt lite eftersom den är så kraftig och hård och svår att knäppa. Nu har H vuxit ur mage-mot-mage-läget i den selen för länge sedan, och vi har inte kommit oss för att börja bära på ryggen. Den är nog bra för vandringar utomhus, som på en weekend i Rom eller liknande. Vi använde den aldrig framåtvänt. Den ligger kvar på vänt för kommande vandringar.
  • Ergobaby Stowaway, undanstoppad eftersom den känns för liten. H sitter i princip bara med rumpan och nedre delen av ryggen i sitsen. Men den var kanon när H var lite mindre, eftersom den är så liten och viks ihop i sin egen ficka. Klockren kompis till Babyzen Yoyo!
  • Ergobaby Original Ekologisk. Dags att stoppa undan den också, av samma anledning som rese-ergon. Den är så himla snygg, och har mycket skönare tyg och tjockare stoppning än Ergobaby Stowaway. Den rymliga fickan på framsidan är väldigt användbar också.
  • EasyHug. Det senaste tillskottet, som är något så enkelt och så fiffigt som två vävda tygringar som läggs korsvis över axlarna, och sedan stoppas barnet i krysset som i en bärsjal. Den enda av mina bärmojänger som fungerar bra nu, där H sitter bra och jag får väldigt bra avlastning på grund av att det blir ett kors över ryggen (jag vet att det går att korsa ergos axelremmar också, men på grund av ryggstödets korthet fungerar det ändå inte bra med Ergobaby nu). Tyget är tunt och svalt och EasyHug blir riktigt liten när den viks ner i den medföljande påsen. Nackdelen är att H kan röra sig mycket i den, krångla ur armar och luta sig bakåt så att den åker ner över ryggen. Jag gillar den, men behöver också något rejälare, där han sitter fast.

Mina hetaste alternativ så här långt är en Tula Toddler bärsele eller en superfin handsydd meitai från Melkaj. Kanske behöver jag båda. 😉

Vi får väl se vad det blir. Det måste finnas stöd för rygg så att han kan sova, och inte kan luta sig bort. Jag vill kunna fortsätta bära på magen, så den måste ge bra avlastning nu när H väger över 12,5 kg.

H:s första månad

H:s första månad

Nu blir det den sista månadstillbakablicken innan jag är ikapp med dokumenteringen av H:s första tid. Snart är det dags för en sammanfattning av den åttonde (!) månaden.

IMG_1226
H i sitt babyskydd på väg till återbesöket på BB. Vi har redan lärt oss att kräksäkra allt under hans huvud.

Vi kom hem från BB när H var fem dagar gammal. Det var en lördag, och på måndagen skulle vi tillbaka till BB-hotellet för kontroll, innan ansvaret för H övergick till BVC vid en veckas ålder. Han hade vänt i vikt innan vi åkte hem, och de försäkrade oss på BB att BVC skulle hjälpa oss att trappa ner ersättningen så att vi skulle kunna helamma sedan. Det hände ju inte kan vi konstatera, vilket jag skrivit om här.

BVC kom på hembesök på onsdagen, och sedan skulle jag intensivamma en vecka utan att ge någon ersättning alls. Oj, vad vi kämpade. Jag ville så gärna att det skulle fungera, och som nybliven förälder tror man ju på vad ”experterna” säger.

Men jag misstänkte nog innerst inne att vi inte klarade det så bra. H:s vikt hade efter den veckan dippat ner till -11,5% igen. Och det var åter dags att plocka fram schemat, där ersättning och amning minutiöst skulle bokföras. B blev helt besatt av att fylla i det där pappret; det var nog hans sätt att försöka känna kontroll mitt i den känslostorm som det nya föräldraskapet och oron för viktnedgången orsakade. Jag tror de märkte det på BVC, för när han senare bad om nya papper fick han bara ett, och sedan fick det vara bra. (B lurade dem genom att fortsätta fylla i utanför rutnätet. Och på baksidan.)

IMG_2664   IMG_2665

Jag slutade snabbt fylla i hur många minuter jag ammat och vägrade fortsätta med det. Jag ammade vid varje måltid. Punkt. Allt var så fokuserat på att H skulle äta den där första tiden. Och H ville inte alls följa vårt schema, han ville oftast bara sova vid matdags, så vi fick mer eller mindre plåga honom vaken var tredje timme.

Vi var så osäkra på allt, och det tog oss en vecka från hemkomsten innan vi ens vågade oss ut på vår första barnvagnspromenad. Här ser vi också ett exempel på den stora och allvarliga schismen om bygeln. B körde ofta omkring vagnen med bygeln slarvigt hängande ner från sidan, medan jag jämförde det med att köra båt med fendrarna ute och med stor nit såg till att sätta fast bygeln ordentligt.

IMG_1299
B kör barnvagn med fendern – förlåt, bygeln – ute.
IMG_1398
H gillar inte sin söta vagnsutstyrsel. Mössan från BB och stickad overall från Lindex.

När H var drygt tre veckor fick vi föräldrar permis för första gången, då kom farmor och kollade till H ett par timmar så att jag och B kunde åka till köpcentret och köpa lite saker vi hade missat innan H kom, samt gå till frisören. Känslan av att plötsligt inte ha H i närheten var helt overklig och jättekonstig. Det gick bra, men när vi redan var på väg hem ringde farmor och sa att nog var dags att komma hem, för H var ledsen.

Mormor och morbror kom på besök när H var ungefär tre veckor gammal. H skrek sig igenom större delen av besöket. Vi sade till om att mamma fick sova hos min lillebror, för vi orkade inte med övernattande gäster då.

Den första månaden var generellt präglad av en känsla av overklighet, rädsla och osäkerhet. Men också en översvallande kärlek. Jag och B var så kära i H, och i varandra, och ville bara vara tillsammans hela tiden, alla tre. Vår egna lilla familj!

IMG_1290 - version 2
H, nästan en vecka gammal, sover på sin pappa.
IMG_1418
H sover i vår säng. Alltid på en handduk…

Med H hände det egentligen inte så mycket första månaden. Han åt, kräktes, sov och bajsade. Och började om. Skrek ibland, men höll oss aldrig vakna på nätterna. Han trivdes bra i vår Ergobaby hybridsjal, och somnade gott i den nästan direkt.

IMG_1428
H i Ergobaby hybridsjal.

De små ”finnarna” som nyfödda får i början försvann efter ett par-tre veckor. Han ömsade också en del hud på fötter och händer samt fot- och handleder.

Navelstumpen lossnade äntligen när han var en vecka gammal, efter att ha luktat rejält illa i några dagar. Det gick liksom inte att avgöra om det var bajs i blöjan eller bara ”the stump” som luktade. Mycket äckligt, men man klarade det ändå. Det är verkligen så att man klarar det mesta i äckelväg när det rör ens egen unge. Men när han var precis en vecka följde den med en blöja av, och en ljuvlig liten navel började visa sig där stumpen suttit. Efter ytterligare någon vecka var den helt läkt.

Kring tre veckor tyckte BVC det var okej att börja med napp. H var inte så förtjust i den, och blev det inte heller förrän nu kring sex-sju månader.

IMG_1385
Nappdebut!

Hela den första månaden, och längre ändå, låg H ofta med axlarna högt uppdragna och armarna invikta framför kroppen och alldeles nedanför ansiktet. Det måste ha varit så han låg i magen. Ibland var jag nästan orolig för att han hade axlarna så låsta, men det släppte med tiden.

IMG_1304
Axlarna uppdragna och händerna invikta. Standardposition den första tiden.
De viktigaste och onödigaste sakerna till bebis, 0-6 månader

De viktigaste och onödigaste sakerna till bebis, 0-6 månader

Här kommer en liten lista på de bebistillbehör som jag haft mest respektive minst nytta av under första halvåret som mamma till H.

Viktigast

  1. Bugaboo Buffalo + adapter + Maxi-Cosi Cabriofix. Vagnen har helt klart varit det vi haft mest nytta av under den första tiden, och Buffalon tillsammans med babyskyddet har varit en riktig killer combo. Båda sakerna har också stått sig riktigt bra i sin egen rätt, men det är i kombination de kniper förstaplatsen på min lista.
  2. Doomoo Softy amningskudde. Kärlek från första stund, som hållit i sig. Oj, vad jag önskar att det var den kudden jag köpt från början, och att jag haft den redan på BB. Den hade nog gjort stor skillnad för vår amningsstart.
  3. Babybjörn babysitter. Vi fick vår i present från farmor, och den har verkligen varit en trotjänare, där H kunnat sitta långa stunder och titta på när vi stökat i köket. Den allra första tiden kräktes han mycket när han satt i den, men från ca 2-3 månader har den varit guld värd.
  4. Ergobaby hybridsjal. Det tog några försök innan knytningen satt, men sedan var sjalen helt suverän att stoppa skrikig, närhetstörstande bebis i efter att man själv fått träsmak i röven av att sitta i fåtöljen och hålla, hålla, hålla.
  5. Phil & Ted’s Cocoon XL mjuklift. När det blev för slaskigt att ta in vagnen i kök och vardagsrum, och vagnens liggdel var för tung och otymplig att flytta runt på, var denna mjuklift fantastisk att ha som extra sovplats till H, eftersom vi bor i ett hus med två våningar, och vi inte var bekväma med att lämna H sovandes i sovrummet på en annan våning.

Onödigast

  1. Bugaboo mugghållare. En stor ful bit plast för 250 kr, som är i vägen överallt och fastnar i allt. Använd en gång.
  2. Ikeas sovpåse. Vi fick den i present och använde den en gång när H var liten, ca 6-8 veckor, och en gång när han var ca 5 månader. Aldrig mer. När han var liten blev han alldeles kall om armarna och händerna och det kändes som att han var fastnaglad. När han var större och vi testade för att han brukade sparka av sig täcket kändes det bara taskigt att begränsa hans rörelsefrihet. Han sparkade ju av täcket för att kunna undersöka sina fötter!
  3. Babasling. Dyr, och ett dåligt alternativ till bärsele. Snedbelastar, skär upp på halsen, går inte att justera med barnet i och nästan omöjligt att få barnet i en bra position i. Har knappt använts.
  4. Medela Harmony manuell bröstpump. Fick trots idoga försök aldrig ut mer än 10 ml med den, med den elektriska (dubbel, också från Medela) fick jag i regel ut 100 ml.
  5. Bumbostolen. Har inte använts  mycket. Vi köpte den i julklapp till H för att han vid fyra månader älskade att sitta upp i famnen, men inte kunde sitta själv. I början satt han inte bra i den och bara kräktes. Nu sitter han bra i den och den används då och då, men han sitter nästan själv ändå nu, och det är svårt att få upp honom ur Bumbon, för låren fastnar så hela stolen följer med.

Många av prylarna jag köpt under det första halvåret har köpts så sent under perioden, eller inte riktigt börjat komma till användning förrän nu, så Babyzen Yoyo, Stokke Tripp Trapp, Stokke MyCarrier, Ergobaby Stowaway, Ergobaby Travel Pouch samt Bugaboo Organizer har jag valt att räkna till det andra halvåret istället.

Bärmojänger, första halvåret

Bärmojänger, första halvåret

Något som upptagit en hel del av mina tankar (och min budget) sedan H kom är hur jag ska bära honom när han inte är nöjd med att bli satt i babysitter eller lagd i babygym. Ibland måste ju bebismammor göra någonting hemma även när bebis är vaken. Och jag tycker om närheten det ger att bära honom.

H har inte på något sätt varit ett svårt barn; han har för det mesta sovit bra i vagn eller på annan plats hemma, och varit nöjd med barnvagnspromenader även i vaket tillstånd. Jag har stött på mammor i min omgivning som burit… och burit… och burit, på barn som helt enkelt aldrig var nöjda om de inte fick vara PÅ sin mamma konstant. Jag har också stött på mammor som bär sina barn vart de än går helt av egen fri vilja, för att de vill ge sina barn (och sig själva) den närheten.

Jag hade en bild av att jag också skulle vara lite av en sådan mamma. En som bar sitt barn i sjal och sele, helammade så länge som möjligt och bara lagade egen, ekologisk mat till pyret. Lite hippie-ish så där. Så blev det inte riktigt. Med all den tid som gick åt att traggla med amningen där i början, och all den tid jag satt i fåtöljen med H sovande i famnen, var jag rätt nöjd med att lägga ner honom i vagnen, mjukliften, babysittern eller babygymmet när han fann sig i det.

Mitt behov av bärmojäng är därför egentligen inte enormt. När han var plutteliten och bara skrek så där ilsket som riktigt små bebisar gör i början hade jag honom långa stunder i min hybridsjal från Ergobaby. Däri somnade han oftast nästan på en gång, och låg och snusade medan jag plockade med tvätten eller vattnade blommor. Nu när han är äldre tycker jag att det är mysigt att bära honom i Ergobaby Stowaway-selen, eller till och med Babaslingen om Ergon är nerkräkt, medan jag pysslar lite hemma, om han är lite smågnällig och inte vill vara själv.

När vi ska ut och resa kommer vi att ha med oss vår Babyzen Yoyo som vagn. Men jag kommer också att ha med bärsele för platser där vagnen inte fungerar, och ifall H vill bli buren. Jag har sett bekanta kämpa med sulkys i städer med kullerstensgator och små trånga trappor överallt, och känt att det nog är skönt att skippa vagnen på vissa ställen.

Det behov jag har är alltså något snabbt och smidigt för kortare stunder hemma, och något väldigt portabelt att ha på resor samt även något väldigt stabilt för längre bärstunder på resande fot.

Under H:s första halvår har jag skaffat följande bärmojänger:

  • En hybridsjal från Ergobaby. För att jag ville vara en sjalmamma.
  • En MyCarrier från Stokke. För att jag ville ha något stabilt att resa med, där barnet kunde sitta åt olika håll och som fungerade från nyfödd och länge efter det.
  • En Babasling. För att jag ville ha något som var lätt att bara ploppa ner ungen i när jag gör något hemma, och han kinkar.
  • En Ergobaby Stowaway. För att jag inte var nöjd med Babasling som snabb hemmasele, och när Ergon var på rea verkade den vara ett bra alternativ till det, samtidigt som den är en ultraportabel resesele som kompletterar Babyzen Yoyo riktigt bra.

Hybridsjalen var jättemysig att ha H i när han var riktigt liten, innan han blev stabil i rygg och nacke. Det kändes tryggt att han var helt insvept i sjalen, och han kom så nära, så nära. Han trivdes jättebra i den, och somnade i regel efter bara någon minut fast han varit en liten arg, skrikande goblin innan. Det gick bra att lirka ur honom sovande, och jag kunde ha sjalen kvar på mig för senare bruk. Nackdelen var att det tog ett tag innan jag fick in snitsen på att knyta den, men sedan gick det rätt smidigt. När H blev ca 3-4 månader och var rätt stadig , och mer aktiv och nyfiken på världen kändes det dock som att en sele var mer rätt; han var för instängd i sjalen, som automatiskt fasades ut.

Stokke-selen har jag bara provat några gånger, när H var nästan nyfödd. Han satt jätteskönt i den, och somnade lika sött som i sjalen. Men det var helt omöjligt att ta ut honom utan att han vaknade. Selen känns också alldeles för rejäl för att ha som inne-sele; jag ser den mer som en reskamrat framöver nu när H är större. Jag kan tänka mig att jag eller B bär H på ryggen i den, kanske under levada-vandringar på Madeira eller sightseeing i en storstad. Den känns ”outdoorsy” och rejäl. Nackdelen är att den är för klumpig för att använda inomhus, och att det är rejäla karbinhakar och annat som ska knäppas och knäppas upp, vilket gör att det blir för meckigt att använda den för bara korta stunders bärning, och att barnet inte kan lyftas ur sovande.

Och så kommer jag till sorgebarnet Babasling. Jag köpte en beige, och liksom min hybridsjal i färgen clay såg den så där härligt lite-hippie-men-med-en-modern-urban-eko-twist ut. Ett enda spänne (med ett extra säkerhetsspänne under) som knäpptes över axeln, och ungen kunde bara slängas i och bäras lite härligt nonchigt i en massa olika positioner. Så såg det ut i marknadsföringen. I verkligheten är det nästan omöjligt att få ungen att sitta på ett säkert och bekvämt sätt, och den skär in i halsen nästan hela tiden. Jag har fått till en hyfsad höftbärning av H som funkar några minuter medan jag fixar hans käk, men med efterklokhet har jag konstaterat att det var 700 spänn i sjön.

Ergobaby Stowaway som är det senaste tillskottet, är det jag använder hemmavid i nuläget. Den ska också få bli en ständig kompanjon till vår Babyzen Yoyo på resa. Jag har börjat ta för vana att packa ner den i varukorgen även på Buffalon t.ex. när jag ska gå och handla, ifall H snear ur helt och kräver att få komma upp ur vagnen för att se på allt kul i affären. Den är lätt att sätta på, sitter bekvämt på mig och H verkar ha det rätt bra i den också. Den packas ihop i sin egen ficka och blir ganska kompakt. Nackdelen är det glansiga tyget på utsidan, som helt enkelt inte känns lika skönt som vanlig bomull. Lite vinternariga händer liksom fastnar i tyget när man drar fingrarna över det.

Den positiva erfarenheten av Ergobaby Stowaway har gjort mig nyfiken på* (*läs: ”besatt av”) andra Ergobaby-selar, främst 360. Jag bara måste ha en. Men jag har lagt så mycket pengar på bärselar m.m. nu att det får vänta tills jag hittar ett bra erbjudande. Den är så ny på marknaden ännu att det aldrig är någon rea på den. Ännu. Men jag väntar. Hinner jag inte medan H gillar att bli buren får det bli till ett framtida syskon.

Kort, illustrerad summering av det första halvårets bärande är alltså:

  • Ergobaby Hybridsjal. Supermysig till liten bebis som är arg och vill vara nära.

    IMG_1425
    H ca en månad, sitter i Ergobaby hybridsjal. Föräldrarna har haft annat att göra än att putsa spegeln på gästtoan.
  • Stokke MyCarrier. Kommer nog att användas mer i framtiden, mest utomhus, men även nyfödd sitter bra i den. (Bild saknas än så länge)
  • Babasling. Bra tanke, sämst i praktiken.

    IMG_2314
    H ca 6 månader, i Babasling. Aj, vad ont det gör i min nacke/hals och oj, vad han sitter dåligt.
  • Ergobaby Stowaway. Liten, snabb och bekväm till bebis som ”vuxit ur” sjalen. Kommer att vara kanon på resor.
    IMG_2334
    H, 6 månader, sitter i Ergobaby Stowaway, med armarna ovanför selen.

    IMG_2373
    H, 6 månader, sitter i Ergobaby Stowaway, med armarna i selen och huvan uppdragen.

För nästkommande halvår önskar jag mig innerligt en Ergobaby 360. Och att H kommer att fatta tycke för att sitta i sele på ryggen. Tänk vilken frihet för mamman! Men ännu har han inte varit så nöjd med ryggbärningsförsöken.

Ergobaby Stowaway – första intrycket

Ergobaby Stowaway – första intrycket

Som den friskaste vuxna i hushållet föll det idag på min lott att proviantera lite. Med minutiöst tvagade händer och rena vantar på det gav jag mig ner till vårt lokala torg och köpte lite vitt bröd och annat lättsmält. Och passade på att hämta paketet från Lekmer.se, med min senaste bärmojäng; en Ergobaby Stowaway.

Det var läge att prova på en gång, eftersom H varit lite gnällig idag, och inte alls varit nöjd med att dumpas av i babysitter eller babygym. Kanske har han haft tråkigt med en pappa som legat i sängen hela dagen och en mor som varit rätt seg och sliten och inte gjort många knop. Eventuellt har hans förkylning gjort ett omtag också, han har varit ganska snorig.

Och första intrycket av Ergobaby Stowaway? Jag Ä-L-S-K-A-R den. Liten och nätt, lätt att sätta på, sitter bekvämt på mig och H sitter också bekvämt. Det enda negativa jag kan säga är att jag inte gillar det glansiga tyget, men det är kanske nödvändigt för att den ska gå att vika ihop så lätt.

Även om jag den senaste veckan har försökt använda min Babasling med något bättre resultat än vid det första försöket kan jag nu avskriva den som en helt onödig investering. Varför ha något som det är svårt att få barnet att sitta okej i och som bara belastar en av ens axlar, när man kan ha något som fördelar vikten över båda axlarna samt höften, är lättare att sätta på och som barnet genast sitter som det ska i?

Nu får det vara färdigt med bärmojänger för min del. Om jag inte skulle snubbla över något riktigt bra erbjudande på Ergobaby original ekologisk eller 360 förstås… Jag har nu bara goda erfarenheter av deras produkter. Min hybridsjal var jättemysig att ha när H var en liten sparv, och jag kommer att använda den till nästa unge också de första månaderna, och sedan gå över till sele när ungen är lite större och stadigare.

image
In with the new, out with the old – Ergobaby Stowaway och Babasling

 

Babasling, andra försöket

Babasling, andra försöket

Igår ville H inte sova när jag ville pyssla om krukväxterna en stund. Skam den som ger sig, tänkte jag och plockade fram min fina, dyra Babasling som legat och skräpat i en fåtölj sedan jag avbröt mitt första försök.

Och det gick faktiskt lite bättre den här gången. Jag provade ”side saddle”-positionen och fick i vart fall till det så pass att H satt där han skulle utan att jag kände att jag behövde stödja upp honom med armen. Men axelremmen satt fortfarande upp mot min hals, och jag vet inte om och hur detta kan åtgärdas.

Jag ska försöka lite till, men får nog inse att en ringsjal eller en lättare bärsele nog hade svarat bättre mot mina behov. Det här med att den inte går att justera med barnet i, samtidigt som det är väldigt svårt att justera den rätt, gör att det till och med nästan är lättare att knyta hybridsjalen från Ergobaby.

Jag är lite sugen på en Ergobaby-sele sedan jag såg en av vattengympamammorna med sin lilla i en Ergo. Vet bara inte om en original eller till och med den lilla resevarianten skulle räcka, eller om jag skulle behöva 360:n. H är ju väldigt nyfiken på omvärlden.

Men efter att ha köpt en Stocke-sele, en Ergobaby hybridsjal och en Babasling kanske bärmojängbudgeten är uttömd för det här barnet, ingen av dem var ju direkt billiga. Men å andra sidan är det ju bättre att köpa nu och kunna använda både till H och eventuella syskon. Priset per barn blir ju liksom lägre om man köper allt till det första barnet.

En grå 360 eller den fina gröna ekologiska Zen, det är frågan… Eller räcker det med en Stowaway?

Stokke-selen kan användas framåtvänt, så det kanske räcker så vad gäller framåtvänt läge. Det jag är ute efter är ju en lite mjukare, mindre sele för mest inomhusbruk, eftersom Stokken är så kraftig och med mer utomhuskänsla.