Enok & Thømpson Cape Farewell Comfort – en recension

Enok & Thømpson Cape Farewell Comfort – en recension

Jag har noterat att en viss tagg på bloggen har dragit stora besöksantal den senaste veckan, nämligen den som rör sängen vi köpte i samband med flytten förra våren. Gissningsvis är det reasäsongen på Mio som orsakat det stora intresset för Enok & Thømpsons sängar.

Vi köpte vår Cape Farewell Comfort för ungefär 1,5 år sedan, med tillhörande ben i borstad aluminium, bäddmadrassen Fiord Breathe och sänggaveln Avon i pikerat utförande. Vi valde en 180 cm bred säng, 200 cm lång och extrafast på båda sidor (det är verkligen ett tips att köpa samma fasthetsgrad på båda sidorna av en dubbelsäng, min upplevelse är att olika fasthetsgrad alltid leder till att det blir en skidbacke mitt i sängen, med lutning mot den mjukare sidan).

Så här ser den ut. Färgen är Roma Beige (som verkar heta Romo Beige nuförtiden), men intrycket är mer åt det grå hållet, tycker jag.

Jag har egentligen inte mycket att säga utöver att vi är väldigt nöjda med sängen. Möjligen skulle jag ha önskat att den var ännu något fastare (eller så är det den tjocka bäddmadrassen som gör att den känns lite mjuk), och att färgen var mer beige. Det är helt klart den bästa sängen jag någonsin haft, men jag har vid några tillfällen sovit i skönare sängar på hotell, och då har det i regel varit sängar från Enok & Thømpsons exklusivare ”modermärke” Carpe Diem.

Bäddmadrassen är väldigt skön (men lite för mjuk för mig, tror jag), och jag tycker att den andas ganska bra. Trots att den har en latexkärna tycker jag aldrig att det känns sådär svettigt och klibbigt som det kan göra med sådana madrasser.

Att säga att vi sover bra i den vore dock en lögn, men det beror knappast på sängen, utan på att vi allt som oftast delar den med en ettåring, en treåring och ibland en katt eller två, och sover i alla möjliga – och nästan omöjliga – ställningar och konstellationer. Vi önskar dock av denna anledning att vi hade kostat på oss en 210×210 istället…

Jag tror att vi betalade ca 34-36 000 kronor för hela klabbet förförra sommaren, då den var på något erbjudande, minns inte exakt. Min uppfattning är att det är en prisvärd säng. Sängen vi hade innan var någon kontinentalsängsvariant från Mios egna sortiment, som kostade mindre än hälften så mycket, men också var ganska obekväm, hade en bäddmadrass som verkligen drog till sig svett, och snabbt såg sliten och ful ut. Ytterligare innan dess hade B en enkel ramsäng med furugavel, och jag hade (innan vi flyttade ihop) en rund (!) historia från Ikea som gärna ville glida isär i fyra tårtbitar. Så visst har vi gjort en sängkarriär de senaste tio åren.

När tiderna av bebiskräk och …diverse… från sjuka och/eller icke rumsrena barn är slut i vårt hushåll kommer vi nog att byta upp oss till en ”riktig” Carpe Diem-säng. Kanske en ställbar, för långa, lyxiga helgmorgnar med kaffe på sängen och en bok. Den tiden är dock inte här ännu, och tills dess är vi helt nöjda med vår Cape Farewell Comfort.

Vi reafyndade själva nya duntäcken och -kuddar på Jysk förra veckan, som har förbättrat sovsituationen ytterligare. Jag har till exempel fått två kuddar som inte går att knöla ihop till knytnävsstorlek…

En god natts sömn

En god natts sömn

Egentligen har det inte hänt mycket sedan jag skrev det förra inlägget – vi kom hem på kvällen, lagade och åt middag, nattade barnet, satt uppe lite för länge, gick och lade oss, vaknade.

Men ändå hände något stort där. För jag vaknade kl. 06.24 imorse, sex minuter före väckarklockan. Inget konstigt med det, utöver att jag var lite seg eftersom jag suttit uppe och slösurfat till klockan ett. Men något var ändå konstigt – sängen kändes alldeles för tom, och jag hade en distinkt känsla av att jag överhuvudtaget inte hade vaknat till det minsta sedan jag somnade.

Det fanns inget barn i sängen! Jag hoppade upp ur sängen och kikade in barnkammaren. Där låg han. Jag kollade närmare. Jo, han andades. Han låg där och sov så gott i sin egen säng. Inte en enda gång sedan han somnade (förvisso efter 21.30, men ändå) hade han vaknat till. Ingen gråt från nedervåningen under kvällen, och ingen som kom klättrandes upp i sängen på småtimmarna för att ligga och öva breakdancemoves i sängen mellan oss. För första gången sedan vi avskaffade spjälsängen i höstas sov han i sin egen säng en hel natt. Och det hände inte många gånger i spjälsängen heller, kanske två eller tre.

IMG_0241
Ikea Sundvik utdragssäng och Hemnes byrå. Moln- och solkudde från Ikea och smurflakan från Rätt start.

Jag och B fick sova en – om än ganska kort – hel natt ensamma i vår säng. Och vilken säng det är sen! Vi lånade ju lite extra på huset för att kunna byta ut en del av möblemanget hemma. Vår gamla säng var ett riktigt felköp för fem eller så år sedan, en kontinentalsäng från Mio som spontanköptes för att det var ett bra erbjudande. Fast på ena sidan och medel på den andra. Bara det är ett riktigt generalfel: med olika fastheter på sängens sidor kommer det oundvikligen att bli en skidbacke ner från den fastare sidan till den mjukare. Efter flytten har jag haft den mjukare sidan, och därmed även alltid haft H på min sida, eftersom han rullat ditåt. Tidigare hade jag den fastare sidan, och då balanserades nog det hela upp lite av att han var van att söka sig till mig i sängen, eftersom han alltid ammat om nätterna fram till för bara några månader sedan. Sedan var det ju inte den allra bästa sängen till att börja med.

Nu satsade vi lite mer, och slog till på en Cape Farewell Comfort, med stoppad huvudgavel och en uppgraderad bäddmadrass, som annars såldes i paket med sängen ett steg upp i prisskalan. Märket är Enok & Thømpson, Carpe Diems ”budget”-märke som säljs på Mio. Vi valde en rakt igenom extra fast modell. Och den är så skön! Rena himmelriket jämfört med gamla sängen. Visst, prislappen landade på 34 000 kronor för det hela, så det hade ju varit skandal om den inte varit bra. Nästan halva möbelnotan på sängen… Resterande cirka  40 000 kr räckte till en stor soffa, ett stort matbord med åtta stolar och två iläggsskivor, samt ett soffbord. Men det är kanske en skälig fördelning, när en betänker hur mycket tid en egentligen spenderar i sängen, och hur viktig komforten i den är för att en ska känna sig utvilad och inte vakna med ont i kroppen?

IMG_0243
Cape Farewell Comfort säng från Enok & Thømpson (Mio) i färgen Roma beige, Ikea Brusali sängbord, Åhlens bäddset Satin, samt underlakan och långa örngott i bomullspercale från Hemtex. Amnings-/gravidkudde från Doomoo.

Sängen är obäddad, för det är den alltid hos oss. Färgen heter Roma Beige, men den är ganska ljusgrå, om du frågar mig. Men fin är den. Och äntligen kom B:s farsdagspresent i bruk, de fina vita ”hotell”-lakanen med vävd rand och det beige underlakanet, som jag skrev om här. Så jag behövde inte vänta till kingdom come, men väl från november till augusti, innan de kom i bruk.

Det blev aldrig någon ommålning och uppfräschning av sovrummet i gamla huset heller. Vi flyttade ifrån smutsen och ävjet istället, och nu har jag faktiskt ett ganska hotelligt sovrum, med badrum och till och med en separat barnkammare plus ett förråd ”ensuite”.  Mörkläggningsgardiner av hisstyp och långa draperilängder medföljde husköpet. Ganska hotelligt, även om de kanske är lite daterade i färg och stil. Det enda som saknas är heltäckningsmattan, och någon intetsägande tavla på väggen, så har jag mitt hotellrum. Vi ska köpa någon sorts läslampor att sätta på väggen och ett par små mattor att sätta ner morgonfrusna fötter på, men annars är sovrummet färdigt.

Framemot senhösten ska det plockas upp en bebissäng att docka intill vår. Hoppas den vi köpt (Chicco Bedside Crib Next2Me) går att ställa tillräckligt högt, för sängen är  v ä l d i g t  hög (måste prova snarast). Vi har fått plocka in H:s badrumspall för att han ska kunna ta sig upp på natten (arma mammahjärta sluta oroa dig för kommande dunsar när bebis ramlar i golvet). Men det stod att vaggan ska passa alla sängar, så jag antar att det gäller även kontinentalsängar, och i det segmentet är den ju inte extrem på något vis. Det blåmönstrade i sängen är för övrigt min nya stora amnings-/gravidkudde Doomoo Buddy. Mycket skön att ligga och kramas med, och en bra buffert för magen.

Igår åt vi kantarellpasta med persiljerot och parmesan till middag. Mmmmm. En av flera rätter från veckomatsedeln på bloggen 3 kockar 7 kids som vi tänker laga denna vecka. Idag blir det torsken, och imorgon köttfärssåsen.

H är en liten feinschmecker i vardande, och mumsade förnöjsamt kantareller och parmesan. Persiljeroten fick också godkänt, men vid spenaten var det stopp. Han är också sjukt förtjust i oliver, som han äter även med kärna utan bekymmer, och tryffelsalami. Skönt att han visar lite intresse för goda ting också, utöver pannkakor med sylt och köttbullar med ketchup…

IMG_0238