Konferens!

Konferens!

Jajamän! Den här mamman är iväg själv för första gången på TRE ÅR (!!!), och ska övernatta här:


Va? En alldeles egen säng och ett eget litet badrum med egen dusch. Hela vårt lilla företag om tre kvinnor i sin bästa ålder har packat oss iväg till Gimo Herrgård för en dag av planering. (Och mat och bubbelbad och bastu och bubbel.) 


Borta från alla krav från hem och kontor och familj har vi det riktigt bra. En viss mamma fick kanske värmeslag efter en lååång stund i varm bubbelkopp med efterföljande bastu, och kräktes upp både förmiddagsfika, lunch och eftermiddagsscones ner i vassen, hängandes över bryggans reling. Men annars är det bra. 😄

En del ångest över att lämna lillstrumpan hemma för första gången, med morfar och tant G som barnvakter tills fadersgestalten  dyker upp vid midnatt lurar så klart i bakhuvudet. Men jag försöker slappna av och njuta av egentiden.


Lugg har jag skaffat också.

Strax dags för fyrarätters!

Nämen om jag skulle ta och blogga lite, kanske…?

Nämen om jag skulle ta och blogga lite, kanske…?

Återigen har jag haft en period med mest instagramuppdateringar. Because of…livet, eller nåt?

Jag kan inte begripa hur andra flerbarnsföräldrar finner tid att blogga regelbundet. Jag hinner då rakt inte, även om viljan finns. Jag hinner inte ens läsa andra bloggar i den utsträckning jag skulle önska.

Varje dag är det kanske 3-5 saker jag känner att ”Åh, det här vill jag skriva om!”, men sen blir det inte av, och när tiden väl finns har jag glömt. Eller så känns det galet obsolet att blogga om vad som hände i förrgår. 

B lämnade familjehemmet före sju imorse, för att bila ner till någon sorts ljudnördsevent på västkusten. Tacknämligt vaknade L inte förrän halv åtta. Rätt omgående tog jag upp henne, så att H skulle få sova färdigt. Hann både dricka kaffe och administrera gröt (utan Morgonpasset i P3, för nu är det sommar och tramsiga vikarier :-(, och saknaden är stoor) innan H kom klättrandes uppför trappen strax före nio. 

Vid 11-tiden kom morfar med fru till undsättning och lånade med sig H över dagen. L sov middag en bra stund, men var sedan rätt gnällig och kinkig. Jag vet inte riktigt vad som felas henne. Kanske är det magen, för hon har blivit rejält hård i den sedan vi börjat med fast föda i större utsträckning. Inte förstoppad per se, för UT kommer det ju, synbarligen utan större umbäranden. Men det är små hårda bollar, uppemot tio gånger om dagen. 

Hon har börjat äta ganska bra – en stor skål hemgjord gröt på quinoa-, hirs-, och boveteflingor med malda pumpakärnor, en skvätt olja och mosad banan till frukost. Uppemot en halv barnmatsburk till lunch, och en stor fruktklämmis till mellis. Till middag kör vi fortfarande ersättning, och hon ammar lite som det faller sig. Mest på natten, men ett par gånger på dagen också. Barnmatsburkarna är på sin höjd halvintressanta, men hon gillar verkligen att smaka på vår mat – som små bitar mjukt bröd, ris och banan eller annan mjuk frukt. 

Jag har inte vågat ropa hej ännu, men hon har verkat klara mjölk (i min kost) bättre. När vi åkte på kryssningen hade farmor glömt att boka mjölkfri kost åt mig, och jag bestämde mig för att testa och se hur det gick. Det hade ändå gått några veckor sedan senaste ”försöket” att äta mjölk. Och det gick…bra? Inga synbara reaktioner alls under kryssningen, och inget därefter heller. Jag har ju inte typ druckit mjölk eller satt i mig hela tallrikar fil eller yoghurt, men ändå ätit lite mjölkprodukter nästan dagligen i ett par veckor nu. Hon har reagerat på tre sätt tidigare: skrikighet, gaser och ilsket röda utslag. Men de senaste två veckorna: ingenting. Hoppas det inte är så att hon börjat reagera på min kostomställning nu…?

Jag ska koka lite katrinplommonpuré imorgon och se om det hjälper. Det kan ju vara den snabba över

— — — — — 

…och där vaknade först ett, och sedan ännu ett, barn under min stund med min telefon och ett glas vin igår kväll.

Det var ju kul så länge det varade…

 Två timmars egentid med två sovande barn fick jag i alla fall. 21.30 till 23.30. Först lagade och åt jag middag, sedan blev det egen fritid på riktigt. I…trettiofem minuter, kanske? Och så undrar jag varför jag aldrig hinner blogga…

En somnade i alla fall vid kvällspromenaden kl. 21. Den andra krävde ett blöj- och vagnsbyte innan hon gav upp en halvtimme senare

Men vet ni, nu skickar jag bara upp detta, istället för att låta det bli ett av typ trettiosju inlägg som påbörjas, sparas som utkast och sedan raderas när det gått fyra dagar, och det känns överspelat.

Bredvid mig i sängen ligger en liten skrutta och övar på sin första konsonant. Igår kväll övergick det vanliga vokalstinna lådhållandet från vagnen plötsligt till ett ba-ba-ba-ba-ba-ba. Hon har väckt storebror också, så nu är det dags att gå upp och utfodra avkommorna.

God morgon!