Tredje graviditeten, skillnader och likheter so far

Tredje graviditeten, skillnader och likheter so far

Nu när det är tredje gången gillt vad gäller graviditeter för mig (i ärlighetens namn är det faktiskt min sjätte graviditet, men två tidiga aborter och ett missfall i unga år räknar jag inte med), så kan jag konstatera att visst är varje graviditet unik, men också att mina graviditeter i grunddragen varit mycket lika.

De tidigaste graviditetstecknen har alltid varit konstiga temperaturförändringar med frossa, svettningar och brännande, blossande hud i ansiktet, över brösten och på insidan av låren, i kombination med lite allmänt kymigt mående och förändringar i smak- och luktsinne. Den här sista graviditeten fanns dessa tecken också tidigt, men jag lyckades ändå förtränga och bortförklara dem.

Illamåendet får jag nog säga har blivit mildare för varje gång, eller i vart fall har varat kortare tid. Med H var illamåendet ganska konstant mellan vecka 8 och 16, och med L gick det till största del över redan kring vecka 11. Den här gången lyckades jag länge förtränga illamåendet också, och skylla på stress och magkatarr, men visst fanns det där. Främst när jag var hungrig. Det började dock relativt sent, kanske runt vecka 9, och peakade nog kring vecka 11-12.

Mataversionerna var starka under graviditeten med H, och höll i sig ända fram till de sista veckorna. De var mycket mildare med L, om jag ska tro mina blogginlägg, och jag började kunna dricka kaffe igen mycket tidigare än med H. Den här gången slutade jag aldrig dricka kaffe, även om jag absolut har varit mindre sugen på det och gått tillbaka till att ha mjölk i, som jag annars slutade med för säkert 7-8 år sedan (förutom vid graviditet, då måste jag ha mjölk i). Det har dock aldrig smakat sådär riktigt räligt den här gången, och morgonkaffet har varit lika heligt som vanligt.

Jag har inte ens fått avsmak för vin den här gången, vilket annars hade varit välkommet, så jag slapp vara avundsjuk när folk skålar runtomkring. Eller, avsmaken börjar nog komma nu, för jag har börjat rygga tillbaka kraftigt inför B:s andedräkt när han druckit vin (eller rökt cigarr eller ätit kött).

Köttaversionen är lika stark som med H denna gång, och jag tror inte det var ett lika stort bekymmer med L. Ljust kött går ganska bra, men absolut inte nötkött förutom köttfärs. Märkligt ändå när kroppen borde ta varje chans att få i sig järn.

Cravings, då? Jag har inte haft så extrema sådana någon gång, men eftersom jag har haft svårt med mat överhuvudtaget så kan en kanske kalla det jag kunnat äta och faktiskt tyckt om för någon sorts cravings. Alla gånger har det varit olika former av vitt bröd med smör och (mild) ost som har fungerat bra under illamåendeperioden. Fräsch mat med smaker som lime, vitlök, chili, ingefära och koriander har varit populärt alla gånger. Med H var det jag minns starkast i övrigt gräddbakelser och kanelbullar med latte, för att mot slutet – efter att köttaversionen plötsligt upphörde – vara Beef Bontana från Texas Longhorn (en korg nachos med strimlad biff, refried beans, ostsås, rödlök, gräslök och jalapeno ovanpå). Med L är det jag minns särskilt punschrullar och apelsinjuice. Nu har det hittills varit morotsmuffins från Espresso House som varit grejen. Och nachos.

Vad mer? Besvär med fogar och bäcken har varit rätt milda alla gånger (så här långt i alla fall beträffande trean), med några veckors hanterbara smärtor bak i höfterna i den senare delen av graviditetens första hälft. Nytt för denna tredje graviditet är en huggande smärta bak i höger höft, när jag reser mig, vrider mig eller skiftar ställning rent generellt. Den har hållit i sig i någon vecka nu, så jag får väl se om den också ger med sig efter ett tag.

Tröttheten, framför allt under den första trimestern, har varit lika sinnesjuk alla tre gångerna. Men svårare att hantera för varje gång såklart, med först inget, sedan ett, och nu två, andra barn att ta hand om.

Hormonell och känslig har jag varit alla gånger, med totala utbrott av ilska och ledsenhet, samtidigt som hormonerna också har givit mig ett visst filbunkslugn. Mindre med L än med H och nu, men jag har som gravid generellt lättare att koppla bort stress och ångest, och hitta någon sorts zen-läge även mitt i kaos.

Fosterrörelser dröjde det ett bra tag innan jag kände med H, vilket ju är som sig bör första gången. Både med L och nu har jag känt rörelser väldigt tidigt, som pirr/fladder/bubblor. Med L var det ett långt uppehåll mellan dessa tidiga rörelser och de ”riktiga” sparkarna, men nu känns det som att rörelserna är på väg att bli kraftigare direkt efter pirret. Det händer att jag inte känner något på någon dag, men den här gången är det inget som oroar mig. Jag vet att det kan variera så här tidigt, beroende på var bebisen ligger för tillfället. Jag hade moderkakan i framvägg med både H och L, och det ska bli kul att se vid RUL om den kanske ligger i bakvägg denna gång. Det vore kul att få känna av bebisen ordentligt denna min sista graviditet.

Det ska bli spännande att se hur lik eller olik de tidigare denna sista graviditet, denna sista förlossning och denna sista bebis blir.