Många första…

Många första…

De senaste dagarna har det varit fullt av första gånger.

Första parkhänget med båda barnen efter förskolan.


Jag hade gjort en motionsrunda förbi kontoret med L i min Bugaboo Runner i fredags, och hann inte hem och byta till syskonvagn eller vagn med ståbräda innan hämtning. Så jag lät H gå bredvid vagnen ner till parken, där jag äntligen fick min lunch (klockan 15 😏) i form av medhavd sushi. H ville INTE smaka. Jag som trodde sushi var populärt barnkrubb nuförtiden?

H lekte glatt med ett par små tvillingtöser som var ca ett år yngre, men de var lite tveksamt inställda till den större vildingens framfart. Jag fick konstant påminna honom om att de var mycket mindre och kanske blev skrämda när han sprang så fort fram, och lät så högt. Generellt är hans energinivå (och ljudnivå) uppskruvad till max just nu, och jag vet inte om det är åldern eller någon sorts lillasysterrelaterad uppmärksamhetstörst som orsakar det, men det är verkligen utmattande att bara vara i närheten av honom just nu. Bara när han har en skärm att glo på är han lugn och stilla.

Första gången med två sittdelar i Bugaboo Donkey.


Oj, vad trevligt det kändes att ha båda barnen sittande jämte varandra! Det här är verkligen det bästa med Donkeyn – möjligheten att prata och interagera med båda barnen på lika villkor under promenaderna!

Första gången utan babyinsatsen i Stokke Tripp Trapp. L har mest bara suttit och gjort situps i babyinsatsen på sistone, och eftersom hon börjat äta lite mat nu så var det dags att börja sitta upprätt vid matbordet. 


Hon behöver lite stöd framåt, precis som jag minns att H gjorde den första tiden efter att vi köpt stolen, när han var ungefär i samma ålder. 

Första gången på karusell.


Det var vårmarknad i byn i helgen, med ett magert utbud av det vanliga tingeltanglet av billiga kläder med ”roliga” tryck, billiga kryddor och korv. Och ett litet tivoli, där vår lilleman under stor förtjusning fick åka både en flygplanskarusell och en sån där klassisk snurrkarusell. Bland det bästa med att vara förälder är att få uppleva sådana här saker genom ett barns ögon. Första karusellåket, liksom, vilken grej!

Första gången i IKEA Antilop.


Hon sitter bättre i IKEA-stolen med kudden. Mest hamnade hon där för att storebror krävde tillbaka sin blå stol när vi förvisade hans storbarnsstol till garaget p.g.a. att vi tröttnat på att han lämnar bordet femtielva gånger vaje måltid när inget håller honom fast i stolen.

Första gången med bitring.


Det mesta är gott att tugga på just nu. Tänder snart, eller dröjer det ett par månader till som för brorsan?

Och första gången med två sittande (och sovande!) barn i Phil & Ted’s Vibe.


Även i Vibe var det dags att skrota liggdelen för lillasyster för gott. Och de satt hur bra som helst så här. Enda nackdelen är att större delen av varukorgen försvinner. Men jag får hitta på något bra sätt att lösa det inför helgens Örebro-resa, då Vibe återigen får tjänstgöra som resevagn.

Nu är det bara till Buffalon och Yoyon som vi har liggdelar i bruk. Buffalon eftersom jag ändå skaffat en sittdel som kan alternera mellan Buffalo och Runner, och det känns bra att ha den största liggdeleb kvar sist. Yoyon för att jag vill skjuta upp att bygga om den till 6+ så länge som möjligt, eftersom den då är framåtvänd och jag vet av erfarenhet att små bebisar mest sitter som en säck potatis i den.

Läget idag

Läget idag

Oj, vad jag har försummat bloggen på sistone! Mer än vad jag någonsin gjort under de två år jag lyckats hålla den vid liv hittills. Vilket är jättetråkigt, eftersom en av de stora anledningarna till att jag alls håller på är att den är min dagbok, en behållare att förvara alla dessa minnen från småbarnsåren i.

Eftersom vad som hände förra veckan redan är en grötig massa utan sammanhang i mitt huvud. Barnafödande, amning och allmänt småbarnskaos har allvarligt skadat både mitt kort- och långtidsminne så pass att jag glömmer det mesta som inte skrivs ner. Jag har blivit seriöst dum i huvudet; helt oförmögen till komplexa tankar och med så dålig simultankapacitet att jag måste spola tillbaka teveprogrammet bara jag råkat tänka på något annat. Än värre om jag kollat på telefonen – då är jag helt omedveten om vad som pågått på teven under tiden. Jag som brukade kunna plugga, äta mat och följa en teveserie samtidigt…

Mitt nöje under amningssessionerna i soffan är nämligen att titta på mat-tv – Jamie Oliver, Per Morberg och Leila Lindholm på 7:an, och Masterchef Australien på TLC, alla tack och lov med playfunktion på digitalboxen, så att jag kan titta när det passar mig OCH spola tillbaka hundrasjuttiofemton gånger när jag inser att jag zoomat ut och inte har någon som helst aning om vad som hänt på skärmen. Älskar den där unga killen som har ett matlagningsprogram på 9:an också (Donall?), men missar det alltid på grund av ingen playfunktion. Och med hänsyn till ovan missar jag det ofta även när jag tittar, så att säga.

Lillskruttan blir tre månader till helgen, och jag har inte hunnit sammanfatta hennes andra månad ännu.

Jag hade laddat för BVC-besöket förra veckan, med min lista på symptom och sättet de avklingat på under den mjölkfria perioden. Fortfarande osäker på om det verkligen var avståendet från mjölk som orsakat de gradvisa förbättringarna, eller bara allmän mognad och normala variationer i en bebis varande och mående. Men jag hann inte längre än till att berätta att vi (sedan det senaste besöket fem veckor tidigare) hade haft fortsatta problem med att L inte gått att lägga ifrån sig utan skrik, och att jag haft en mjölkfri period, men att jag var lite osäker på effekten, innan vår sköterska raskt sade att vi minsann skulle ha märkt direkt om det var mjölkallergi, för folk beskriver det som att de fått en ny bebis. Och att det där att bebisen inte går att lägga ifrån sig är typiskt när man kan se en planande kurva, som det visade sig att L hade, och det betyder att hon inte äter sig mätt, utan somnar när hon ätit nog för att upprätthålla vätskebalansen, men inte nog för att lägga på sig som de ska. För att snart vakna och upprepa beteendet. ”Ge ersättning efter varje amning så att hon blir mätt!” blev budet. Och jag blev så ställd att jag började gråta. Försökte säga att hon ju faktiskt har börjat gå att lägga ifrån sig, och vara nöjd och vaken längre stunder, men upplevde att allt jag sade bara viftades bort.

Efter de tidigare två veckorna då hon hade gått upp dåligt hade ju trenden vänt, och hon hade gått upp de hundra gram i veckan som jag tidigare fått höra var en okej viktuppgång. Och detta när hon för första gången helammades, utöver den där första levnadsveckan, då inget gick som det skulle. Borta var inställningen att en ska ha is i magen när det gäller amning, trots att fråga är om en frisk (och i alla fall ibland glad) unge, som vuxit fint på längden (även om hon inte gått att mäta p.g.a Von Rosen-skenan så har hon de senaste veckorna vuxit ur kläder, nästan vuxit ur sitt babynest, och de på ortopeden påpekar alltid att hon är lång) och utvecklats precis som hon ska med ögonkontakt, leenden/skratt, försök att få tag i leksaker och ett allt mer varierat joller.

Jag krisade rejält den dagen, skrev ett långt mejl till BVC-sköterskan om vad jag hade velat berätta om/diskutera, ventilerade på instagram, och kontaktade en hjälpmamma på Amningshjälpen, som tack och lov stöttade mig i tanken att strunta i BVC:s råd om ersättning tillsvidare, och istället amma på och eventuellt göra bröstkompressioner (jag har dock svårt att få kläm på det, no pun intented). Hjälpmamman trodde att det kunde vara bara frånvaron av ersättning som gjort att L börjat må bättre, i och med att många bebisar kan vara känsliga för att äta mjölk direkt, men inte nödvändigtvis skulle reagera på de små mängder som kom via bröstmjölken.

Lillan hade dock varit väldigt gasig och uppenbart skrikig på grund av magont, sedan ett par dagar efter att jag började äta mjölkprodukter igen förra lördagen, och sedan hade även prickarna på kinderna så smått börjat komma tillbaka, och bajs hade helt uteblivit sedan söndagsmorgonen. Så jag började återigen tro att det nog kan vara mjölken som är problemet, även den som jag äter. BVC-sköterskan hörde av sig dagen efter, och vi kom överens om att jag skulle fortsätta äta mjökfritt och amma på fram tills onsdag denna vecka, då hon ordnat en läkartid på BVC hos en barnläkare som även är allergolog. Hon ska undersöka Lillan och se vad hon tycker.

Om det skulle behövas kan hon skriva ut mjölkfri ersättning på recept. Och det känner jag mig fine med. Nu har vi ammat på en vecka till. Om kurvan inte har fortsatt bättras på så finns det inte så mycket annat val än att ge upp tanken om helamning för denna bebis också. Väldigt tråkigt, men inte mycket att göra något åt. Det fungerar inte för alla att helamma, hur gärna en än vill. Om kurvan däremot har bättrat sig så är det ju jättekul, och jag kommer då att satsa på en helamning den sista perioden som kvarstår innan det är dags för gröt och puréer. (Det går ju så fort!!!)

I helgen gjorde vi en utflykt till Sigtuna för att äta lunch på stadshotellet och flanera lite, för att uppmärksamma H:s mammas födelsedag tidigare i veckan. Det var en fantastiskt vacker – men ack, så kall! – dag, och Sigtuna är väldigt mysigt. I vanlig ordning var det nästan bara barnvagnsbilder som fastnade i min kamera. (B och L fick skymta förbi i mitt barnvagnsfotograferande, men H sprang runt och busade med farmor och farbröderna, och gick alls inte att fånga på bild.)

Annars har det inte hänt så mycket under min långa frånvaro. Jag tog Yoyon ner till kontoret igår, och fick för första gången testa det medföljande regnskyddet. Det var lätt att sätta på även utan att ha kollat någon beskrivning, det fungerade intuitivt och verkade täcka allt som skulle täckas. Det fästs med kardborrar runt handtaget, och två stroppar ner runt en ”knapp” på chassit. Plasten är tunn och mjuk, och det har ett luftningshål på vardera sidan framför suffletten. Den enda nackdelen är just att det är i klarplast, och således tar plats. Ett plus är dock att det kommer i en medföljande påse, och att den får plats i nätfickan på undersidan av liggdelens fotsida, så det behöver inte stjäla utrymme i varukorgen.

H fick gå hem från förskolan igen, och det gjorde han med glädje, glatt hoppandes i alla vattenpölar längs vägen, men ändå snällt hållandes sin mor i handen när vi går längs bilvägarna hemåt. Vid hemkomsten åt vi alla mellis, och sedan behövde H en ny blöja. Lillasyster låg snällt på badrumsmattan medan storebror fick hjälp på skötdynan (det går verkligen inte alls framåt med pottan nu…), och sedan gjorde storebror bus och släckte lampan för oss. Ibland fungerar det ändå rätt harmoniskt att ta hand om båda barnen. De är så fina, mina små!

Idag lämnade jag på förskolan, för att gå och ha lite häng på kontoret innan det är dags för hämtning igen. Med Groundation och ”Silver Tongue Show” i mina nya lurar var det en skön promenad trots gråväder och vårvinterslask. Vi ska gå och handla efter hämtning, så idag behövdes syskonvagnen.

Igår blev det lite sämre rull till kontoret, men fördelen med att ha den lilla smidiga Yoyon inne på mitt rum. L har ju även vant sig vid att sova i den. Idag blev det kungligt rull i fina Donkeyn med de stora lufthjulen, men vagnen får vänta i farstun. Varukorgen behövs till matvarorna och kan inte härbärgera Yoyon.

Jag har tagit min Phil & Ted’s Cocoon XL till kontoret för att slippa plocka åkpåsen ur Donkeyns liggdel när L ska sova inne. Och det gick ju det med. Nu har L äntligen, efter tre timmar, somnat i mjukliften på mitt ena skrivbord.

Det blir inte direkt något jobbat under en förmiddag på kontoret, men det är skönt att komma ifrån amningssoffan och umgås lite med kollegorna ändå.

Det blev ett långt och spretigt inlägg detta. Jag måste försöka hinna blogga lite oftare!

Nervös

Nervös

Här ligger jag och sover inte när bebis sover. Orutinerat. Men jag kan inte riktigt släppa tankarna på morgondagens (dagens) vägning på BVC.

Jag hoppas ju att hon gått upp i vikt. Mycket. Men är så rädd att viktuppgången ska vara liten. Eller obefintlig. Eller…tänk om hon TAPPAT i vikt?

Jag  t r o r  ju inte det. Hon äter och verkar nöjd, har aktiva perioder då hon är vaken och verkar tillfreds, ser frisk ut, kissar mycket och bajsar var eller varannan dag. Och visst känns hon liksom lite stadigare? Men det går inte att veta innan vågen sagt sitt.

Annars har det varit lugnt här. Lillan vill vara nära för det mesta. Hon fick ett babygym med Babblarna i julklapp. Mamman är löjligt materiellt förälskad i sin julkapp. Gossen fick mutas med en pepparkaka för att ställa upp på att testa sittdelen, plus att han fick ta med sig en hink med bilar upp i vagnen.

Måste försöka sova.

HABEGÄRET

HABEGÄRET

Vet att jag skrivit och ältat om det här med syskonvagnar en del tidigare. Att jag egentligen så gärna vill ha en Bugaboo Donkey, men inte kan eller vill lägga så mycket pengar på en till barnvagn efter att ha köpt en Bugaboo Buffalo rätt dyrt inför H:s ankomst, och hamstrat tillbehör för alldeles för många tusenlappar under de två år som gått sedan han föddes.

Att jag redan köpt Thule Urban Glide 2 för att ha någon form av syskonvagn för långpromenader, och att jag i övrigt ska försöka klara mig med ståbräda till Buffalon/Bee3, och två vagnar om det behövs när vi är två föräldrar.

Men. Ändå. HABEGÄRET PÅ DENNA!!!skarmdump-bontiskarmdump-bonti

skarmdump-bonti
Skärmdump från Bonti.se

Den är ju så snygg så jag nästan dör. Sedan skulle jag nog i och för sig inte använda den (förvisso snygga) tillhörande väskan som sidokorg, utan köpa till en vanlig sidokorg för den dagliga användningen.

Men jag älskar de cognacsfärgade detaljerna och den blåmelerade färgen. Sitter och dreglar. Känner mig som när jag var liten och satt och bläddrade i leksakskatalogerna inför julen och såg den där Barbiedockan jag bara var tvungen att ha. Hur larvigt som helst, men jag kan inte låta bli att titta en gång till. Och en gång till.

Nå ja. Vad är väl en bal på slottet…?

Syskonvagnskväll på Bonti, långt inlägg om barnvagnar

Syskonvagnskväll på Bonti, långt inlägg om barnvagnar

Jag är ju lite av en barnvagnsnörd light. Inte en fullfjädrad sådan, som Anna Lavfors som driver bloggen ”Allt om barnvagnar”, och har kört över hundra barnvagnar. Riktigt såå stort är inte mitt barnvagnsintresse – det sträcker sig inte utanför vår familj, eller vad en ska säga. Jag har ett brinnande intresse för att hitta den bästa barnvagnen för just oss, och bryr mig väldigt lite om vagnar som jag vet inte skulle passa vår livsstil. Men jag följer Annas blogg med stort intresse, för att se om det dyker upp något som är intressant för mig.

Efter ett och ett halvt år har jag fått ihop den perfekta barnvagnen. Fast det blev fyra barnvagnar, då… Tillsammans fyller de alla behov vi har.

IMG_0964

Sportiga Mountain Buggy Terrain V3, med stooora lufthjul och ett suveränt platt liggläge. Rullar som en dröm, och vänder på en femöring trots sin stora storlek på grund av att den är trehjulig. Den blir nästan platt när den fälls ihop med ett enhandsgrepp, och kan stå själv ihopfälld. Men den saknar bakåtvänt sittläge (liggdel går att köpa till), och har ett ganska trist tyg. Den saknar också smarta och smidiga lösningar för sådant som nedfällning av ryggstödet, som görs med två remmar, och öppning av bygeln, som är swing-away men svår att öppna och stänga eftersom det inte är en knapp, utan bygeln kläms fast på chassit.

Snygga Bugaboo Buffalo med rymlig liggdel, vändbar sittdel som både vänds och fälls med ett enkelt handgrepp, och som ändå är hyfsat terränggående. Men den känns stor och otymplig som en pansarvagn och har ingen smidig ihopfällning. Den blir vare sig låst ordentligt i ihopfällt läge eller kan stå själv ihopfälld. Och den ergonomiska sittdelen tycker jag kändes bäst för mindre barn, men inte så bra nu när H är drygt 1,5 år.

Lilla snyggaste Bugaboo Bee3 Van Gogh, shopping- och resevagn med vändbar sits och nästan plant liggläge. Rullar fint på alla någorlunda plana ytor. Den fälls ihop ganska bra, även om den inte blir låst eller kan stå själv i ihopfällt läge, så blir den ganska platt. Varukorgen är dock under all kritik.

Minstingen Babyzen Yoyo+, som efterträdde vår första Babyzen Yoyo av 2014 års modell. Resevagnen som går som handbagage på flyget och blir löjligt liten ihopfälld. Saknar mycket av komforten som kommer med att gå upp en storlek till t.ex. Bugaboo Bee3, såsom ordenligt liggläge och möjlighet till bakåtvänd sittdel.

Och nu ställs allt på ända genom det kommande behovet av syskonvagn. Jag har gjort lite efterforskningar på nätet och hade följande sex alternativ till möjliga syskonvagnar:

  • Bugaboo Donkey. Ännu större och otympligare än Buffalon, och väldigt dyr. Men går att ha med liggdel och sittdel eller två sittdelar som kan vändas framåt eller bakåt hur som helst. Det mesta ordnas med ett eller ett par klick, såsom urlyftning och isättning av sitt- och liggdel, fällning av sätet och omvandling från dubbel- till enkelvagn. Mycket snygg, och går att pimpa med diverse olika suffletter och tillbehör. Men det bär enormt mycket emot att behöva lägga över 15 papp på en Donkey när vi hade kunnat köpa den direkt istället för Buffalon, som kostade 11 500 och sedan har kostat nästan lika mycket till i tillbehör. Buffalo-vagnar slumpas iväg på andrahandsmarknaden, och det är för mig inte värt att sälja den när jag investerat så mycket i den. Surt!
  • Mountain Buggy Duet 2,5 har varit min förhandsfavorit efter att bara ha surfat. Smal, och med möjlighet att bygga om liggdelen till en bakåtvänd sittdel light för perioden mellan liggdel och framåtvät sittande. Möjlighet att sätta en stor shoppingkorg på ena sidan istället för sittdelen, när det större barnet inte är med. Efter den positiva erfarenheten av Terrain V3 har jag också haft ett gott öga till Mountain Buggy. Betydligt bättre pris än Donkeyn (ca 9 000 inkl liggdel), och mycket smalare.
  • Thule Urban Glide 2. Stora fina luftfyllda hjul, tre till antalet. Verkar vara det närmaste en kan komma en dubbel MB Terrain, fast dessutom riktigt, riktigt snygg (vilket en inte kan beskylla MB Terrain för). Framför allt den blå varianten är jag lite kär i. Dock en ren framåtvänd sittvagn, med individuellt ställbara ryggstöd och suffletter. Liggdel finns dock att köpa till, liksom adapter så att babyn kan sitta bakåtvänd i babyskyddet. Väldigt billig i jämförelse med övriga, ca 7 000 kr inklusive liggdel.
  • Phil & Ted’s Vibe eller Voyager. Inlinevagnar, som alltså är små och smala. Riktigt snygga också, och med olika alternativ för placering och riktning av sittdelar. Men jag har blivit tveksam till inline-konceptet. Ett barn kommer alltid att sitta lite sämre och kanske helt sakna sufflett, utrymmet i varukorgen försvinner när vagnen används med två barn i, och det verkar svårt att få till liggläge. Voyager har sittdelar som går att ha vända bakåt, framåt eller mot varandra, och fyra hjul varav två små, medan Vibe är en trehjuling med färre vändningsmöjlighter men mer slimmad och med större hjul. Priser runt 9 000 kr.
  • Nordic Cab Urban. Snygg cykelvagn som går att använda som barnvagn och joggingvagn också. Halvdyr, ca 10 000 kr inkl. joggingtillsats, och verkar inte alls fungera för nyfödda. Individuellt ställbara säten med liggläge, och ett ganska nätt avtryck som barnvagn (i jämförelse med andra cykelvagnar) eftersom barnvagnshjulen sitter helt under kabinen. Mysigt och ombonat i det lilla kapellet, men samtidigt svårt att se barnen, som bara kan vara framåtvända.

För att få lite reda i djungeln passade jag på att gå på en syskonvagnskväll på Bonti, med föreläsning av just Anna Lavfors. De vagnar som presenterades var Bugaboo Donkey, Mountain Buggy Duet 2,5, Emmaljunga Double Viking 735, Babyjogger City Mini GT Double (eller vad den nu hette) samt Joolz Geo. Alla dessa vagnar utom Joolz Geo var syskonvagnar på bredden.

Tyvärr gick förhandsfavoriten Mountain Buggy Duet 2,5 fetbort när jag såg den live. Små hjul, liten sittdel och liten liggdel, som dessutom kändes obekväm med metallram som kändes igenom tyget.

Bugaboo Donkey verkade bra förutom att den är väldigt stor och otymplig och är stor och otymplig även vid ihopfällning. Men jag vill inte behöva lägga så mycket pengar på ytterligare en Bugaboo-vagn, när jag redan köpt Buffalon. Ett tips är att köpa Donkeyn direkt om det finns minsta chans att syskonvagn kommer att behövas. Då hade jag inte haft det här dilemmat.

Emmaljunga Viking 735 verkade oväntat bra. Jag gillar inte Emmaljungas design generellt, och har aldrig varit sugen på en Emmaljunga även om både sitt- och liggdelar oftast ser väldigt ombonade och mysiga ut. Men av vagnarna ikväll verkade den påfallande rymlig och trevlig, även om jag fortfarande inte tycker att den är direkt snygg, och ogillar att detaljerna som styr olika funktioner är fula och syns mycket.

Babyjoggers vagnar gillar jag inte heller, för de ser billiga ut i både tyg och chassi. Den var dessutom bara framåtvänd som sittdel, och måste en kompromissa med det så finns det tusen snyggare alternativ.

Joolz Geo förstärkte min känsla av att inline-vagnar nog inte är det bästa, och har fått mig att ytterligare tveka vad gäller P&T-vagnarna jag har på min lista.

Det var väldigt nyttigt att få se vagnar i verkligheten, men det var så klart trist att MB Duet inte höll måttet.

Valet står egentligen mellan Donkey och Thule Urban Glide 2. Vilka speglar precis de olikheter som gör att jag har både en Buffalo och en MB Terrain.

Det verkar omöjligt att få allt i en och samma vagn. Att få göra samma sak med syskonvagnen som de nuvarande singelvagnarna, och kombinera 3-4 olika, känns inte riktigt aktuellt. Framför allt eftersom jag inte är sugen på att göra mig av med någon av de befintliga när jag äntligen hittat perfektion.

Jag vill helst slippa köpa en Donkey, även om den kanske är den praktiskt bästa vagnen för oss, i vart fall under tiden tills lillasyskonet blir ca 1,5 år och kan åka framåtvänt utan begränsningar. Just nu väger det istället mot en Thule Urban Glide 2. Kostar bara hälften av en Donkey, och kommer nog att vara perfekt både när den lilla är 0-6 månader och över 18 månader. Mellanperioden då en bakåtvänd sittdel är det bästa kan en kanske klara av med babyskyddet som en sittdel light. Och så har vi ju ändå kvar alla de ”gamla” vagnarna, som kan användas när en bara har liten att ta hänsyn till, eller är två som kan dra varsin vagn, samt kompletteras med ståbräda vad gäller Bugaboo-vagnarna så att den lilla kan åka bakåtvänt medan H åker ståbräda. Och möjligheten att kombinera med bärsele finns ju också!

Det var i alla fall kul att få lite input ikväll, och såklart bra att jag kunde sortera ut en olämplig vagn från min lista. Eller tre om en räknar med att mina negativa åsikter om inline-vagnar förstärktes. Nu gäller det bara att hitta någonstans där jag kan klämma och känna på en Thule, för att se om den lever upp till förväntningarna.

Jag passade även på att köpa en nödvändig pryl, eftersom det var 10 % rabatt på allt; en sele till Tripp Trapp-stolen. Vi har tagit bort babyinsatsen eftersom H ändå kan ställa sig och klättra ut, och den då gör mer skada än nytta. H klättrar alltså i och ur stolen själv numera. Men han klättrar också runt och gör våghalsiga konster på stolen så fort han får en chans. Ett näsblod och en biten tunga har inte avskräckt honom. Så nu blir det sele för lilleman vid bordet!

IMG_1577

Alla fick också en goodiebag med smågrejer: en nappflaska från Philips Avent, BH-inlägg, sterilseringspåse för micron, några bröstmjölksförvaringspåsar och en provförpackning Purelan från Medela, ett par ekologiska smoothie-klämmisar, en nyfödingsnapp och ett nyckelband från Maxi-Cosi. Samt en massa reklam och en värdecheck hos en fotograf.

IMG_1578

Nej, nu är det hög tid att sova för det här preggot. Som mått alldeles lagom illa idag och har haft lagom med molvärk och hugg i ligamenten.

H hade förresten sagt ett nytt ord på föris idag: ”Oliv!”. (Det är oliver och majskorn som är hårdvaluta varje lunch på föris). Gullegullesnutt! Han är mammig just nu, och jag är H-ig tillbaka. Vill helst bara krama på honom hela tiden.