Många första…

Många första…

De senaste dagarna har det varit fullt av första gånger.

Första parkhänget med båda barnen efter förskolan.


Jag hade gjort en motionsrunda förbi kontoret med L i min Bugaboo Runner i fredags, och hann inte hem och byta till syskonvagn eller vagn med ståbräda innan hämtning. Så jag lät H gå bredvid vagnen ner till parken, där jag äntligen fick min lunch (klockan 15 😏) i form av medhavd sushi. H ville INTE smaka. Jag som trodde sushi var populärt barnkrubb nuförtiden?

H lekte glatt med ett par små tvillingtöser som var ca ett år yngre, men de var lite tveksamt inställda till den större vildingens framfart. Jag fick konstant påminna honom om att de var mycket mindre och kanske blev skrämda när han sprang så fort fram, och lät så högt. Generellt är hans energinivå (och ljudnivå) uppskruvad till max just nu, och jag vet inte om det är åldern eller någon sorts lillasysterrelaterad uppmärksamhetstörst som orsakar det, men det är verkligen utmattande att bara vara i närheten av honom just nu. Bara när han har en skärm att glo på är han lugn och stilla.

Första gången med två sittdelar i Bugaboo Donkey.


Oj, vad trevligt det kändes att ha båda barnen sittande jämte varandra! Det här är verkligen det bästa med Donkeyn – möjligheten att prata och interagera med båda barnen på lika villkor under promenaderna!

Första gången utan babyinsatsen i Stokke Tripp Trapp. L har mest bara suttit och gjort situps i babyinsatsen på sistone, och eftersom hon börjat äta lite mat nu så var det dags att börja sitta upprätt vid matbordet. 


Hon behöver lite stöd framåt, precis som jag minns att H gjorde den första tiden efter att vi köpt stolen, när han var ungefär i samma ålder. 

Första gången på karusell.


Det var vårmarknad i byn i helgen, med ett magert utbud av det vanliga tingeltanglet av billiga kläder med ”roliga” tryck, billiga kryddor och korv. Och ett litet tivoli, där vår lilleman under stor förtjusning fick åka både en flygplanskarusell och en sån där klassisk snurrkarusell. Bland det bästa med att vara förälder är att få uppleva sådana här saker genom ett barns ögon. Första karusellåket, liksom, vilken grej!

Första gången i IKEA Antilop.


Hon sitter bättre i IKEA-stolen med kudden. Mest hamnade hon där för att storebror krävde tillbaka sin blå stol när vi förvisade hans storbarnsstol till garaget p.g.a. att vi tröttnat på att han lämnar bordet femtielva gånger vaje måltid när inget håller honom fast i stolen.

Första gången med bitring.


Det mesta är gott att tugga på just nu. Tänder snart, eller dröjer det ett par månader till som för brorsan?

Och första gången med två sittande (och sovande!) barn i Phil & Ted’s Vibe.


Även i Vibe var det dags att skrota liggdelen för lillasyster för gott. Och de satt hur bra som helst så här. Enda nackdelen är att större delen av varukorgen försvinner. Men jag får hitta på något bra sätt att lösa det inför helgens Örebro-resa, då Vibe återigen får tjänstgöra som resevagn.

Nu är det bara till Buffalon och Yoyon som vi har liggdelar i bruk. Buffalon eftersom jag ändå skaffat en sittdel som kan alternera mellan Buffalo och Runner, och det känns bra att ha den största liggdeleb kvar sist. Yoyon för att jag vill skjuta upp att bygga om den till 6+ så länge som möjligt, eftersom den då är framåtvänd och jag vet av erfarenhet att små bebisar mest sitter som en säck potatis i den.

Spontankryssning med två barn

Spontankryssning med två barn

I lördags beslutade vi oss – lite halvspontant – för att gå barnvagnsmarschen inne i storstan. Vädret var fint, och vi kände oss redo för att ge oss iväg med buss med båda barnen. Jag tycker att det är en viktig manifestation för att uppmärksamma kvinnors rättigheter, även om själva marscherandet alltid tycks bli lite väl odisciplinerat, med en smal lång sträng av flanörer med eller utan barnvagn, som mest bara strosar…

Det skulle behövas lite uppstyrning – det hade sett maffigare ut om folk hade gått fyra i bredd, och om regnskydden hade räckt till alla, så att barnvagnarna alla hade lyst röda. Vi fick inget regnskydd, för de var slut sedan länge när vi kom. Men vi gick med tåget, och båda barnen somnade omedelbums. Trafik och trummor var tydligen ett vinnande koncept.

En vacker dag ska jag skriva det där inlägget jag utlovade redan förra året, om vad det barnvagnsmarschen handlar om har för betydelse för mig personligen. Men just nu finns vare sig tid eller ork för detta. Nu ligger jag i sängen och bloggar från mobilen, med spräckt skärm och allt. Jag längtar så efter att få lite regelbunden datortid igen.

Nåväl, mitt bloggande får vara lite småsporadiskt för tillfället, och enbart röra sig i de små cirklar som utgör mitt liv just nu – bebis, barnvagnar och kampen för någon sorts balans i vardagen.

Tillbaka till Stockholm och lördag eftermiddag. Under marscherandet tittade B bort mot färjeterminalerna och slängde ur sig en kommentar om att det kanske vore kul att bara hoppa på en båt lite spontant. Jag tittade på barnvagnen med de sovande barnen, skötväskan som hängde på handtaget. Började göra listor i huvudet: blöjor, kläder, ersättning, tandborstar… Men jag var såklart helt såld på idén redan när han kläckte den.

Jag ÄLSKAR ju att resa spontant, att bara ge mig ut på äventyr. Nu har det ju inte blivit mycket av den varan sedan jag fick barn… Och sedan kanske inte många skulle se det som ett djärvt drag att hoppa på Birka-båten…Men jag skulle nog säga att det ändå krävs en del mod för att göra det med en 2,5-åring och en tremånaders bebis, med endast en dagspackning för storstadsbesök i skötväskan.

Så hips vips hade jag plockat upp telefonen och bokat oss en hytt, med avgång fyra timmar senare. Tyvärr var en fyrabäddars ”comfort seaview” det bästa som fanns kvar, och vi var inte helt säkra på hur vi skulle få plats med barnvagnen. Tack och lov var det mångsidiga Bugaboo Donkey Weekender som fått följa med till stan.

Vi tog oss till Vapiano för lunch efter marschen. H begärde pizza och äppeljuice, och vi föräldrar fick oss lite pasta respektive risotto och en svalkande öl. Vi övervägde att gå och handla blöjor, men kollade igenom våra lager i skötväskan och konstaterade att vi nog (med lite restriktivitet med blöjbyten) skulle klara oss med att köpa någon enstaka extra blöja, som brukar säljas i receptionen på båten.

L sov fortfarande, och vi konstaterade att om hon fick en kombinerad lunch-/middagsflaska (vi toppar upp henne med ”kraftfoder” 3 gånger om dagen, vid frukost, lunch och middag) så skulle vi ha ersättning kvar för frukost och lunch dagen efter, och hinna hem till middagen. Eftersom klockan redan var 16, och hon sovit sig igenom lunchen, kändes det som att den enda risken var att hon skulle vilja  amma tätare på kvällen, och det är ju inget bekymmer. Hon brukar ändå (upptoppad med ersättning eller ej) vilja hänga på tutten vid 9 av 10 måltider jag försöker inta, hemma eller på lokal, så jag räknade ändå med att få amma mig igenom middagen. Slabbig enhandsätning av föruppskuren mat har blivit normalt för mig vid det här laget.

Så vi tog oss till båten, efter att ha hamnat helt fel på grund av ombyggnationerna vid Slussen och fått kånka syskonvagn både uppför och nerför ändlösa, branta trappor innan vi nådde kajen. Vi checkade in och kunde kliva ombord direkt. Tog en vända i lekrummet medan vi inväntade tiden då hytten skulle bli tillgänglig. H kom väl ihåg lekrummet, eftersom vår Höga Kusten-kryssning i somras var med samma fartyg. Han ville dock genast ringa farmor och farbror M, som ju var med den gången.

Sedan gick vi till hytten, där vi fick fälla in Donkeyn i monoläge för att få den genom dörren. Vi plockade av H:s sittdel och lät liggdelen vara kvar. Sedan hittade vi en bra parkering för vagnen vid fotänden av bäddsoffan. Där kunde lilla L sova, och jag kunde ligga med huvudet neråt i bäddsoffan och ha henne nära till hands. B kunde ta den andra nederslafen, och H kunde sova skavfötters med någon av oss. Vi ville inte gärna behöva krångla med någon överslaf, och det behövdes ju heller inte.

Sedan kom B på den smarta lösningen att använda sittdelens ”babysitter”-funktion, och helt enkelt bära runt L i den, och låta henne sitta i den under måltiderna. (Vi överväger att sätta henne i sittdel tidigt, eftersom hon är väldigt stadig, inte gillar att ligga i liggdel något vidare, och bara vill sitta upp hela tiden. Med en lutad ergonomisk sittdel blir det ju ändå som att hon halvligger.) Vi har aldrig använt sittdelen till detta förut, vare sig på Donkeyn eller Buffalon, men det var ju faktiskt en smidig funktion att ha! Framför allt på Donkeyn, vars sittdel är lite nättare.

Nu fanns det ju gott om utrymme på båten, och vi hade nog kunnat ha med vagnen i restaurangerna, men på detta vis blev vi ju också oberoende av hissarna. Under middagen kilade vi fast sittdelen på en stol, och vid frukost på en soffa (självklart helt otillåtet enligt manualerna, men jag satt bredvid hela tiden och höll koll).

Middagen blev en trerätters i á la carte-matsalen, och maten var riktigt bra. Vi åt råbiff på älg till förrätt, där den enda anmärkningen var att det varit trevligare med bara gulan av det lätt bakade ägget (slemmig äggvita är liksom aldrig gott). Till varmrätt blev det gös med baconsmör och rödvinssås, vilket var väldigt gott, och enda anmärkningen var att baconsmöret var för kallt och förblev en hård klump. Till dessert tog jag en fantastisk lakritsparfait med karamellsås och frystorkade hallon. Yum! H fick hamburgare med pommes, barnvänligt dekonstruerad med grönsaker och dressing på sidan. Och kritor och papper att sysselsätta sig med. L ammade sig igenom nästan hela middagen, men somnade till slut så pass att hon gick att lägga ner.

På väg tillbaka till hytten köpte vi tandborste, tandkräm, en necessär med  bl.a. schampoo och balsam i reseformat, en deo, en hårborste samt underkläder och strumpor. Och två små leksaksbilar till H. (Kostnad för spontanitet: 877 kr, men det mesta återanvänds ju.)

Sedan gick jag och barnen till hytten, medan pappan fick en stunds permission för att besöka cigarrloungen. L somnade efter lite amning och sov sedan i vagnen. Både när hon togs upp för matpaus och för morgonen hade hon dock lyckats hasa ner så att hon låg med rumpan nere i botten av liggdelen, och fötterna uppdragna. Men hon verkade nöjd med det, och hade bara en tunn flanellfilt som hasats ner tillsammans med henne. H var vaken ända tills pappan kom tillbaka, närmare midnatt, men var ju uppspelt och lekte med sina bilar, så det fick vara så.

Sedan sov vi alla gott. H somnade i fotändan av B:s slaf, men dök upp hos mig någon gång undet natten. Klockan 06.17 hade han väckts av ljuset som sipprade in under den inte helt stängda rullgardinen och konstaterade ”Det är morgon nu! Leka bilar i lekrummet!” Så vi var tidigt på plats vid frukostbuffén som öppnade 07.30, vi föräldrar duschade och allt!

Frukostbuffén var bra, även om L var orimlig och skrikig och inte ville äta sin flaska. Till slut somnade hon.

Sedan några dagar testar jag att äta lite mjölk igen, i förhoppningen att hon ska tåla det lilla hon får i sig genom bröstmjölken, nu när hon ändå får mjölkfri ersättning också, som verkar fungera jättebra. Hon har bajsat dagligen, och verkar inte ha ont i magen, även om hon ibland är gasig fortfarande.

Nu har jag ”fuskat” lite med kosten sedan i torsdags, då jag åt en ost- och skinkpaj till lunch, och sedan har jag ätit någon ostskiva, smör på mackan, mat stekt i smör, parfait till desserten o.s.v., men ändå hållit ner på mjölkintaget. I lördags förmiddag såg det ut som att prickarna på kinderna var på väg tillbaka, men de lade sig igen. Nu har hon en enda prick vid munnen, och det kan lika gärna vara från skräp under nappen. Och… ja… hon har haft lite onda gaser igen någon gång i helgen, men inget extremt. Jag fortsätter att äta lite försiktigt med mjölk och ser vad som händer.

Efter en sväng i lekrummet drog vi ut vagnen i duoläge och klickade i sittdelen, med förhoppningen att barnen skulle sova en stund  medan vi föräldrar avnjöt lite vackra vyer och avkoppling uppe vid pooldäckets panoramafönster. H hade bara en halv normal nattsömn under bältet, och L var mätt och belåten. Allt tydde på sovdags. Naturligtvis sov ingen av dem alls, men H fick leka med paddan, och L med tutten, så allt var rätt lugnt ändå.

H somnade dock så fort vi rullade mot taxfreen. För att sova sig igenom shopping, packning, lunch och avstigning, och vakna först på t-baneperrongen vid Slussen, då han – sömndrucket men ändå exalterat – utbrast: ”Kommer tåget där!”. L sov en stund under lunchen (en helt okej buffé), men var annars vaken.

Tunnelbanan var jätteläskig, enligt L, och hon storgrät när det gamla skrammeltåget gnisslade sig in på stationerna. Men lugnades av ögonkontakt, där jag utstrålade totalt lugn. Bussresan hem gick bra, med padda till H och tutte till L (ni ser mönstret här, va?).

L klarade sig precis på de fem blöjor vi hade med oss. Vi fick köpa tre extra blöjor till H för en tjuga (vi behövde bara en), eftersom vi bara hade två extra med oss till honom, men annars gick det faktiskt bra att resa med två barn ett dygn utan packning. Tur att L inte enbart flaskmatas, för bröstmjölk är ju alltid med. Och att hon är såpass gammal att vi vågade oss på att bara diska ur en flaska med tvål och vatten i handfatet, och blanda pulver med tevatten vid lunchbuffén. Vi hade ett ombyte per barn i skötväskan. Det enda som hade behövts var fler dregglisar till L, för hon kräks mycket när hon toppas upp med ersättning.

En kommer långt med en hyfsat välfylld skötväska och en bra barnvagn! Men jag gick såklart miste om allt det roliga i att inför en planerad resa tänka ut packning av barnvagn och annat ”babygear”…

Läget idag

Läget idag

Oj, vad jag har försummat bloggen på sistone! Mer än vad jag någonsin gjort under de två år jag lyckats hålla den vid liv hittills. Vilket är jättetråkigt, eftersom en av de stora anledningarna till att jag alls håller på är att den är min dagbok, en behållare att förvara alla dessa minnen från småbarnsåren i.

Eftersom vad som hände förra veckan redan är en grötig massa utan sammanhang i mitt huvud. Barnafödande, amning och allmänt småbarnskaos har allvarligt skadat både mitt kort- och långtidsminne så pass att jag glömmer det mesta som inte skrivs ner. Jag har blivit seriöst dum i huvudet; helt oförmögen till komplexa tankar och med så dålig simultankapacitet att jag måste spola tillbaka teveprogrammet bara jag råkat tänka på något annat. Än värre om jag kollat på telefonen – då är jag helt omedveten om vad som pågått på teven under tiden. Jag som brukade kunna plugga, äta mat och följa en teveserie samtidigt…

Mitt nöje under amningssessionerna i soffan är nämligen att titta på mat-tv – Jamie Oliver, Per Morberg och Leila Lindholm på 7:an, och Masterchef Australien på TLC, alla tack och lov med playfunktion på digitalboxen, så att jag kan titta när det passar mig OCH spola tillbaka hundrasjuttiofemton gånger när jag inser att jag zoomat ut och inte har någon som helst aning om vad som hänt på skärmen. Älskar den där unga killen som har ett matlagningsprogram på 9:an också (Donall?), men missar det alltid på grund av ingen playfunktion. Och med hänsyn till ovan missar jag det ofta även när jag tittar, så att säga.

Lillskruttan blir tre månader till helgen, och jag har inte hunnit sammanfatta hennes andra månad ännu.

Jag hade laddat för BVC-besöket förra veckan, med min lista på symptom och sättet de avklingat på under den mjölkfria perioden. Fortfarande osäker på om det verkligen var avståendet från mjölk som orsakat de gradvisa förbättringarna, eller bara allmän mognad och normala variationer i en bebis varande och mående. Men jag hann inte längre än till att berätta att vi (sedan det senaste besöket fem veckor tidigare) hade haft fortsatta problem med att L inte gått att lägga ifrån sig utan skrik, och att jag haft en mjölkfri period, men att jag var lite osäker på effekten, innan vår sköterska raskt sade att vi minsann skulle ha märkt direkt om det var mjölkallergi, för folk beskriver det som att de fått en ny bebis. Och att det där att bebisen inte går att lägga ifrån sig är typiskt när man kan se en planande kurva, som det visade sig att L hade, och det betyder att hon inte äter sig mätt, utan somnar när hon ätit nog för att upprätthålla vätskebalansen, men inte nog för att lägga på sig som de ska. För att snart vakna och upprepa beteendet. ”Ge ersättning efter varje amning så att hon blir mätt!” blev budet. Och jag blev så ställd att jag började gråta. Försökte säga att hon ju faktiskt har börjat gå att lägga ifrån sig, och vara nöjd och vaken längre stunder, men upplevde att allt jag sade bara viftades bort.

Efter de tidigare två veckorna då hon hade gått upp dåligt hade ju trenden vänt, och hon hade gått upp de hundra gram i veckan som jag tidigare fått höra var en okej viktuppgång. Och detta när hon för första gången helammades, utöver den där första levnadsveckan, då inget gick som det skulle. Borta var inställningen att en ska ha is i magen när det gäller amning, trots att fråga är om en frisk (och i alla fall ibland glad) unge, som vuxit fint på längden (även om hon inte gått att mäta p.g.a Von Rosen-skenan så har hon de senaste veckorna vuxit ur kläder, nästan vuxit ur sitt babynest, och de på ortopeden påpekar alltid att hon är lång) och utvecklats precis som hon ska med ögonkontakt, leenden/skratt, försök att få tag i leksaker och ett allt mer varierat joller.

Jag krisade rejält den dagen, skrev ett långt mejl till BVC-sköterskan om vad jag hade velat berätta om/diskutera, ventilerade på instagram, och kontaktade en hjälpmamma på Amningshjälpen, som tack och lov stöttade mig i tanken att strunta i BVC:s råd om ersättning tillsvidare, och istället amma på och eventuellt göra bröstkompressioner (jag har dock svårt att få kläm på det, no pun intented). Hjälpmamman trodde att det kunde vara bara frånvaron av ersättning som gjort att L börjat må bättre, i och med att många bebisar kan vara känsliga för att äta mjölk direkt, men inte nödvändigtvis skulle reagera på de små mängder som kom via bröstmjölken.

Lillan hade dock varit väldigt gasig och uppenbart skrikig på grund av magont, sedan ett par dagar efter att jag började äta mjölkprodukter igen förra lördagen, och sedan hade även prickarna på kinderna så smått börjat komma tillbaka, och bajs hade helt uteblivit sedan söndagsmorgonen. Så jag började återigen tro att det nog kan vara mjölken som är problemet, även den som jag äter. BVC-sköterskan hörde av sig dagen efter, och vi kom överens om att jag skulle fortsätta äta mjökfritt och amma på fram tills onsdag denna vecka, då hon ordnat en läkartid på BVC hos en barnläkare som även är allergolog. Hon ska undersöka Lillan och se vad hon tycker.

Om det skulle behövas kan hon skriva ut mjölkfri ersättning på recept. Och det känner jag mig fine med. Nu har vi ammat på en vecka till. Om kurvan inte har fortsatt bättras på så finns det inte så mycket annat val än att ge upp tanken om helamning för denna bebis också. Väldigt tråkigt, men inte mycket att göra något åt. Det fungerar inte för alla att helamma, hur gärna en än vill. Om kurvan däremot har bättrat sig så är det ju jättekul, och jag kommer då att satsa på en helamning den sista perioden som kvarstår innan det är dags för gröt och puréer. (Det går ju så fort!!!)

I helgen gjorde vi en utflykt till Sigtuna för att äta lunch på stadshotellet och flanera lite, för att uppmärksamma H:s mammas födelsedag tidigare i veckan. Det var en fantastiskt vacker – men ack, så kall! – dag, och Sigtuna är väldigt mysigt. I vanlig ordning var det nästan bara barnvagnsbilder som fastnade i min kamera. (B och L fick skymta förbi i mitt barnvagnsfotograferande, men H sprang runt och busade med farmor och farbröderna, och gick alls inte att fånga på bild.)

Annars har det inte hänt så mycket under min långa frånvaro. Jag tog Yoyon ner till kontoret igår, och fick för första gången testa det medföljande regnskyddet. Det var lätt att sätta på även utan att ha kollat någon beskrivning, det fungerade intuitivt och verkade täcka allt som skulle täckas. Det fästs med kardborrar runt handtaget, och två stroppar ner runt en ”knapp” på chassit. Plasten är tunn och mjuk, och det har ett luftningshål på vardera sidan framför suffletten. Den enda nackdelen är just att det är i klarplast, och således tar plats. Ett plus är dock att det kommer i en medföljande påse, och att den får plats i nätfickan på undersidan av liggdelens fotsida, så det behöver inte stjäla utrymme i varukorgen.

H fick gå hem från förskolan igen, och det gjorde han med glädje, glatt hoppandes i alla vattenpölar längs vägen, men ändå snällt hållandes sin mor i handen när vi går längs bilvägarna hemåt. Vid hemkomsten åt vi alla mellis, och sedan behövde H en ny blöja. Lillasyster låg snällt på badrumsmattan medan storebror fick hjälp på skötdynan (det går verkligen inte alls framåt med pottan nu…), och sedan gjorde storebror bus och släckte lampan för oss. Ibland fungerar det ändå rätt harmoniskt att ta hand om båda barnen. De är så fina, mina små!

Idag lämnade jag på förskolan, för att gå och ha lite häng på kontoret innan det är dags för hämtning igen. Med Groundation och ”Silver Tongue Show” i mina nya lurar var det en skön promenad trots gråväder och vårvinterslask. Vi ska gå och handla efter hämtning, så idag behövdes syskonvagnen.

Igår blev det lite sämre rull till kontoret, men fördelen med att ha den lilla smidiga Yoyon inne på mitt rum. L har ju även vant sig vid att sova i den. Idag blev det kungligt rull i fina Donkeyn med de stora lufthjulen, men vagnen får vänta i farstun. Varukorgen behövs till matvarorna och kan inte härbärgera Yoyon.

Jag har tagit min Phil & Ted’s Cocoon XL till kontoret för att slippa plocka åkpåsen ur Donkeyns liggdel när L ska sova inne. Och det gick ju det med. Nu har L äntligen, efter tre timmar, somnat i mjukliften på mitt ena skrivbord.

Det blir inte direkt något jobbat under en förmiddag på kontoret, men det är skönt att komma ifrån amningssoffan och umgås lite med kollegorna ändå.

Det blev ett långt och spretigt inlägg detta. Jag måste försöka hinna blogga lite oftare!

En kort presentation av Skip Hop Duo Double Signature, och tomheten när en inser att en har (nästan) allt

En kort presentation av Skip Hop Duo Double Signature, och tomheten när en inser att en har (nästan) allt

För ett par veckor sedan beställde jag de tillbehör jag behövde till min nya fina Bugaboo Donkey Weekender. Jag beställde i samband med detta ytterligare något jag behövde – en ny skötväska.

Valet föll, efter många timmars research på nätet (alla måste ju ha en hobby, okej…?), på en Skip Hop Duo Double Signature. Jag ville absolut ha en riktigt stor och rymlig skötväska, som dessutom skulle se proportionerlig ut hängande på Donkeyn. Och detta var faktiskt den enda väskan jag hittade som marknadsfördes som just en väska för syskonvagnar.

Föregångaren Duo Double finns på flera reor just nu, men den nyare Signature är i mina ögon snyggare, eftersom handtagens fästen inte går ner mellan de tre framfickorna, och den ska  – enligt vad jag läst mig till  – ha en del förbättringar enligt användarnas önskemål. Jag är lite osäker på vilka, men jag tror att den tidigare modellen inte har dragkedja till huvudfacket, utan magnetlås, att dess axelrem inte var vadderad, och att materialet var annorlunda.

Jag valde en enkel svart, eftersom Donkey Weekenders blågråmelerade grundfärg med cognacsfärgade fejkläderdetaljer i kombination med chassits färgskala i aluminium/svart/vitt inte riktigt behöver konkurrens av andra färger eller mönster. Väskans neutrala färg och design gör också att den kommer att fungera lika bra för pappan när han är ute på egen hand med telningarna.

Och här är den, min nya kompis:

Framifrån…
…och bakifrån. (Notera även att Donkeyns varukorg faktisk klarar av en låda vin, efter lite pusslande.)
På Thule Urban Glide 2. (Nappfodralet hör inte till väskan)

Och ja, jag vet att typ ingen vagn utom Bugaboo Buffalo faktiskt är godkänd för att ha saker hängande på handtaget, men det är som vanligt en fråga om att ha lite sunt förnuft. Vagnen kommer sannolikt inte att välta av en väska med lite blöjor och extrakläder i. Jag låter tegelstenarna stanna hemma…

Vi har hängt ihop i en dryg vecka nu, min nya skötväska och jag. Och jag älskar den! En fullständig recension kommer så småningom, men sammanfattningsvis kan jag säga att den är superrymlig, har hela sexton olika fack (tack och lov inget sånt där utrymmeskrävande isolerat kyl-/värmefack), ett material som känns rejält men följsamt, smart och snabb upphängning (ingen kardborre som vantarna fastnar i) med avtagbar axelrem och ett übersmart föräldrafack på framsidan som inte är så djupt, så att en når telefon, plånbok och nycklar plättlätt utan att behöva gräva djupt ner i väskan.

På den negativa sidan kan jag ännu inte komma på annat än att fästena hamnar lite på platsen där jag allra helst vill händerna på Bugaboo Donkey, men på Thule Urban Glide 2 finns inte det problemet. Samt möjligen att skötdynan som ingår hade kunnat vara fastare i ihopvikt tillstånd (den knölas lätt om en försöker stoppa ner annat i samma fack) och lite större, samt att det hade varit guld om det hade ingått en eller ett par inre ”påsar” att stoppa nersmutsade kläder i (sådana, och nappfodralet på bilden ovan, har jag dock räddat från en annan skötväska som var kass i övrigt).

(Precis som alla mina övriga inlägg är detta helt osponsrat och baseras på eget inköp på eget initiativ och egen bekostnad. Väskan beställdes från Jollyroom, och kostade 1 149 kr.)

Något som plötsligt blev tydligt när jag lade väskan i varukorgen är att… jag har nog i princip allt jag behöver i babyväg nu?!? Jag köpte så otroligt mycket olika saker när H var liten, och provade mig fram. När jag nu var gravid med Knyttan gick jag lös och köpte allt jag saknat förra gången, plus syskonvagn och ståbräda och sånt som aktualiserades av just ett barn nummer två. Innan B gav mig Donkeyn i julklapp var den det enda jag fortfarande önskade mig i babytillbehörsväg.

Några få tillbehör och en skötväska därefter. Sedan var mitt behov mättat. Det enda jag m ö j l i g e n  kan tänka mig är babyskyddsadapter till Babyzen Yoyo+, så att även Knyttan kan åka i Yoyon vid behov (tänker inte lägga ett par tusenlappar på en liggdel) och resevagnsfrågan i stort: kommer vi att behöva ståbrädan som ska släppas till Yoyon, en andra Yoyo+, eller någon sorts tvillingresesulky? Men det får bli en fråga för den dagen vi ska resa med båda barnen, beroende på hur gammal H kommer att vara då, och hur pass vagnberoende, om vi skall flyga eller resa med bil, et cetera…

Visst skulle jag kunna fundera på solsuffletter till Donkeyn till våren, men när vagnen är en specialutgåva är det svårt att hitta tillbehör som matchar vagnen rent estetiskt. Jag har ju dock tyckt att Breezy-suffletten varit riktigt användbar till Buffalon…

Visst skulle jag kunna tänka mig ett andra babynest för att se om det kunde få lillan att trivas bättre i dagbädden, och en ihopvikbar skötdyna som tar liten plats att ha i vardagsrummet för blöjbyten i soffan.  Jag skulle kunna tänka mig att prova ytterligare någon amningskudde för att se om det finns någon bättre. Nyfikenheten på nya bärselar slutar väl aldrig…

Men det är inget av detta som jag verkligen behöver, eller ens ”villhöver”. Jag beställde en omgång vantar, mössor, regnvantar och dylikt för att fylla på H:s förskolegarderob häromdagen. Hade 200 kr kvar till fri frakt på Jollyroom, men kunde inte komma på något jag ville ha eller behövde. Köpte till slut en jacka till H att ha nästa år, för att det var ett bra reapris och han verkligen håller på att växa ur jackan från förra året.

Det känns faktiskt lite tomt. Jag kommer nog aldrig behöva en till barnvagn (utöver eventuell resesulky, då). Livstidsförbrukningen av bärselar och åkpåsar är nog redan uppnådd. Jag har barnsängar, mjukliftar, skötbord och leksaker till förbannelse. Så himla roligt är det inte med barnkläder längre (de skitar ju mest ner allt de får på sig ändå), och jag kommer nog aldrig bli en bärsjalsperson (utöver hybridsjalen till nyfödingen då, men så fort hon blivit stadigare blir det sele p.g.a. så mycket lättare att få på plats).

Kanske är min bebistillbehörsmani över nu? Eller så kommer det någon ny fiffig/snygg/allmänt bra produkt framöver, som jag kommer att bli eld och lågor över. Vem vet?

Jag vet dock att jag i samband med ordern häromsistens gick igenom min orderhistorik på Jollyroom och såg att jag sedan H föddes har spenderat en hiskelig summa pengar där. Och då har jag aldrig ens köpt en barnvagn därifrån… Hur ser det då ut i historiken på Bonti, Babyland, Köpbarnvagn, Bamba, Big Baby, Bugaboo, Kidzshop, Babyshop, Lekmer? Kanske är det hög tid att sätta stopp…