Snor, snor och total inkompetens

Snor, snor och total inkompetens

Jag och H har snorat i kapp det senaste dygnet. Min näsa är helt röd och öm, och slutar inte rinna.

Igår kväll lyckades jag hålla mig vaken medan jag nattade, och fick faktiskt ett par timmar helt oavbruten ensamtid med en bok efteråt. Jag lyckades läsa klart Fredrik Backmans ”Min mormor hälsar och säger förlåt”, som jag haft liggande påbörjad sedan någon gång i somras eller så.

Han har en helt magisk begåvning med orden, den där Backman. Orden, och betraktelserna av människor och deras små och stora egenheter. Jag läste ofta hans blogg på – var det Café?  – när det begav sig, och älskade ”En man som heter Ove” också.

Om någon missade det så publicerade han också en helt makalöst vacker novell på sin hemsida i somras, med titeln ”Och varje morgon blir vägen hem längre och längre”. Oläst i bokhyllan har jag ”Britt-Marie was here”, som jag ser fram emot storligen efter att redan ha stiftat bekantskap med Britt-Marie i ”Min mormor hälsar…”.

Hur som haver så fick jag läsa i fred i nästan tre timmar innan jag blev klar, insåg att klockan var nästan 01, och genast föll i sömn bredvid den lilla snusande pojken i sängen. Han sov sedan ända till 08, med ett kort uppvak vid 05, med ett krav på ”dudduh!” som jag skickligt parerade med: ”Neej, inte tutte nu. Tutte sen”, försåg honom vatten och såg honom somna om. WIN! Jag själv däremot var i princip vaken från 05, eftersom jag producerade sådana kopiösa mängder snor att jag var tvungen att snyta mig var femte minut. Klockan 07 gick jag upp, och fick alltså en hel timme i godan ro innan H vaknade.

Jag spenderade den med att göra ett graviditetstest. Hade av misstag köpt ett 2-pack med ClearBlues digitala variant där vid nyår när min menscykel ballade ur, och tänkte nu att det var ju lägligt. Så jag kissade på stickan, lade testet på handfatet och såg det lilla timglaset börja snurra med växande nervositet. Men det kom inget resultat, utan bara en pil som hänvisade till en boksymbol. Fel på testet. För mycket kiss, för lite kiss, för kort tid, för lång tid, vem vet? Något svar fick jag i alla fall inte.

Skam den som ger sig, tänkte jag, och tog en promenad till närmsta apotek framåt lunch. Köpte ett ”vanligt” ClearBlue, ett sånt där det blir ett plus eller minus i en ruta, och ett kontrollstreck i den andra. Ändrade taktik och kissade i en mugg, och höll ner testets sticka i de fem sekunderna jag skulle. Lade ifrån mig testet. En mycket svag, knappt skönjbar, blå rand dök upp i huvudrutan. Och där stannade det hela. Kontrollstrecket dök aldrig upp. Testet ogiltigt. SUCK!

Så jag svävar fortfarande i ovisshet om huruvida min menscykel bara gjort ytterligare ett skutt, precis som kring nyår (då jag dock hade en förklaring till det hela i form av nästintill helamning av H när han var sjuk), eller om det skulle kunna vara så att vi väntar tillökning igen. Hur lyckas man ens misslyckas med två gravtest på raken? Jag har aldrig misslyckats med ett endaste tidigare. Klantarsle!

Jag känner mig inte gravid. Men minns så klart inte hur pass gravid jag kände mig när jag testade positivt med H. (Så synd att jag inte hade bloggen då!) Det var när mensen var ungefär en vecka sen, så tidsmässigt ungefär detsamma. Jag minns att jag hade svullna och ömma bröst långt innan mensen var sen. Det har jag inte alls haft nu. Jag minns att jag hade konstiga temperaturfenomen i kroppen med frossa, svettningar och hettande partier på huden som kom och gick, samt lite lätt illamående som också kom och gick. Jag minns lakritssmaken på läpparna. Check på allt detta, men det är saker som kan dyka upp när jag inte varit gravid också. PMS:en blir jävligare och jävligare ju äldre jag blir, och PMS-illamående har blivit ett mer eller mindre stående inslag de senaste åren, liksom svettningar. Och frossa och hetta i huden kan ju dyka upp på grund av sjukdom också.

Å ena sidan har min mens bara någonsin varit mer än ett par dagar försenad när jag varit gravid. Förutom den där gången vid nyår då. Men å andra sidan sen har ju mensen inte blivit 100 % regelbunden efter att jag varit gravid och fött barn, så jag vet helt enkelt inte.

Nåväl, det är väl bara att köpa ytterligare ett test imorgon och hoppas på att det blir tredje gången gillt. Der är ju som det är alldeles oavsett.

Vi har haft det bra annars, jag och H, och har båda varit på gott humör. Jag hann också städa sovrummet innan läggdags igår, så liite nytta har jag gjort trots snorfel.

Orden börjar komma nu. Utan att vi ens märkt det kan han plötsligt säga ”bahzz” (bajs), ”mahzz” (majs), ”juhzh”(juice), buhzh”(buss) ”blll” (bil/boll), ”ghzh” (gris) och ”plleh”(äpple). Så himla kul!