Skillnaden mellan första och andra barnet

Skillnaden mellan första och andra barnet

Första barnet. Päronen går indignerat runt på P.o.P. och undrar varför det inte finns omlottbodies efter storlek 68. Barnet (som närmar sig halvåret) kan ju gå sönder om de måste dra kläderna över huvudet.

Andra barnet. Efter första veckan står de och svär vid skötbordet över att det plockats fram en sån där krånglig omlottbody nu igen. Damn you, buttons, damn you.

Första barnet. Päronen undrar varför i hela världen det skulle vara någon poäng med byxblöjor. Nej, vi håller oss till de vanliga, ända tills barnet närmar sig 2 år och börjar bli svår att brotta ner på skötbordet.

Andra barnet. JAA, nu har barnet passerat sju kilo – vi köper storlek 4 så vi kan få byxblöjor! Så mycket enklare ju. (Det är också här vi erkänner att det inte var förrän vi börjat använda byxblöjor på tvååringen som vi insåg att de gick att riva upp i sidan och ta av som en vanlig blöja.)

Det återstår att se om vi kommer att vara lika irriterade på att det är svårt att hitta bodies i storlek 80 och uppåt, eller inte… jag gissar på inte…

Byta blöja med Von Rosen-skena

Byta blöja med Von Rosen-skena

Vi är nu hela fyra veckor in i den period om sex veckor som – om allt går enligt plan – lilla L ska ha Von Rosen-skena för att stabilisera hennes höfter.

Och skenan är faktiskt helt oproblematisk i jämförelse med mycket annat med L. Som att hon inte sover middag på dagarna annat än i min famn (eller ibland i en rullande vagn) och bara vill ligga själv i vaket tillstånd ytterst korta och få stunder om dagen, och inte vill sitta i bärsjal eller ta napp. Har jag gnällt över detta redan? Klart jag har, men det är en så överskuggande del av vår tillvaro nu att det får vara så. Jag sitter helt låst hela dagarna, annars skriker hon sig illröd.

Detta om detta; det jag ville komma till i detta inlägg är att vi nu är rutinerade vad gäller att byta blöja på ett barn i Von Rosen-skena. Det tog oss några veckor att få till det bra, så jag tänkte dela med mig av proceduren, ifall att det någon gång nu eller i framtiden trillar in en nybliven förälder här, med ett litet barn som nyss blivit en liten sköldpadda 🙂

(OT: Jag gillar smileys och emoticons och emojis och allt vad de kallas, men hur tusan ska en tänka med interpunktionen, egentligen? Ska en emoji placeras före eller efter punkten, eller är emojin att se som en punkt i sig själv? Ovissheten stör mig varje gång…)

Bilden nedan visar påtagning av ny blöja. Efteråt kommer lite tips på avtagande av smutsig blöja, men dem låter jag vara oillustrerade av trevnadsskäl.

Okej, here it goes!

  1. Lägg blöjan på plats över bebisens framsida.
  2. Peta in snibbarna och överkanten mellan midjedelarna på skenan och bebisens sida. (Steg 1 och 2 kan hoppas över, men är rätt bra att ha gjort om en vill att ev. kiss under bytet inte hamnar på skötbordet.)
  3. Vänd bebis över på mage.
  4. Peta in de bakre snibbarna mellan ovandelen av benskenorna och bebisens rumpa/höfter.
  5. Dra snibbarna in mellan midjedelarna och bebisen sida, och bakdelen av blöjan in under skenans ryggdel så gott det går. (När bebis ligger på mage brukar det bli en del luft mellan skenan och huden, så att en kan peta in fingrarna under för att få blöjan på plats.)
  6. Vänd bebis på rygg igen.
  7. Passa på att prata lite med bebis, gör lite roliga ljud, och annat som en normalt sett gör vid blöjbyten. Pussa lite på magen och lek ”det kom en liten mus” eller ”baka, baka liten kaka”, och allt sådant en gör med en vanlig bebis.
  8. Glöm inte att din bebis är en vanlig bebis, även om närvaron av skenan kan skapa en delvis reell, men kanske ännu mer upplevd, fysisk distans till den där mjuka lilla bebiskroppen. I vart fall jag har känt det som att L:s kropp är mindre ”min” än vad storebrors var när han var spädis, och att jag har lite svårare för att pyssla med hennes hygien och kroppsvård, eftersom skenan sitter där och tar henne i anspråk. Så gosa på, och smörj in med babyolja, gör babymassage o.s.v. så gott det går, skenan till trots.
  9. Avsluta med att kontrollera att blöjans innerkanter sitter som de ska runt ljumskarna och bakåt, peta in de främre blöjsnibbarna och dra fram de bakre för att tejpa fast blöjan. Klart!

Och det där med att ta bort smutsiga blöjor, då?

En kissblöja brukar jag bara dra bort med bebis liggande på rygg. En hand under rumpan – en får aldrig lyfta upp rumpan på en ”luxbebis” genom att lyfta och dra i fötterna/benen! – och bara dra nedåt.

Bajsblöjan öppnas försiktigt med bebis i ryggläge. Jag använder våtservetter, och torkar av så långt neråt det går. Sedan rullar jag ihop den främre delen av blöjan tight, och håller fast den medan jag vänder bebis över på mage. Därefter lirkar/drar jag försiktigt ut blöjan med en våtservett redo, och torkar sedan rent överallt. Ibland behöver en lirka in en våtservett under skenan, och det brukar gå bra i magläge med ett finger ”klätt” i våtservett.

Vid byte av bajsblöja hoppar jag ofta över stegen 1 och 2 ovan, och börjar sätta på en ny blöja bakifrån, för att efter vändning gå igenom framsidan med våtservett igen innan blöjan stängs. I brådskan att få bort en redig bajsblöja kan den första torkningen i fram nämligen bli lite väl översiktlig 🙂

Och ibland, när bebis är arg och/eller jag är trött och/eller lat, sätter jag blöjan på ”utsidan”, runt rumpdelen av skenan och med snibbarna runt mellan midjedelarna och lårdelarna av skenan. Mycket snabbare byten, men större risk för läckage och gegg under skenan.

Lillasysters första månad

Lillasysters första månad

I torsdags blev hon en månad gammal, min dotter.

Sedan i torsdags har jag också försökt få en stund över för att skriva något om vad som hänt under denna första månad. Först nu har jag fått en stund till övers med min dator. Lillan ligger bredvid mig i soffan och sover, och jag borde så klart ”sova när bebis sover” medan hon verkar nöjd med att sova någon annanstans än på mig. Men det var så länge sedan jag skrev något av någon substans här på bloggen att en liten stunds skrivande får gå före idag. (Det var två dagar sedan jag började skriva detta inlägg…)

En av de första bilderna. Fortfarande på förlossningssalen, klädd i en handduk med lite av varje på.

Hon föddes på förmiddagen den 5 december 2016, en präktig tös på 3 760 gram och 52 centimeter. Huvudomkretsen var 37 centimeter. Efter att hon sov sig igenom ett drygt dygn mer än vad bebisar ”ska” göra efter födseln hamnade vi ur fas med amningen från start, och hon tappade en hel del i vikt innan mjölkproduktionen kom igång. Vi blev tvungna att tillskottsmata med lite modersmjölksersättning innan vikten vände, men nu efter en månad verkar det som att allt är på väg åt rätt håll, och vi kan fasa ut ersättningen snart. Än så länge växlar hon utan problem mellan tutte och flaska.

Efter en av de första amningarna, i vårt rum på BB-hotellet.

Före nyår hade hon vuxit en centimeter på längden, en centimeter runt huvudet, och tagit sig tillbaka upp till dryga 3 600 gram, efter att ha varit nere på 3 265 gram och vänt. Läkarkontrollen vid en månads ålder blir först på tisdag, så då får vi veta hur både vikt och längd ser ut i nuläget. Hon har fortfarande storlek 1 på blöjorna, och kläder i storlek 50 eller 50/56.

Precis som med H hamnade bebis i babyskyddet på köksbordet när vi kom hem från BB. Okej, vad gör vi nu då…?

Hon älskar att amma, och vill helst ligga vid bröstet konstant. Hon klunkar intensivt och länge från båda brösten, och verkar ha bra teknik förutom att hon ibland tenderar att ta ett för litet tag. Det är svårt att korrigera hennes tag, för hon hugger så snabbt på bröstet när det kommer inom räckhåll att jag inte hinner vänta på att hon ska gapa stort nog. Men oftast får vi till det hyfsat. Hon klunkar i alla fall, och jag får inte överdrivet ont.

Favoritstället.

Det är ingenting utom bröstet som kan trösta henne när hon är ledsen, och vissa dagar vägrar hon sova någon annanstans. Eftersom jag knappt hunnit dokumentera våra dagar har jag svårt att säga hur ofta hon egentligen haft dagar då hon ammat konstant eller vägrat lämna bröstet. I efterhand flyter allt ihop till en gröt av dagar och nätter med lillan vid bröstet och i famnen nästan jämt, även om hon ibland sover i sin egna säng, i soffan bredvid mig eller i babysitterinsatsen på tripptrapp-stolen.

Oftast sover hon i vart fall något sammanhängande pass på 3-4 timmar om natten i sin egen säng bredvid våran. Ibland (under ”klängdagarna”) blir det bara någon kort stund, men det har hänt att det blivit två långpass också. En gång förra veckan sov hon sju timmar i sträck, men det var enda gången hon sovit längre än fyra timmar i ett svep.

Nyfödd och trött på förlossningssängen.

Bitvis har hon varit väldigt nöjd med att både åka barnvagn och sitta i bärsjal, men många gånger gråter hon hysteriskt även då, eftersom hon inte har tillgång till mina bröst. Ibland oroar jag mig över att hon fortfarande inte får tillräckligt med mjölk från mig, när hon bara vill amma, amma och amma, och aldrig bara somnar nöjt och fortsätter sova. Även om hon somnat vid bröstet börjar hon nästan genast picka och söka om jag lägger henne upprätt istället.

Hon presterar flera stora kissblöjor varje dag, vilket är ett bra tecken på att hon får i sig mycket mjölk, men hon bajsar bara varannan dag eller så. Fast då blir det ganska rejäla laddningar… Magen verkar för det mesta fungera bra – det är inte många gånger hon gråtit av magont. Men hon pruttar ganska mycket. Riktigt högljutt ibland! Jag gissar dock att det är bra att gasen kommer ut, och att det är när den inte gör det som det gör ont i magen.

Hon har mycket känsligare hud i blöjområdet än vad H hade som bebis, och har blivit riktigt röd och nästan skinnflådd både i rumpan och i ljumskvecken, trots att vi byter blöja ofta. Omväxlande smörjning med bepanthen och inotyol har hjälpt. På BVC:s inrådan (jag mejlade och frågade) var även på apoteket och köpte en salva mot fotsvamp som tydligen skulle verka mot svamp i blöjområdet hos bebisar. Eftersom de andra salvorna hjälpt har jag dock inte använt svampsalvan (ännu).

Enligt Wonder Weeks-appen har lillasyster just trätt in i sitt första utvecklingssprång, som de kallar ”the world of changing sensations”, och som innebär att hon nu kan se klart längre än de 20-30 centimeter hon såg som nyfödd, och nu istället kan fokusera på cirka 75 centimeters avstånd. Hon ska verka mer vaken och intresserad av sin omvärld, titta längre på saker och interagera mer med omgivningen och andra människor. Mest intresserad ska hon vara av kontraster och skarpa övergångar mellan färger, ljus och mörker, olika material och texturer etc.

Börjar le och skratta. Här mot mormor.

Och visst har något hänt de senaste dagarna – hon håller ögonkontakt mycket längre, tittar mer intensivt och ler oftare. Hon log mot andra väldigt tidigt – mormor fick stora leenden och ljudlösa skratt redan före jul, och pappan någon vecka senare. Jag har dock fått vänta tills alldeles nyss innan jag fick ett klockrent leende som verkligen var riktat mot mig. Hon har börjat ge små ljud ifrån sig som jag tolkar som ”prat”, men det är fortfarande en väldigt begränsad kontakt en kan få med henne. Framför allt det faktum att hon inte går att trösta på något annat sätt än genom amning är lite jobbigt, och jag längtar efter att min röst och vaggande i famnen ska kunna lugna henne.

Ibland duger mammas fötter att sova på. Lillkatten gör gärna sällskap.

Med H var jag lite skeptisk till ”Wonder Weeks” just avseende beskrivningen av att varje utvecklingssprång kunde förutses av gnälliga och klängiga perioder, men just nu kan kanske utvecklingssprånget förklara varför lillan hade en period för ett par dagar sedan då hon ammade i princip konstant i två dygn, och bara sov korta stunder i famnen. Nu har hon nämligen lugnat ner sig och sover till och med i egen säng mellan amningstillfällena, ibland så länge som 2-3 timmar.

Till skillnad från H, som kunde lyfta huvudet ganska stadigt redan när han lades upp på min mage efter förlossningen, var lillasyster som en överkokt spaghetti i kroppen från födseln. De första veckorna var hon bara ett lealöst litet knyte. Runt nyår började hon kunna spänna kroppen och spjärna bakåt med benen medan hon sträckte ut ryggen, och sedan har hon även börjat kunna lyfta huvudet och flytta det från sida till sida när hon lagts i magläge, och hon börjar kunna hjälpa till att hålla huvudet uppe när en bär henne. Armar och ben sprattlar åt alla möjliga håll, men det går att se att hon ibland liksom fäktar efter något som hon är fokuserad på.

Mamma, storebror och lillasyster

Storebror bryr sig inte så mycket om henne, även om han ibland klappar henne försiktigt över håret, och vid ett par tillfällen sagt att hon är söt. Han pratar om att hon ska få leka med hans bilar (”dela sammans” eller ”låna sammans”) när hon blir lite större, och verkar inte arg, ledsen eller svartsjuk. Däremot är han väldigt uppmärksamhetstörstande och gör allt för att få uppmärksamhet, busar och spelar apa. Sedan är han fortsatt ”trotsig” och bråkar om det mesta: mat, kläder, blöjbyte, sänggående, dusch/bad, tandborstning med mera, med mera… Men det är nog mer åldern än det faktum att han blivit storebror som orsakar det.

Hur söt kan en bebis vara?

Vi föräldrar är precis lika förälskade i vår lilla tvåa som vi var i storebror, och sitter ofta och bara förundras över hur gudomligt söt hon är. Inte alls partiska…

För min del har jag i princip inga som helst sviter efter graviditet och förlossning så här en månad senare, utöver lite kvarvarande avslag (som börjar bli tröttsamt). Det har inte varit mer än lite vattniga brunröda flytningar sedan ganska kort efter förlossningen, men verkar ta tid på sig att helt sluta.

Jag kan fortfarande knappt greppa skillnaden från förra gången, då jag först efter tio veckor började känna att det vänt, och att de outhärdliga smärtorna i underlivet faktiskt började klinga av. Denna gång kände jag mig helt okej nästan direkt efter förlossningen, bara något svullen och lite öm, och sedan kliade det lite efter ett par veckor, men det gick över på några dagar. Kroppsligt känner jag mig friskare och starkare än vad jag gjorde innan jag ens blev gravid, och jag väger 6-7 kilo mindre än innan jag blev gravid.

Jag känner inte att jag är svagare i magmusklerna eller ostadigare i överkroppen än före graviditeten. (Inte för att det fanns några muskler att tala om då heller.) Det enda jag möjligen känner är att jag har lite, lite ont typ ovanför ljumskarna/allra längst ner i magen när jag knuffar syskonvagnen uppför backar, och ett litet obehag i ena knäet när jag bär bebis upp och nerför trappor. Annars inga men alls. Så jag har alla förutsättningar för att faktiskt komma igång och komma i bättre fysisk form nu. Inga ursäkter.

H:s trettonde månad

H:s trettonde månad

IMG_4014

Livet har sprungit på så snabbt att jag helt glömt bort att sammanfatta H:s trettonde månad, och nu är det plötsligt bara en dryg vecka kvar tills den fjortonde månaden når sitt slut. Men bättre sent än aldrig, här är månadssammanfattningen för förra månaden, den första på hans andra år i livet. Inte klokt.

Vi är på tolvmånaderskontroll på BVC dagen efter H:s ettårsdag, och han väger då in på 11,43 kg och är 77 cm lång. Huvudomkretsen är 48,5 cm. Ettårsvaccinationen går bra, förutom att han får en knöl under huden som stannar kvar i flera veckor. Och att han kissar extremt mycket i ett par dagar efteråt.

Denna månad växer han ur de flesta kläderna i storlek 74, som han faktiskt kunnat använda ett helt halvår! Storlek 80 är inte heller så rymlig längre, och vi köper nytt i storlek 86 och 86/92, som dock fortfarande är ganska stort. Vi använder mest Pampers blöjor, i storlek 4.

Matkrånglet börjar på allvar denna månad, eller snarare matningskrånglet. Han vill inte äta gröt eller burkmat längre, eller vill framförallt inte bli matad, och bara kniper ihop munnen och vrider bort huvudet så fort vi försöker mata honom. Att låta honom äta mer själv hjälper inte något vidare; viljan är större än förmågan, och han får inte i sig så mycket. Förutom smörgåsar, pizza och hamburgare då, som han glatt petar i sig ganska mycket av. Vi tar till distraktion, och plockar fram leksaker och tidningar, dansar en liten dans, sjunger en liten sång. Allt för att peta i honom mat medan han är för upptagen för att tänka på att han blir matad. Tydligen är det helt fel att distrahera ett barn för att få det att äta. Men vad göra man annars?

Han ammar fortfarande ihärdigt på kvällar och nätter. Jag är less på det, men försöker stå ut ett tag till. Men det är inte alls mysigt längre. Han kastar sig fram och tillbaka mellan brösten, ska ha än det ena, än det andra. Klättrar halvt upp på mig och sliter i kläderna för att förse sig själv.

Mest är han väl en glad liten skit, som börjar leka själv med sina leksaker, börjar peka och fråga vad saker heter, tycker om att gå till lekplatsen, är galen i djur och bilar och säger ähähähähäh när han ser ett får (eller något annat vitt djur) och bwumbwumbwum när han ser en bil. Älskar lampor och förstår sambandet mellan knapp och lampa. Pekar på strömbrytaren på väggen för att få mamman att tända och släcka. Han tycker om att titta på ”I drömmarnas trädgård” och animerade barnvisor från ”Little Baby Bum”, även om de är på engelska.

Men han sover oroligt och matvägrar, samt lider av stor separationsångest/mammighet, vilket får mamman att misströsta vissa dagar, när det känns som att det bara är bråk om allt. Inte vill han sova, inte vill han äta, och mamman får inte ens gå en meter ifrån honom utan gråt och skrik.

Han lär sig att ställa sig upp och stå utan stöd, medan han klappar händerna åt sin egen bedrift. Månadens sista dagar provar han att gå ett-två steg utan stöd.IMG_4161IMG_4165IMG_4085

IMG_4465

IMG_4246

H:s tolfte månad

H:s tolfte månad

Nu ligger jag nästan en vecka efter med att summera H:s tolfte månad.

Det händer så mycket nya saker nu, så det är svårt att hålla reda på allt. Inget lika revolutionerande som att krypa eller stå, utan mer att han lär sig många små nya färdigheter nästan varje dag. Det har börjat gå att kommunicera med honom på ett helt annat sätt.

Han har lärt sig hur får låter, och bräker som ett hest litet lamm med hosta varje gång han ser ett får. Och lite nu och då annars också, eftersom han fick så bra respons på sitt bräkande. Man kan fråga ”Hur låter fåret?” och få ett litet ”ehhehehhe” som svar. Han härmar i och för sig hästar också med nästan samma läte.

Han kan vinka, skaka på huvudet och klappa händerna. Även där förstår han orden, och man kan be honom göra det ena eller det andra, och han svarar med rätt gest. Han har förstått att vinkningar har med avsked att göra, och börjar ofta vinka när han märker att någon är på väg någonstans. Det låter också som att han försöker säga ”Hej då!”, han säger ofta ”Dåh!” samtidigt som han vinkar.

Man kan riktigt se hur de små kugghjulen i hans hjärna går igång när han förstår saker. Han kan se mig borsta håret, få min hårborste och försöka borsta sitt eget hår. Han borstar även håret med katternas pälsborste och en liten (handhållen) sopborste, men det visar ju bara att han fattat konceptet ”borste”.

Han går fortfarande inte på egen hand, men har till slut förstått att han kan gå hållandes i våra händer. Det räcker egentligen med en hand, men han är en försiktig general, vår son, och håller helst ett stadigt grepp om två föräldrahänder. Eller vilka villiga händer som helst. På ettårskalaset några dagar innan födelsedagen njöt han för fullt av att stå i centrum och tvingade alla han fick tag i att gå runt trädgården med honom, eller gå upp- och nedför trappor.

Han ställer sig upp helt obehindrat, kryper hur snabbt som helst och ramlar sällan annat än ganska kontrollerat på rumpan utan att slå i huvudet. Han kan krypa både upp- och nedför trappor, och klättrar gärna upp och ställer sig på saker, som lådor.

Det blir tydligare och tydligare för var dag att det är en liten individ vi lever med. Han har stark vilja, och tjuter i högan sky när han inte får som han vill. Det går att leka med honom, och han blir frustrerad när finmotoriken inte alltid räcker till om vi försöker lägga klossar i lådan med olika former.

Matmässigt blev det mot slutet av månaden allt svårare att få i honom burkmat, och att gå över till 12-månadersburkarna gjorde varken till eller från. Han gillar annars det mesta, och blir mycket upprörd när han märker (och det gör han!) att vi äter något annat än det han får. Han ammar fortfarande vid nattning och från tidig morgon fram tills jag går/vi går upp. Han anser det vara öppen mjölkbar och förser sig själv genom att dra ner mitt linne och suga sig fast. Det är tydligen också av yttersta vikt att byta tutte ungefär var tionde sekund, även när man hör att han klunkar på som tusan ska det plötsligt växlas.

Sömnen fungerar oftast bra, men han har börjat försöka vakna till när han läggs ner i spjälsängen efter att han somnat, och gråter då om man försöker lämna rummet. Han kan då själv dra upp sin speldosa, som spelar ”Rock-a-bye-baby”, och det verkar som att han gör det för att hålla sig vaken. Mamma och pappa får INTE lämna honom själv. Ibland drar han igång speldosan mitt i natten. Kusligt. Jag har hängt upp en annan speldosa vid skötbordet, som han också drar upp själv. Då ligger han faktiskt ganska stilla, så det var en rätt ljus idé från undertecknad.

Vid tiomånaderskontrollen var han 75 cm lång, och vägde 10,42 kg. Vid tolvmånaderskontrollen dagen efter ettårsdagen hade han hunnit bli 77 cm lång, och väger 11,45 kg. Så han växer som han ska. Han har vuxit ur det mesta av kläderna i strl 74, och raskt gått in på strl 80. Dubbelstorleken 74/80 fungerar fortfarande. Blöjstorlek kör vi på Liberos 5:a eller Pampers 4:a.

H:s tionde månad

H:s tionde månad

Jag kan knappt fatta att det är sant, men min lilla skitunge blir tio månader idag. TIO! Det är ett år minus två månader, det. Vilket betyder att om två månader har jag verkligen ingen x-månaders bebis hemma längre, utan en ”åring”. En ettåring. Helt snurrigt!

IMG_3192
Mamma-och-lilleman-selfie

Månaden som varit har vi fått se vår lilla lugna ängel förvandlas till en liten gummiboll, som far omkring överallt, hela tiden. Från det att han vaknar till det att han somnar är han i rörelse: kryper, ålar, ormar, maskar, sitter, snurrar, vrider, står, klättrar, drar, viftar och bankar. Och det är ju på ett sätt skönt att han inte bara är ett litet mähä som bara sitter och betraktar det som sker. Men en blandning hade varit skönt.

Från det första kryp-ålandet förra månaden har det gått i rasande fart. Han står nu upp hela tiden. Mot allt han får tag i, med blandat resultat. Blåmärken och revor dyker upp lite varstans. Han har haft incidenter med armeringsgaller och servetthållare, bland annat.

IMG_0353
Börjar ställa sig mot möbler. Osäkert i början – inte längre!

Sommaren (eller något åt det hållet) kom till sist, och vi har varit ute i trädgården mycket. Där blev han så illa tvungen att lära sig att krypa på riktigt, med magen i luften, eftersom det inte är så lätt att magsurfa på gräs och stenplattor. För några dagar sedan började han skjuta ifrån växelvis med båda benen inomhus, istället för bara det högra, för att sedan igår också lyfta upp magen och krypa över golvet.

IMG_3220

Han lärde sig ”spela” på läppen, du vet när man gör ett ljud och sedan sätter fingret längsmed mellan läpparna och för det upp och ner? Det tyckte han var så roligt att han de första dagarna till och med var tvungen att göra det under amningen. Jag har en asrolig video som jag kallar ”Amma. Pausa.” där han gör just det. Men med risk för tuttchock kanske jag inte ska lägga upp den här.

Igår började han låta lite ”lalala”-aktigt medan han förde tungan fram och tillbaka mellan höger och vänster mungipa. Annars har det mest varit höga tjut och lite fortsättning på ”bababa/mamama/tehtehteh”-ramsorna han kört med ett tag, och lite ”bum-bum-bum” Fokus har helt klart varit på det fysiska denna månad, och inte det språkliga.

Jag klippte hans lugg. Jätterakt, så större delen av månaden har han sportat en skitsnygg pottfrilla. Stackars barn. I övrigt blir håret tjockare och tjockare, och färgen verkar ha landat på rågblont.

IMG_3022
Pottfrilla de luxe

Han har börjat sova helt vilt, med fötter och armar och rumpa åt alla möjliga håll. Helt sjukt gulligt. Och man är inte alls rädd för att råka lägga sig på honom eller liknande längre. Han ÄGER sängen. Så länge han inte ramlar ner förstås, men det har vi lyckats undvika (peppar, peppar) efter det där första tillfället. Sömnen är i normalläget uppdelad på nattsömn mellan ca 19-20 till 7-8, med uppvaknande vid 4-5 för att komma upp i vår säng och amma. En period vaknade han redan vid 01.30 och skulle upp till oss. Tänder, mardrömmar, separationsångest? Vem vet? Det verkar i vart fall ha gått tillbaka till det normala igen nu.

Liten bildkavalkad. Bara för att de är så söta, mina killar:

IMG_3265

IMG_3264

IMG_3057

IMG_3230

Vikt och längd? Ingen aning, det får vi se på BVC nästa vecka, när det är dags för tiomånaderskontroll. Ska bli kul att se, de förra måtten (10 120 g och 72 cm) är ju två månader gamla nu.

Matmässigt har det varit samma som förra månaden. Gröt till frukost, där vi lagt till en matsked havregryn till mixen. Burkmat till lunch och middag och eventuellt frukt/puré/klämmis till mellanmål. Han ÄLSKAR allt (utom hallon, då) och vill smaka på allt vi äter också. Och det får han ju såklart.

Om han får chansen äter han också blomjord, mossa, maskrosor och gräs. Mycket petande i den lilla munnen blir det.

Den senaste veckan har jag börjat försöka ta oss ur burkmatsträsket och försöka förbereda för en tid då han kommer att äta riktig mat. Han fyller ju ett snart, gubevars, och ska kanske börja på föris till hösten! Ungen måste börja äta riktig mat. Så de dagar vi hänger, jag och H, har jag börjat försöka göra/köpa lunch till mig som han kan få av. Hittills har det blivit en hemlagad ugnsomelett med broccoli och skinka (som han dessutom fick peta i sig själv från egen tallrik) och en utelunch bestående av köttbullar och potatismos.

IMG_3269
Ugnsomelett för stor och liten.IMG_0360

 

H har verkat nöjd, men det är svårt att veta hur mycket han bör äta. Jag har hittills inte stött på någon botten i ungen; han blir mindre intresserad efter ett tag, men gapar ändå glatt om man ger honom. Riktig mat måste väl vara betydligt mer kaloristinn än burkbarnmaten, som är mest vatten och inte så mycket av substans, egentligen?

Han ammar på kvällen och morgonen, och eventuellt någon gång på natten om han vaknar till. På dagen ammar han bara om vi går upp och lägger oss inför att han ska sova middag. Det är fortfarande det lättaste sättet att söva honom. Generellt så liggammar vi bara nu, han har aldrig ro att sitta i knät och amma, utan det ska vara i samband med sömn. Vi fortsätter så länge det finns mjölk och han är intresserad, även om det börjar komma en del kommentarer (från svärmor, bland annat) om att det väl är dags att lägga ner amningen nu. ”Fuck off!” säger jag, och undrar vad det är för fel på folk som tycker att småttingar på tio månader börjar bli för gamla för att amma. Runt 1-1,5 år känns mer rimligt för mig, även om H säkert kan få kvällstutte uppemot tvåårsåldern om han skulle vilja det. Någonstans efter 2 år går nog min egen gräns.

Annars dömer jag ingen. Eller jo, jag tycker det är själviskt och slappt när folk lägger ner en fungerande amning redan kring 4-5 månader för att de själva har tröttnat. Det tycker jag. Faktiskt. Om barnet fortfarande vill amma, vill säga.

En tredje tand dök upp för några dagar sedan, en hörntand uppe till vänster, ser det ut som, även om den inte alls stod på tur enligt schemat. Båda de övre framtänderna syns igenom väl, och dyker väl upp när som helst. Det dreglas hejvilt.

Beträffande kläder har även storlek 74 börjat kännas litet på längden, och vi köper storlekarna 74/80 och 80 nu. Det är märkligt det där, för enligt alla tabeller är en medellång pojke ca 75 cm vid ett års ålder. Och ska inte klädstorlekarna gå efter längd? Jag trodde 74 skulle räcka bra fram till ettårsdagen, men jag känner nog ingen som inte gått upp till 80 eller större, visade det sig. Vissa plagg i storlek 68 går dock fortfarande bra, framför allt bodies. Det är ofta byxorna som blir urväxta först. Men igår hade han ett par byxor i storlek 68 och en body i storlek 62  (PoP så klart) på sig, och det gick bra, även om det bara är ytterst få plagg i mindre storlek än 74 som fortfarande går på.

Petit Bateau kör vi på storlek 81, som ska vara 18 månader enligt fransoserna – Moahahahaha!

IMG_3093

Blöjstorleken är fortfarande 4, och vi har kört Pampers Baby Dry hela månaden, för det var specialpris på enorma förpackningar på Coop, så vi köpte två. De är mjuka och sköna, men de känns lite våta utanpå mycket snabbare än Libero.

Humöret går upp och ner i tvära kast; han är en riktig drama queen just nu. Att bli lämnad ensam, inte få uppmärksamhet eller inte få smaka mat (nu genast!) föranleder riktig skrikgråt med stora tårar och illrött nylle, följt av darrande underläpp och hulkande. I nästa sekund kan han skratta så han kiknar. Eller så gråter han en kvart efter att mamma lämnat synfältet i 30 sekunder. Hans humör var allmänt kinkigt en period denna månad också, men nu verkar utgångsläget vara glatt igen. Han har börjat visa vilja och temperament ändå, vår son, som verkade vara världens snällaste bebis så länge. Men det är bra, det.

IMG_3201

Det är nästan som att han trotsar en del också nu, han gör saker han vet att han inte får och ser vad det blir för reaktion från föräldrarnas sida. Testar gränser. Han vet att han inte får vara nära stereon, men han tar sig gång på gång förbi den lilla barriär av saker vi ställt upp, och när han märker att vi märkt vart han är på väg och kommer för att lyfta bort honom skyndar han på för allt vad han är värd. Han slår maten av skeden med flit, och stämmer av våra reaktioner. Ibland blir han ledsen när vi säger ifrån, och gråter ytterst dramatiskt. Han drar mig i håret och skrattar när jag säger ”aj aj aj” och ser ledsen ut.

H:s fjärde månad

H:s fjärde månad

Jag dokumenterar lite baklänges nu, för att få med H:s liv innan jag startade bloggen. Det får bli en nedräkning tillbaka till förlossningen, helt enkelt.

Vid tre månaders ålder hade H börjat växa på sig: 61 cm lång och 5 260 g tung. Han flyttade för gott ut ur storlek 56 till förmån för storlek 62/68. Även Pampers blöjor fungerade i storlek 2.

Han fick tremånadersvaccinet, och det gick bra. Han grät en liten stund efteråt, men fick inga biverkningar.

Han började kännas allt stadigare i kroppen, och började kunna sitta upp i knät. Denna färdighet demonstrerade han genom att sitta i mitt knä en hel middag när vi för första gången åt middag inne i stan med ett par kompisar. Inte en chans att han tänkte ligga i en fånig liggdel när det fanns så mycket att se!

H börjar skratta högt, främst åt när man sänker ner sitt ansikte mot hans och säger något som låter kul. Blubb-blubb-blubb är det roligaste mamma kan säga! Han är mycket fascinerad av sina händer, har börjat gripa tag i saker ordentligt. Han börjar dregla en del, stoppar saker i munnen, och tränar rösten genom att tjuta högt som en liten papegoja eller apa. Magträningen börjar gå riktigt bra, och han får ett babygym att leka i.

Vi är på återbesök hos barnläkaren (bästa Alice!), och allt fungerar bra med H:s mage. Det går max 2-3 dagar mellan bajserierna, och oftast brakar det loss i blöjan varje eller varannan dag. Kräkningarna kvarstår dock ungefär som förut och han klarar av flaskor på ca 80-100 ml.

Han fick sina namn officiellt hos Skatteverket. Vi var någon vecka sena med anmälningen, men det var ingen som sade något om det. Han fick ett tilltalsnamn som är unikt för honom i vår respektive släkt, sedan ytterligare ett förnamn från vardera sidan (min pappas tilltalsnamn och B:s mellannamn som flera i hans släkt har) och mitt efternamn som mellannamn och B:s efternamn.

Vi är bara en enda gång på BVC under H:s fjärde månad, precis mot slutet, och då har han gått upp till nästan sex kilo och 63 cm. Det börjar kännas som att det har vänt, och vi börjar bli ganska bekväma i vårt föräldraskap.

H:s femte månad

H:s femte månad

Min lilla bebis har nu hunnit bli fem månader (nästan). Stora killen!

Han har blivit mycket större den senaste månaden. Vi har inte varit på BVC och vägt och mätt sedan han blev fyra månader, så jag har inga siffror att gå på ännu, men jag tror han gjort ett rejält skutt på både längd- och viktkurvan. Storlek 62 bara swishade förbi, och storlek 68 känns inte så rymligt längre.

Reakläderna från Petit Bateau som jag fyndade var blandat i storlek 67 och 74. Båda passar nu, och 67:orna skyndar jag mig att använda så mycket som möjligt innan de blir för små. Nu är ju franska kläder ganska små i storlekarna, men H är inte så stor på bredden, så de brukar passa bra om man går på längden. Han var 63 cm vid fyra månader, så vi får se vad mätningen säger nästa gång.

Kräkandet har förbättrats, förutom just nu när han är inne på dag tre utan nummer två. När inget kommer ut nertill brukar han kompensera med att gluppa ut mer upptill istället. Han klarar nu flaskor med 120-130 ml utan att ställa till med kräkfest efteråt.

Han har fått hoppa upp till blöjstorlek 3. Tydligen förväntas vi nu som föräldrar veta när något presterats i blöjan, för borta är de behändiga blå ränderna som skvallrade om eventuellt innehåll. Pampers och Libero tycks vara överens om detta. Vi utvärderar för närvarande storlek tre på Libero, Pampers Active Fit och Pampers Baby-Dry.

H sitter stadigare och stadigare, men behöver fortfarande lite stöd. Han vänder sig från mage till rygg obehindrat när han vill. Ofta tycker han dock att det är bekvämare att gnälla så att föräldrarna vänder honom när han ledsnat på magläget. Han vänder sig också från rygg och till sidoläge, men inte runt på mage ännu. Han kan ligga på magen i babygymmet och sträcka sig upp för att slå på de hängande leksakerna.

Det största som hänt denna månad är dock skrattet. Från den nästan nyföddes små skrockanden i sömnen, till det vakna kluckandet vid tre-fyra månader har vi nu nått fram till ett tjutande gapskratt som är helt bedårande. Jag blir så glad och ofta även tårögd av denna glädjeyttring, glad för att han ser så oförblommerat lycklig ut, och tårögd över att denna lilla varelse inte alltid kommer att vara så oförstörd och oskyldig som han är nu.

Han kommunicerar mer och tydligare, visar att han vill bli upplyft genom att sträcka upp armarna, skiner upp som en sol när han ser någon av oss komma in i rummet, och gråter stora krokodiltårar om pappa inte har med sig flaskan när han förväntar sig det.

Allt som händer runtomkring verkar gå rätt in nu, han har svårt att komma till ro både för att sova och för att amma om det är någon form av liv och rörelse i rummet. Han är bråkig vid bröstet, släpper taget och ligger och vevar, slår, krafsar, river, drar och nyper med den fria armen. Om det är helt tyst och lugnt går det bättre.

Men han rycker till, sträcker upp armarna och skiner som en sol när B kommer in i rummet med flaskan. Stackars ratade tuttar. Jag hoppas det blir bättre när han vant sig med alla intryck.

Den femte månaden har också varit dreglets månad. Om behovet av dregglisar på grund av kräk minskat något så har det vägts upp av det ökade dreglandet. Det hänger långa strängar från pojken mest hela tiden. Allt ska också stoppas in i munnen, leksaker, kläder, mammas hår, föräldrarnas fingrar, papper, handdukar, ja allt han kommer över. Men inga tänder ännu…

De är med blandade känslor jag ser honom bli större och större. Det är fantastiskt att se hans framsteg och utveckling, samtidigt som jag känner ett styng av vemod varje gång jag ser honom ta ett steg bort från det lilla knytet som lades upp på mitt bröst. Han blir mindre och mindre min och mer och mer sin egen för varje dag som går. Men det är ju som det skall vara.