BM-besök vecka 39+0

BM-besök vecka 39+0

Då har jag varit på det (troligen) sista BM-besöket under denna graviditet.

Jag behövde inte ta några blodprover denna gång. Blodtrycket var normalt: 130/80, vilket dock är det högsta jag någonsin haft. Men att trycket går upp precis mot slutet är tydligen heelt normalt och som det ska vara. Precis som att bli lite svullen om läpparna och näsan – barnmorskan tyckte dock inte alls jag såg svullen ut, utan bara ”mogen”. Vikten slutade på 4 kilo upp sedan inskrivningen.

Magmåttet blev 36, vilket jag tror är samma som förra gången, om jag inte minns fel. Så det har nu planat ut någonstans mellan den övre och mittkurvan. Och anledningen till det är att Knyttet nu sjunkit ner i bäckenet och ligger – om än inte fixerat – så hyfsat säkert i utgångsläget. Så inget behov att lägga mig ner och ringa ambulans om vattnet skulle gå längre! Och det betyder förstås också att det börjar närma sig, men det är ju rätt självklart ändå vid det här laget…

Hjärtslagen var inte helt lätta för barnmorskan att få fatt på, för Knyttet rörde sig och vred sig bort från apparaten. Jag kände inte rörelserna mer än som ett sträckande obehag, så Knyttet är nog inte så lugn och stilla som jag inbillar mig. Men de fanns där, hjärtslagen, och låg runt 150. Så som vanligt.

Och sen fick vi en liten bonustitt med ultraljud! Barnmorskan ville försäkra sig om att det verkligen var huvudet, och inte rumpan, som hade lagt sig till rätta längst ner i bäckenet. Och det var det ju! Knyttet låg så fint med huvudet nere i bäckenet, ryggen ut på min högra sida och fötterna högt upp på min vänstra. Det såg också ut som att hen låg och sög på tummen. Nu börjar jag längta på riktigt!

Nu ikväll har jag också börjat känna av riktiga förvärkar. Tror jag… Det känns helt klart som ”öppningsmärta”, med ett visst tryck mot slutet av varje ”värk”, som kommer och går. Men varken längden, intensiteten eller frekvensen är som riktiga värkar, så jag gissar att det är förvärkar. Men jag hade ju aldrig någon latensfas med H, så jag vet inte riktigt hur en mer långsam förlossningsstart ter sig… Vi får väl se om jag tar mig igenom natten och morgondagen så som jag hade planerat!

BM-besök vecka 36+0

BM-besök vecka 36+0

Idag, eller igår är det väl vid det här laget, var det dags för det (troligtvis) näst sista barnmorskebesöket för denna graviditet.

Vi sammanfattade graviditeten och kom fram till att alla normala kontroller varit bara bra, och så även glukosbelastning och tillväxtultraljud. BM var imponerad över att jag mått så bra hela tiden och aldrig klagat (haha, jag tror B har en annan bild!), och att jag bara gått upp tre kilo.

Hon skrev in mina önskemål om förlossningen i journalen, och det blev helt enkelt följande:

  • Smärtlindring: kvaddlar, och bara kvaddlar!
  • Oro: att inte hinna in i tid, på grund av lång resväg, och typ ingen latensfas förra gången.
  • Övrigt önskemål: att få stanna kvar tills man sett att amningen fungerar, på grund av att H gick ner mycket i vikt, och det i kombination med lång resväg tillbaka till sjukhuset gör att jag är rädd att bara oron över eventuell viktnedgång skulle kunna göra att amningsstarten försvåras om vi åker hem tidigt.

Ja, det är nog de önskemål jag har, så något eget förlossningsbrev vet jag inte om jag bryr mig om att skriva. Att jag vill gå sönder mindre och blöda mindre är ju knappast något som behövs skrivas. I den mån det överhuvudtaget går att begränsa detta så gör väl förlossningspersonalen alltid vad de kan i det avseendet… Resten tar jag som det kommer, jag har ju förhoppningsvis mål i mun och kan berätta vad jag vill utifrån vad som händer. Och har jag inte mål i mun är jag väl medvetslös och får räkna med att personalen gör det som är bäst…

Dagens kontroller utvisade:

  • Blodtryck på 110/75.
  • SF-mått på 36, vilket innebär att den tidigare nästan rakt uppåtrusande linjen nu lagt sig rakt framåt och smack på den övre normallinjen. Men det skulle vara normalt med en utplaning nu.
  • Knyttets hjärtslag låg på 150-155, och BM tror att hon väckte bebis när hon började leta efter hjärtslagen, därav att pulsen hoppade uppåt
  • Blodsocker på 3,6
  • Hb-värde på 133 (Det här kan du föda barn på utan problem, tyckte BM, så jag behöver inget järntillskott, men trycker nog i mig de Hemofer jag har hemma ändå)
  • Viktuppgång 3 kg sedan inskrivningen

Knyttet har dock inte sjunkit ner så mycket, utan ligger med huvudet högt upp och helt rörligt. BM sade att jag om vattnet skulle gå genast ska lägga mig ner platt på golvet/marken och ringa förlossningen för ambulanstransport. Detta eftersom det finns risk att navelsträngen kläms, eller att en hand lägger sig före huvudet. (Det var därför det var en så stor grej att ta hål på hinnorna vid förlossningen med H, som krävde läkares närvaro, eftersom han då också låg högt och rörligt.) Fixering är kanske inget mina barn sysslar med, rent generellt? Jag har dock för mig att jag läst i något sammanhang att det är gamla rekommendationer, det där att en måste lägga sig på marken, men det får jag väl kolla upp… Statistiskt sett, och med hänsyn till att vattnet vägrade gå av sig självt med H, trots att jag varit helt öppen i tre timmar, så lär väl knappast den här förlossningen heller starta med ett ”splash!”.

BM gissade att jag led av halsbränna utan att jag behövde säga något, på grund av var i graviditeten jag befinner mig och att jag är kort…

Nej, nu måste jag verkligen sova. Imorgon ska vi ut och åka tåg!

Knyttet – en riktig medelmåtta!

Knyttet – en riktig medelmåtta!

Morgonen började inte bra imorse. B hade legat och vridit sig i magsmärtor hela natten, och ett par timmar innan jag vaknade hade han tagit sig till akuten.

De hittade tack och lov inga stora fel på honom, och han återvände hem på morgonkvisten. Det enda problemet var att han efter en sömnlös natt inte var i skick att köra H till förskolan och oss till DS. Vi hade ju både tillväxtultraljud och barnmorskebesök inbokat på förmiddagen.

Klockan var redan närmare 8, och att jag skulle hinna ta bussen till DS med H i släptåg, byta buss och åka för att lämna honom till förskolan, och sedan tillbaka till DS igen före klockan 10, kändes lite som en chansning. Till barnmorskan kunde han ju följa med, men på ultraljud brukar de inte vara glada i att en har med sig barn. Nödlösningen hade fått bli att han fick följa med i barnvagn och sitta fastspänd i den med en padda i handen, och hoppas att de på Ultragyn skulle ha överseende med det.

Som tur var lyckades vi dock få tag på morfar och jaga honom från frukostbordet, så att han kunde hämta H och släppa av mig vid bussen. Stackars B fick ligga kvar hemma och sova.

Så jag fick åka ensam på ultraljudet. Men det var ingen stor grej nu. Med hänsyn till Knyttets aktivitet de senaste dagarna har jag varit rätt säker på att det är en välmående bebis som bor därinne. Mest lite nyfiken på storlek och läge.

Efter mätningar konstaterades att Knyttet ligger smack mitt på normalkurvan, eller ja, +0,3 % då, och väger drygt 2,1 kilo just nu. Mängden fostervatten var normal, och navelsträngen verkade fungera precis som den skulle. Huvudet låg nedåt, och kroppen som en banan på min vänstra sida, och fötterna ut på min högra. Det stämmer väldigt bra med hur rörelserna varit de senaste dagarna. Något stort som vrider sig och ibland hoppar till vid naveltrakten, och tydliga mindre kroppsdelar som petar och knuffas ute till höger. De små krafsningarna jag känner långt ner till vänster är då säkert en liten hand som ligger uppdragen nära huvudet. Knyttet sov sig dock igenom det hela idag, och ville inte demonstrera några rörelser.

Så. Knyttet är snäppet mindre än H vid motsvarande tidpunkt. Eventuellt kan ultraljudsbarnmorskan vid ett tillfälle ha sagt ”och där har hon ett lårben”. Jag kan ha hört fel, och frågade så klart inte eftersom jag inte vill veta i förväg. Men kanske är det en liten tjej därinne den här gången?

Hos barnmorskan var det smooth sailing – hjärtljud bra (ca 145), magmåttet fortsatte uppåt på kurvan (33-34 beroende på om barnmorskan eller studenten mätt ”rätt”) men det var bevisligen inget bekymmer med hänsyn till ultraljud samma dag, blodtrycket bra på 125/65, blodsockret bra (glömde kolla siffran) och min vikt 2 kilo över inskrivningsvikten. Knyttets huvud rörligt och rätt långt uppe fortfarande.

Jag fick beröm för vikten, dock helt oförtjänt eftersom jag äter en massa skräp och inte tränar. Har inte avstått någonting jag velat ha under hela graviditeten. Utom vin, sprit, chark och mögelostar då… Min ämnesomsättning tycks helt enkelt fungera väldigt bra när jag är gravid. Till skillnad från annars.

Nästa BM-besök är om tre veckor. Då blir det sammanfattning och nedteckning av önskemål inför förlossningen.