Ny vecka, 31+0

Ny vecka, 31+0

Torsdag igen, och dags för ny graviditetsvecka! 78 % av graviditeten avklarad.

Det börjar dra ihop sig nu, och jag har börjat känna ett litet sug efter att börja boa hemma, även om det för det mesta fortfarande är obegripligt att det snart kommer ett till barn till oss.

Magen har blivit riktigt stor, och det känns i kroppen. Diverse småkrämpor avlöser varandra, men det är – peppar, peppar – ingenting som jag lider av någon längre tid, utan det är småbesvär som kommer och går. Ryggont och ligamentsmärtor. Nervsmärtor i ljumske/överlår. Varma, svettiga och stundtals kliande fötter. Halsbränna. Blödande tandkött vid borstning. Dricker vatten som en kamel. Igår kväll vaknade jag upp efter en liten tupplur i soffan med mensvärksliknande smärtor både fram i magen och bak i ryggen. Inte jätteont, mer som mild mensvärk. Det börjar bli lite småbesvärligt att ta mig upp ur sängen/soffan/stolen på grund av att magen är tung och i vägen. Jag har dock knappt ont alls i höfterna längre.

Överlag känner jag att jag mår bra. Det är bara jobbångesten och stressen som drar ner mitt välbefinnande i övrigt, och det känns på något sätt hanterbart (i alla fall just idag).

Knyttet väger någonstans mellan 1,5 och närmare 2 kilo, och är ca 40-45 cm lång. Hen är ganska färdig: alla sinnen fungerar, lungorna är i princip färdigutvecklade och tränas genom att Knyttet andas in fostervatten. Om hen lagt sig med huvudet nedåt ännu vet jag inte, eftersom barnmorskan inte kunde känna det sist. Som omföderska dröjer det i regel längre innan barnet vänder sig.

Jag känner Knyttet röra sig varje dag, men fortfarande känns det inte som att det är en bebis därinne, utan mer bara isolerade knuffar och kittlingar på olika ställen på magen. Ibland på kvällarna har hen en lite längre aktiv period, då det går att känna sparkarna utanpå magen.

Ny vecka, 30+0 (direktrapport från glukosbelastningen)

Ny vecka, 30+0 (direktrapport från glukosbelastningen)

Jag sitter i ett provtagningsrum på DS och väntar. En dryg halvtimme sedan jag fick i mig den vidriga sockerlösningen, och illamåendet ligger och pyr lite i maggropen, men är ännu under kontroll. Det är dock inte törsten – jag sittet och fantiserar om klara, porlande fjällbäckar och stora, immiga glas med isvatten.

Knyttet rör sig lite ibland, och för en gångs skull önskar jag att hen skulle vara stilla en stund.  Försöker att inte tänka på sockerlösningen och fokusera bort från min magsäck.

Vi går in i vecka 31 idag, 30+0. Det känns verkligen som att vi närmar oss upploppet nu när vi är inne på 30-talet veckor, det sista tiotalet. (Om jag inte går till 40+0 som med H, eller längre.) Jag tror dock inte riktigt på femdagarsförflyttningen vid RUL, så min känsla är att Knyttet kommer före den 7 december. Kanske inte så tidigt som den 2:a, men inte senare än 4:e-5:e, om jag får gissa.

Veckan som gått har varit bra (graviditetsmässigt). Knyttet visade sig snabbt opåverkad av mitt lilla maghaveri i Champagne, och av den konstiga lilla förkylningen som började med halsont och nu medför främst en nattlig torrhosta med harklingar och känslan av att ha kedjerökt ett paket John Silver utan filter.

Smärtorna i höfterna har varit mycket bättre, men halsbrännan är nog här för att stanna. Jag börjar se gravid ut i ansiktet, lite plufsigare och med småsvullen näsa och läppar. Men jag är inte svullen någon annanstans (ännu). Tandköttet har börjat blöda lite vid varje tandborstning, mycket senare i denna graviditet än den förra, då jag tror jag fick lättblödande tandkött redan runt vecka 20.

Knyttet rör sig allt livligare och kraftigare under sina aktiva perioder. Undrar om hen har vänt sig ännu, får inte glömma att fråga barnmorskan om det när jag ska dit i eftermiddag.

Knyttet är ca 37-43 cm lång, och väger ca 1,6-1,7 kg. Huvudet har nu en diameter på ca 8 centimeter, och fötterna är ca 6 cm långa. Fingernaglarna har vuxit ut till fingertoppen, hen kan fixera blicken och bättre skilja på ljus och mörker. Ögonen är oftast öppna när hen är vaken, och stängda när hen sover. Knyttet kan känna igen och reagera på musik som spelad vid upprepade tillfällen.

Alla organ är snart färdigutvecklade, och det är bara tillväxt kvar. Lanugohåret börjar falla av.

Nu har ytterligare en halvtimme gått, och illamåendet har inte blivit värre. Det har törsten. Jag tittar lystet på regndropparna som hänger längs kanten på taket utanför fönstret. Om en bara kunde få slicka lite? Stoppa ett regnvått blad från trädet där i munnen?

En timme till. Får spela nåt mobilspel för att distrahera mig…