Mamma-och-bebis-lunch

Mamma-och-bebis-lunch

Föräldraledig dag idag, och lättaste godaste lunchen har just åkt in i ugnen.


En stor halverad sötpotatis. Olivolja, chiliflakes, rökt paprikapulver och salt på min halva. Olivolja, paprikapulver och en gnutta salt på hennes.

Hon får en grovmosad puré av potäten, kanske med tillskott av lite majs eller nåt annat smaskigt. Jag får en klick crème fraîche, och något mer. Kanske smulor av knaperstekt bacon om jag orkar (bara att slänga in ett par skivor på hushållspapper i micron) annars kanske bara lite hackad roscofflök, och en sidosallad på spenat.

Urgod lunch för oss båda, som dessuton lagar sig själv i ugnen medan vi busar loss. 

Sedan kommer hon förmodligen att reta gallfeber på mig med sitt bästa bus – att spotta ut maten och låta den liksom prutta ut och bubbla nerför hakan. Pågår varje måltid just nu, och jag kan nästan svära på att hon gör det just för att busa. Hon verkligen tittar på mig med finurlig min. Och spottar. Jag rynkar ögonbrynen, förebrår, och torkar bryskt rent med hushållspapper. Hon upprepar med ännu mer road min. Jag slutar mata. Hon börjar gråta och vill ha mer. Och spottar igen. Skitunge!

Den lilla och gröten

Den lilla och gröten

Nu har jag knäckt grötkoden, och fått den lilla att börja gilla gröt.

Blandningen av hirs- och quinoaflingor, med lite mannagryn för glutenintroduktion, och en skvättt kallpressad rapsolja, har plötsligt blivit så delikat att hon gapar stort och hugger efter skeden.

Hemligheten stavades: mosad banan! Att jag inte klurade ut det tidigare så här med andra barnet är ju häpnadsväckande…

Jag ska få i lite bovete, nyponpulver och krossade pumpakärnor så småningom, men först ska jag få in gröten som en vana. Och mannagrynen ryker så snart hon kan börja äta smörgåsrån eller annat för att få i sig lite gluten.

Efter ett antal dagar med strikt mjölkfri kost för min del har hennes ilskna röda utslag också börjat blekna, och skrikigheten och gaserna minskar igen. Så det är väl bara att gilla läget och fortsätta avstå ost, smör och allt annat gott från mejeriavdelningen…

Den lilla och maten

Den lilla och maten

Lilla L har nu blivit över fem månader gammal.

Hon föds upp på en blandning av bröstmjölk och Althéra mjölkfri ersättning, och har fått börja smaka på lite gröt och puréer. 

Hon ammar morgon, lunch, eftermiddag, kväll och av och till nästan hela natten (minus eftermiddag när jag jobbar). Samsovning är så himla mysigt nu.

Kolla den lilla handen som ligger och drar i tröjan!


Den lilla foten som spretar rakt upp under morgonamningen!

För någon vecka sedan tyckte jag att hon inte hade reagerat alls på lite fusk med min mjölkfria kost, så jag tänkte att överkänsligheten börjat gå över och släppte lite ytterligare på restriktionerna. Men så roligt skulle vi inte ha det, för nu med en vecka med lite mer mjölk än bara någon enstaka smörgås med smör i veckan har hon ilsket röda eksem under hakan och på överarmarna, skrik-och-gasattacker på kvällarna, och bajsar grönt och illaluktande… Bara att börja om igen…


Vi har skaffat glasnappflaskor från MAM som jag är väldigt nöjd med, och hon drar i sig 3-4 flaskor om dagen blandade på 120-150 ml vatten. Glasflaskorna är mycket lättare att diska, och jag handdiskar dem i regel. Ibland åker de i diskmaskinen också. Vattnet kokar vi fortfarande oftast, men ibland micrar vi vatten som kokats tidigare under dagen, eller späder ut det kokheta vattnet med lite kallvatten från kran för att snabbt få rätt temperatur.

Men det går segt med matintroduktionen.

Fruktpuréer är en klar hit, och hon kan äta en halv stor burk och ändå utstöta besvikna kvidanden när det goda tar slut. Men det är ju inte riktigt fruktpuréer jag vill få henne att äta.


Majspuré var okej, men broccoli- och rotfruktspuré var tydligen i princip jämställt med bebismisshandel. Gröt är inte heller populärt, och bara knuffas ut med den lilla tungspetsen.

Eftersom hon kräks något helt kopiöst, med stora plötsliga kaskadkräkningar som kan komma upp till ett par timmar efter maten, så vill jag ju väldigt gärna komma igång med gröten. H åt fulla portioner hemlagad gröt redan kring 5,5 månader, men jag har hittills knappt fått L att svälja någon gröt alls. Hon verkar inte alls gilla saker som inte är helt eller nästan helt flytande.  Men det är väl bara att kämpa på tills det släpper…