Måndagsmorgon på vår gata i stan

Måndagsmorgon på vår gata i stan

Så var det ny vecka igen, och äntligen en sådan vecka då allt bara är enligt rutinen. Mammaledig måndag och onsdag, och kontoret tisdag, torsdag och fredag. Jag ska iväg på en tillställning på lördag, men då är B hemma, så det är ju inget som krånglar till rutinerna nämnvärt.

Förra veckan var ju minst sagt hektisk, med konferens och fest och barnvaktspremiär för L. Med bara en enda dag på kontoret, som dessutom blev kort eftersom både jag och H skulle frisera oss på tisdagseftermiddagen, är det en hel del jobbgrejer som jag släpar efter med. Detta har bidragit med en ångest som legat och bubblat under ytan och givit magsyra och dålig sömn. Men det är ju bara att bita ihop och komma igen. 

Konferensen var jättetrevlig, och avslutades på torsdagen med massage innan avfärd. Det var första gången för mig, för jag brukar undvika situationer som innebär kroppskontakt med främmande människor in i det längsta. Det är möjligen frisören som jag klarar av utan mer än lindrigt obehag. Det var jätteskönt med massage rent fysiskt, men psykiskt var obehagsfaktorn ganska hög. Jag äcklas själv av min kropp, och vill inte se på den och inte ta på den. Alltså är det än mer obehagligt när jag utsätter andra för att behöva ta på min kropp. Jag skämdes och tyckte så synd om massörskan som säkert hade det jättejobbigt med att behöva knåda igenom späcklagren. Säkert var hon äcklad också. Men det kändes väldigt skönt i kroppen efteråt, även om jag fick konstig värk i underarmarna och fingrarna en stund senare, och axelpartiet kändes som att det var solbränt – varmt och ömmande – hela nästa dag.

Lördagens fest blev superrolig, en kombinerad 40- och 30-årsfest för den manliga halvan av nästangrannarna och hans lillasyster. Drygt 100 personer i festlokal med fördrinksmingel, god tvårättersmiddag och efterföljande kaffe och chokladpraliner innan det blev bar och dansgolv. Jag hade mycket roligare än jag förväntat mig att ha, (med anledning av allmän trötthet och nervositet över att ha lämnat lillan hemma) och ville egentligen inte alls åka hem när klockan var 01 och vår skjuts hem väntade. H hade inte somnat förrän vid midnatt, men L hade somnat som vanligt och alla hade varit glada och nöjda hemma, så det här med att ha barnvakt ibland är nog en bra grej.

Det är ändå skönt att ha de där två sakerna ”avklarade”, och en helt vanlig vecka som väntar. November kommer att bli en hektisk jobbmånad, men flera stora saker inplanerade, så resten av oktober behöver jag bara få ordning på hemmet, mig själv och de mindre sakerna på jobbet. Mitt bästa nya arbetsredskap, en iPad Pro med tillhörande tangentbord och penna, gör det så lätt att kunna slänga iväg ett mejl, ögna igenom utkast från vår assistent o.s.v. att den nog kommer att kunna bli till ovärderlig hjälp när det gäller att komma ikapp med allt. Pennan är så skön att skriva med (framför allt i appen GoodNotes) att jag ska försöka ge mig på att bli ytterligare lite mer digital och hålla mina mötesanteckningar, och kanske även min Bullet Journal (som försakas så ofta att den blir ytterligare en börda) på paddan. Vi får se hur det går.

Idag är det äntligen vanlig måndag, vilket betyder att jag ska planera veckans mat. Även det får paddan hjälpa till med. Lilla L har nyss somnat, men innan dess for hon omkring i köket en bra stund på egen hand medan jag satt och drack kaffe och lekte med paddan. Så länge en förälder finns inom synhåll är hon oftast nöjd med att själv utforska saker. Just nu är frysarna spännande (tyvärr lyckas hon också öppna dem ibland), och hon satt en lång stund och påtade med några klädesplagg och filtar som låg på golvet, som hon travade in och ut ur babyskyddet. Annars är böcker riktigt roliga, framför allt sådana med luckor och flikar som går att öppna. Igår satt hon i en e-v-i-g-h-e-t och bara tittade i Toto-boken ”Var är nappen?”, och det är verkligen ovanligt att hon sitter stilla mer än någon sekund annars. 

Det där lilla vildsinta, otåliga och envisa barnet som vi fått… Sedan hon lärde sig att rulla runt för flera månader sedan har knappt ett enda blöjbyte skett utan att det blivit en wrestlingmatch. Det är bara när hon är nyvaken eller nyduschad som hon ligger någorlunda lugnt på skötbordet. Hon avskyr intensivt att bli torkad i ansiktet eller snuten. Nu är hon inne på sin fjärde (femte?) förkylning sedan mitten av augusti, och snoret rinner och rinner. Och när vi försöker torka blir det först slagsmål för att hon försöker vrida sig bort/slå bort oss med all sin kraft, och när vi lyckas hålla fast henne blir det omedelbara vrål och hjärtskärande skrik. När hon inte får något hon vill ha låter det som att hon blir torterad. Hon älskar att busa, och skrattar bara åt alla förmaningar om att inte dra i blomkrukan, inte slita kattens päls, inte äta kattmat, inte riva mamma i ansiktet eller bita henne i tårna. Det är först nu vi inser vilken lugn och ”foglig” bebis H egentligen var… Hon står själv långa stunder, och byter lätt stöd när hon är ute och går: vänder sig från soffan och tar steget över till bordet, därifrån över till pallen som hon sedan går iväg med.

Ute är det fortfarande lite kvar av den vackra delen av hösten, innan det bara blir mörker och slask och elände. H:s treårsballong svävar fortfarande över köksbordet, två månader senare, och katten Doris vill inte vara ute längre.

Från vagnen kommer snusande andetag, och jag ska rulla in henne i gästrummet innan jag fortsätter med veckans matplanering. Hon sover fortfarande kanonbra i sin Babyzen Yoyo 0+, och jag kan inte nog uttrycka hur nöjd jag varit med den här vagnen. Det är så lätt att bara låta henne somna där det passar (henne), och bara kunna rulla iväg henne till ett annat rum när hon somnat. Det går ju inte att promenera ute med henne i den längre, eftersom hon då i regel är vaken och vill sitta, men som sovvagn hemma fungerar den klockrent även nu vid 10 månader.

Söndagsuppdatering

Söndagsuppdatering

Det är så mycket jag missat att skriva om den senaste veckan, eftersom min oro över graviditeten har överskuggat allt annat. Hur det gick på bröllopet, till exempel.

Att jag konstaterat att H fyllde 21 månader häromdagen, och att jag inte ens hunnit med att göra sammanfattningen av hans tjugonde månad ännu.

Bröllopet var så fint, som bröllop tenderar att vara. Inte ett öga var torrt när bröllopsparet skred fram till vigselförrättaren, eller när de sade sina egenkomponerade löften. Sedan var det extra fint med värmen och glädjen bland alla de många gästerna, som så fint vägde upp för att den ena makens familj inte var närvarande. Detta för att bröllopsparet inte var ett traditionellt brudpar, utan ett ”gumspar” som en av talarna benämnde dem. Två jättefina killar som hängt ihop i nio år, trots att en av dem förskjutits och hotats av sin biologiska familj och släkt, och nu äntligen fick varandra till äkta makar.

Middagen var strålande, och festen efteråt en riktig glädjeyra. För alla som inte var preggers och redo att gå till sängs efter halva middagen, vill säga. Om allt skulle vara väl med knyttet så ska det bli skönt att förklara den något trista attityden. Trötthet och illamående, samt ett par ovana pumps på fötterna, gjorde att jag mest satt och var tråkig hela festen igenom istället för att svänga mina lurviga. Men vi var kvar tills festen stängde klockan 02 ändå. Sedan somnade vi på två sekunder i vårt barnfria hotellrum…

Mitt icke-drickande gick hyfsat smidigt, då det med lätthet gick att ta ett alkoholfritt alternativ utan att det märktes vid minglet efter vigselakten, och vid middagen var det många vid bordet som drack alkoholfritt. Bara B:s andra bror verkade lite misstänksam och undrade sedan varför jag inte druckit, som inte skulle köra. Jag skyllde på en tuff vecka med sömnbrist och extrem trötthet, och att jag nog skulle somna om jag drack något. Vet inte om han köpte det, men han sa inget mer i alla fall…

H hade haft det superbra hos morfar, och tydligen varit ”en ängel” hela tiden. Och igår var det dags igen, morfar och tant G plockade upp H på kvällskvisten, och jag och B fick en barnfri kväll och en förmiddag hemma innan vi for iväg för att titta på nya huset en extra gång för att ta några mått, och sedan åkte vi till Mio och lade beställningen på soffa och säng med mera. Tygklädda (dock mörkgrå) köksstolar, en soffa i naturvitt tyg, och en beige säng med dito stoppad huvudgavel – vi  gillar tydligen att leva farligt, eller är i total förnekelse avseende att vi är en småbarnsfamilj nu.

Sedan hämtade vi vårt — tydligen — helt exemplariskt snälla lilla barn, käkade thaimat och åkte hem. Från och med idag är det officiellt slut på matlagningen i gamla huset. Nu blir det allt på entreprenad, eller typ mackor, sista veckan.

Idag har jag inte haft något illamående på hela dagen, men lite, lite nu på kvällen. Magen känns fortfarande mjuk, men brösten spände lite igår kväll, och förmodligen även under natten, då jag drömde om att vi var mitt uppe i flytten, men jag var tvungen att smyga undan och pumpa ur typ en liter mjölk ur vardera bröst för att de var så stinna… Det pirrar och durrar i livmodertrakten då och då. Vad ska jag tro egentligen? Kommer inte att veta förrän på onsdag, helt enkelt.

Nedan en helt ogenerad skrytbild på utsikten från vårt nya vardagsrum, och ett par sötbilder på pojken som leker i flyttkaoset samt gungar i parken.

image

Resten av helgen. Och blodvite.

Resten av helgen. Och blodvite.

Efter att ha inmundigat en hotellfrukost på lördagsförmiddagen checkade vi ut från vårt rum på våning 2 1/2 på Vimmerby Stadshotell, och påbörjade färden hemåt.

IMG_1195

Vi möttes av ett sovande barn hos farmor när vi dök upp där vid 15-tiden. Då hade han sovit ute i sin vagn sedan 12.45, och fortsatte sova till strax före kl. 16, då vi begav oss hemåt. Kvällen innan hade han somnat snällt i resesängen han har hos farmor, vaknat en gång vid 04 men nöjt sig med att återfå nappen och somnat om. Till klockan 09! På kvällen hade farmor även fått borsta alla hans tänder utan protester. Skitunge!

På vägen hem när vi stannade för proviantering fick H till sin stora glädje för första gången prova att åka en kundvagn med bil frampå. Tyvärr var bältet trasigt, så vi fick hindra den lilla klätterapan från att hoppa ut genom ”framrutan” ett antal gånger. Men på det stora hela var det en succé!

IMG_1201

Söndagsmorgonen bjöd på uppvak klockan 06, med desperata försök från mammans sida att få honom att titta på tv. Det gjorde han i och för sig, men helst samtidigt som mamman skulle läsa böcker för honom. Om och om och om igen. Det är så fint att han är så intresserad av böcker, men när vi är hemma går det sällan mer än fem minuter utan att han kommer farande med en, som han inte har några som helst problem att drämma i ens huvud om en försöker vila lite istället för att läsa.

IMG_1209

Jag är superkär i min muffinsplåt för närvarande (kan inte fatta att jag inte skaffat en tidigare), och lagar allt från ostmuffins till soppan, scones och hela frukostar i den. I söndags gjorde jag bacon- och äggmuffins, genom att lägga en rundel bröd i botten, linda en baconskiva längs kanten och knäcka i ett ägg. I de formar som blev över hällde jag i babyplommontomater som jag blandat runt i olivolja och balsamvinäger. Lite ruccola till servering så hade vi en lyxfrukost som plåster på såren!

IMG_1210

H var sedan helt hopplös hela söndagen och ville varken äta eller sova middag. Vid 13-tiden fick jag helt sonika brotta ner honom i sängen och hålla fast honom tills han somnade (vilket plötsligt gick på två minuter efter två timmars idoga försök). Men han sov inte så länge, och ville fortfarande inte äta något när han vaknade. Så vi tog till det enkla knepet med pannkakor till middag och tidigt i säng mätt och nöjd. Ibland måste en bara göra det som funkar.

Vi fick en liten eftermiddagspromenad för att handla ägg och mjöl, och passade på att ta ut den nu väldigt snygga Buffalon på en tur. Ny grå sufflett, handtags- och bumperskinn i konstskinn och sittdyna i vitt lammskinn har verkligen skapat intrycket av en helt ny vagn. Inte en chans att jag säljer den här nu. Den får vara snyggvagnen när vi vill glassa runt på stan eller så…

IMG_1213

Idag gjorde jag en kort, men relativt effektiv, dag på jobbet. Hoppade ur sängen vid 05, stärkt av vetskapen om att den här perioden i mitt liv snart är slut. Jag kommer aldrig behöva gå upp för 06 mer (utöver när barnet vill annorlunda, då), och oftast kommer jag att kunna sova till närmare 07. Det ska bli så skönt!

Vid 16 hämtade jag H på föris, kollade tåg och åt Babybel till mellanmål. Sedan skulle H även få lite överbliven pannkaka från gårdagen. Han åt en och krävde genast en till. När jag vände mig bort för att micra nästa pannkaka hörde jag ett ”tjong!” följt av ett vrål. Min skrutt hade klättrat på sin stol och gjort en redig faceplant rakt ner på golvet under bordet. Jag fick totalpanik när han plötsligt hade blod i ansiktet, och såg att han liksom tuggade på en blodig massa i munnen. Han spottade ut en munfull blodblandad pannkaka, men tungan och munnen verkade tack och lov hela. Från näsan droppade det blodblandat snor en stund, men det gav sig rätt snart.

Han var ledsen och ville bara sitta i knäet och titta på tv efteråt, men verkade annars oskadd. Mamman var däremot enormt skärrad och satt och googlade på ”hur vet man om barnet gjort sig illa när det ramlat” och så vidare. Det är så hemskt när den där lilla människan är ”trasig” på något sätt – han ska ju vara ny och fläckfri för alltid! Saken var ju inte bättre av att han kom från föris med ett ilsket rött och relativt djupt rivsår över kinden, efter att återigen ha hamnat i luven på kompisen W. Så jag har klorhexidinbaddat och letat efter tecken på hjärnskakning ända tills han somnade. Måste nog upp och kolla till honom snart igen, också…

Imorgon ska vi få tjuvkika lite på vårt hus. Säljarna hade redan gjort en överlåtelsebesiktning innan, men vi vill få en extra koll med egen byggkunnig, och framför allt få dit en elektriker för att kolla statusen på elinstallationerna (de ingår inte i överlåtelsebesiktningar). Inte för att vi kommer att backa köpet oavsett… Men svärmor tyckte det var viktigt, och jag tar varje chans att få komma dit och glutta lite extra innan det är flyttdags.