H:s fjortonde månad

H:s fjortonde månad

Ja, den har redan både kommit och gått, H:s fjortonde levnadsmånad. Det är inte klokt hur fort tiden går nu, och hur mycket som händer på en månad i hans liv.

IMG_4801

Den fjortonde månaden inleds med att han börjar gå på riktigt. Dagarna innan 13-månadersdagen vågar han till slut släppa taget och börja gå – ett steg en dag, två steg nästa dag, fyra-fem steg ett par dagar efter det, för att sedan slutligen börja gå helt och hållet en dag in på den fjortonde månaden. Från det att han börjar med att gå tio steg över hallen till att han plötsligt kunde springa runt över ett helt lekland utan att sätta sig på ändan en enda gång går det bara ett par veckor. Han överger krypandet helt och hållet på en gång.

Han får MPR-vaccinet i början av månaden, för att vi hade tänkt ge oss iväg på en Europaresa (som sedan inte blev av), och han reagerar inte över sprutan, och får inte heller någon biverkning alls. Vi passar på att få en längd och vikt när vi ändå är på BVC, och vågen slutar på 11,8 kg till en längd om 79,5 cm några dagar in på månaden.

Det känns som att han växer en del under månaden, och många kläder i storlek 80 är nu för små. Eftersom han äntligen börjar spendera den mesta tiden i vertikalt läge börjar vi kunna använda tröjor, och inte bara bodys. Han får sin första tvådelade pyjamas, och – HJÄLP! – vad mycket barn han plötsligt är. De sista spåren av bebis är verkligen borta nu.

IMG_4663

Han får sina första riktiga skor, ett par varmare gympadojor från Ponny, som kostade en halv förmögenhet. Får inte riktigt kläm på att gå med skor, utan vill gärna krypa i lekparken. Gummistövlar går lite bättre, och han stolpar på bra efter en halvtimme i trädgården med stövlar och galonisar.

IMG_4756

IMG_4688

Med gåendet kommer en mängd andra färdigheter, vissa mer önskade än andra. Han slutar begränsa sig till att klättra uppför de första stegen i trappan, och kan plötsligt i raketfart ta sig hela vägen upp. Han lär sig att forcera den barriär av soffa och fåtöljer som vi delat upp vardagsrummet i, för att skydda B:s stereo. Men han lär sig också att ställa sig framför stereon och dansa, vilket kan ha varit det sötaste han gjort hittills.

Vi har en del aktiviteter under månaden, med en vända på vinmässa med efterföljande restaurangbesök (där han mycket uttryckligen ratar ångad torsk och potatismos till förmån för pommes frites), långhelg hos mormor och min syssling med barn på besök över en helg. Utöver vårt misstag att försöka ge barnet fisk istället för pommes så går allt bra, H sover sig igenom tågresa Sthlm – Örebro tur och retur i bärsele, älskar att leka med sin mormor, och är helt överlycklig över att få leka med sin brylling L, 7 år.

IMG_4859

Han beslutar sig plötsligt för att det får vara nog med barnmat och matande, och det finns inget sätt att ändra på det. Så han får börja äta riktig mat på egen hand, vilket resulterar i ett helt nersölat kök och urlortig liten gosse efter varje måltid, men i övrigt är ganska odramatiskt. Han äter det mesta, och får en ny favoritmat i form av våfflor.

IMG_4838

Kvällarna och nätterna är oroliga nästan hela månaden, med kämpiga nattningar och konstanta uppvak och stök och bök i sängen. Det får mig att vilja lägga ner amningen, men jag ändrar mig och kommer fram till att vi fortsätter i vart fall tills inskolning på förskola är klar, och vi kommit in i de nya rutinerna. För den här månaden får vi också besked om förskoleplats, efter att vi ändrat ansökan till en annan förskola, som ligger lite längre bort, men faktiskt känns så mycket bättre.

IMG_4698

Separationsångesten är mycket bättre, men han visar prov på en rejäl dos egen vilja och temperament. Han visar mycket uttrycksfullt när han vill ha något, och när han inte vill ha något, och blir rejält arg och ledsen när han inte får som han vill, när man tar ifrån honom något han vill leka med, eller säger ifrån när han vill ta något, eller säger ifrån när han är för hårdhänt. Det blir skrik och gråt och elände när det inte blir som han tänkt sig. Men han börjar också vilja gosa och kramas, och kan komma och krypa upp i famnen och vila sitt huvud mot ens axel.

Pratet är mest nonsensljud, eller däh!/dah!/dåh! som kan betyda ”titta där!”, ”ge hit!” eller ”gör det!”, blandat med jamanden ”miiiiiau” och pruttljud.

Hemmatorsdag och PMS.

Hemmatorsdag och PMS.

Det blev inte mycket med mina intentioner att hinna med lite jobb på morgonkvisten igår. Nog vaknade jag av klockan vid 05, men det gjorde H också. Så jag fick lägga mig tillrätta och amma, och sedan gick det som det gick – jag somnade om, och vaknade först vid halv åtta, när H började leva om ordentligt.

Vi är nog världens mest dementa föräldrar. I förrgår åkte vi för att handla efter att jag kom från jobbet, mest för att vi hade slut på i princip alla ingredienser till H:s gröt. Vi började med att käka lite på thaistället bredvid affären. Väl inne i affären köpte vi nog allt… utom grötgryn!

Så igår morse gjorde jag i ordning en liten frukosttallrik till H, med leverpastejsmörgås i små bitar, ett ägg och en halv avokado. Han petade nog i sig det mesta till slut, men jösses vilken kladdig liten pojke vi hade sedan! Det blev till att duscha honom, och han fick stå upp och duscha med munstycket upphängt i sin hållare för första gången. Och det gick faktiskt riktigt bra, även om han inte var superförtjust i att stå rakt i vattenflödet.

Vi hängde i vardagsrummet ett tag, men H började ganska snart se trött ut, så jag tänkte att han skulle få sova i sin vagn i hallen. På sistone har det verkat som att det är där han sover middag bäst. Men igår ville han INTE somna i vagnen. Hur trött han än var till att börja med så gnällde, pratade och busade han om vartannat. Jag blev alltmer desperat, trött och irriterad på grund av PMS, och i stort behov av en stunds lugn och ro. Efter tre kvart var det bara att inse att han inte tänkte somna i vagnen, så det var bara upp och amma i sängen som gällde. Och då somnade han till slut.

Här är förresten H:s allra första riktiga skor.

IMG_4666

IMG_4667

Och mina nya vinterkängor med lammskinnsfoder!

Ja, det här var gårdagens inlägg, som aldrig blev färdigställt, eftersom H vaknade. Vi gjorde våfflor till lunch, för det fanns inget hemma och jag orkade inte gå ut på förmiddagen. Och jag fick använda mitt Husqvarna-våffeljärn som jag loppisfyndat. Det går bara inte att göra våfflor med moderna teflonhistorier; tunna, sladdriga våfflor utan mönster blir resultatet. Men med ett gammalt våffeljärn får man till de där tjocka, frasiga våfflorna med djupa mönster. Så gott!

Vi tog en tur till lekplatsen också, på väg till affären. Men det får bli ett eget inlägg lite senare, när jag hunnit ladda upp bilderna till datorn.

Nu ska vi röja lite hemma, för vi får gäster i eftermiddag.

Hemresa, nya skor och guilty pleasures

Hemresa, nya skor och guilty pleasures

Igår åkte vi hem från Örebro. Lille skrutt somnade i Ergobaby Stowaway ungefär en minut efter att tåget lämnade plattformen, och sov som en sten hela vägen tillbaka till Stockholm. Han vaknade yrvaket till först när jag stod och bänglade med att fälla upp vagnen.

Stackarn har ju inget stöd alls för huvud och nacke i Ergoselarna längre, så han höll på att tappa huvudet i golvet när jag böjde mig framåt. Undrar om man skulle kolla in någon form av toddlersele? (Säger hon som redan äger tre bärselar, en hybridsjal och en bärslinga, och använder någon av dem typ en gång i månaden…) Eller så kollar jag in hur Stokken eller ev. sjalen skulle fungera nu?

Jag måste väl också börja använda Ergoselen på ryggen snart, även om jag fortfarande tycker det känns helt okej att bära H på magen vid nästan 12 kg. Jag är ju inte direkt ute på långpromenad med sele. Och just för att få lilleman att somna på tåg och bussar måste han ju sitta på framsidan.

Nåväl, detta om detta. Efter att vi anlänt Centralen blev vi upplockade av B, och på hemvägen stannade vi på en fika på ett köpcentrum. Där passade vi på att prova ut ett par skor till H. Storlek 21 och breda fötter, var skoförsäljarens omdöme efter att ha mätt och tittat. Skorna blev dock i storlek 22. Och kostade 900 spänn! Vi blev smått chockade över prisbilden på småbarnsskor. Det var ett par fodrade gympaskor av ett märke med ett så imbecillt namn som ”Ponny”, som han kommer att kunna ha fram tills den riktiga vintern sätter in.

För att lindra chocken köpte vi varsitt par skor till oss själva också. Det var ”3 för 2”, så då blev H:s skor gratis. Eller så kostade de 2600, det beror ju på hur man ser på saken… Nejdå, jag köpte mig faktiskt ett par riktigt rejäla lammskinnsfodrade vinterkängor, och B fick sig ett par snygga halvfodrade höstkängor, så det var inget onödigt köp. Bara oplanerat.

Jag började skriva det här inlägget igår när jag lade mig. (Den här bloggen är ju lite av en dagbok för mig, och det är oftast precis innan lägger mig som jag passar på att nedteckna dagen som gått.) Men när jag skrivit några rader vaknade herr supermammig och ville sova med mig, så jag fick återta skrivandet nu på morgonen, sittande på bussen till jobbet.

Jag hade bråttom till bussen, för jag måste in och förbereda inför ett förmiddagsmöte. Så jag lämnade huset vid 06, en halvtimme senare än planerat på grund av uppvaknanden med gråt från lillen, som har någon sorts mammaradar som slår på stora larmet när jag lämnar sängen. Hur djupt han än verkar sova innan.

Promenaden till bussen brukar ta 24-27 minuter, men idag behövde jag snabba på. Så jag körde på min energilista på Spotify. Den ger alltid extra schwung i steget, och jag hann utan problem på 21 minuter.

Min energilista innehåller rätt mycket av ett av mina största guilty pleasures – barnförbjuden dancehallmusik. Jag veeet; genren är rätt besudlad med unken kvinnosyn, homofobi med mera med mera. Men inget får mig att vilja dansa eller anstränga mig fysiskt mer än en riktig dancehalldänga – jag kan inte hjälpa det! (Och jag väljer så klart bort de låtar som jag upplever som stötande.)

Så en dag hemma hos oss kan mycket väl börja med att en 35-ish, korpulent småbarnsmamma står och skakar loss till någon låt med en fet riddim och väldigt barnförbjuden text. Fin bild att ha på näthinnan så här på tisdagsmorgonen, va?

Den sista biten till bussen idag räddades av ”Whine & Kotch” av J Capri feat. Charly Blacks. Håll i hatten, vilken fart det blev på tanten!

Kram på er, och ha en bra tisdag!