Upprustningskriget – en följetong

Upprustningskriget – en följetong

En tror att en har koll på vad barnet kan ta sig för. Har säkrat de värsta dödsfällorna. Tror en.

Så en går ner i tvättstugan med barnen kvar på övervåningen. Det tar ju bara ett par minuter att slänga in lite tvätt. Den ena tittade på ”Greta Gris” och den andra sprang runt med ett skötunderlägg och verkade ha kul.

Kommer tillbaka till detta.

(Ja, det är ett berg med smutsig disk, två tomma ölflaskor och en tom vinflaska på bänken. Exakt noll städning har företagits denna helg, men mina barn lever inte i en misär av smuts och tomglas för jämnan, okej?)

Hon har alltså plötsligt lärt sig att klättra upp på pallen, och kommer nu åt köksbänkarna, där vi glatt lagt upp allt som är farligt för små barn. Som tur var hade hon fokuserat på de avsvalnade falukorvsresterna från den nyligen intagna lunchen, och inte globalknivarna.

Hon är snabb i vändningarna, busbebisen….

Vad är det med bebisar och…

Vad är det med bebisar och…

…kattmat? Närhelst L sätts ned på golvet i köket är hon som en målsökande missil, med ett enda mål inställt – kattmatskålarna! Mer än en gång har jag inte hunnit fram innan hon sitter där, lyckligt knaprande på en fin bit torrfoder. 

Mestadels står således kattmatskålarna här:


Och katterna är för väluppfostrade för att ge sig upp på köksbänken. Så allt som oftast känner jag mig plötsligt iakttagen, för att (framför allt äldsta kattan) mest kommunicerar med intensiva blickar och en liksom pockande …närvaro.


…diskmaskiner? Om kattmaten inte är tillgänglig, är nästa mål ofelbart diskmaskinen. Jag minns att det var exakt likadant med H – hans favorithobby var att klättra upp på diskmaskinsluckan. L är likadan, men har inte lärt sig att klättra upp ännu, utan står mest och slår på luckan och sträcker sig efter lådorna.


På bilden syns även måltavla nummer tre – sopskyffeln. Den måste vi vara noga med att tömma varje gång vi sopat, annars sitter bebis där med munnen full av ”skatter”.

En röd tråd här är kanske mat – kattmat och uppsopade matrester är ju ätliga (typ), och i diskmaskinen finns tallrikar, skålar, flaskor och muggar hon känner igen och förknippar med mat. Kanske är det en basic överlevnadsmekanism. Find the food and eat it!

…barngrindar? Vi installerade nyligen den här smarta grinden, Lascal Kiddyguard Avant. 


Den passar perfekt i vår breda (105 cm) öppning mellan kök och hall/trapphus, och blir nästan osynlig när den är öppen.


Men vad är det mer på bilden? Jo, en bebis på väg ut i förbjudet område, bara sekunder efter att grinden öppnats. Som en blodhund sniffar hon omedelbart upp en svag doft av …frihet? och sätter iväg mot grinden. Snabb som en blixt och mycket målmedveten. 

Vad finns i hallen? Typ ingenting. En skohylla och en trappa. En byrå och några garderober hon ännu inte ens lärt sig att försöka öppna, och tre i regel stängda dörrar. Ändå ska hon lämna matens och leksakernas förlovade land i den tillåtna zonen för att boldly go where no baby has ever been before.

Med växande ålder kommer en annan mystisk företeelse. Vad är det med barn och utspridande av leksaker?


Det här var morgonens skörd av leksaker i soffan och dess närområde. Varje gång jag ska sätta mig i soffan måste jag plöja mig igenom ett berg av leksaksbilar i varierande storlekar.

I lekrummet ser det ut så här, två dagar efter senaste städning.


Vi försöker rensa. Förra helgen hittade telningen dock de två stora påsar vi rensade ut för något halvår sedan och gömde i matkällaren, en med trasiga saker och en med saker som mest bara användes för att stöka ner med. Theeyy’re back!

Vi försöker få in en rutin där barnet själv plockar undan efter sig varje dag, leker med en sak i taget och inte tar leksaker in i vardagsrumsdelen. Går sådär, va?

Det är ju inte så att vi två vuxna är felfria heller. Jag städade av alla köksbänkarna igår förmiddag, och kom upp till detta imorse.


Ingen orkade röja efter vår sena middag. Så det är väl bara att kavla upp ärmarna och börja röja. 

Lillan vaknade före sju, hostig och snorig, stackarn, men har somnat om i vagnen. Stora kultingen vaknade för en stund sedan och sitter bredvid mig i soffan, han med paddan och jag med telefonen och teven. Men det blir på något sätt lite mysig kvalitetstid ändå, bara att sitta nära varandra och vakna till lite före frukost.


Idag ska det jobbas på att få hemmet i ordning. Men någon timmes lugn söndagsmorgon ska vi njuta av först.