H:s sjuttonde månad

H:s sjuttonde månad

Jag tänkte komma i fas med månadssammanfattningarna igen, så här kommer inlägget om den nyligen passerade sjuttonde månaden i H:s liv!

IMG_0010
Suddig, men glad.

Månaden börjar med att i vart fall jag och H fortfarande lider av sviterna från förskolepesten som drabbat oss ett par-tre veckor tidigare. Precis före jul tar vi med H till vårdcentralen för andra gången, eftersom han hostar förskräckligt på nätterna och är väldigt rosslig. Ena lungan låter lite illa, och öronen är lite röda, men annars inget nytt. Helt frisk blir han inte förrän efter nyår, bara några dagar innan nästa förkylning slår till. Hög feber, nästäppa och allmän misär får honom att bara skrika en hel dag, som jag genast utser till den dittills sämsta dagen med honom. Varken nässprej, babymist, näsdroppar, näsfrida, paracetamol, kramar eller tutte hjälper.

Under julen flänger vi runt, med julafton hos farmor, mellandagsmiddag hos morfar, ett par dagar hos mormor före nyåret, som firas tillbaka hos farmor igen. Det fungerar bra för det mesta, och han är glad i att ha mycket folk runtomkring. Efter att ha fått paket till höger och vänster i ett antal dagar börjar han begripa att det kanske finns något roligt i dem, men behöver fortfarande hjälp att öppna dem.

IMG_0098
Julklappsutdelning nummer 2, hemma på juldagen. Alla var till honom!

Vi besöker också Skansen för första gången som barnfamilj på annandagen, vilket nog kan bli en tradition (när vädret så tillåter). H gillade de små lejontamarinerna och krokodilerna på akvariet bäst.

(Vi skaffade ett familjeårskort på Skansen, så det blir nog en del besök framöver. Det är ju verkligen ett bra resmål för dagsutflykter, där en ibland kan slå på stort med mat på restaurang och inträde till akvariet, medan en ibland kanske bara tar med lite matsäck eller korv att grilla, och nöjer sig med att gå runt och titta på djuren ute i parken.)

Han är enormt mammig nästan hela månaden, och pappa duger inte till mycket. Han ammar också väldigt mycket hela månaden, men börjar de sista dagarna trappa ner till en mer ”normal” ska-snart-sluta-amma-nivå på ett par gånger per dygn, under småtimmarna/tidig morgon.

Han börjar äta väldigt bra efter att alla sjukdomar fördrivits. Gröten gör comeback på frukostbordet, och han äter en hel vuxenportion med mosad frukt i. Vi får till och med hjälpa till med en annan sked, så länge han får gegga bäst han vill med sin egen sked. Det håller dock bara i sig någon vecka innan han vid slutet av månaden blir kinkigare igen. Ställer till stora skrik-fester så fort det vankas middag, och är helt oberäknelig i att samma mat kan vara supergod ena dagen, för att helt ratas nästa dag.

Han är dock helt vild i allt vad godis och sötsaker heter, och har riktig falkblick när det gäller att hitta sådant vi försökt hålla undan från honom. Och då ger vi honom i princip aldrig sådant ”med flit”, utan han kan få smaka någon liten bit av en bulle eller liknande då och då, om han kommer på oss med att äta sånt och kräver att få provsmaka.

IMG_0286
Blir påkommen med att ha tjuvat en skumtomte från köksbänken.

Sömnen är generellt orolig, och han vaknar flera gånger under kvällarna. I bästa fall somnar han om med napp och gos, i värsta fall är det bara att välja mellan att ta upp honom en stund (om vi höll på ett kolla på någon film eller så) eller att gå och lägga oss med honom.

IMG_0022
Öppnar dörrar, alldeles själv.

Även om han utvecklas mycket fysiskt, genom att bli snabbare, starkare och stabilare och få bättre finmotorik (springer,klättrar, öppnar dörrar, staplar saker och stoppar saker i varandra), så är det kommunikationsförmågan som utvecklas mest denna månad. De första riktiga orden kommer: ”mamma” som ord och inte bara som lång klagovisa ”ma-ma-ma-ma-ma”, ”pappa”/”baba” gör både pappan och mig varma i hjärtat så här under mammighetens högsäsong. ”Kah” betyder både katt och anka, ”pah” kan förutom pappa även referera till trappa och apa. De ljudhärmande orden ”maomao”, ”nomnom” och ”bwumbwum” hänger kvar.

Han börjar nicka för ja, och skaka på huvudet för nej, och -shit!- vad mycket han egentligen förstår! Vi hade ingen aning om att han hade så stor koll på vad vi sade, vilket även märks när vi pratar i telefon med andra och pratar om att åka tåg eller om att han äter en massa klämmisar. Då kan vi plötsligt höra ett ”tuff-tuff”-ljud (Ja, det är hans mor som lärt honom att tåget låter som det lät för hundra år sedan: tschuck-a-tschuck-a-tschuck, typ…), eller så står han framför en med en klämmis han hämtat i köket. Han pekar på saker han vill ha, hämtar fjärrkontroller när han vill se på ”I drömmarnas trädgård”, hämtar nyckeln till altandörren när katterna vill gå ut.

Böcker börjar bli intressanta på riktigt. Han hämtar dem och vill att vi läser, eller sitter själv och bläddrar. Helst böckerna om Binta, Babo och Lalo, som ska läsas om och om och om igen.

IMG_0018
Favoritböckerna, ska läsas mest hela tiden.

Det blir ordentligt med snö efter helgerna, och han får sin första pulka, och får pulsa själv i snön för första gången. Pulkan är kul så länge det går fort, och snön är spännande.

IMG_0372
Liten kåldolme på vinterpromenad i vagnen.

Han får en större bilstol till slut, efter att ha vuxit ur babyskyddet helt och hållet. Hur mycket han väger och hur lång han är är oklart, men han har storlek 86 eller 86/92 i allt. Det sistnämnda är rejält stort än så länge, men det förstnämnda känns inte lika stort som det gjorde för någon månad sedan. Men vi får ge oss till tåls till 18-månaderskontrollen innan vi får veta hur han utvecklats. Han var 79,5 lång och vägde 11,8 kg sist vi var på BVC, när han var nyss fyllda 13 månader. Längden har han nog vuxit mycket på, det märks på kläderna, men jag är osäker på vikten. Det har ju varit både matvägran och sjukdomsperioder de senaste månaderna, så han har nog gått ner lite i perioder. Kanske väger han 12,5-13 kilo nu?

Det är inte klokt att denna lilla grabb var en fyra-femmånadersbebis vid den här tiden förra året. Vad mycket som hänt sedan dess, och vad snabbt tiden har gått!

IMG_0123
Stor kille fikar i egen fåtölj på Espresso house efter Skansen-besöket.
Leker kontor och funderar över sonens språkutveckling

Leker kontor och funderar över sonens språkutveckling

Tjolahopp, idag jobbar jag igen!

Gör roliga och spännande saker. Som att sitta i telefonkö till exempel. Lilla My-knut på huvudet idag igen. För att jag inte orkade tvätta håret imorse.

IMG_4980

Tröttheten är enorm, med hänsyn till att barnet vaknade innan jag ens hunnit somna ordentligt och ville komma upp i vår säng, där han stökat och bökat hela natten igenom. Känns alltid skönt när klockan ringer vid 05 då…

Imorgon: hemma med H, eftersom vi bytt dag igen.

Snart ska barnet börja på förskola, och jag undrar ibland vad de kommer att tro om oss. Han pratar inte ännu, men är en riktig fena på att jama. Det gör han varje gång han ser en katt, eller vi pratar om katter, när han ser något kattrelaterat (matskål, klöspelare etc.). Eller en hund. Eller ett animerat monster.

Han kan också göra finfina pruttljud. Boken ”Lalo trummar” är en favorit hos oss, och den yngsta i bokens syskonskara, bebisen Babo, figurerar på en sida där familjen sover. ”Mamma sover. Pappa sover. Aisha sover. Binta sover. Babo pruttar.” Vi har såklart vid läsningen även bidragit med ljudeffekter. Och det har han så klart snappat upp, den lille. Nu kan vi fråga: ”Vad gör Babo?”, och få ett pruttljud till svar. Vi kan också fråga ”Pruttade du?” och få pruttljud till svar.

Så. Ungen ska ut i världen. De språkliga kunskaperna hemifrån består av att jama och göra pruttljud. Inte helt säker på hur det kommer att reflektera på oss föräldrar….

Bygga bibliotek…

Bygga bibliotek…

En sak som jag verkligen sett fram emot med att vara mamma är att läsa för H, och introducera honom till böckernas värld.

Själv slukade jag böcker som barn; lärde mig själv att läsa i en gammal läsebok (den där far ror och mor är rar) i femårsåldern; plöjde böckerna om katten Pyret och serieböckerna om Finn och Fiffi, innan jag tog mig an pappas bokhylla i tioårsåldern. Där fanns mest böcker från någon bokklubb, av typen ”Bra Böcker spänning”  – hej åttiotal! – och Stephen King blev en tidig favorit, framför allt ”Stark”, som fortfarande har en plats i min bokhylla hemma.

En annan bok som jag minns väl från min barndom är ett tummat exemlar av Alex Haleys ”Rötter”, som jag av oklar anledning fick av min morfar vid ett besök på hans sommarställe på Ingarö.

Morfar drack rätt mycket, har jag förstått så här i efterhand, och rymde ut till sommarstället från tidig vår till sen höst för att få påta i trädgårdslandet. Och supa ifred. Jag kan inte minnas att vi någonsin pratade om något väsentligt, jag och morfar, så det är fortfarande en gåta vad han hade för syfte med att sträcka över just den boken till mig den där sommardagen när jag var elva-tolv år gammal. Kanske hade han bara läst den och tyckt att den var bra, och ville dela med sig till sin bokmal till dotterdotter.

Mammas familj är arbetarklass. Morfar blev moderlös tidigt, och placerades ut som fosterbarn på ett lantbruk, och jag tror att han hade det ganska svårt. Som vuxen jobbade han som industriarbetare, bl.a. på ASEA, liksom de flesta männen i familjen.

Intrycket jag fick som barn var att det fanns ett ganska stort bildningsförakt i mammas föräldrahem. Min pappa blev lite hånfullt benämnd ”ingenjööören” (han har en gymnasieingenjörsexamen). Morbrors fru som var tjänsteman på kommunen ansågs lite fisförnäm, kunde man läsa mellan raderna i de vuxnas samtal. Det jag dock också fått berättat för mig är att morfar hade ett gott läshuvud och gärna hade velat studera. Men han hade inte den möjligheten. Kanske var den där boken också en tyst uppmuntran om att fortsätta läsa.

Den barnbok jag minns bäst från bokslukaråldern är utan tvivel Eva Ibbottsons ”Den stora spökräddningen”. I mellanstadiet kunde jag recitera nästan hela första kapitlet utantill, och jag älskade kombinationen av det lite läskiga och det humoristiska språket. När jag var liten lånade jag den på skolbiblioteket, och nu är den sedan länge slut hos förlaget. Jag har länge tänkt jaga fatt på ett exemplar, och med H:s ankomst har det blivit högaktuellt.

Jag har så smått påbörjat arbetet med att bygga upp ett bibliotek till H, och den första boken utom mina ärvda blev så klart ”Den stora spökräddningen”. Jag efterlyste ett inbundet exemplar i hyfsat skick hos Glansholms Bokhandel & Antikvariat, och efter bara några dagar landade det här fina paketet i brevlådan.

image image

Nu gäller det bara att vänta en sisådär åtta-tio år på att H ska bli stor nog…