Aldoria Bambu Soft, ett återbesök

Aldoria Bambu Soft, ett återbesök

Jag fick en fråga från Amanda om hur min Aldoriasjal hade fungerat när bebis vuxit till sig lite, i och med att den ofta rekommenderas för små bebisar.

Jag fick sanningsenligt svara att den inte använts alls på en månad, och att det var längre sedan än så jag hade den som mitt primära bärdon.

Eftersom L oftast är nöjd med att sitta och ligga själv nuförtiden, och även i regel somnar lätt i vagnen vid nattning, så har jag inte så stort behov av att bära nuförtiden. Framöver blir det nog mest under resor, och då är sele i mitt tycke ett smidigare alternativ.

Men hur fungerar Aldorian på en femmånaders, då? Jag provbär just nu, lite suddig i kanterna efter att bebis vaknat vid 05, iklädd nerspydd amningstopp, skönaste collegemysisarna och med tandkrämsfläckar på spegeln, men det bjuder jag på 🙂

Hon får absolut plats i den fortfarande, och den är lika lätt och mjuk som vanligt. Jag fick knyta om igen efter första försöket eftersom en större och tyngre bebis drar ut stretchen mer och kräver ett tightare utgångsläge.

Efter snart en halvtimmes bärande har hon ändå sjunkit ner mer än jag önskat, och det känns lite tyngre över axlarna än det gjorde förr. Redan från start kändes det lite obehagligt bak i svanken. 

L är ca 66-67 cm lång och väger någonstans strax under 7 kg, och nej, Aldoria Bambu Soft skulle inte vara mitt förstahandsval för bärande av henne idag.

Hon sitter dock ganska skönt i alla fall, för hon har nu slumrat till, men hon har otillräckligt nackstöd. Aldorian är bara 50 cm bred på mitten, vilket ger en ganska kort ryggpanel. Min Ergobaby hybridsjal är 65 cm, och med den brukade jag tillverka ett nackstöd genom att rulla in en sån där vit ikeafrottélapp i överkant. Det räcker inte tyget i Aldorian till.

(Jag försökte även nyss ta bort det nerdreglade tyget som ligger över hennes näsa och mun, men då började hon gny och gråta. Men tyget är tunt och luftigt, så hon andas bra ändå.)


Notera även hur mycket hon sjunkit ner efter ca 45 minuters bärande.

Slutsatsen är att Aldoria Bambu Soft visst fungerar även när bebis är 5 månader, men den är långt ifrån det optimala bärdonet för denna ålder.

Om någon, som Amanda, vill ha en skön sjal till en kommande julibebis skulle jag ändå säga ”Köp!”. Den är så skön att bära en nyfödd i, och lätt att knyta i och med att den inte har så mycket extra tyg (på bredden) att hantera, att det inte gör något att användningstiden är kort. 

Sälj på Tradera när bebis blir så stor att andra bärdon fungerar bättre, de har ändå ett hyfsat andrahandsvärde om de är relativt nya och fräscha. Eller spara till senare bebisar därhemma 🙂

Lycka till med bebisen och bärandet, Amanda!

Recension Ergobaby 360 – första intrycket!

Recension Ergobaby 360 – första intrycket!

Nu har jag och L hunnit prova den nya bärselen några gånger, och det är dags att delge världen hur det fungerat.

De första två försöken, på kontoret direkt efter att jag varit och hämtat postpaketet, och senare samma dag hemma, var…ingen hit, enligt L. Det blev omedelbar skrikfest och hon spretade och spjärnade ilsket ut med armar och ben.

Och jag tänkte mest att ”Nähäpp… då är det väl bara att acceptera att hon inte gillar att bli buren i vare sig sjal eller sele när hon är på grinigt humör.” Det blir väl till att fortsätta att sitta i soffan, eller försöka göra något med bebis hängande på ena armen.

Men sedan har vi givit den några försök till, och det har gått mycket bättre. Tre gånger till har jag burit henne i den medan jag fixat i köket, och tre gånger har hon somnat efter en relativt kort stund. Två gånger framåtvänd, och en gång bakåtvänd.

Det är inte rekommenderat att ha bebis sovande framåtvänt i selen, men det har fungerat bra att lägga ner henne ganska snart efter att hon somnat. Precis som jag misstänkte så föredrar hon det framåtvända läget, och sitter nöjd och kikar på vad jag gör ända tills hon blir trött och bara somnar där hon sitter.

En gång somnade hon bakåtvänd, men då var hon missnöjd en lång stund innan hon lugnade ner sig och slutligen somnade, och vaknade nästan direkt när jag lade ner henne.

Så Ergobaby 360 har godkänts av lilla L. Och för mamman?

Detta är min tredje Ergobaby-sele, i förråden finns sedan tidigare en vacker grön ekologisk original i Zen-mönstret, och den kompakta reseselen Ergobaby Stowaway, också den i grönt. Jag har även en bilmönstrad Toddlersele från Tula (som numera ägs av Ergobaby), som jag dock bara hann använda en gång innan jag blev för gravid, och H för aktiv för att vara nöjd i sele.

Jag har aldrig riktigt kommit mig för att börja bära på ryggen, för jag har inte varit bekväm med att inte kunna se barnet. Vi får se om det blir av senare med L. Men det är alltså bärande rakt på magen som jag utgår ifrån.

Ergobaby 360 har ett bredare midjebälte än originalselen, och hela bältet är av tyg och försett med kardborre för att fästa det, till skillnad från original, som har en bred rem med spänne. Det finns en smal rem med spänne på 360 också, som går utanpå midjebältet, men den verkar bara vara någon sorts säkerhetslina ifall att kardborren skulle lossna. Vilket inte verkar särskilt troligt att den skulle göra, för det är riktigt rejäla kardborreremsor. Min omedelbara reaktion var att bältet på 360 är mycket bekvämare än det vanliga, även om det är lite svårare att dra åt ordentligt, eftersom det inte går att efterspänna.

Allt som skrivs om att det låter mycket när en ska knäppa upp midjebältet på Ergobaby 360 är helt sant. Men det är inget problem, tycker jag, för en lägger ju ner barnet innan en tar av selen, så det är bara att gå iväg till ett annat rum innan midjebältet knäpps upp. Den ökade komforten väger upp både att den är något svårare att spänna och att kardborren låter.

Hela selen känns rejälare – stadigare och mer stoppad, än originalselen, men den tar således lite mer plats också, och är lite svårare att vika ihop, men den skillnaden är marginell. Tyget på 360 är något grövre och mer canvasaktigt än på original, även om båda är i bomull.

Axelremmarna är lite knepiga att lossa när selen är på – det är svårt att få fatt i spännet för att lossa på axelremmen. Men det ser ut att vara samma spänne som på originalet, så jag är nog bara ringrostig, om det inte är så att det sitter lite annorlunda placerat på mig.

Jag tar annars på selen på det där ofantligt fiffiga sättet som jag lärde mig på YouTube, där en har axelremmarna i ett löst knäppt läge vid påtagning av selen. Då når en att knäppa spännet bak i ryggen i ett lägre läge, och det hamnar rätt  mellan skuldrorna när en sedan (efter att selen är på) spänner axelremmarna genom att dra i tåtarna. Tidigare hade jag tyckt att Ergo-selarna var lite obekväma, eftersom ryggspännet suttit nästan i nacken. Men då måste en ju också kunna lossa axelremmarna med selen på för att ryggspännet ska ”åka upp” för att kunna knäppa upp den, och just det momentet har jag (än så länge) haft svårt att få till med Ergobaby 360.

Nackstödet är helt fantastiskt på Ergobaby 360, och saknas ju i princip helt på originalselen, så för en mindre bebis tycker jag att det är en stor fördel till 360. Både uppfällt och nedfällt ger det ett bra stöd för bebisens huvud. Det finns en huva också, precis som på originalselen, för att skärma av och skydda från sol.

Däremot saknas förvaring helt på Ergobaby 360 – både original och stowaway har ju en stor ficka på ryggpanelen, och Tula Toddler har en liten ficka på sidan av midjebältet. Vad jag kan se är 360 inte heller kompatibel med höftväskan Organic Travel Pouch (som inte säljs längre, men jag är lyckligt lottad att äga två av sedan tidigare), så det gäller att ha annan förvaring för mobil, plånbok, en extra blöja o.s.v. när en går ut med 360.

Det som gör 360 unik är såklart att det går att vända bebisen med ansiktet utåt, men fortfarande i en höftvänlig position, vilket känns viktigt för mig med hänsyn till L:s höftproblem. Selens sits görs något smalare genom att två knappar knäpps om nertill på selen för att användas i framåtvänt läge, så det är ganska enkelt att växla mellan användande framåt- respektive bakåtvänt.

Jag vet inte ännu hur 360 kommer att te sig när L blir större, men i nuläget, för en snart 4-månaders bebis, är 360 en solklar vinnare vid jämförelse med originalselen, även om en inte ens tar in framåtvänt bärande i ekvationen. Midjebältet, nackstödet och den mer stoppade och rejäla känslan överväger helt klart. Den är jätteskön att bära i, och jag har inte känt av något obehag alls under de stunder om ca en halvtimme åt gången som jag burit L i den. Snygg är den också, min är ljusblå med blå-/vitrandigt foder.

Som jag ser det är de enda riktiga fördelarna med originalselen att det finns en förvaringsficka och att viktgränsen är högre. Original klarar 20 kg, och 360 ”bara” 15 kg. Min 2,5 åring väger 15 kg nu, och jag har inte burit honom i sele på ett år. Och skulle jag göra det så skulle jag välja en toddlersele, för ryggpanelen på en Ergo blir jätteliten på ett så stort barn, och blir nästan bara en ”rumppanel”.

Så tummen upp för 360 – jag rekommenderar den helt klart!

 

Hemmadag idag

Hemmadag idag

Bloggen fungerade igen imorse, så det verkar som att problemet för en gångs skull låg hos webbhotellsleverantören, och inte något tillägg som kraschat WordPress. Skönt att slippa mecka med det igen!

Igår var jag återigen på kontoret en liten sväng på förmiddagen, för att få lite sammanhang i livet, och lite socialt umgänge. Att arbeta går då rakt inte med lilla fröken i släptåg…

En liten stund, efter mycket skrik, sov hon faktiskt i bärsjalen. Jag hade med den mjuka sköna bambutrikåsjalen från Aldoria. Lööv it!

Kolla vilken läcker liten virvel hon har, lillpluttan! (Och hon är inte halvflint, utan börjar successivt bli blond.)

Tre dagar denna vecka har jag hälsat på på kontoret, och tre olika vagnar har fått följa med. Mina kollegor skakar på huvudet. En har inga barn, och den andra har lagt småbarnsåren bakom sig, och brydde sig tydligen aldrig om det där med vagn, när det begav sig heller (hur det nu är möjligt?).

Igår eftermiddag var vi på BVC och träffade läkaren. Att veta om lillan verkligen är mjölkallergisk eller inte är tydligen i princip omöjligt, men så länge hon mår bättre utan mjölk är det ju bara att köra på mjölkfritt, och testa mjölk igen efter ett tag för att se om hon klarar det. Tyvärr hade vågen stått i princip helt stilla sedan förra veckan.

Och det är ju bara att ge upp tanken på helamning nu. Även om det går att komma med ”ursäkter” som att hon varit förkyld under veckan som varit, och att hon var nybajsad vid vägningen, så känner jag att jag inte kan vägra ersättning längre. Att hon går upp lite långsammare tror jag inte är någon fara så länge hon mår bra och utvecklas, men hon ska inte stå still i vikt.

Vi fick med oss en burk Althera att prova, och om vi upplever att den ersättningen fungerar bra ska vi höra av oss till BVC och få ett ”recept” utskrivet för att inte behöva betala multum för den. Den är gjord på komjölk, men är… hydrolyserad (?) tror jag det hette, vilket innebär att de gjort …något… med proteinerna som gör att den fungerar även för de flesta överkänsliga.

Budet var att toppa upp med så mycket hon vill efter amning. Hon slök typ 80 ml igår kväll, efter en väldigt misslyckad amning. Jag hade börjat fixa mat efter att B nattat H, vid 20.30-tiden. B var sur och tyckte jag var dum i huvudet som skulle laga mat så sent. Jag hade sett fram emot att testa ett nytt recept. L blev grinig, och jag fick stå och försöka skära grönsaker med henne i famnen, ammandes. Ville inte ha hjälp från den griniga karlsloken som pissade på min regnbåge. Han blev ännu surare för att jag inte bad om hjälp, utan stod där och försökte enhandsstrimla salladslök. Ja, ni hör ju – stämningen var inte på topp, och mjölken ville inte direkt flöda.

För att få undan både barn och grinig gubbe från min matlagning sade jag till B att fixa en flaska och mata sin dotter. Och det gick ju rätt bra. L började gråta även efter att hon ätit sig proppmätt, men nöjde sig när hon fick en napp att snutta på. Och vi föräldrar delade en väldigt god gado gado-sallad ur en gemensam skål. Hur gott som helst (utöver att B avskyr tofu i alla former, och jag inte heller är helfrälst). Jag testade detta recept från Allt om Mat, som verkade vara en bra, förenklad instegsvariant.

Skälet till att jag överhuvudtaget ville testa gado gado var dock att jag sett Jamie Oliver göra en något mer komplicerad variant när jag satt utsvulten framför teven. Nästa gång provar jag hans recept, även om det jag gjorde igår också var kanonbra. Det blev väldigt gott och matigt med en tjock jordnötssås till salladen, så jag tänker nog prova fram en ”husets” gado gado, vad det lider. Men den får nog bli utan tofu (kanske tzay istället? eller bacon, om en inte är noga med att det ska vara vego). Kombinationen strimlad rödkål, papaya och avokado blev dock jättehärlig rent färgmässigt, och mycket snyggt upplagt på trendigt ”bowl”-vis, och med såsen runt skålens insida som Jamie Oliver gjorde. Tyvärr blev det inga bilder, för när det väl var klart var klockan 22, och vi ville bara äta.

Idag fick jag nyss äta rester av salladen till lunch medan den lilla ligger i Yoyon och sover. Vi har inte ens packat upp Inovi-sängen igen efter resan, för Yoyon fungerar så bra som ”dagbädd”. Hon fick i sig nästan 50 ml ersättning efter frukost, men skulle absolut snutta på brösten även efter att det verkligen inte gick att truga i henne mer ersättning, så nog är sugbehovet en stor del av hennes ”klängighet”, alltid.

Det dröjde dock till efter klockan 12 innan hon, efter mycket prat och snuttande, somnade så pass att jag kunde lägga henne ifrån mig. Så ersättningen verkar inte direkt vara någon mirakelmedel för att få henne att somna. Men kanske sover hon ett tag nu? Hoppas hoppas hoppas.

Ytterligare en dag i soffan

Ytterligare en dag i soffan

Igår natt fick jag knappt sova alls. Jag satt uppe sent i soffan för att försöka se till att L sov ordentligt. Vid halv två smög jag ner till sovrummet med en tungt sovande bebis på armen.

Jag lade ner henne i sin säng, men innan jag ens hunnit plocka upp tandborsten så vrålade hon. Ammade, försökte lägga ner. Vrål. Repeat. Till slut sov hon i sin säng, kanske runt halv tre.

Vrål vid fyra. Amning, försökte lägga ner. Vrål. Repeat. Till slut sov hon i sin säng, kanske runt tjugo i sex.

Vid sju var det dags att gå upp.

Under dagen har jag tuppat av i soffan ett par gånger. Den ”lediga” tid jag fick var tio minuter då hon sov i sin dagbädd, plus femton minuter då hon satt i sin babysitter och såg på när jag sorterade tvätt. Hon låg på mina fötter i soffan och pratade och var glad i ungefär tio minuter också. När vi hämtade H sov hon av och till i vagnen, men vrålade mellan varven. Annars amning, sova på bröstet. Eller vrål.

En mycket förmildrande omständighet är i alla fall att jag i vart fall kan duscha då och då, för då går det av någon anledning bra att sitta i babysitter i badrummet.

Det känns helt ohållbart att det ska vara så här. Jag hade klarat av om hon bara var närhetstörstande, men så är det ju inte, eftersom bärsjal inte fungerar, och inte ens att ligga upprätt i famnen. Det känns som att hon bara är arg och sur hela tiden, och hon blir inte alls gladare av att jag pussar, klappar, kramar, vyssjar, vaggar eller sjunger. Det är som att hon inte ens tycker om mig, utöver tuttarna då.

Jag tänker att det inte kan skada att testa mjölkfri kost i ett par veckor och se ifall att det skulle kunna vara mjölkallergi. Det verkar ju vara den vanligaste överkänsligheten. Om det funkar, så funkar det, liksom… Jag ska handla på mig lite havreprodukter imorgon för matlagning och kaffemjölk, samt kalciumtillskott, imorgon.

Detta betyder också att vi slutar med ersättningen nu, släpper sargen och satsar på en helamning. Vill jag smita iväg till kontoret utan bebis så blir det till att pumpa.

Sedan ska jag fortsätta kämpa med sjalandet. Trodde någon att jag verkligen var klar med babyprylar, förresten? Jag har varit nyfiken på hur det skulle vara att sjala med en enklare trikåsjal, som är mindre, tunnare och mjukare än min Ergobaby hybridsjal. Så länge L är liten nog att inte riktigt behöva en superstadig sjal kanske det skulle vara skönare för oss båda med en lite lättare sjal när vi bara skrotar hemma?

Så jag klickade hem en begagnad Aldoria Bambu Soft trikåsjal på Tradera för en spottstyver. Den kom idag, och oj vilken potential! Sjalen jag köpte var dock lite väl sliten, blekt och nästan helt utan stretch kvar i området där bebis sitter. Men den var så mjuk och sval och rätt smal, så det var liksom inte så mycket tyg, och den var superenkel att knyta. Verkligen jätteskön för hemmabruk, om den varit i bättre skick. Men för en dryg hundring kan jag väl se den som en välinvesterad testsjal, för nu vet jag att en Aldoria passar mig utmärkt.

Jag bjussar på en bild tagen i husets enda, och tyvärr värdelösa, selfiespegel. Barnet sitter inte så snett och konstigt som det ser ut, utan hon håller  på att spjärna och vråla som vanligt. Hoppas hon börjar gilla att sitta i sjal framöver, för jag har klickat hem en fin ny blå Aldoria till oss från Babyland. (Både Babyland och Jollyroom hade ett extrapris på Aldoria nu, 599 kr istället för 699, och då blev det en beställning från Babyland eftersom de har gratis frakt även vid ordrar under tusenlappen.)

Ergobabysjalen tänkte jag ta till kontoret för när jag behöver dit med L i släptåg, eftersom en varmare och stadigare sjal passar bra där. Hemma blir det mysigt med en mjuk bambusjal istället, och jag slipper tänka på att kånka bärsjal mellan hem och kontor.

Om någon vill ha en gammal sliten och ful Aldoria Bambu Soft som provsjal så kan jag skänka bort den bruna på bilden ovan!

Bortslösad dag, och en första titt på Tula Toddler

Bortslösad dag, och en första titt på Tula Toddler

Idag har jag ”jobbat hemma”. Men det blev inte mer jobbat än ett par mejl (for the record: jag är min egen, så det är bara mig själv det drabbar om jag slackar). Jag lämnade på förskolan, handlade, åt långfrukost med B, och när han sent omsider var på väg till jobbet var det lunchdags och jag var tvungen att gå och handla igen p.g.a. slut på parmesan till min favvopasta med broccoli, vitlök, cayennepeppar och – just det –parmesan. Lyckades köpa en opastöriserad ost, men orkade inte handla igen så jag tog chansen trots gravid. Lagrad hårdost borde ju vara säkrare än typ opastöriserad brie, tänker jag.

Passade på att hämta ut paketet från tvåbarn.se, med Tula Toddler-bärselen jag beställde igår förmiddag (!). Ett kort med en personlig hälsning från Andrine som driver butiken, och en tepåse i paketet, var pricken över i:et, och det var en väldigt trevlig ny nätbutiksbekantskap för mig. Selen är alltså en toddler-sele, tänkt för barn från 18 månader och uppåt. Jag var – hoppas jag – smart och valde ett mönster som H gillar, ”Slow ride” med bilar, lastbilar och motorcyklar. Tänkte att selen blir extra positiv för honom då. Priset var förresten 1 198 kr med fri frakt.

Nedan syns dels hur stor selen är på mig. Bilden är tagen utan barn i och i det dassiga ljuset på vårt … dass, men borde kunna ge ett hum om hur rymlig den är. Riktiga bilder på Tulan in action kommer förhoppningsvis snart. Därefter en omotiverad bild på min gosse från imorse, bara för att balansera Layout-bilden. (Alla bilder jag laddar upp när jag mobilbloggar blir felvända när en läser på dator, utom collagen från Layout-appen, så jag kör stenhårt med dem när jag är för lat för att öppna laptopen.)

image

Längst ner ligger Tulan bredvid en Ergobaby original. Skillnaden i storlek är STOR, framför allt eftersom Ergons höftbälte är bredare, så panelen bakom barnets rygg börjar bara alldeles under den neråthängande luvans slut.

Tulan kan bäras på mage och rygg, och jag har köpt den främst för att kunna ha H fastspänd på min mage när vi åker tåg till mormor, så att han kan sova middag istället för att härja runt i hela tåget. (Okej, veet att jag är gravid och att det där med magbärande kommer att bli omöjligt snart, men vi ska åka till mamma över Valborg, jag och H, och då funkar det ju i alla fall.) Han är lite som en kattunge – far runt och busar tills mamman lyfter honom i nackskinnet (=sätter honom i sele). Då blir han lealös och somnar.

Selen fungerar precis som en Ergobaby original, med ett höftbälte, två axelremmar och ett spänne som fäster ihop axelremmarna bakom nacken. Det finns en avtagbar luva till Tulan, i samma mörkblå färg som basen i selen, och som fästs med tryckknappar. Det går att vika ihop luvan och lägga den i den lilla fickan mitt på höftbältet. Tyvärr är det den enda fickan på Tulan, att jämföra med den jättestora fickan frampå panelen på Ergon.

H testsatt en liten stund, och verkade trivas. Han fick titta i spegeln och var mycket nöjd med brumbilarna. Jag berättade om hur han ska sitta på mammas mage och sova i brumbilsselen när vi åker tåg till mormor, och han nickade entusiastiskt. När jag sedan satte ner honom började han gråta. Jag satte upp honom i selen igen, och han pekade mot ytterdörren och sa ”tookatook”. Sötnöten trodde att vi skulle åka tåg på en gång!

Jag har nyss sovit på soffan en stund, efter att ha tryckt i mig alldeles för mycket hemlagad pannbiff med löksås, rårörda lingon och pressgurka. Hej bruna maten, nu är vi här igen!

Men nu ska jag dricka ett glas vatten och lägga mig för att sova i sängen istället. Idag har jag mått lite illa och haft lite molvärk. Livmodern börjar redan kännas stor – det blev obehagligt idag när jag lutade mig fram emot köksbordet och byxlinningen klämde in mot magen.

Godnatt!

 

Vardagen (och bärselarna)

Vardagen (och bärselarna)

Nu sitter jag uppe alldeles försent. Igen. Men jag vill så gärna få ett par timmars lugn och ro på kvällen, bara jag och min man. Näe, skojade bara, jag menade så klart jag och min telefon.

Eftermiddagen och kvällen gick i ett med hämtning, handling, upplockning av matvaror, mellanmålsfixande, tvätt av leriga och bajsiga kläder från förskolan, städning av sovrum, matlagning, nya lakan och röjning av kök. Allt i samverkan med 1,5-åringen. Klockan 21.20 satte jag mig ner för första gången sedan hämtning, med undantag för vid själva ätandet av middagen. Nu ska jag köra igång en tvättmaskin och en tumlare, packa väska med nya ombyten till föris, och duscha, innan jag får sova.

Kvällens nöje har bestått av att googla toddlerbärselar. (Here I go. Again.) Jag märkte igår att jag inte har någon större nytta av min Ergobaby, som jag tagit med mig för transport av H mellan parkeringen och restaurangen. H är så lång nu att han kan vika ner halva ryggen bakåt över selens kant, och det blir både tungt och osäkert. Som sova-på-tåget-sele fungerar den ju heller inte bra utan ordentligt stöd för hans rygg. Känner mig lite dum som bara tittat på viktgränserna när jag köpt bärdon, och inte tänkt på att det går att växa ur dem på längden.

Bärdonsstatusen i hushållet är just nu följande:

  • Ergobaby Hybridsjal, undanvikt för länge sedan, men fungerade bra för liten bebis som ville bäras hemma långa stunder. Så en inte gjorde hela knytmanövern för en femminuterssession på mamma.
  • Babasling, används inte längre eftersom H är för tung för att jag ska orka bära honom hängande över bara en axel, men den var bra ett litet tag runt 8-10 månader när han ofta ville komma upp korta stunder, eller när han skulle sitta still i famnen, som i kyrkan när vi var på bröllop.
  • Stokke MyCarrier, har använts väldigt lite eftersom den är så kraftig och hård och svår att knäppa. Nu har H vuxit ur mage-mot-mage-läget i den selen för länge sedan, och vi har inte kommit oss för att börja bära på ryggen. Den är nog bra för vandringar utomhus, som på en weekend i Rom eller liknande. Vi använde den aldrig framåtvänt. Den ligger kvar på vänt för kommande vandringar.
  • Ergobaby Stowaway, undanstoppad eftersom den känns för liten. H sitter i princip bara med rumpan och nedre delen av ryggen i sitsen. Men den var kanon när H var lite mindre, eftersom den är så liten och viks ihop i sin egen ficka. Klockren kompis till Babyzen Yoyo!
  • Ergobaby Original Ekologisk. Dags att stoppa undan den också, av samma anledning som rese-ergon. Den är så himla snygg, och har mycket skönare tyg och tjockare stoppning än Ergobaby Stowaway. Den rymliga fickan på framsidan är väldigt användbar också.
  • EasyHug. Det senaste tillskottet, som är något så enkelt och så fiffigt som två vävda tygringar som läggs korsvis över axlarna, och sedan stoppas barnet i krysset som i en bärsjal. Den enda av mina bärmojänger som fungerar bra nu, där H sitter bra och jag får väldigt bra avlastning på grund av att det blir ett kors över ryggen (jag vet att det går att korsa ergos axelremmar också, men på grund av ryggstödets korthet fungerar det ändå inte bra med Ergobaby nu). Tyget är tunt och svalt och EasyHug blir riktigt liten när den viks ner i den medföljande påsen. Nackdelen är att H kan röra sig mycket i den, krångla ur armar och luta sig bakåt så att den åker ner över ryggen. Jag gillar den, men behöver också något rejälare, där han sitter fast.

Mina hetaste alternativ så här långt är en Tula Toddler bärsele eller en superfin handsydd meitai från Melkaj. Kanske behöver jag båda. 😉

Vi får väl se vad det blir. Det måste finnas stöd för rygg så att han kan sova, och inte kan luta sig bort. Jag vill kunna fortsätta bära på magen, så den måste ge bra avlastning nu när H väger över 12,5 kg.

Fortfarande på väg…

Fortfarande på väg…

Det är något med oss och bilresor till och från skidorter. Alltid är det antingen dåligt väder, eller så är det köer eller segt att komma fram av andra orsaker. Precis som vid vår tripp till de österrikiska alperna förra året är vi nu på väg i mörker och regn, med halka och dålig sikt. Att vi dessutom var ett par timmar sena iväg i förmiddags gjorde inte saken bättre.

Vi plöjer oss långsamt igenom ett blött Värmland, där vattnet ligger i blanka floder över vägbanan. Med löfte från yr.no om att regnet skall bli till snö när vi kommer upp i de norska fjällen. Där är det dock varning för snö och stark vind och lokalt svåra körförhållanden.

Gårdagskvällen spenderades hemma hos vänner, tillika resesällskapet. De har nyss köpt ett enormt och nedgånget gammalt hus, så det var spännande att gå husesyn bland alla rum och femtioelva kakelugnar. Det är verkligen ett livsprojekt de har åtagit sig, men väldigt häftigt! H stojade runt med deras treåring E fram till alldeles för sent på kvällen. E var på treåringars vis mycket territoriell med sina leksaker. ”Den är min! H får inte leka med den! Jag hade den först! Den ville jag ha!” Men det gick rätt bra ändå, och bitvis verkade de ha väldigt kul ihop.

Dagen idag har hittills mest spenderats i bilen. Efter frukost satte vi av mot Norge, men har haft en lång paus i Bergvik för proviantering och lunch. H fick åka EasyHug genom det stora köpcentret, vilket gick riktigt bra. Den första stunden kändes det lite påfrestande för ryggen att bära honom på magen, men det släppte och sedan var det inga problem. Utöver att han blev lite uttråkad ibland och försökte krångla sig ur, och helst drog ur båda armarna ur sjalen, vilket gjorde det tyngre för mig eftersom han då lutade bort från mig. Då fick jag dansa runt lite med honom så det blev lite kul att åka sjal. Jag har fått släppa en del hämningar sedan jag blev mamma. Dansa omkring inne på Ica sjungandes en nonsens-ramsa? Jag äger det!

image

H sov i princip hela vägen fram till Bergvik, och somnade (efter lite mellanmål) i bilen en stund efter att vi åkte därifrån. Nyss var han halvvaken och hade lite ljud för sig, men somnade om. Det står dock helt klart varför han vaknade till, för nu är hela bilen full av tydlig bajsodör. Och den blöjan lär ju inte kunna bytas förrän vi är framme, om 7-8 mil på förskräckligt väglag… Jaja, han sover gott vidare och våra näsor lär väl trubbas av så småningom!

Mör, men lycklig (iklädd en onesie och ägare till bärmojäng nummer sex)

Mör, men lycklig (iklädd en onesie och ägare till bärmojäng nummer sex)

Helgen är redan slut, så när som på ett par timmars vuxentid på tu man hand (försåvitt B kommer ner efter att ha nattat pojken inom rimlig tid). Vi var sena med middagen, och gossen behövde duschas, så han sover inte ännu. Jag hör pärlande skratt från sovrummet, så det kanske tar ett tag innan han kommer till ro.

I helgen har jag mest gått och gått. Vi trotsade kylan och tog en promenad till köpcentret igår, med H i full vintermundering under åkpåsen. Han somnade nästan på en gång, och vaknade inte förrän vi började knäppa upp alltihopa för att han inte skulle smälta bort i värmen när vi kom fram. Vi hittade lite kläder till H på Polarn o. Pyrets rea, men framförallt hittade vi en pyjamas-onesie till MIG, och en likadan till H. Jag är ungefär hur kär som helst i min pyjamasoverall, och har haft den på mig precis hela dagen idag. Nu är det ju snart överstökat med H, men det här med att amma på natten under vinterhalvåret kan bli väldigt kallt när en ska ha kläder som kan dras ner eller öppnas i fram. En långärmad och långbent pyjamas med knäppning ifram är idealisk för nattamning på vintern, precis som min favorit på sommaren har varit nattlinnen av typen förlossningssärk.

Han ammade två korta vändor på småtimmarna i fredags natt, men tre gånger inatt. Bara han inte blir sjuk igen inom kort så kanske vi kan avsluta helt om några veckor. Jag försöker avleda och övertala så långt det går, och ammar bara när ingenting annat fungerar på natten.

B har blivit förkyld, så idag packade återigen jag ner min lilla kåldolme i vagnen och gick ut på promenad. Dels för att B skulle få ta det lugnt en stund, och dels för att jag skulle ”tjäna in” lite utrymme att äta och dricka gott till middagen. Jag håller koll på vad jag äter kontra vad jag gör av med med hjälp av ett par mobilappar just nu, vilket är väldigt nyttigt för mig, som generellt äter för mycket och rör mig för lite. Att rent konkret behöva budgetera mitt mat- och dryckesintag är nödvändigt för att jag ska få motivationen till att ta en extra promenad eller stoppa mig själv från att okynnesäta den där extra portionen/mackan/kakan. Inget en orkar hålla på med hur länge som helst, men jag brukar hålla koll ett tag så att jag hittar någon sorts balans som fungerar för mig.

Dagens promenad blev emellertid längre än vad jag tänkt. Jag testade en ny väg, hamnade i grannkommunen, och hittade efter långt och träget sökande ingen annan gångväg hem än den jag just kommit dit på. Och jag som avskyr att gå fram och tillbaka! Jag försöker alltid hitta en slinga att gå, så jag slipper ta samma väg igen. (Dagens i-landsproblem, jag vet!) Närmare milen med barnvagn i snön, iklädd skidbyxor och total vintermundering, gör att jag är hyfsat mör just nu. Men också väldigt lugn och tillfreds. Med risk för att låta totalt cheezy så mår jag väldigt bra av att vara ute i naturen när det är fint väder. Solskenet på ljusblå vinterhimmel. Rimfrosten på alla träd och buskar. Underbart!

H vaknade på tillbakavägen efter att ha sovit en bra stund, och hade en smärre livskris, som bara delvis botades med en klämmis. Han har blivit helt beroende av grötklämmisar, och suger i sig flera stycken om dagen. Mat har han plötsligt ätit ganska dåligt av igen under lördag och söndag, och jag undrar om han inte har nya tänder på gång, som gör att det är obekvämt att tugga. För så gott är det väl ändå inte med kall gröt på påse? Han gnager en del på leksaker och annat också.

I fredags kom också min sjätte (och kanske verkligen sista…?) bärmojäng på posten. Jag slog till på en EasyHug efter att ha sett en annons på Facebook. Det är två tygstycken ihopsydda till ”ringar”, som träs korsvis över kroppen så att de bildar ett kryss, precis som en bärsjal. Barnet bärs inåt på framsidan. Den används tills det blir för tungt, oftast runt två år enligt manualen. Inte så lång användningstid kvar med andra ord, men att bära H fast mot kroppen brukar vara det enda sättet att få honom att sova när vi till exempel åker tåg, så jag tyckte det kunde vara värt det för det närmsta halvårets resor. Det är nämligen två tunna och lätta tygstycken i linne och viskos, med en medföljande påse i samma tyg. Tar ingen plats och väger inget, och samtidigt snabbt och lätt att ta på. Det är taget för en femhundring!

image

Min nya hemmauniform, kåldolme på promenad, te och kakor på sängen till den sjukliga pappan, och nya bärmojängen.

H gillade att sitta i EasyHug när han kände sig kramig idag. Ville inte gå ner. Fantastiskt att det plötsligt går att fråga honom saker och få ett eftertryckligt nickande eller bestämt huvudskak till svar!

Recension: Bugaboo Organizer vs. Ergobaby Organic Travel Pouch

Recension: Bugaboo Organizer vs. Ergobaby Organic Travel Pouch

För  ungefär ett halvår sedan köpte jag en Bugaboo Organizer, och en kort tid därefter köpte jag en Ergobaby Organic Travel Pouch. Det är två små väskor av ungefär samma storlek och användningsområde; små portabla väskor för det viktigaste när man är på språng med bebis. Den ena tänkt som kamrat till Bugaboos vagnar, den andra till Ergobabys bärselar.

Bugaboo Organizer

Bugaboo organizer är ca L 29 x H 17 x D 11 cm. (Inte helt säker angivelse, eftersom varken Bugaboo eller återförsäljarna verkar vilja berätta vilka mått den har, utöver ett par som har uppenbarligen felaktiga mått. Jag har inte orkat mäta, så jag har räknat om från en amerikansk sida, med mått som känns ganska rätt.)

Den är rektangulär med fasta sidor. Inuti finns tre olika öppna fack och en liten ficka med dragkedja, och utanpå finns en smal nätficka på ena kortsidan och en nappflasksficka på andra kortsidan. Det är ett lock som går över den övre öppningen och viks ner över framsidan där den fäster med kardborre.

Den har metallringar i snören på sidorna för fästning på ryggstöd, kardborreremmar på baksidan för bygel- och handtagsfästning, och det medföljer två krokar med karborrefästen tänkta att användas för fästning på ryggstödet för andra vagnar än Bee, som inte har knappar på baksidan.

IMG_3350
Bugaboo Organizer på Bugaboo Buffalo, ryggstödsfästning
IMG_3342
Bugaboo Organizer på Buffalo, bygelfästning

Bugaboo Organizer ska passa till alla Bugaboos vagnar. Till Buffalon finns två rekommenderade fastsättningar enligt manualen: antingen på bygeln, eller på baksidan av ryggstödet. Vid användning med bakåtvänd sittdel fungerar tyvärr ingen av dessa något vidare. På bygeln sitter den så att barnet kan sparka på den, och det känns lite avigt att ha den på ryggstödet när det är vänt bortåt.

Till Bee3 finns en rekommenderad fastsättning, på baksidan av ryggstödet. Även där blir det fel att ha den vänd bortåt, med tillägget att man inte kommer åt varukorgen alls om ryggstödet är nedfällt, eftersom varukorgen bara nås framifrån på Bee3.

IMG_3284
Bugaboo Organizer på Bugaboo Bee3, ryggstödsfästning
IMG_3288
Bugaboo Organizer på Bugaboo Bee3, ryggstödsfästning. FAIL! Kan inte komma åt varukorgen med nedfällt ryggstöd.

Jag har såklart experimenterat även med andra fastsättningar. Med liggdelen satt den riktigt bra om man fäste den med snörena på de fasta handtagskrokarna, så att den satt spänd mot fotänden. Det fungerade även med babyskyddet. Men med sittdelen gick det inte, för då fastnade den eller åkte av när man ändrade lutning på sitsen. Det går att ha den på handtaget på Buffalon, men den känns otymplig, och jag är allergisk när saker med raka sidor hänger lutande, det ser så fel ut. På Bee3 går den inte att ha på handtaget, för då har man ingenstans att hålla händerna.

IMG_2306
Bugaboo Organizer på Bugaboo Buffalo. Ej rekommenderad fästning på handtaget. Lutar – fult och opraktiskt.
IMG_0203
Bugaboo Organizer på Bugaboo Buffalo med Maxi-Cosi Cabriofix. Ej rekommenderad fästning med ringarna på de fasta krokarna på handtaget. Fungerar dock bra, även med liggdelen. Ej med sittdel.
IMG_3289
Bugaboo Organizer på Bugaboo Bee3. Ej rekommenderad fästning, på handtaget. Fungerar inte p.g.a. ingen plats kvar för händerna.

Summan av kardemumman är att jag inte kan rekommendera Bugaboo Organizer till vare sig Buffalo eller Bee3 annat än möjligtvis när man använder framåtvänd sittdel. Då sitter den nog väldigt bra till, och den är snygg och rymmer det viktigaste. Men invändningen att den inte är smidig att bära med sig, t.ex. in i ett skötrum, kvarstår ju även där. Vi har gjort ett par testomgångar, men det har alltid slutat med att vi tagit av den efter några dagar, så den har mest legat i hallen och skräpat under det halvår vi haft den. Den kommer nog att åka på när vi vänder sittdelen framåt, men då bara för att vi ändå redan köpt den och med komplettering av annan väska, som lättare tas av och bärs med till skötrum, eller när man lämnar vagnen utan direkt tillsyn.

Det vi däremot använt är de lösa kardborrefästena, som är riktigt bra som universalbarnvagnskrokar att fästa väskor i.

Ergo baby Organic Travel Pouch

Ergo baby Organic Travel Pouch har ganska liknande mått, ca L 23 x H 16 x D 8 cm. Den är i mjukt tyg, så storleken varierar lite med packningen. Tom är den nästan platt.

Den har rundade former, och har en ytterficka som kan delas av till två med kardborreband och ett stort fack inuti med en mjuk avdelare i tyg, samt ett blixtlåsförsett litet fack. Det stora facket stängs med blixtlås i överkant. I locket till ytterfickan är det även ett litet hål som man kan föra hörlurssladden igenom. Smart! Tyget är vanligt bomullstyg med matt yta.

Den fästs med en tygflik med kardborreband i nederkanten av alla Ergobabys bärselar. Den har också två ”ringar” i de övre hörnen där man kan antingen fästa en medföljande axelrem, eller hänga den på barnvagnskrokar. Axelremmen har även ett spänne så att den går att dela utan att kroka av remmarna från själva väskan. Detta är säkert också en smart funktion för något användningsområde, men jag har inte klurat ut det ännu.

Vi har använt Bugaboo Organizers fästen och universalkrokar från Tinkafu för att hänga den på alla våra barnvagnar: Bugaboo Buffalo, Bugaboo Bee3 och Babyzen Yoyo. Lika klockren på alla tre! Bugaboo-krokarna är bäst, för då hänger väskan nära under handtaget. Sedan går den utmärkt att ha som axelbandsväska genom att spänna på den medföljande axelremmen.

IMG_3011
Ergo baby Organic Travel Pouch på Bugaboo Buffalo. Fäst med krokar tillhörande Bugaboo Organizer.
IMG_3267
Ergo baby Organic Travel Pouch på Bugaboo Bee3, fäst med krokarna från Bugaboo Organizer.
IMG_0271
Ergobaby Organic Travel Pouch på Babyzen Yoyo, fäst med krokarna från Bugaboo Organizer. Snyggaste kombinationen!
IMG_3758
Ergo baby Organic Travel Pouch på Bugaboo Buffalo, fäst med universalkrokar från Tinkafu.

Ironiskt nog är det på bärselen den sitter sämst, helt okej förvisso, men det hade varit bättre om tygfliken var bredare så att väskans hela längd följde kroppen mer istället för att hänga rakt ut.

IMG_3760
Fästning av Ergobaby Organic Travel Pouch på Ergobaby Zen bärsele.
IMG_3764
Ergobaby Organic Travel Pouch på Ergobaby Zen bärsele. (Sorry för kass bild.)

Jag tyckte så mycket om min första svarta Ergobabyväska att jag efter någon månad köpte en till, en brun som passar till min Ergobaby Zen bärsele. Eftersom väskan blivit den vi föredrar till alla vagnarna och till bärsele skadar det inte att ha två.  Det är dock lite trist att även den bruna väskan har svart innertyg och svart axelrem.

Jämförelse

Ja, jag behöver väl knappt säga det, men Ergobaby Organic Travel Pouch är den solklara vinnaren i mina ögon. Vi använder dem i princip dagligen, de passar bärsele, alla vagnar vi har och rymmer allt det viktigaste samt är lätta bära separat genom att de har axelband. Enda fördelen med Bugaboo Organizer är det styvare och glansigare tyget, som är lättare att hålla rent och att den kanske är lite snyggare rent estetiskt.

Bugaboo Organizer kostade 395 kr (ordinarie pris, och det är sällan rea på Bugaboo-produkter), och Ergobaby Organic Travelpouch betalade jag 99 kr respektive 149 kr för på rea (ordinarie pris verkar vara 199-359 kr).

Ergobabyväskan verkar oftast kallas ”Ergobaby höftväska” i nätbutiker. Jag tror tyvärr att den har slutat tillverkas, då det inte finns någon information om den på Ergobabys hemsida, så det är skynda och köp som gäller!

Att äta kakan och ha den kvar…

Att äta kakan och ha den kvar…

… eller kanske att plocka russinen ur kakan?

Så känner jag för onsdagarna just nu, dagarna då jag får gå upp tidigt för att gå till jobbet, hinner med i vart fall ett par-tre timmar effektivt arbete innan jag åker hem och tar över barnpassningen. Onsdagarna känns plötsligt väldigt långa, men samtidigt så innehållsrika.

Idag fick jag en hel del gjort på jobbet, och åkte sedan hem för att ta hand om H, som fått hänga med farmor ett par timmar sedan B åkt till jobbet, då vår planering idag krävde en överbryggning med hänsyn till restider och annat.  Det var en glad liten kille som jag kom hem till, som hade haft kul både med farmor och med labradortiken, som nu börjat förstå att den lilla människan går att leka med. En trasig pipleksak var resultatet, men vad gör det när man har kul?

Vi lekte en stund, och sedan tyckte jag att H var lite gnällig och tänkte att han kanske ville sova lite. Och det ville han. Vilket gjorde att även mamman fick sova en stund. En och en halv timme till och med!

Efter att vi vaknat till var klockan fem, och H fick middag innan vi gick ut i trädgården. Vädret hade gått från halvmulet och blåsigt till alldeles strålande under vår lilla tupplur.

Jag rensade lite ogräs medan H kröp runt på gräsmattan, där han plötsligt kan krypa på ”rätt” sätt istället för att fösa sig fram på mage med högra benet, som han gör inomhus. Han hittade en tallkotte att gnaga på, och ville gärna ta sig fram till blomsterrabatten för att äta jord. Det lyckades jag i alla fall sätta stopp för.

Sedan vattnade jag odlingarna. Genom att springa fram och tillbaka mellan odlingar och vattenkran med en vattenkanna. Vi behöver köpa en ny trädgårdsslang, efter att den gamla sprungit läck på flera ställen. Så kan det gå när man glömmer ta in saker över vintern…

H fick haka på under vattenhämtandet, sittande på min höft i babaslingen. Den är faktiskt rätt användbar när man vill bära på höften kortare stunder. Jag tycker inte Ergobaby fungerar något vidare att bära på höften i – i vart fall inte eko-ergon. Jag har för mig att jag testat rese-ergon med bättre resultat. Men Babasling fungerar faktiskt bra för höftbärning, bara man sätter axelremmen ner över överarmen istället för uppe mot halsen. H satt nöjd i ungefär en halvtimme och bara tittade på vad jag höll på med.

IMG_3214 (1)
Hittade en väldigt fin tallkotte. Leksaker som på morfars tid.
IMG_3220 (1)
Kan ju faktiskt krypa ”på riktigt”.
IMG_3224 (1)
Fina blommor. Mumsig jord.
IMG_3226 (1)
Åker Babasling på mammans höft. Helt okej, faktiskt!