Den stora mattheten…

Den stora mattheten…

Jag vet inte om det är graviditeten, en lurande infektion som ännu bara känns av genom lite diffust halsont, eller om det är min kropp som säger ifrån om att det är lite väl mycket nu, men JAG ÄR SÅ MATT.

I flera dagar nu har jag känt mig orimligt trött, och det blir bara värre och värre. Igår kväll damp jag bara ner i soffan brevid H när jag kom hem, lät B sköta hela matlagningen, åt, satt i soffan en stund till med H, och följde med till nedervåningen vid nattning. Medan B duschade gossen lyckades jag med stor möda bädda om sängen efter gårdagsnattens… lilla missöde, och sedan slocknade jag med H vid 20-tiden.

Sov som en stock till 03.20, då jag vaknade för nattens första kisspaus. Låg en timme och vände och vred på mig efteråt utan att kunna somna. Funderade över att det verkade som att H låg och fes bredvid mig, då det kom små dunster av mindre angenäm doft. Till slut slog det mig att det kanske inte var fisar ändå. Han hade levererat en något…blöt…bajsblöja före middagen på kvällen. Så jag fick rulla upp den (ännu sovande) gossen på en handduk och inspektera läget. Och jodå – där var det bajs! Löst sådant, som också läckt ut som lite vätska på pyjamas och en liten fläck i sängen. Saneringsdags igen…! Fick väcka gossen ordenligt och duscha av honom.

En ensam kräkning på måndagsmorgonen, sedan en helt frisk gosse med normal apit och normala blöjleveranser under måndag och tisdag, tills tisdag kväll/natt då det plötsligt kommer diarré. Känns inte som magsjuka, men kunde å andra sidan inte lämna honom till förskolan med gott samvete heller, så det blev en hemmadag till.

På B:s bestämda inrådan med hänysn till mitt mående så stängde jag av mitt alarm efter bajssaneringen, och sov fram till klockan 09. Tänkte gå upp och äta frukost hemma för att sedan gå till jobbet. Men jag orkade inte. Jag åt frukost, och sedan lade jag mig i soffan och orkade inte ta mig upp. Blev yr i huvudet av att bara lyfta på armen, och var så besegrad av matthet att jag verkligen inte orkade annat än att bara ligga där. Först efter att ha tvingat oss ut för att äta lunch på eftermiddagen (vegobuffén på favoritcaféet – mums!) blev jag någorlunda människa igen, och har lyckats ta mig till kontoret för att i vart fall kunna kryssa av ett par saker på listan med måsten. (B får fixa dagens vabbande också.)

Men den här mattheten är inte av denna världen! Det är inte bara att jag känner mig trött och seg, utan den är även rent fysisk på så sätt att hela min kropp känns som bly och jag känner mig fullkomligt svimfärdig. Men jag har ingen aning om vad den kan bero på? Visst att jag har alldeles för mycket på mitt fat just nu, att jag är gravid och att jag eventuellt har någon liten infektion i kroppen, men det känns inte som att något av det borde göra mig SÅ HÄR trött. Enda fördelen är att jag är för trött för att ens bekymra mig över allt jag borde göra.

Har vridit och vänt på det hela och inte kommit på vad problemet kan vara. Enligt min BM har jag ju haft bra blodvärde hela tiden, och mina järndepåer var så bra tidigare i graviditeten att jag borde kunna klara mig utan järntillskott graviditeten ut. Men jag har hittat ett par kartor Hemofer hemma, så jag tänkte peta i mig dem för säkerhets skull. Det kan ju knappast skada, eftersom det är ett ”snällt” järntillskott som inte orsakar biverkningar som de tyngre tillskotten gör, och sedan kan jag be BM kolla blodvärdet igen vid nästa besök den 10/11.

186b80c4-61f0-4f9b-9e98-a9d8647ecce2

Trött preggo, och söt gosse i ny fin pyjamas från Lindex.

Stoppa pressarna! (Du vet att du är småbarnsförälder)

Stoppa pressarna! (Du vet att du är småbarnsförälder)

Det har just hänt något STORT här hemma. Mitt geni till barn har just suttit på pottan för första gången.

Jag fick ett infall efter att ha tagit av kissblöjan från förskolan, när jag såg pottan stående under skötbordet. Då jag frågade H om han ville sitta på pottan, och fick en nick till svar. Jag förklarade att han fick kissa och bajsa där om han ville (och demonstrerade med några ljudeffekter).

Och medan vi läste boken ”Toto maskerad” en, två, fem gånger så hade det lilla underbarnet presterat TVÅ fina små bajskorvar OCH en liten skvätt kiss!!! (Bara den lilla rösten med bättre vetande i mitt huvud hindrade mig från att fotografera miraklet och sprida bilden till hela tjocka släkten och alla vänner.)

Jag gjorde en stor grej av det hela inför H och berömde det fina bajset och visade hela nedspolningsprocessen och vinkade hejdå till bajset.

Du vet att du är småbarnsförälder när du berömmer någons avföring och bejublar den som presterat den, och sedan vinkar hejdå till bajset som vore det en kär vän…

Kräksjukan in da house?

Kräksjukan in da house?

Nedan följer en detaljerad berättelse ur vardagen som småbarnsförälder. Kräsmagade bör sluta läsa efter nästa stycke.

Igår var det min tur att hämta på föris. H var glad att se mig, med inte vidare sugen på att gå därifrån. Han hade inte tid. Det fanns ju kritor att gnaga på, tennisbollar att låta rulla genom rören på väggen, rum att springa igenom!

Väl hemma fick han en banan och lite knäckebröd till mellis. Plötsligt när han satt där kurrade det plötsligt ljudligt till i hans mage, och kort senare höll han på att lyfta från stolen av jordens ljudligaste prutt. Han skrattade så att han kiknade, medan jag började titta efter närmaste flyktväg till badrummet och skötbordet, för det lät lite som att han gambled and lost, så att säga.

Väl uppe på skötbordet kunde jag konstatera att den ljudliga explosionen var en hagelsvärm av hela majskorn som pepprat blöjan full, och annars bara lite vätska. Jaha, majs till lunchen på föris idag, tänkte jag, och satte på en ny blöja.

Jag började montera vår nya taklampa till sovrummet, medan gossen snällt lekte med bilar på golvet bredvid (eh… nej… han kröp i cirklar runt mig och gjorde utfall mot lampan, tog kartongen och plastpåsarna som lampans delar legat i och kastade dem runt i rummet).

Det kom ett antal ljudliga pruttar från gossebarnet, och en lukt av ruttnande vass och dy började sprida sig i rummet. När gossen reste sig hängde blöjan ner till knäna. En snabb utryckning till badrummet igen, och en hel lerpöl hade infunnit sig i blöjan denna gång.

Sedan förflöt resten av eftermiddagskvällen som vanligt, det vill säga barnet var trött och grinigt och ville mest sitta i en fåtölj och titta på diverse animerade barnsånger på YouTube. Så länge mamman tittade med honom, förstås. De största hitsen just nu, enligt H, är ”Huvud, axlar, knä och tå” och ”Klappa händerna när du är riktigt glad” med en halvtaskigt animerad björn som sjunger med mycket monoton stämma. Ja ja, så länge han är nöjd så….

Vi åt middag när B kom hem, och gossen nattades efter att vi äntligen fått upp taklampan i sovrummet. Sedan var allt fridfullt under kvällen. (Som det – törs jag säga detta högt? – faktiskt varit sedan vi kom hem från Trysil – inte ett uppvak från nattning och fram till 6-7 på morgonen. Igår morse smög jag för första gången upp på morgonen helt utan att ha ammat sedan morgonen innan.) Vi gick och lade oss kring midnatt, fipplade lite på varsin telefon eftersom den lilla varelsen mellan oss i sängen förhindrar varje form av kramar, samtal eller annat efter sängdags.

En stund efter att jag släckt lampan började H gnussa runt i sömnen. Jag låg med ryggen mot honom, och han gosade in sig mot min rygg och fick fatt i en slinga av mitt hår som han låg och gnuggade mellan fingrarna. Plötsligt får han en konstig torrhosta, som övergår i ett mer gurglande ljud. Jag inser: han kräks! I sängen, förmodligen över min rygg och mitt hår. Jag ropar till B: ”Nu kräks han!”. B får panik för att barnet tydligen rullat över på rygg mitt i kräkandet, och jag flyger upp ur sängen, trots att jag är övertygad om att jag har kräks över hela ryggen. Det hade jag inte. Men gossen hade rullat hela ansiktet i det, och både hans och min kudde och lakanet är fulla med stinkspyor, komplett med hela bitar från förskolelunchens svarta oliver. Med mera.

B får ta upp och duscha av barnet, medan jag byter lakan och startar tvättmaskinen. H är knappt vaken och väldigt förvirrad över vad som hänt, och somnar snabbt om (efter krav på ”duhduh” så klart, men det får han ju fortfarande när han verkligen vill). Sedan är natten åter lugn, och ingen vaknar när jag smyger iväg till jobbet vid halv åtta. Jag låg kvar en extra timme för att känna efter så att jag inte hade några konstiga känningar som kunde tyda på magsjuka. Men jag mådde bra, och gör det alltjämt. Lillgrisen mår också bra och är pigg och glad som vanligt, enligt rapporterna hemifrån från i förmiddags.

Så, vinterkräksjuka, eller bara något han ätit? Högst oklart. Mina erfarenheter av vinterkräkan har varit mycket… mer… om en säger så. En lösbajs och en kräk och sedan fridens liljor känns lite väl lindrigt. Jaja, B är hemma med barnet idag, så får vi se vad som händer. Förmodligen håller vi honom hemma imorgon också, bara för att vara på den säkra sidan. Men en kanske inte måste vänta 48 timmar för EN enda spya?

Det var för övrigt allra första gången som H kräktes ”på riktigt” efter att han slutade vara ett kräkbarn där vid 8-9 månader. Obehagligt, men bara att vänja sig vid, I guess…

Fortfarande på väg…

Fortfarande på väg…

Det är något med oss och bilresor till och från skidorter. Alltid är det antingen dåligt väder, eller så är det köer eller segt att komma fram av andra orsaker. Precis som vid vår tripp till de österrikiska alperna förra året är vi nu på väg i mörker och regn, med halka och dålig sikt. Att vi dessutom var ett par timmar sena iväg i förmiddags gjorde inte saken bättre.

Vi plöjer oss långsamt igenom ett blött Värmland, där vattnet ligger i blanka floder över vägbanan. Med löfte från yr.no om att regnet skall bli till snö när vi kommer upp i de norska fjällen. Där är det dock varning för snö och stark vind och lokalt svåra körförhållanden.

Gårdagskvällen spenderades hemma hos vänner, tillika resesällskapet. De har nyss köpt ett enormt och nedgånget gammalt hus, så det var spännande att gå husesyn bland alla rum och femtioelva kakelugnar. Det är verkligen ett livsprojekt de har åtagit sig, men väldigt häftigt! H stojade runt med deras treåring E fram till alldeles för sent på kvällen. E var på treåringars vis mycket territoriell med sina leksaker. ”Den är min! H får inte leka med den! Jag hade den först! Den ville jag ha!” Men det gick rätt bra ändå, och bitvis verkade de ha väldigt kul ihop.

Dagen idag har hittills mest spenderats i bilen. Efter frukost satte vi av mot Norge, men har haft en lång paus i Bergvik för proviantering och lunch. H fick åka EasyHug genom det stora köpcentret, vilket gick riktigt bra. Den första stunden kändes det lite påfrestande för ryggen att bära honom på magen, men det släppte och sedan var det inga problem. Utöver att han blev lite uttråkad ibland och försökte krångla sig ur, och helst drog ur båda armarna ur sjalen, vilket gjorde det tyngre för mig eftersom han då lutade bort från mig. Då fick jag dansa runt lite med honom så det blev lite kul att åka sjal. Jag har fått släppa en del hämningar sedan jag blev mamma. Dansa omkring inne på Ica sjungandes en nonsens-ramsa? Jag äger det!

image

H sov i princip hela vägen fram till Bergvik, och somnade (efter lite mellanmål) i bilen en stund efter att vi åkte därifrån. Nyss var han halvvaken och hade lite ljud för sig, men somnade om. Det står dock helt klart varför han vaknade till, för nu är hela bilen full av tydlig bajsodör. Och den blöjan lär ju inte kunna bytas förrän vi är framme, om 7-8 mil på förskräckligt väglag… Jaja, han sover gott vidare och våra näsor lär väl trubbas av så småningom!

Morgonmys, fördröjt.

Morgonmys, fördröjt.

H är rätt jobbig på nätterna för närvarande; han gråter och gnäller mycket, ska ligga och byta tutte helt hysteriskt och ha nappen mellan varven. Ibland kommer han till ro när man håller om honom, ibland blir han hysterisk och vill bara ligga på tvärsen mellan oss, utan täcke och med fritt utrymme runt omkring.

image

Mamman får ligga ute på kanten, och måste vara vänd in mot H, annars vaknar han genast, gråter och rycker henne i håret. Hårt, så att håret bryts och lossnar, med ljudet av små iskristaller som krossas.

På yttersidan får han inte ligga längre, efter att han trillade ur sängen för någon vecka sedan. Sin egen säng sover han bara i fram till småtimmarna.

Mamman drömmer om ett eget sovrum och vill helst inte alls sova med H just nu.

När det blir dags för frukost är jag så desperat och trött att jag ler triumferande när jag ser en gårdagsslatt i kaffekannan, och resolut skjutsar in den i micron.

IMG_3059

Barnet, som av någon anledning inte bajsat på ett drygt dygn, får en gröt dopad med nästan ett helt rivet päron och en rejäl skvätt rapsolja.

IMG_3060

 

Och H är glad. Har han månne redan räknat ut att han kan hålla inne större delen av bajset tills föräldrarna sitter på caféet vid torget och avnjuter sin frukost, sent omsider?

image

Tur att BVC ligger bredvid, så vi kunde ta hand om bajskatastrofen där.

H:s åttonde månad

H:s åttonde månad

Nu är vi redan några dagar in på H:s nionde månad utanför magen. Hög tid för en sammanfattning av den åttonde månaden.

H vägde in på strax under nio kilo och var sjuttio centimeter lång på sexmånaderskontrollen en vecka innan han skulle fylla sju månader. Sedan dess har vi inte varit på BVC, så innan åttamånaderskontrollen imorgon vet vi inte hur hans längd- och viktutveckling var under den åttonde månaden. Jag tror att han väger 9,7 kilo och är 72 cm lång. B gissar på 9,94 kg och 72,5 cm. Imorgon vet vi.

Att H har växt är inget vi betvivlar; han känns stadigare för var dag som går, och växer ur kläder på löpande band. Nu är nästan alla 62:or undanplockade, utöver ett par bodys från P.o.P som är stora i storleken. Samma sak med storlek 68; bara ett fåtal plagg som fortfarande går på. Mest används storlek 74, men vissa plagg även i 74 börjar kännas små. Blöjstorleken är fortfarande 4, och vi har bara använt Liberos blöjor på sistone.

H inledde sin åttonde månad lite oroligt, med dålig sömn främst på dagarna, och oroliga nätter med många uppvak samt halvtaskig aptit. Vi var iväg på en veckas resa till alperna strax efter sjumånadersdagen, och H visade sig vara en riktig bilsovare som sov sig igenom hela dagars bilåkande. Under resans gång var det en del problem med att få honom att sova middag, och han vägrade sova igenom våra middagar hur vi än försökte.

Två små tänder gjorde entre i H:s underkäke under resan, och de kan eventuellt ha varit skyldiga till oroligheten. Vid månadens slut har de kommit upp rätt bra, och vi jobbar på att få in tandborstningsrutiner.

Håret blir allt tjockare och längre., Jag fick klippa av den långa luggen för första gången, så snart är allt det mörka ursprungshåret borta, till förmån för det nya blondguldiga.

Sedan mitten på månaden har H varit enormt problemfri på alla sätt, med undantag för några oroliga nätter; sover bra, äter bra, är glad och snäll nästan hela tiden. Vi har varit och brunchat inne i stan helt utan bekymmer, och haft folk över på middag helt utan bekymmer. Det har flutit på himla bra, helt enkelt.

IMG_2574
En glad liten skit.

 

H är fortsatt matglad, och hans normaldagsmeny under den åttonde månaden var följande:

  • Frukost, ca kl. 8-10: en portion gröt gjord på 1 msk vardera av hirsflingor, boveteflingor och mannagryn samt drygt 1,5 dl vatten. Blandas ut vid servering med ca 1 tsk mortlade pumpakärnor, nyponskal, gojipulver, en klick smör och 1/2 rivet päron eller en rejäl sked katrinplommon-/päronpuré.
  • Lunch ca 12-14: en burk Hipp barnmat från 8 månader, ev. 1/3-1/2 burk dessert.
  • Ev. mellanmål om lunchen är tidig och middagen sen: en klämmispåse med smoothie eller fruktris eller en burk fruktpuré.
  • Middag: en burk Hipp barnmat från 8 månader, ev. 1/3 – 1/2 burk dessert.

Utöver hans måltider så insisterar han på att få smaka på allt vi äter. Flaskmatningen är i princip helt utfasad, under den åttonde månaden har han fått flaska max ett par gånger i veckan, om B har varit själv och känt att det behövs något extra vid sövning. Mot slutet av månaden har det gått nästan ett par veckor sedan förra flaskan.

Ammat har han gjort vid sovdags på kvällen ca 19-20.30 samt under tidig morgon ca 4-6, samt om jag var hemma efter frukost för insomning, samt ev. någon gång under eftermiddagen om jag var hemma. Generellt så har amningen mer förvandlats till mys före sömnen samt ett litet mellanmål före frukost. Och det känns helt ok för både mig och honom. Vi får se hur länge han är intresserad av att fortsätta.

IMG_2592
Kanske snart slut med det här?

 

Även när han ska somna så slutar han ungefär hälften av gångerna amma innan han somnar, gnäller och blir nöjd med napp istället. Det är också viktigt att Apis och snuttefilten finns i närheten. När han ammas till sömns brukar jag se till att han har snuttefilten i handen, för då viftar han med den istället för att dra i mitt hår och klösa mig i ansiktet. Han bits i vart fall inte på tutten ännu.

Sover gör han från 19-20.30 fram till 7-8, med ett kort avbrott för amning kring 4-6. Sedan sover han middag från ca 10.30 och allt från en halvtimme till två timmar därefter. Ibland sover han middag en stund på eftermiddagen också, men tiden kan då variera mellan kl. 14 och kl. 17.

IMG_2538
Har vuxit ur sin minisäng, det är hög tid för spjälsäng nu!

 

Mot slutet av den åttonde månaden har han nästan helt slutat kräkas. Magen fungerar överlag bra, även om bajset är lite väl hårt ibland. Men ut kommer det i vart fall varje dag, oftast 2-3 gånger, och ibland ännu fler gånger.

Han är glad och pratsam, även om vokabulären fortfarande mest består av däh-däh-däh och pfft, samt några halvt viskande täh-täh-täh, kryddade av plötsliga aptjut. Han skrattar mycket, och gråter stort så fort något inte är riktigt som han vill ha det (t.ex. när mamman äter smörgås och inte delar med sig tillräckligt snabbt).

Fysiskt har han blivit mycket starkare, stabilare och rörligare. Han sitter obehindrat långa stunder, men kan inte sätta sig upp själv. Om man lägger honom på rygg vänder han sig över till mage inom loppet av ett par sekunder. Han tar sig runt lite i rummet genom att hasa sig baklänges samt genom att snurra och rulla.

IMG_2632
Hur hamnade han där egentligen?

 

 

Han tar en leksak i vardera handen och slår dem mot varandra, och bankar leksaker i bordet/golvet. Han försöker ofta stoppa nappen i våra munnar.

Flest leksaker vinner!
Flest leksaker vinner!

Kvällen innan åttamånadersdagen lärde han sig plötsligt också att ta sig framåt; kanske inte riktigt krypandes, men helt klart med inslag av krypande även om han delvis ålade/drog sig framåt också.

 

Obergurgl, dag 4

Obergurgl, dag 4

Ja, det var mest same procedure as yesterday här. Same procedure as every day…

Enda skillnaden var att B inte åkte skidor idag, så han var kvar på rummet med oss och saboterade lillens förmiddagssömn, så jag inte fick någon egentid alls idag att slappa för mig själv eller jobba. Det var inte så att vi spenderade mer tid ihop heller, utöver att han var med på den dagliga promenaden längs huvudgatan och tillbaka.

Lilleman är hård i magen igen och har varit grinig av och till, och till och med gråtit helt otröstligt vid ett par tillfällen. Jag tror att det är magknip, men det kan förstås vara tänderna också, eller rent av ont i öronen, för han gnuggar händerna mot sidorna av huvudet när han är ledsen. Men efter en kort stund är han sitt vanliga soliga jag igen. Vi kollade det närliggande SPAR,  men hittade ingen katrinplommonpurè eller liknande.

Jag avvek vid slutet av middagen, som var tyrolsk buffé idag, ( Herregud, vad mycket mat!) för att natta lilleman, och passa på att komma till sängs tidigt själv. Vi fick upp en barnsäng när vi checkade in, men hittills har vi stoppat ner mjukliften i den för H att sova i. Nu när vi varit här några dagar tänkte jag prova att låta honom sova direkt i sängen, eftersom han börjar bli väl lång för mjukliften. Han vaknade till lite efter att jag lade ner honom, men låg bara tyst och fingrade på sängkanten, och verkar nu ha somnat om. Vi får se hur han sover i natt, med lite mer space att röra sig på.

Blöjhink beställd… Och inte en dag för tidigt!

Blöjhink beställd… Och inte en dag för tidigt!

Jag beställde en orange blöjhink från Ubbi igår.

Det blev en beställning från Jollyroom, med några reaplagg från Petit bateau och en höftväska (också på rea) att fästa på Ergoselen som extra bonus. Jag tänker att både Stowaway-selen och höftväskan ryms i varukorgen på vår Babyzen Yoyo, varvid man kan ta upp barnet i selen, koppla på väskan (innehållande det mest nödvändiga) och fälla ihop vagnen vid behov när man är ute och reser.

Nu väntar vi otåligt på blöjhinken. Mitt kok av katrinplommonpuré verkar minst sagt ha givit effekt; idag har H fyllt blöjan fyra gånger, och vi undrar hur så mycket bajs fått plats i en så liten pojke. Han är i vart fall inte förstoppad längre, men badrummet luktar inte hallontårta, direkt.

H håller för fullt på att försöka klura ut hur man gör för att förflytta sig framåt. Han gör ansatser till att köra ner tårna i golvet för att krypa, men inte mer än så. Han har istället försökt lägga sig på rygg och skjuta sig baklänges genom att gå upp i brygga och liksom hoppa bakåt med kroppen. Ser inte helt begåvat ut, kan man väl konstatera.

Jag kokade ihop en klassisk kalops till söndagsmiddag, och passade på att ta lite kött, potatis och morot som jag kokade till H med lagerblad, nejlika och kryddpeppar och sedan mixade. Det gick hem, men han tyckte nog ännu bättre om att smaka på den färdiga kalopsen sedan, när jag och B skulle äta.

Veckans bajsinlägg

Veckans bajsinlägg

När H nu börjat äta mycket fast föda har han också blivit väldigt fast i magen. Lite för fast, tycker vi.

Han bajsar regelbundet, en eller två gånger om dagen, men det kläms mycket, och det som kommer ut är ibland ett fast brunt klet, ibland riktiga ”korvar”. Något som blivit vanligt är att han bajsar, vi går upp för att byta och hittar en liten, hård korv i blöjan. Efter att vi torkat rumpan med en wipe och håller hans ben upp i luften pluppar det plötsligt ut en korv eller två till.

Han får päron och rapsolja varje dag, men kanske behövs ytterligare smörjmedel? Jag håller nu på att koka ihop en päron- och katrinplommonpuré som jag hittat recept på här.

Hoppas den löser problemet. He he, no pun intended…