Alicante – Tisdagen

Alicante – Tisdagen

Vår andra dag i Alicante började som alla dagar med en frukost på förmiddagen, vid 10-11-ish. L hade såklart varit vaken sedan 7-8-tiden, men fick börja dagarna med en grötklämmis i lägenheten. Sedan tog det sin tid innan alla var duschade och påklädda. Värmen gjorde att en helst duschade svalt både en och tre gånger per dag: på morgonen efter en svettig natt, på dagen efter eventuellt bad samt på kvällen innan läggdags.

Sedan tog vi oss ner till stranden, som sympatiskt nog ligger typ mitt i stan i Alicante. Den är också fritt tillgänglig för alla, men med möjlighet att hyra solsängar och -stolar samt parasoll också (om en var ute i god tid, vill säga). Även senare på dagen brukade det finnas enkla ”vanliga” plaststolar kvar att hyra, vilket kan vara skönt om en inte vill ligga och pressa i solen. Vårt resesällskap hade köpt ett par enkla, kompakta strandparasoll som vi smällde upp, och jag satt mest under dessa med L. Jag struntade även i att smörja in mig med solskyddskräm just för att jag bara skulle sitta under parasollet, och kanske bara ta ett kort bad. Bad, bad move…

H badade ett par omgångar, men var sedan nöjd och var sur över att sanden var för varm att gå i. Trots att vi både till mig och honom fallit till föga och köpt Crocs a.k.a. ”Foppa-tofflor”, som släpper in mindre het sand än flipflops men ändå är helt i plast och avspolbara.

Jag tog en liten tur i vattnet med L, som mest tyckte att det var läskigt och började gråta. Hemma både duschar och badar hon utan knot, men det känns förstås tryggare än ett stort okänt hav. Hon var dock mycket förtjust i den lena sanden, och undersökte den som 7-månadersbebisar undersöker det mesta – med munnen.

(Jo, det är den oomtyckta baddräkten från Småfolk hon har på sig. Nu hade vi den ju ändå, även om jag tycker det är vansinnigt att behöva dölja ”brösten” på en bebis. Och visst är den gullig, men jag är ändå principiellt EMOT.)

Sedan var barnen trötta och alla hungriga, så vi åt lunch på strandrestaurangen. Inget att skriva hem om, men ändå helt okej. Barnen sov en stund först, men H vaknade i alla fall till för att äta lite spaghetti med köttfärssås till slut.

Såhär rullade L oftast under de varma dagarna – iklädd endast blöja, med en supertunn vävd bomullsfilt och ett solparasoll som tillbehör till Babyzen Yoyo 0+.

Mot kvällen hittade vi ut till det lilla minitivolit som jag hade ett svagt minne av sedan förra gången vi var i Alicante, och hade sett från taxin på väg in från flygplatsen. Detta eftersom H:s första semesterminnen är från bilresan i höstas, där höjdpunkten var alla små bilar och annat som fanns på strandpromenaden i Lido di Camaiore, ni vet sådana som en stoppar i ett mynt i och så gungar/snurrar/ låter den en stund, som en minikarusell. Så för H är semester att åka dessa minikaruseller, och han har velat ha varenda mynt han sett sedan dess för att ”åka racerbil på ‘mestern”.

Han var liiite för trött för att riktigt uppskatta sina efterlängtade åk på kvällen, men var rätt nöjd ändå. Stället har öppet 18-02 – det är så varmt på dagarna att det inte skulle gå att sitta på många av attraktionerna, och det är MASSOR av barn ute på gatorna fram till långt efter midnatt. Men de har nog sovit siesta mer än den lilla stund det gick att då H att sova. Ett stenkast från El Mundo de los Niños ligger en trevlig bar, som delvis ligger på en brygga som hänger ut över kajkanten. Där fick vi ostron och cava. Far och son var så välmatchande. När jag köper barnkläder blir det idel färgglatt och mönstrat, när B köper kläder till H är det helt klart en Mini-Me som eftersträvas 😀

På kvällen åt vi middag på restaurangen som låg i gränden där vi bodde, en helt okej skaldjurspaella. L sov redan från början i sin vagn, och H somnade i sin vagn också efter att han ätit.

Kvällen avslutades såklart med drinkar i den lilla parken ett stenkast bort.

 

SparaSpara

SparaSpara

Alicante – Måndagen

Alicante – Måndagen

Efter att vi väl kommit på plats i lägenheten som våra nästangrannar hyrt förlöpte semestern faktiskt ganska väl.

Lite svettigt, dels med hänsyn till temperaturer kring 30 grader dag som natt, dels med hänsyn till att det är jobbigare att hålla rätt på två barn på ovan plats. Att vi hade två andra vuxna plus tre äldre barn mellan 12 och 15 år i närheten gjorde det hela klart drägligt ändå. Det fanns alltid någon som gladeligen tog sig an våra småttingar vid behov.

Det enda rummet i lägenheten som var luftkonditionerat var vardagsrummet, och min värmekänsliga man sökte sin tillflykt dit med H om nätterna, där de sov på madrasser på golvet. Jag är känsligare för AC-luft än värme (får ont i halsen efter en halvtimme i AC), och sov med lillan i ett litet sovrum i andra änden av lägenheten. Det var varmt, och ännu varmare med en liten bebiskropp tätt intill. Sängen var smal, och jag sov på sidan ute på ytterkanten så att L kunde husera in mot väggen. Så det var varmt, trångt och rätt obekvämt eftersom sängen också var ungefär lika mjuk som ett parkettgolv. Men det gick, och sömnbristen märkte jag knappt av under hela resan.

Den första dagen på plats gick mest ut på att ströva runt och (åter)se Alicante. Men denna gång med två småttingar i släptåg. Våra två Babyzen Yoyo+ var verkligen perfekta att kryssa runt i staden med, eftersom det är slät gatsten nästan överallt gled de fram hur smidigt som helst.

Vi besökte matmarknaden och smakade på Iberico Bellota-skinka. Den är verkligen den godaste skinkan i världen enligt mig, framför allt när den är lite extra lagrad, ett par-tre år eller så.

Vi hittade en gågata som jag inte ens minns från förra gången, men som verkligen stod ut nu när vi reser med barn – hela gatan var nämligen utsmyckad med stora flugsvampar med larver, sniglar och skalbaggar och annat på, vissa var som små svamphus med dörröppningar att gå in genom och fönster att kika ut ifrån. Ett par rutschkanor på samma tema fanns också längs gatan. Det gällde dock att vara där då dessa var skuggade, och hade varit det ett tag, annars var de på tok för varma att åka på.

  

Vi kom vidare till det ena El Corte Inglés-varuhuset, där vi vuxna avnjöt champagne och ostron, chark- och ostbricka, oliver och mandlar. H åt också glatt av allt utom ostronen och champagnen. Vi tittade runt på den fantastiska delikatessavdelningen, där vi bland annat såg det här jättefina godiset.

Efter att ha läst innehållsförteckningen med varning för färgämnen som kan orsaka hyperaktivitet hos barn fick jag dock göra min lillkille besviken och säga nej till inköp. Men vackert var det. Så var även den här displayen som innehöll havssalt med olika smaksättningar.

Inget inköp därheller dock, för vi använder aldrig smaksatt salt, det blir oftast bäst att salta efter tycke och sedan smaksätta med kryddor separat.

Tvärs över gatan fanns en lekpark där vi stannade och lät H leka en stund.

Sedan hände det inte så mycket med den dagen, utöver en lång tapasmiddag på strandpromenaden. Ett riktigt bra ställe, som kan rekommenderas – La Terazza del Gourmet. Vi tog en färdig tapasmeny, och allt var riktigt gott. Det kan verkligen variera i kvalitet just längs strandpromenaden, från supergott till värsta sortens turistfällor med urusel mat.

Vårt sällskap, som redan hunnit göra Alicante i tio dagar när vi kom, var trötta efter middagen, medan vår familj gick och stängde baren nere vid hamnen. Barnen sov i sina Babyzen Yoyo+, vi föräldrar fick oss en nattfösare (och pappan en cigarr på middagen) medan vi svalkades i vart fall lite av havsbrisen.

Ja, det var den dagen. Barnen var inte mer svårhanterliga än vanligt och klarade värmen väl. Vi fixade en termos med kokt flaskvatten att ha med till L:s ersättning innan vi lämnade lägenheten för dagen, lät henne äta hur många fruktklämmisar hon ville för vätskans skull (3-4 per dag minst) och såg till att H drack vatten med jämna mellanrum (typ varje gång vi vuxna stannade för en öl eller ett glas cava). Det var aldrig några problem med att be restaurangpersonal värma barnmatsburkar heller. Det fanns ”barnmat” i form av hamburgare, kycklingnuggets, pasta bolognese och liknande på i princip alla matställen, vilket ju är bra när en reser med en rätt picky liten trotsunge.

Alicante. Nedresan, eller En man som heter Per-Åke åker flygplan.

Alicante. Nedresan, eller En man som heter Per-Åke åker flygplan.

För en dryg vecka sedan var vi äntligen på väg mot vår första riktiga utlandssemester som tvåbarnsfamilj.

Vår vana trogen hade vi varit ute i sista stund, och spenderat hela natten till söndagen med att packa väskor. Stupat i säng efter 04, och sedan släpat oss upp vid 08 för att slutföra packning, förbereda hemmet för några dagars katt- och blomvakt i form av morfar och slutligen se till att allas magar fylldes med frukost innan avfärd.

Barnvagnarna, tog ungefär samma plats som EN resväska.

 

Stressade och inte särskilt utsövda satt vi till slut i bilen någon timme efter tänkt avfärd. (Mamman dessutom med en nyanländ och oväntad månatlig besökare som funnit det lämpligt att dyka upp fem minuter innan vi lämnade huset. Murphys lag och allt det där…)

Vi skulle ju vara helt färdigpackade i god tid i lördags och avnjuta en mysig frukost innan, med god marginal och siktet inställt på en lång och lugn vistelse i SAS-loungen innan vi strosade mot gaten. Jo men tjena…

Väntar på transferbuss från Linds krog
I hissen till terminalen

 

Vi dumpade bilen på Linds krog, kom iväg med en transferbuss och äntrade terminal 5. Vid gott mod ändå. Ännu fanns lite tid för loungehäng när vi ställde oss i kön till incheckningen. Noterade belåtet att vi hade Babyzen Yoyo nummer tre och fyra bara i den korta kön som var. Men. Precis innan vår tur byttes personalen vid bagagedisken.  Och en sur farbror tyckte att barnvagnar måste vi allt checka in. Vi förklarade att de minsann viktes ihop till handbagage, och att två likadana vagnar just seglat förbi. Men nejdå.

På terminal 5
Väntar på incheckning

 

Under en inte oansenlig mängd muttrade svordomar fick jag plocka ur H ur hans vagn och demonstrationsvika den. Vissa ehm… hormonella omständigheter, och att jag som förstagångsflygande förälder var fullkomligt panikslagen att behöva släppa ut vildbasaren mitt i terminalbyggnaden, gjorde att jag var något argare och mycket svettigare än vanligt. Vek ihop vagnen, pekade på L:s, sade att den blev likadan, och att vi då hade ett handbagage per resenär med sittplats plus en skötväska till bebis. Fick vänta på att farbrorn, som verkade ny i tjänst, hämtade en kollega. Som genast vinkade oss vidare med vagnar och allt. Nemas problemas.

Snabbt vidare till specialbagage för att lämna av babyskyddet, vilket gick smidigt. Sedan dags för säkerhetskontrollen. Mindre smidigt. En enda röra av barn som måste tas ur vagnar, elektronik och barnmat att förevisa separat, vagnar att fälla ihop och lägga på bandet, och sedan på något sätt försöka återmontera oss på andra sidan.

Till slut kom vi ändå till loungen. Där hade vi femton gloriösa minuter av lugn och ro. Eller inte. På femton minuter skulle vi försöka få i lilla barnet en burk barnmat, stora barnet något i magen (det blev chips, salta pinnar och morotsstavar) och även något för att stilla hungern på oss vuxna. Ett glas öl och ett glas rödvin som hälldes i mamman för att lugna nerver som var lite all over the place. Sedan en språngmarsch mot gaten, där vi efter ihopfällning av vagnar kom på sist av alla.

Vi hade även fått tre helt utspridda säten, så kabinpersonalen (helt underbara människor!) fick stuva om lite så att vi i alla fall fick två platser på varsin sida av mittgången till far och son, och ett säte på raden bakom till mor och bebis. Puh!

Väl på plats visade det sig att jag var tvungen att knöla ut bebis ur sele för att ha henne framåtvänd i det särskilda bebisbältet under starten. Det kändes hundra gånger osäkrare än att ha henne i selen, för bältets ögla i mitt bälte var lång, och hon hamnade långt fram om jag inte höll henne fast nära mig.

Och det var här han gjorde entré. En man som hette Per-Åke. Eller möjligen bara Åke. Eller Gunnar. Han satt längst in på vår rad, med hans östeuropeiska fru mellan oss. På bred västkustdialekt började han bräka när kabinpersonalen instruerade mig om bebisbältet. ”Men de beräääknade G-kraafterna..? Barnet klaaarar ju inte det. Barnet dööör ju! Krooossad av sin mamma!”

Och där satt jag. Stressad, svettig, hormonell och aningens livrädd över att för första gången flyga med mina små barn. ”Tack, det var ju precis vad jag behövde höra just nu!” sade jag aningens ampert. Han fortsatte mumla medan frun, vi kan kalla henne Svetlana, försökte tysta honom. En gissning är att det är något hon fått göra ofta.

Vi satt sedan fast i fyrtio minuter på grund av något. Kanske hade vi missat vår slot medan personalen försökte hitta säten åt vår familj. Inte många var villiga att flytta på sig för att en nästan treåring skulle få sitta nära en förälder. Till slut började i alla fall starten.

När planet fick upp hastigheten på marken hände något sällsamt. Båda barnen tvärsomnade, och sov sig igenom hela starten. De vaknade först när bälteslamporna släcktes, och det blev liv och rörelse på planet. Det är bökigt att flyga med en bebis i knät. Nästan omöjligt att äta, framför allt eftersom SAS tydligen börjat servera maten ur helt omöjliga små kuber. Men det gick, och L somnade faktiskt om efter kaffet, så att mamman fick en nervlugnande GT i lugn och ro någonstans på mitten av flygturen.

Lillan sover på planet, i Ergobaby Stowaway

 

Svetlana var hjälpsam och räckte mig saker jag behövde ibland, och höll i saker jag inte behövde ibland. Hon småpratade lite om sina (numera vuxna) barn. Jag tror inte att de barnen var Per-Åkes. Han kan omöjligen någonsin ha varit förälder.

Det fanns andra barn på planet, och Per-Åke blev kränkt över ettåringen i sätet bakom hans, som ibland sparkade in sina små nakna barnfötter i hans stolsrygg. Per-Åke satt och grumsade över detta och berättade för Svetlana hur irriterad han var. Vid något tillfälle vände han sig om och spände ögonen i toddlern och sade skarpt åt henne att sluta sparka på stolen. Barnafadern med den lilla i knät ursäktade sig och försökte hålla fast den ormande ungen. Per-Åke fortsatte muttra. ”Hur kaaan detta ens vara tillåååtet?”

När vi närmade oss inflygning började han återigen högt prata, inte direkt till mig gudbevars, utan bara rakt ut i luften, om hur L skulle dö. Bara för att hon skulle åka gratis. Det var många små barn på planet, och Per-Åke var tydligen ytterligt bekymrad över deras välmående. Inte alls för att han blev störd på sin flight… Ändå var både våra barn och andras ungar på det stora hela väldigt lugna under hela resan.

När vi tog mark såg han hur L åkte framåt i min famn och nästan slog i stolsryggen framför. Per-Åke började återigen prata om hennes snara död av G-krafterna. Jag avhöll mig från att säga att det finns en anledning till att ”vinna på lotto” och ”överleva en flygkrasch” brukar vara synonyma liknelser för något mycket osannolikt, och att vi alla var mer eller mindre rökta om något skulle hända.

”Vi ska aaaldrig flyga med SAS igen”, sade Per-Åke till Svetlana. ”Det här skulle de aaaldrig tillåta på British Aaaairways”.

”Så har vi åkt med Föräääldrakooperativet Snooorkråkan.” fortsatte han. ”Uuundrar vilka sjukdomar vi fått nuuu.”

”Vi har flugit med Liiidl Aaaair.” sade han. (Vi hade inte den känslan efter att ha pröjsat 17 papp för flygresan, L gratis eller ej.) Och när folk började resa sig från stolarna och trängas i gången på det där vansinniga viset som folk alltid gör, med brådska att komma ur planet för att stå och vänta på bagaget, började han muttra. ”Ska hon bara stååå dääär?” tydligt åsyftande mig. Efter ytterligare muttranden började han nöta om att de minsann hade folk som väntade på dem, och att biluthyrningen snart stängde. Han talade fortfarande inte direkt till mig, men Svetlana frågade försynt om jag inte kunde ställa mig på raden tvärs över gången och släppa ut dem. Jag svarade att det skulle jag gärna, men ingen släppte ut mig med L i famnen, och hennes lilla bebishuvud är ingen bra murbräcka. Per-Åke började nu mer desperat hojta i min riktning att de minsann hade folk som väntade.

”Du hinner nog.” sade jag överseende. ”Alla har nog folk som väntar.” Per-Åke fortsatte muttra, men fick till slut komma av efter att jag lyckats tränga mig igenom en lucka i folk- och väskströmmen. Per-Åke muttrandes om att han äntligen skulle slippa alla barnen. Troligen skulle han vidare till Torrevieja. Jag kunde inte avhålla mig från att säga till L att vi skulle stå kvar och släppa förbi alla bittra farbröder.

Vi kom av planet och fällde upp vagnarna och placerade barnen i dem. Äntligen! Bagagehanteringen tog evigheter, och sedan kunde vi till slut gå mot specialbagage för att hämta babyskyddet. För att märka att en av adaptrarna för att fästa det på Yoyon måste ha blivit kvar på planet i den Per-Åke-relaterade stressen att lämna sätet. I all hast hade adaptrarna nämligen lagts i ett ytterfack på skötväskan när vi steg ombord på planet. Skötväskan hade jag haft på golvet framför mig under flygningen.

B var nära ett nervsammanbrott. Jag sprang kors och tvärs över den på kvällen relativt nedstängda flygplatsen. Från disk till disk, viftandes med den kvarvarande adaptern. Till slut fick jag fatt på en kvinna som jobbade på bagagehanteringen, och efter en walkietalkie-konversation fick hon bekräftat att vår adapter hittats på planet. Puh! Jag fick hämta den borta vid gaten, och vi kunde fortsätta ut mot taxistationen.

Mycket smidigt fick vi in L i babyskyddet, H på en lånad bälteskudde som verkar finnas i de flesta taxibilar, och alla väskor och två små vagnar i den lilla bilen. En kort taxiresa senare kunde vi kliva ut i den varma kvällen vid vår favoritpark (från en tidigare resa) i Alicante. Vårt väntande sällskap började flockas runt bilen, och det skulle kramas och bollas runt barn medan bagaget stuvades ur bilen. Som sedan åkte iväg. Med vår skötväska kvar. L:s nappflaska och hela burken specialersättning, borta!

Inget kvitto hade vi tagit, och ingen mindes något utöver taxins färg och bilmodell. Samma som alla andra taxibilar i hela Alicante. Och vi hade blivit avsläppta på gatan utan att chauffören visste vad vi hette eller var vi skulle bo!

B började frenetiskt fråga runt bland andra taxibilar. L var hungrig. Jag gick till en liten supermarket och lyckades hitta en pipmugg, en flaska stilla vatten och en burk fruktpuré, för att få i henne lite näring och vätska. Satte oss med sällskapet i baren i parken och klunkade lite cava. Kände oss lite vilsna utan vår nogsamt packade skötväska. Den mest älskade gamla Bugaboo-väskan av modell som inte längre säljs, som jag köpt på Tradera.

H fick tag på någon på taxistationen, som hänvisade till den särskilda taxistationen för flygplatsbilarna. Någon där bad honom ringa upp om en stund. Och när han gjorde det fick han veta att de lokaliserat rätt chaufför. Och vår väska! En halvtimme senare fick vi kvittera ut väskan för kostnaden av ytterligare en taxifärd från flyplatsen till stan. Men det var det så värt.

Och sedan kunde vi sätta oss på en uteservering för att äta vår första middag på semestern!

Glad L är äntligen framme i Alicante!

 

Vid liv och med allt vårt gepäck inräknat, och med förståndet i behåll. Tack vare all hjälpsam personal på flyg, flygplats och taxibolag. Så den gick ändå bra till slut, vår första flygresa med barn.

Första titten på myggnätet till Babyzen Yoyo+ 0+

Första titten på myggnätet till Babyzen Yoyo+ 0+

Igår packade jag upp tillbehören från Babyzen som kom i paketet från Babyland häromkvällen. (Lillasysters nya matstol med tillbehör är fortarande ouppackad due to ostädat kök…)

Det jag ville komplettera våran Yoyo-duo med inför kommande Spanien-resa var myggnät och mugghållare till båda vagnarna, samt ett soloparasoll till L:s vagn (påminn mig inte om att jag redan köpt ett parasoll som oanvänt skickades med på köpet när jag sålde min första Yoyo). 

Myggnät eftersom jag tänker mig att barnen kommer att sova i vagnarna på kvällarna medan vi befolkar uteserveringar. Jag vet inte hur det är med insekter i Alicante egentligen, men myggnät känns som bra avskärmning för sovande barn alldeles oavsett. Mugghållare för att kunna ha med sig dryck lättillgängligt, såklart. Och solparasollet för att skydda min lilla blekfis mot solen, lika uppenbart… H kommer ju att röra sig omkring mer, och där  blir det väl snarare solskyddskräm som får utgöra skydd från solen.

Hursomhaver, igår packade jag alltså upp myggnätet till L:s vagn. Det var ingen instruktion med, men det var ganska lätt att intuitivt begripa hur det skulle sitta. Jag var lite osäker på den svarta textilremmen under ”bågen”, men den verkar inte kunna sitta någon annanstans än under madrassen, så det var där den hamnade. 


Överkanten av myggnätet är lite elastisk och träs över suffletten, sedan är det två flärpar med knappar på båda sidorna som knäpps mellan suffletten och liggdelstyget. I nederkant finns en kardborreremsa som också bara verkar kunna fästa i kardborren på madrassens undersida.

Myggnätet har bra passform och bildar en mysig liten kokong i och med att det har en båge på mitten. Det kommer i en likadan liten påse som regnskyddet till vagnen, men tar ännu mindre plats i och med att själva myggnätet är mindre än regnskyddet. 


Lillasyster yster sparkade dock ner myggnätet efter cirka två minuter (drog ner det från suffletten med fötterna), eftersom hon är mitt i ”fötterna-upp-i-luften”-fasen, och alltid vill ha fötterna på liggdelens svarta textilsidor när hon är vaken. Och sedan blev det en kamp när hon sparkade än vildare när jag försökte sätta tillbaka myggnätet. Så…Vi smyger nog på det när hon precis håller på att somna/har somnat framöver. 🙂

Hon är snart 7 månader och är ju i gränslandet där liggdel snart inte kommer att fungera, men jag hoppas vi kan fortsätta rulla Yoyo 0+ hela sommaren i alla fall. Hon kan ännu inte sätta sig upp själv från liggande, och det är inga problem storleksmässigt, så jag är förhoppningsfull.

Babyzen Yoyo – Den stora recensionen!

Babyzen Yoyo – Den stora recensionen!

2 x Yoyo+ på Siljans is

Jag har nu haft minst en Babyzen Yoyo i min ägo sedan H var omkring ett halvår gammal, så jag har rullat Yoyo i drygt två års tid, utan att ännu ha fått ihop en sammanhängande recension. Det måste jag ju genast ändra på, eftersom mina inlägg om Yoyo är bland de populäraste på bloggen, sett till träffar på ”gamla” inlägg, och inte besök på startsidan.

Min första Yoyo var en röd 6+ av den äldre modellen. Den fick följa med på skidresa till Alperna och någon tur till mormor i Örebro och in till Stockholm under året den bodde hos oss.

Sedan kom Yoyo+, och den lilla röda med svart chassi byttes ut till den uppgraderade varianten, i beige med vitt chassi. Den hade fram till helt nyligen inte rullat överdrivet mycket, men en helg i Tällberg, någon Örebro-resa och någon Stockholmstur hade den hunnit avverka under sitt år med oss. Den har blivit H:s bilvagn, och faktiskt även L:s, eftersom vi har köpt babyskyddsadaptrar också, som oftast sitter på denna vagn.

Min första Yoyo+

Helt otippat kom också ytterligare en Yoyo+ att flytta in hos oss efter att lillasyster gjort entré — en knallrosa 0+ med vitt chassi (köpte såklart en komplett vagn med sittdelstyg, så den blir en 6+ vad det lider). Detta eftersom vi fick möjlighet att vara testfamilj för en 0+ (och babyskyddsadaptrar) varvid jag blev helt såld på den, och genast köpte en egen så snart testveckorna var till ända. Denna vagn har till största del tjänstgjort som inomhusvagn (ännu), och utgjort en portabel avläggningsyta och säng för bebis på kontoret, på resor och hemma, samt snurrat i sjukhuskorridorer under lillasysters behandling för höftledsluxation.

Babyzen Yoyo+ 0+, min tredje (!) Yoyo
Så jag har nu rullat Babyzen Yoyo i både nytt och gammalt utförande på alla möjliga vis. Sedan i våras även med ståbräda, som är det senaste tillskottet i vår Yoyo-samling. Vi var nu i juni också iväg på en femdagarskryssning med båda våra Yoyo som resesällskap (inklusive babyskyddsadaptrar och ståbräda), och fick äntligen chansen att testa dem ordentligt tillsammans.

2 x Yoyo+ i hissen på Birka Princess
2 x Yoyo+ i en fartygshytt
Fakta

Babyzen Yoyo är en kompakt resevagn av sulkytyp, som kommer i två utföranden – en framåtvänd sittdel kallad 6+, och en bakåtvänd liggdel kallad 0+. (Siffrorna hänvisar såklart till den ålder i månader som barnet bör ha uppnått vid användandet.)

Lite förvirrande blir det dock, eftersom vagnen i sitt nuvarande utförande också heter Babyzen Yoyo+. Jag har alltså rullat en Babyzen Yoyo 6+, en Yoyo+ 6+, en Yoyo+ 0+ (och har även sittdelstyget för att förvandla denna till en Yoyo+ 6+ också).

De olika åldersvarianterna är olika tyger på samma chassi, och vagnen säljs i regel som en komplett sittvagn i ett paket innehållande chassi, sittdelsbas och colourpack (sufflett och sittdyna). Liggdelen säljs oftast separat, antingen som ett paket med liggdelsbas och colourpack, eller de två beståndsdelarna var för sig. Vissa butiker säljer alla delarna separat, och andra har paket med både komplett sitt- och liggdel.

Förutom vid enstaka kampanjer är priset väldigt likartat oavsett butik och oavsett om delarna köps separat eller i paket; det rör sig om någon enstaka hundralapp det maximalt skiljer sig mellan ett komplett sitt- och liggvagnspaket och att plocka delarna, och sällan mer än ett par tiors skillnad på en komplett sittvagn från en butik till en annan.

Vagnen är dyr, troligen bland de dyraste i sitt segment, och går lös på strax under 4000 kr för en komplett sittvagn, och ytterligare ca 2000 kr för en liggdel.

Chassit är utrustat med en varukorg, och det medföljer en tunn förvaringspåse med dragsko att dra runt vagnen. Sedan är det det inbyggda handtaget som används för att bära vagnen som en väska.

Babyzen Yoyo+ 0+ och 6+ goes lekpark
Sittdelen utgörs av ett sittdelstyg med sele och en meshficka på baksidan av ryggstödet, och det medföljer ett regnskydd. Ett colourpack innehåller en sufflett med en stor förvaringsficka på baksidan och en sittdyna.

Liggdelen är ett liggdelstyg med sele och en meshficka på undersidan, också den med medföljande regnskydd. Ett colourpack till liggdel innehåller en madrass med ett fleecefordrat täcke som fästs med dragkedja och bildar en ”åkpåse” och en sufflett. Till liggdelen hör också en liten avtagbar fleecetäckt kudde med upphöjda kanter, som hjälper till att hålla en liten bebis huvud på plats.

Den är så liten ihopfälld att den går att ta med som handbagage på flyget, vilket är väldigt sällsynt bland resesulkys, även om en del konkurrenter nu börjar komma ikapp storleksmässigt. Måtten på Yoyo+ ihopfälld är bara 52 x 44 x 18 cm.

2 x Yoyo+ i bakluckan
Uppfälld är Yoyo+ 106 x 44 x 86 cm. Vikten är 6,2 kg för 6+ och 6,6 kg för 0+.

Yoyo+ har en viktgräns om 18 kg i sittdelen. För 0+ har jag inte hittat någon officiell siffra på maxvikt, men gissningsvis klarar den minst de 9 kg som är standard för liggdelar. Det är ingen särskilt stor liggdel, så bebisen kommer ju troligen att växa ur den storleksmässigt innan vikten blir ett bekymmer.

Utseende

Babyzen Yoyo är en i mitt tycke väldigt snygg liten vagn, med en stilren och minimalistisk design. Den, och allt annat från Babyzen, kommer också riktigt snyggt förpackad i snygga, kompakta kartonger och utan en massa skräp och utfyllnad i lådorna (lite som Apples förpackningar, som jag också älskar).

Babyzen Yoyo +i knallig färgkombination
Chassit finns i helsvart eller med vita ”chassirör”. Hjulsidorna är alltid vita, och varukorg, sitt-/liggdelsbas, handtag och plastdetaljer är alltid svarta.

Colourpacks finns i rött (som dock är mer orange/tomatröd i mina ögon), svart, grått, klarblått, knallrosa, sand och de två nya färgerna mint och aprikos.

Röd Yoyo i Obergurgl

 
Rosa och Sand. 2 x Yoyo+ på promenad i Lübeck
Jag har haft rött colourpack till min första Yoyo, och har nu sand och rosa. Min första hade svart chassi, och de nuvarande har båda vitt.

Det finns alltså möjligheter att variera färgställningen genom att byta ut colourpacket (chassit också, förvisso, men det blir ju rätt dyrt). I övrigt finns inga möjligheter att pimpa vagnen rent utseendemässigt (med originaltillbehör).

På min önskelista finns fler färger (gärna lite knalliga, för det passar bra till det svart-vita chassit), kanske limited edition-colourpacks av typen designsamarbeten (typ Yoyo + Marimekko vore väl kul?) med roliga mönster, och läderhandtag.

Hur är den att sitta/ligga i?

Om vi börjar med 6+ så är den relativt rymlig. Min son som fyller tre om tre månader ryms bra, även om ryggstödet börjar bli lite kort, och att sufflettens framkant tar i hans huvud om han inte sitter ordentligt tillbakalutad. Men han sitter ändå rätt bra överlag, och han kan ändå vila bra i vagnen med en liten kudde bakom huvudet, eftersom suffletten bildar en ficka bakom ryggstödskanten. Det som min snart treårige son verkar tycka är lite jobbigt när han ska sova i den är att fötterna måste hänga ner på fotstödet, men ett fällbart fotstöd som passar en ganska lång treåring är ju lite mycket att kräva av en så liten vagn.

Viloläget är ganska långt ifrån helt plant (145 grader) men ändå helt okej för tupplurar på resande fot. Även i fullt sittande läge är ryggstödet – som på många andra vagnar, något tillbakalutat. Eftersom det inte heller finns någon bygel för att hålla sig uppe kan det vara en irritationsfaktor för barnet att behöva sitta lite lutat. Min son började dock redan i tidig ålder att hålla i chassisidorna (där babyskyddsadaptrarna fästs på Yoyo+).

Snart 2-åring (förra sommaren) vilar i Babyzen Yoyo+ 6+
Yoyo 6+ går som sagt att använda från 6 månader. Vi köpte också vår första när sonen var i precis den åldern. Och visst gick den att använda då, men det är ju bara framåtvänt åkande, och så små barn sitter i regel lite som en säck potatis i den här typen av sittdelar. Först runt 9-12 månader tyckte jag att han riktigt ”vuxit i” sin Yoyo, och helst hade jag haft honom bakåtvänt fram till dryga året i vart fall. Men som resevagn har det fungerat bra ändå.

9 månader gammal H i sin första Yoyo
För små barn saknas fotstöd, men för större barn finns ett fast fotstöd i plast längst ner på chassit. I början kommer ett litet barns fötter att bara sticka ut något utanför sitsens kant, sedan kommer en lite bökig period då fötterna står rätt ut från sitsen innan de börjar ligga ner längs fronten och till slut når fotstödet.

Suffletten har en solkeps, och täcker ganska bra. Det finns också en liten tittlucka i klarplast på sufflettens bakkant, och en stor förvaringsficka på baksidan.

Suffletten på Yoyo 6+
Dynan som ingår i varje colour pack är helt okej mjuk och stoppad, och eftersom alla textilier går lätt att tvätta i maskin tycker jag inte att det finns något behov av någon extra sittdyna.

Selen är ett minus på Yoyo, eftersom den – trots att det är en fempunktssele – inte fäster i fem olika punkter (som t.ex. Bugaboos nyare selar) utan det är en ”ögla” som går från axel till midja på varje sida, och de två öglornas spännen måste dessutom pysslas ihop innan de förs in i grenbältets spänne, som på en bilstol ungefär. Positivt är dock att det är ”klickspännen” på vardera öglan, så att selen är lätt att separera vid montering av dynor, åkpåsar etc. Precis som på många andra vagnar räcker selen inte riktigt till för min välväxte snart-treåring, den går att fästa över axlarna, men det blir lite för tajt för att vara bekvämt, så oftast spänner jag ”öglorna” bara över höften. Eftersom det inte finns någon bygel känns det viktigt att spänna fast även ett lite äldre barn.

Selen på Yoyo+ 6+
Beträffande 0+ så har jag använt den till min dotter från ca 2-3 månaders ålder (önskar jag hade haft den från start), och gör det ännu när hon snart blir 6 månader. Hon ligger bra i den, och har fortfarande utrymme kvar att växa lite till. Med anledning av vad jag skrev ovan om 6+ så har jag inte bråttom att skifta till sittdelsklädseln, utan kommer att använda liggdelen tills det inte går längre.

Lillasyster sover i sin Yoyo 0+
Det är inte så ofta vi rullar ut med våran 0+, eftersom storebrors 6+ är bilvagn även åt lillasyster (med babyskyddsadaptrar), utan det största användningsområdet har varit hemma, där den agerat portabel extrasäng och bebishållare. Vi har även haft den som resesäng åt henne (att somna i, och sova den första delen av kvällen, innan hon ändå kommer upp i vår säng). De gånger vi rullat ute har dock lillasyster trivts väldigt bra, eftersom hon är en nyfiken bebis som avskytt de mer instängda traditionella liggdelarna. Jag har inte upplevt den som för öppen, eller för låg, utan har också uppskattat att ha så bra uppsikt (och ögonkontakt) med den lilla. Den är heller inte så liten som en kanske kan tro – hon ryms med råge ännu vid dryga 6 månaders ålder.

Lillasyster, 6 månader, sover i sin Yoyo 0+
Suffletten med solkeps skyddar bra mot solen. Ibland har jag använt fleecetäcket uppvinklat för att skärma av ytterligare. Det fleecefodrade täcket fästs med dragkedja runt madrassens botten, och har tillsammans med en fårskinnsdyna och vinteroverall, utgjort tillräckligt skydd mot kylan under vårvintern.

En liten avskärmande kokong av det uppfällda fleecetäcket
Selen är densamma som till sittdelen, och är lite besvärlig när en har att göra med en arg bebis som ligger och ormar sig och en måste para ihop de två axelremmarna för att kunna fästa ihop dem med grenbandet. Knapparna som fäller upp suffletten är också lite smådryga att få till när bebisen bråkar, de är lite tröga att knäppa.

Ett colourpack till 0+ innehåller dyna, fleecetäcke och sufflett.  Ett önskemål från min sida hade varit att det fanns ett ”sommartäcke” att köpa till, kanske just med något ventilerat tyg att fästa upp på suffletten för att skapa en solskyddad liten kokong?

Hur är den att köra?

Inledningsvis måste ju konstateras att fråga är om en yttepytteliten resevagn, och att det skulle vara djupt orättvist att mäta den mot storhjulade terrängvagnar.

Små hjul, men bra fjädring!
Med detta sagt så gör sig Babyzen Yoyo bäst på plana underlag. Inomhus bara glider den fram sömlöst, som om den inte alls nuddar marken, och på plana ytor utomhus rullar den fram mjukt. Den klarar grövre asfalt, någorlunda slät gräsmatta, lite hårdare grus och gatsten som inte är alltför kullrig utan några större bekymmer. Den skakar lite, men jag upplever att fjädringen på den nyare modellen klarar jobbet bra mycket bättre än den gamla. Lösare, lite djupare grus eller sand och ytor med större ojämnheter utgör problem för Yoyons framfart, men det är å andra sidan bara större, storhjulade vagnar som klarar sådan terräng.

Handtaget är fast och rundat, och vare sig jag på 163 cm och min man på 185 cm har några problem med höjden som sådan. Min man har dock mer problem än jag med att råka sparka i chassits nederkant. Framför allt kan det bli problem med att en kan råka sparka i bromsen, så att det tar tvärstopp. Även jag får ta till en annan vagnsknuffarteknik än min vanliga, och gå längre ifrån vagnen och mer aktivt skjuta den framför mig, än med större vagnar, då jag mer bara håller upp händerna nära kroppen och vagnen mest bara åker framför av sig självt.

Storebror vill också köra!
Långa pappan rullar Yoyo
Hur är den att packa saker i?

Babyzen Yoyo+ har en något större varukorg än föregångaren, och tar 5 kilo. Den räcker bra för vardagsanvändning, som till en medelstor skötväska eller en liten matkasse.

Sedan har sittdelsvarianten också en ganska stor ficka i suffletten, som är perfekt som ”handväska”, och både sitt- och liggdel har en liten utvändig meshficka som kan hålla exempelvis det medföljande regnskyddet.

Babyyzen Yoyo+ 6+, detaljer
Min absolut bästa Yoyo-kombination för resor är en liten väska, typ organizer, att ha på handtaget. Jag hade turen att komma över ett par Ergobaby Organic Travel Pouch på den tiden de såldes, som jag fäster med spännen till den gamla modellen av Bugaboos organizer (jag har passat på att beställa ”reservdelar” från Bugaboo, så att jag har fyra uppsättningar krokar, eftersom jag gillar att en liten väska/organizer då kommer mycket närmare handtaget än med traditionella väskkrokar, som ju hänger ner en bit). En kompakt resesele (som Ergobaby Stowaway, tyvärr inte heller i produktion längre) och ett kompakt solskydd (som Outlook Sleep Pod), skapar ett komplett och väldigt utrymmessnålt reseset för bebisar/små barn.

Babyzen Yoyo, Ergobaby Stowaway, Ergobaby Organic Travel Pouch – bästa resekompisar! Det ligger en Outlook Sleep Pod i påsen också 😉
Outlook Sleep Pod på Babyzen Yoyo
Ergobaby Travel Pouch + Bugaboo Organizer Clips = sant!
Hur är den att fälla ihop och transportera?

Det är väldigt, väldigt enkelt att fälla upp och ihop en Yoyo. Det tar ett tag innan en får in den rätta tekniken för att göra det supersnabbt, men med vanan inne är det helt galet smidigt.

Babyzen Yoyo+ 6+ ihopfälld
Det lättaste är att alltid ha för vana att rulla vagnen baklänges en liten bit innan ihopfällning, så att hjulen hamnar åt rätt håll. Sedan fäller en bara bak och ner sufletten och handtaget, lossar spärren (en knapp att trycka ner och ett ”handtag” att dra bakåt) under sitsen, lyfta upp vagnen i metallstången på undersidan. Vagnen fäller då ihop sig själv, och det är bara att ”trycka till” den så att den lilla spärren med den röda pricken på låser den i ihopfällt läge. Detta är för en 6+, men en 0+ fälls på samma sätt, utöver att en då knäpper upp sufflettknapparna så att den är i nedfällt läge, viker upp nederkanten av liggdelsbotten och sedan fäller ner handtaget mot sig innan en lossar spärren under vagnen och fortsätter som på 6+.

Den blir som sagt superliten, och kan sedan bäras antingen i handen genom att en lyfter i metallstången, eller över axeln med hjälp av handtaget som är fäst i stången. Den medföljande ”påsen” kan då fästas med dragskon runt vagnen så att handtaget sticker upp.

Babyzen Yoyo i sin påse
Den får plats nästan överallt, till och med i varukorgen på vissa större vagnar, och kan som sagt läggas i handbagagehyllan på ett flygplan utan problem. Den kan hängas på en krok i hallen med hjälp av handtaget.

Vilka tillbehör finns?

Det finns en del tillbehör till Babyzen Yoyo. Det som följer med vid köpet är ett regnskydd och en påse att förvara vagnen i. Regnskydden (olika till 0+ och 6+) är numera riktigt bra. De är i klarplast, men ändå väldigt kompakta, och kommer i små förvaringspåsar. Med 6+ varianten är det en riktigt smart feature att det kan vikas så att kardborrespännena sticker ut genom öppningen, och sedan kan påsen med regnskyddet i fästas på chassit. Den äldre versionen av Yoyo hade ett regnskydd som inte täckte suffletten, vilket ju inte var sådär jättebra, direkt.

Att köpa till finns mugghållare, solparasoll, åkpåsar, myggnät (olika till 0+ och 6+), babyskyddsadaptrar, en rejälare förvaringsväska och en ståbräda med pall. Jag hade åkpåsen till min första Yoyo, och tyckte att den var riktigt bra, ganska lik Bugaboos standardpåse. Solparasollet ägde jag en kort stund, men det blev aldrig av att vi använde det, så det fick åka med på köpet när jag sålde den första Yoyon, liksom åkpåsen, som ju var röd och således inte matchar de nuvarande vagnarna.

Röd Babyzen Yoyo med matchande åkpåse
Eventuellt skaffar jag ett nytt solparasoll till sommarens Spanien-resa, eftersom det blir i juli och det känns viktigt att hålla lillasyster skuggad. Ett par mugghållare och ett myggnät till vardera vagn står på önskelistan (hrrm hrrm, inköpslistan…) till resan, för att se till att vi håller oss med vätska och kan skärma av barnen för kvällen när de ska somna på uteserveringen medan vi dinerar (hoppas, jag…)

Jag har köpt en förvaringsväska som jag inte använt ännu, men den blir med till Spanien.

Ståbrädan har jag rullat i någon månad eller två nu, och den är riktigt bra. H älskar att åka ståbräda, och har fått åka bakom lillasyster i både 0+ och babyskydd på 6+. Allra bäst passar den med 0+, eftersom H då kan stå innanför handtaget. Det går inte med sittdelsklädsel på, och då måste jag som knuffare såklart stå längre ifrån vagnen för att ge plats. Generellt är det lättast att gå bredvid vagnen med ståbrädan på, och det fungerar bra eftersom Yoyo är så lättrullad.

Babyzen Yoyo+ 0+ med ståbräda

Babyskyddsadaptrarna är väldigt smidiga. De är tvådelade, och en del fästs på chassits sida och en annan på babyskyddet. Delen som sitter på babyskyddet kan sitta kvar på detta under bilfärden, så att det bara är att klicka i och ur babyskyddet utan att behöva ta av adaptrarnas huvudfästen från chassit. Det går utmärkt att ha babyskyddet på vagnen utan att ta av klädseln på både 6+ och 0+, och det går att ta av alla textilier för att få en extra kompakt bilvagn om en bara tänker använda vagnen med babyskydd under någon period. Chassit utan textilier är så litet att det knappt syns 😉

Babyzen Yoyo+ med babyskyddsadapter och Maxi-Cosi Cabriofix
Det har kommit ett specialdesignat (och snordyrt) babyskydd från BeSafe att ha till Yoyon, men det går som sagt utmärkt att använda ett annat kompatibelt babyskydd också. Vi har Maxi-Cosi Cabriofix, och det går att använda med alla textilier på. Till och med med uppfälld fotände på 0+, för att få ett riktigt stilrent utseende även med liggdelen på (även om det krävde några försök innan jag vikt upp fotänden på rätt sätt för att kunna få på babyskyddet ovanpå).

Med babyskyddsadaptrarna får en ju också till en ”sittdel light” innan det känns bra att vända bebisen framåt.

Styrkor och svagheter

Det framgår kanske ovan, men jag ÄLSKAR mina Babyzen Yoyo+, och tycker inte att de har så många svagheter, utöver de små önskemål jag nämnt ovan. Sedan är det ju en liten resevagn, och kommer inte att ha alla komfort- och köregenskaper som en större vagn har. Det som skulle kännas realistiskt att önska är väl främst en bättre sele, och någon sorts sommartäcke till liggdelen. Kanske någon form av bygel (swing-away, så klart!) som tillbehör till sittdelen?

Just Babyzen Yoyo 0+ var en enormt positiv överraskning, och jag tror inte det finns någon annan liten vagn som skulle kunna mäta sig med den. Beträffande 6+ så finns det nog andra resevagnar som kan vara rymligare och bekvämare för större barn, om en kan tänka sig att ha en som inte blir fullt lika liten ihopfälld, men jag skulle nog inte byta ut min Yoyo 6+ mot t.ex. en paraplyvagn av bättre snitt, eftersom jag inte är så förtjust i just den ihopfällningsvarianten. Och en vagn med större hjul och bättre terrängegenskaper blir ju också mycket större och tyngre.

Dess styrka, litenheten och smidigheten, är också dess svaghet. Det blir en avvägning som en får göra – vill en till exempel ha större sittplats, utfällbart fotstöd och större hjul, så måste en också acceptera att det får bli en större och otympligare vagn.

Vem passar den till?

Babyzen Yoyo passar till alla som vill ha en väldigt kompakt, lätt och smidig resevagn/bilvagn/shoppingvagn. Eller som endavagn om en bor i en storstad och inte tänker gå superlånga sträckor eller ut i oländig terräng. Om jag hade bott i en trång lägenhet i innerstan (och inte behövt syskonvagn) hade jag absolut kunnat tänka mig att bara ha en Yoyo som vardagsvagn (och kanske någon större vagn undanstuvad i ett förråd för att ha på utflykter till naturområdet eller för motion och långpromenader.

Babyzen Yoyo+ 6+ i Stockholms lokaltrafik
Det enda en måste kunna ge avkall på då är det bakåtvända åkandet. Men det kan det kanske vara värt att kunna ha en vagn som fungerar supersmidigt i kollektivtrafiken och inomhus (kan lätt fällas om barnvagnsplatserna i bussen är upptagna, går lätt att ta i rulltrappor eller bära i kortare trappor, ryms i alla hissar, kan hängas på en krok i hallen eller ställas i en garderob hemma, och är smidig att rulla i affärer och ha med på restauranger)?

Yoyo 0+ vid hotellfrukostbordet
Sedan måste jag rekommendera en 0+ till ALLA med en nyfödd bebis. Den är guld värd att ha som innevagn hemma, så att en kan rulla runt bebis i bostaden. Höjden är perfekt så att en har uppsyn om en sitter till bords eller i en soffa, och den får plats nästan överallt.

Fikapaus med sovande bebis bredvid fåtöljen
Den är super att ha med sig till restauranger och liknande, för den tar liksom ingen plats. Med babyskyddsadaptrar till fungerar den perfekt att ha med när en åker till BVC och liknande, så att en slipper kånka på ett bängligt babyskydd i handen.

Babyzen Yoyo 0+ som portabel lekyta för bebisen
Vår dotter somnar hemma i sin Yoyo 0+ varje kväll, så att vi slipper ha henne på en annan våning innan vi själva går till sängs, och hon sover middag i den varje dag (två och en halv timme and counting just nu, faktiskt). Eftersom hon är van att somna i den så är den också perfekt att ha med när vi är borta – hon har sin invanda sovplats och kommer snabbt till ro.

0+ som resesäng hos farmor
Eftersom hon ännu inte riktigt orkar sitta i en barnstol längre stunder så är den perfekt att ha med på restaurang – hon kan (efter att hon själv ätit i en stol eller i famnen) sitta i babyskyddet på en perfekt höjd så att vi (och hon) har uppsikt, och med handtaget nerfällt tar den inte större plats än en barnstol vid bordet.

Babyzen Yoyo+ med babyskyddsadaptrar på lunch
Sammanfattningsvis – Babyzen Yoyo+ rekommenderas starkt!

Detta är ett helt osponsrat inlägg, och det enda samröre jag haft med återförsäljare är att jag fick låna en Babyzen Yoyo 0+ samt babyskyddsadaptrar under några veckor i våras (helt orelaterat till min blogg, utan bara som en vanlig privatperson som hade turen att vara med i ett projekt där de lånade ut några Yoyos till ett antal testfamiljer, med enda motkravet att vi rapporterade lite under provperioden och skickade några bilder som de kunde använda i sin egen blogg). Testfamiljerna fick ett erbjudande om 10 % rabatt på att köpa en Yoyo efter provperioden, men jag valde att inte utnyttja detta, eftersom jag hittade en bättre deal genom en kombination av att beställa en liggdel på rea på en näthandel, och en komplett 6+ från en annan näthandel, som hade en kampanj med babyskyddsadaptrar på köpet. Sedan har jag ju rullat Yoyo långt tidigare, med den första 6+ i tidigare modell och den 6+ jag redan ägde sedan innan. Jag hade inte räknat med att bli så frälst i 0+ att jag var tvungen att köpa en själv, men jag kunde inte leva utan den när lånevagnen skulle skickas tillbaka.

 

 

Kryssningen – Visby

Kryssningen – Visby

Natten till torsdag, medan vi färdades från Travemünde med kurs mot Visby, var det rejält gungigt. Jag vaknade i vargtimmen och kände mig lätt illamående. Strax därefter vaknade L också, och tyckte att det var godmorgon och dags att prata-tjuta-kravla-vifta-krafsa-amma-åla-repeat. 

Frukosten skulle inte öppna förrän 07.30, och det blev en dryg väntan dit. Ögonen gick i kors på mig, men så fort jag somnade till blev jag väckt av min lilla solstråle till dotter. När det blev dags för frukosten att öppna jagade jag igång pappan och pojken också. Jag var aptrött, hade huvudvärk och ett visst illamående, och eftersom jag inte fick sova skulle jag i alla fall se till att få kaffe.

H åt just ingenting, och B hovrade som en helikopter över honom vid bordet. ”Hur mår du? Mår du bra? Hur känns det?” Pojken gnydde lite till svar, och jag förebrådde pappan för att han höll på och få ungen att tycka synd om sig själv. Orka hålla på och dalta – han skulle väl äta när han känder för det! En stund senare hostade pojken till och kräktes ut de nyss ätna pannkaksbitarna med blåbärssylt över bordet, sina kläder och matsalens heltäckningmatta. Tydligen är B:s känsla för H:s mående bättre än min, så där fick jag äta upp min hatt…

Det blev till att snabbt svabba upp olyckan, och skicka gosse med far till hytten. Jag satt kvar en lång stund med en sovande L i vagnen bredvid mig, fastklamrad vid min mugg med blaskigt automatkaffe. När jag till slut var på väg åter till hytten mötte jag en klart piggare H som ville göra ett nytt försök med frukosten. Jag och L gick och sov en stund i hytten under tiden.

Vi blev sena in till Visby, eftersom vinden gjorde det osäkert att gå in i hamnen, och när vi väl var förtöjda hade H somnat i hyttsängen. Så vi väntade till klockan var nästan 14 innan vi gick iland. Vi hade redan i förväg surfat rätt på en restaurang att äta lunch på, Rosengården vid kyrkoruinen vid torget. Detta eftersom de hade en tvårätters lunch där en av förrätterna som fanns var gotländsk sparris. Förvisso grön sådan, men vi var så besvikna över att inte ha hunnit leta fram en sparrisrestaurang i Tyskland dagen innan att vi bara måste ha någon form av nyskördad sparris innan vi kom hem. 

 
Så det blev grön gotländsk sparris med emulsion på gotländsk rapsolja och en supergod gotländsk ost – Stava Sandra. Det skulle ha varit rökt och torkat lamm till också, men det var tydligen slut. Fick vi veta när maten serverades och vi frågade om det inte skulle ha varit lamm till… Vi fick lite torkad pancetta istället, och det var en riktigt god förrätt ändå. Varmrätten blev en klassisk torskrygg med räkor och pepparrot, samt en ramslöksgremolata. Också väldigt gott, även om fisken kanske gått någon minut för länge.


(Helt off-topic så var L:s outfit för dagen ett set med hårband, body, leggings och små skor helt i blommigt, som hon fått i present av mina kollegor. Jag försöker minimera de tillfällen jag klär henne i sådana superflickiga utstyrslar, men väldigt gulligt är det ju ändå… Det är också märkligt hur folk reagerar på bebisar i ”dockutstyrsel” – det var säker tre gånger så många tanter och farbröder som stannade till och ville gulla med henne än normalt. ”Åh, så söt!”, ”Nämen titta, en sån liten prinsessa!”. Vilket påminde mig om att vara noga med att vara försiktig med sådana kläder, framför allt när hon blir äldre, så att hon inte lär sig att hon får mycket mer positiv uppmärksamhet när hon är ”söt”, och att hennes skönhet ligger i betraktarens öga. Jag vill att hon ska växa upp och veta att hennes värde ligger i helt andra saker. Nu var det en resa med många äldre människor, och en stor mängd tanter som ville titta och gulla med henne hela tiden, bara för att hon är en bebis, men det var påtagligt hur mycket mer uppmärksamhet hon fick när hon var en liten blommig prinsessa.)

Sedan fick vi återigen skynda tillbaka till båten, och hann bara besöka några affärer i  en fruktlös jakt på den goda osten. Vi ville också förbi en keramikbutik som brukar ha så sanslöst fina saker, Szilasi, men den var stängd. Ödet ville tydligen inte att vi skulle få med någon keramik hem, för det var en sak vi hade velat titta på under besöket i Bornholm också…

Som tur är har vi ju sett Visby förr, så det gjorde inget att vi inte hann med så mycket mer än en lunch, för det var en väldigt mysig restaurang med mycket grönska runt uteserveringen, och en markis med infravärme. Belägenheten i skuggan av kyrkoruinen gav mycket ”Visbykänsla”.

Båten gick inte förrän vid 19-tiden, men vi hade den tidiga middagssittningen vid 17.30, därav brådskan tillbaka. Det hade varit mycket bättre med den sena sittningen, men med hänsyn till H var det inte riktigt görbart att ta den sena sittningen vid 20.30.

Den sista middagen ombord bestod av rökt hjortstek med hjortsteksmousse och pepparrotscreme och syltade kantareller. Väldigt gott, men återigen väldigt fel proportioner, med en liten tunn skiva kött och rikliga givor av två sorters ”kräm”. Det blev för mycket gegg till för lite kött. Med hänsyn till hjortmoussen hade pepparroten hellre fått vara bara riven. Varmrätten var enkel, men god, i form av stekt rödingfilé med potatis, citronsmörsås och inlagda gotländska betor. Till dessert blev det en chokladganachetårta med myntachokladpastej. Det var den enda riktigt lyckade desserten på resan. Tyvärr var dryckestipset till en sherry som var så söt att jag fick kväljningar och flashbacks till glukosbelastningarna jag gjort under graviditeterna. Urk! 

H fick en kycklingsallad till förrätt, och köttbullar till varmrätt (vi fick be dem byta ut mos mot potatis och strunta i sås, så han åt köttbullarna…).

Efter maten följde den vanliga rutinen med att släppa iväg H till lekrummet med någon av farbröderna, medan vi föräldrar nattade L i vagnen och samtidigt tog en drink på tu man hand. Och gjorde oss oanträffbara så länge som möjligt innan farbröderna kom tillbaka med H… Sedan gick någon av oss till hytten med honom och hämtade hans vagn och bytte om till pyjamas och borstade tänderna. Sedan uppsökte vi en lugn bar och lät honom somna i vagnen medan vi tog en drink till. Inte så dumt, det här med att kryssa med barn ändå 😉

När båda barnen sov kunde vi söka upp resten av sällskapet i baren vid casinot och umgås en stund innan det var läggdags även för oss. En väldigt bra feature med barn är det här att de verkligen sover när de väl somnat. Ingen av dem reagerade på att sitta i en stojig bar, med musik och allt, efter att de fått somna på en lugnare plats.


Natten blev lugn, och klockan nästan sex innan L vaknade. ”Vilken lyx!” tänkte jag efter ett par dagar med klockan-fyra-vakningar. Hoppas bara att det är tillfälligt, så att vår familj inte fått sin första morgonpigga medlem…

Vi ankom till Mariehamn någon gång under småtimmarna och åkte vidare vid frukost. Det var ingen landstigning, men det är väl ett måste för att de här fartygen ska få sälja taxfree. Taxfreeshopping var också det vi ägnade torsdagen åt, innan vi återkom till Stockholm på eftermiddagen.

Eftersom vi bokat via en resebyrå här i stan hade vi busstransfer direkt hem, vilket var väldigt smidigt med två småbarn och en packning som tyngts ner av en hel del vin. De har inte jättemycket kvalitetsviner på Birka, men det blev några flaskor ändå. Plus lite rom, gin och punsch. H har tack och lov inte börjat tjata om godis ännu, så han fick en leksaksbil som han fick välja själv och ett paket hårsnoddar som han tyckte var roliga.

Kryssningen – Bornholm

Kryssningen – Bornholm

I söndags gav vi oss av på ett litet familjeäventyr: en kryssning med Birka och  rutten Stockholm-Bornholm-Travemünde/Lübeck-Visby-Stockholm.

Det är andra året vi åker med en av Birkas specialkryssningar; förra året åkte vi på Höga kusten-kryssningen (Stockholm-Härnösand-Luleå-Stockholm). Tidigt i våras tog vi ju också en spontan 24-timmars med båda barnen.

För H är det således tredje resan med samma fartyg, och den andra för L (även om hon var med i magen även förra våren, och det faktiskt var då vi berättade om henne för svärmor och farbröderna).

Efter sedvanlig packningspanik fick vi lämna hemmet i all hast vid lunchtid i söndags, och tog en taxi ner på byn för att hinna till vår transferbuss. Efter mycket funderande (jag är ju som jag är) kom jag fram till att hela vår Babyzen Yoyo-samling fick bli vårt resesällskap: H:s 6+, L:s 0+, ståbräda och babyskyddsadaptrar. Och så vårt Maxi-Cosi Cabriofix babyskydd.

Bussresan blev därmed ganska smidig. Vagnarna fick åka i bagageutrymmet, och L satt tryggt bältad i sitt babyskydd. Alla var på gott humör. 

Vi sammanstrålade med B:s familj på Birka-terminalen och gick sedan ombord. En ganska rymlig hytt med en dubbelsäng och en bäddsoffa väntade på oss, och det var inga problem att rulla in två barnvagnar när det var fråga om två Yoyo.

Två Babyzen Yoyo+ på rad i en båthytt

Nästan direkt efter avfärd var det dags för middag, och på specialkryssningarna är det fast trerättersmeny som gäller. Denna gång var vi placerade i Compagniet, den restaurang som brukar ha fasta menyer annars också, placerad i aktern. Ljudmiljön i den nästan fullsatta restaurangen var obehaglig, och det gick inte att prata annat än med personen bredvid eller rakt mittemot. 

Maten var ändå bra, och vi trakterades en förrätt med räkor och annat, och en varmrätt av kalvfilé med persiljerotspuré. Kanongott! Desserten var dock ingen superhöjdare, en tranbärsmousse med lingonmaränger och kola som mest var sur och obalanserad. H fick en barnmeny bestående av skagentoast och spaghetti med köttfärssås. Skagenröran rörde han inte, men han åt den ena brödbiten, och köttfärssåsen gick ner, även om han försökte peta bort ”skräpet” (persiljan) ur såsen. Till efterrätt fick han först samma som oss vuxna, men den byttes sedan ut mot glass med jordgubbar. 

Två Babyzen Yoyo+ i en hiss med två sovande barn

Efter maten lyckades vi faktiskt söva båda barnen i sina vagnar i casinobaren, och kunde sitta uppe sent (nåja, till midnatt i alla fall) utan att någon behövde gå till hytten med barnen. Sedan sov jag och barnen i dubbelsängen medan pappan fick bäddsoffan. Det kändes enklast så. Jag fick sova som en hamburgare mellan två barnbröd, en som ville åt brösten på framsidan, och en som ville ligga och dra i mitt stackars hår på baksidan.

På måndagförmiddagen vaknade vi och åt frukost i lugn och ro innan båten anlände till Bornholm. Frukostbuffén är inte jättekul, med äcklig söt äggröra gjord på pulver, sladdrig bacon kokt i sitt eget flott, ettersalta bakade tomater, rökt lax med konstig bismak, juice från koncentrat och ägg som var nästan råa (”löskokta”) eller löskokta (”hårdkokta”). Men brödet är okej. Och croissanterna. Mycket kan förlåtas om croissanterna är frasiga. 


Vid lunch var vi framme på Bornholm, där vi tog en liten promenad genom Rönne, och åt lunch på Stora torget. (Silltallrik och öl, så klart!) Mer än så fanns inte att göra, eftersom annandag pingst fortfarande är helgdag i Danmark och allt var stängt. Halvbra planering, kan tyckas.
Sedan var det dags att stiga ombord för kryssningens andra afton. Middagen var fiskbetonad med kallrökt hälleflundra till förrätt (god, med STOR bit fisk till tillbehör av finkrogsmängder gjorde den lite obalanserad) och en bakad torsk med skaldjurssås och potatis till varmrätt (perfekt tillagad torsk, men tyvärr var både den och såsen kall). Till dessert blev det en jordgubbsmousse med vit chokladcréme, hallon och rostad vit choklad (gott, men slätstruket). Presentationen var ungefär densamma som tranbärskrämen dagen innan, och ja… jag tycker inte att det är ett aptitretande sätt att servera moussedesserter på…


Kvällen avslutades återigen med två sovande barn i varsin Yoyo, och vi fick en magisk stund av solnedgång i havet medan vi avnjöt drinkar.


Så långt en ganska trivsam och harmonisk kryssning, trots två småttingar.

Många första…

Många första…

De senaste dagarna har det varit fullt av första gånger.

Första parkhänget med båda barnen efter förskolan.


Jag hade gjort en motionsrunda förbi kontoret med L i min Bugaboo Runner i fredags, och hann inte hem och byta till syskonvagn eller vagn med ståbräda innan hämtning. Så jag lät H gå bredvid vagnen ner till parken, där jag äntligen fick min lunch (klockan 15 😏) i form av medhavd sushi. H ville INTE smaka. Jag som trodde sushi var populärt barnkrubb nuförtiden?

H lekte glatt med ett par små tvillingtöser som var ca ett år yngre, men de var lite tveksamt inställda till den större vildingens framfart. Jag fick konstant påminna honom om att de var mycket mindre och kanske blev skrämda när han sprang så fort fram, och lät så högt. Generellt är hans energinivå (och ljudnivå) uppskruvad till max just nu, och jag vet inte om det är åldern eller någon sorts lillasysterrelaterad uppmärksamhetstörst som orsakar det, men det är verkligen utmattande att bara vara i närheten av honom just nu. Bara när han har en skärm att glo på är han lugn och stilla.

Första gången med två sittdelar i Bugaboo Donkey.


Oj, vad trevligt det kändes att ha båda barnen sittande jämte varandra! Det här är verkligen det bästa med Donkeyn – möjligheten att prata och interagera med båda barnen på lika villkor under promenaderna!

Första gången utan babyinsatsen i Stokke Tripp Trapp. L har mest bara suttit och gjort situps i babyinsatsen på sistone, och eftersom hon börjat äta lite mat nu så var det dags att börja sitta upprätt vid matbordet. 


Hon behöver lite stöd framåt, precis som jag minns att H gjorde den första tiden efter att vi köpt stolen, när han var ungefär i samma ålder. 

Första gången på karusell.


Det var vårmarknad i byn i helgen, med ett magert utbud av det vanliga tingeltanglet av billiga kläder med ”roliga” tryck, billiga kryddor och korv. Och ett litet tivoli, där vår lilleman under stor förtjusning fick åka både en flygplanskarusell och en sån där klassisk snurrkarusell. Bland det bästa med att vara förälder är att få uppleva sådana här saker genom ett barns ögon. Första karusellåket, liksom, vilken grej!

Första gången i IKEA Antilop.


Hon sitter bättre i IKEA-stolen med kudden. Mest hamnade hon där för att storebror krävde tillbaka sin blå stol när vi förvisade hans storbarnsstol till garaget p.g.a. att vi tröttnat på att han lämnar bordet femtielva gånger vaje måltid när inget håller honom fast i stolen.

Första gången med bitring.


Det mesta är gott att tugga på just nu. Tänder snart, eller dröjer det ett par månader till som för brorsan?

Och första gången med två sittande (och sovande!) barn i Phil & Ted’s Vibe.


Även i Vibe var det dags att skrota liggdelen för lillasyster för gott. Och de satt hur bra som helst så här. Enda nackdelen är att större delen av varukorgen försvinner. Men jag får hitta på något bra sätt att lösa det inför helgens Örebro-resa, då Vibe återigen får tjänstgöra som resevagn.

Nu är det bara till Buffalon och Yoyon som vi har liggdelar i bruk. Buffalon eftersom jag ändå skaffat en sittdel som kan alternera mellan Buffalo och Runner, och det känns bra att ha den största liggdeleb kvar sist. Yoyon för att jag vill skjuta upp att bygga om den till 6+ så länge som möjligt, eftersom den då är framåtvänd och jag vet av erfarenhet att små bebisar mest sitter som en säck potatis i den.

Att fästa babyskydd på Babyzen Yoyo+ utan att ta av textilen

Att fästa babyskydd på Babyzen Yoyo+ utan att ta av textilen

När jag köpte babyskyddsadaptrar till min(a) Babyzen Yoyo+ så var den enda monteringsbeskrivningen i den medföljande instruktionsboken en med bara ett chassi, med alla textilier borttagna.

Om tyget satt kvar gick det inte att trycka ner mitt babyskydd från Maxi-Cosi ordentligt. Men jag hade sett bilder på nätet där både ligg- och sittdelstyg satt kvar. Så det skulle gå, det visste jag ju.

Och det går alldeles utmärkt! Lösningen är att haka av de svarta sidostyckena från fästet på handtaget genom att bara dra dem uppåt. Samma sak på både sitt- och liggdel.

Det blir såklart inte lika nätt och snyggt som utan textilier på chassit, men är så mycket mer praktiskt vid användning.

På Babyzen Yoyo+ 0+ kan jag ha liggdelen redo för sovstunden även om jag behövt använda den som bilvagn, och på resor kan babyskyddet utgöra en sittdel light på dagtid för min nyfikna bebis, och sedan utgöra resesäng på natten.

På Babyzen Yoyo+ 6+ kan vagnen användas av det stora och det lilla barnet alternerande helt utan att något behöver ändras däremellan (utöver då att sidostyckena på tyget fälls ner). Det är på detta sätt jag oftast använder babyskyddsadaptrarna – för att ha en bilvagn som fungerar både för bebisen och tvååringen!

Lillasysters 0+ är hennes innevagn, där hon sover (och vaggas till sömns) vid vila, ligger och leker och kollar på vad jag gör i köket, och nattas för kvällen i innan vi senare drar oss tillbaka till nedervåningen, så vi slipper ha henne sovande på en annan våning. Så det är bara om vi behöver ha med Yoyon som resesäng, eller om vi behöver vagn till båda barnen samtidigt som vi använder liggvagnen med babyskyddsadaptrar.

En bonus med att använda babyskyddsadaptrar på Babyzen Yoyo 6+ är att suffletten kan bilda en mysig kokong tillsammans med babyskyddets sufflett, så att bebisen ligger skyddad mot solen från alla håll.

Vi låter i regel nederdelen av adaptrarna sitta kvar på chassit, som går att fälla med dem på, medan överdelarna får sitta kvar på babyskyddet. För att ta av och på babyskyddet använder vi alltså de vita knapparna på adaptrarna istället för babyskyddets knappar för avmontering. Det är inga problem att använda babyskyddet (vi kör Maxi-Cosi Cabriofix med Family Fix-bas) i bilen med adaptrar på.

Om vi är inne i en period då vi använder babyskyddet även på någon annan vagn i stor utsträckning tar vi av adapteröverdelarna vid avmontering av babyskyddet från Yoyon, och förvarar dem i sittdelens sufflettficka.

Påskuppdatering

Påskuppdatering

Glad påsk!

Vi har varit iväg och firat traditionsenlig påsk hos farmor (när jag pratar om far- och morföräldrar är det alltid i relation till barnen; jag och B har tyvärr inga kvar i den äldre generationen), med lammstek på långfredagen och påskbord på påskafton. H har stojat och busat med alla farbröderna, och L har trivts storligen med miljöombyte och många människor att betrakta.

Det var första övernattningen hos farmor med L, och det gick jättebra. H fick sova med sin farmor (och tyckte då att det gick utmärkt att sova till 09.30), och L fick sova i sin Babyzen Yoyo+ 0+, tills hon vaknade och fick flytta upp till mig i sängen för lite nattamning.

På påskaftons morgon var det bara jag och L som var vakna, från 07.30 och ett par timmar till, innan resten av hushållet började komma till liv.

Jag vet att jag tjatar en del om denna vagn, men även här var yoyon min bästa vän. Perfekt att bara ställa intill fåtöljen, så att L kunde ta en tupplur efter sin frukostflaska, och jag kunde avnjuta en kaffe och spela Farm Heroes i lugn och ro. Perfekt med en liten öppen och ganska låg vagn, för full uppsikt över den lilla under tiden.

Hon vaknade såklart efter en dryg halvtimme, när frukostbestyren drog igång runtomkring, men en liten stunds lugn och ro fick jag ändå. Att vara vaken först är bland det bästa jag vet – att få dricka en kopp kaffe och bli människa innan en måste prata med någon annan.

Sedan blev det en promenad medan farmor lagade färdigt påsklunchen (och påskharen var och värpte ägg lite varstans i huset), och vi hittade en lekplats som blev klart godkänd av H. Jag hade med hans vagn också, men promenaden var något för kort för att han skulle somna – uppspelt som han var satt han och gungade, drog i suffletten, pratade, hummade och sjöng för att hålla sig själv vaken. Men å andra sidan somnade han i bilen hem vid 18-tiden, och sov till 08.17 idag, så det blev ju rätt bra ändå.

Den här dagen började bra, med barn som var strålande glada till att börja med. När nattblöjan skulle bytas ut dock uppkom Striden Om Soppåsen.

Vi har två olika sophinkar i badrummet, en liten pedalhink endast tänkt för småskräp, och en Ubbi blöjhink för blöjor. Med överenskommelsen att bajsblöjor av större modell skall slängas ut genast av bytaren, för att undvika att olägenhet uppkommer.

Men det är ingen som riktigt orkar hålla på med detta sopsorterande, så situationen har utmynnat i att både pedalhink och blöjhink står oanvända och utan påsar, medan en vanligt avfallspåse ligger på golvet eller hänger på handdukshängaren, och kastas ut när något illaluktande inträffat. Idag fanns dock ingen avfallspåse i bruk. När jag skulle plocka fram en protesterade H – ”Jag jill inte ha sån påse!”. Mmhm…nehej… ”Men vi måste ju ha någonstans att kasta kissblöjan.” tyckte jag. ”Näääj! INTE DEN PÅSEN!” tyckte H. Jag plockade fram påsen ändå. Stor gråt och vilt fäktande mot den illasinta mamman började. Han sprang runt i badrum och sovrum och skrek att han INTE VILLE HA DEN PÅSEN. TA BORT PÅSEN!

Han fick inget gehör hos pappan heller för denna åsikt, och till slut löstes hela situationen med att han fick gråta ut en stund i mammans famn. Sålunda slutade striden om påsen.

Ikväll får vi kära vänner på besök, och en brakmiddag ska planeras och förberedas och huset saneras någorlunda. Även om vännerna är av den bästa sorten, som inte heller rengör sitt hus minutiöst när vi hälsar på, och allt således är upplagt för ett avslappnat och opretentiöst umgänge.

Först dock lite soffhäng, där jag och barnen och två av tre katter är nöjda med att inte vara ute i snögloppet. Jag sportar en bebis i knät, med en kökshandduk som får tjänstgöra som kräktrasa, och mor och dotter katt som är i totalt mysläge efter att ha varit utelåsta ett dygn medan vi var borta (korkskallarna skulle absolut rymma ut genom att ligga i bakhåll vid ytterdörren medan vi packade bilen i fredags, och då får de skylla sig själva). H kollar padda med ett babynest (!?) i knät, och en samling leksaksbilar bredvid sig i soffan.

Summa summarum är det en rätt bra påsk som pågår här, trots uselt väder och kyla.

Hoppas ni har en bra påsk också!