H:s nittonde månad

H:s nittonde månad

IMG_1155

H:s nittonde levnadsmånad börjar lite trist, med sjukdom i hela familjen. H och jag åker på någon mystisk magsjuka som är lågintensiv men långdragen. B får influensa.

Vid ingången av månaden väger han 12,58 kg och är 83,5 cm lång (enligt 18-månaderskontrollen), och vad som hänt efter det vet vi inte riktigt, men det är väl vettigt att anta att han inte växer lika snabbt längre, så att skillnaderna inte är så dramatiska från en månad till en annan. Klädstorleken är 86/92, och skorna i storlek 22 börjar bli lite små.

Vi går på babysim, där han börjar bli riktigt trygg i vattnet, och verkar tycka att det är riktigt roligt både att dyka och att åka rutschkana ner i bassängen.

_DSC0084
H på babysim. Fotografi av Åsa Arctaedius, babysimfotografen.se.

En viss harmoni infinner sig, då han börjar sova i princip hela nätterna igen, efter att i flera månader ha vaknat och gråtit ett antal gånger efter att han somnat, så att vi suttit på helspänn i vardagsrummet på kvällarna, redo att springa upp och trösta. Vi (eller jag) jobbar vidare på amningsavslutet, men han vaknar fortfarande någon gång per natt och är otröstlig om han inte får sin ”duhduh”.

Ett helt gäng nya tänder har dock trängt fram från jul och framåt, vilket kan förklara en hel del dåligt humör, orolig sömn och matkrångel. Utöver de fyra främsta tänderna uppe och nere har 2-3 tänder ytterligare på varje sida börjat kika fram, både ”huggtänder” och kindtänder har dykt upp, även om de bara kikar upp litegrann ur tandköttet ännu. Det är bara några enstaka av mjölktänderna som fortfarande inte syns alls.

IMG_1119

Han är vild och springer och klättrar överallt, och har ingen ro att bara sitta stilla och titta på tv eller liknande. Humöret är generellt glatt och soligt, även om det är ett par dagar då han blir lite ledsen vid förskolelämningen, vilket aldrig hänt tidigare.

IMG_0959
H klättrar glatt upp i sin Bugaboo Bee3 Van Gogh när mamman leker barnvagnsparad i hallen.

Det går upp och ner med maten, vissa dagar är det som förgjort att få honom att äta just någonting som inte är pannkaka, köttbullar eller korv, medan han andra dagar äter glatt av det mesta. Helt salongsfähig är han dock inte. När vi äter födelsedagsmiddag för farmor på restaurang gör han en barnklassiker och sliter ner duken så att mamman får bubbel i hela knät. Som tur är var det bara cava…

IMG_0845

Han hänger själv med morfar en stund för första gången, en dag när han fortfarande är ”i karantän” från förskolan efter magsjuka, och både jag och B har jobbmöten vi inte kan boka om. Vi tar bussen till min arbetsort och äter lunch hemma hos morfar, och sedan promenerar vi tillsammans ner på stan där morfar och H får mata ”kackorna” vid ån och leka i parken, medan jag går till kontoret en stund. Och det går hur bra som helst, både morfar och H hade haft roligt.

Vi är också hundvakt över en helg, vilket H tycker är roligt. Hunden Mimmi är dock inte riktigt lika glad över den konstanta uppmärksamheten, och markerar med att blotta tänderna när hon inte ens får vara ifred på sin sovfilt. H fattar dock inte piken, så vi föräldrar får kolla av läget och lyfta bort H när det behövs. Även om Mimmi är världens goaste labrador så är hon inte van vid småbarn, och det är upp till oss att se till att inget går snett mellan de två.

IMG_0822

Pratet är fortfarande inte så många riktiga ord, men ”kah-kah” och ”pah-pah” får ännu fler betydelser. ”Kah-kah” betyder anka, groda, kaka, pannkaka, jacka m.m., och ”pah-pah” betyder förutom pappa även trappa och lampa. Han blir också allt mer intresserad av böcker, och kommer ofta springande med böcker där han omväxlande vill bli utfrågad om att peka ut olika saker, och omväxlande vill peka och få berättat för sig vad saker heter. Jag blir lite överraskad av att han faktiskt förstår fler ord än jag trodde.

IMG_1070

Ja, det är inte lika mycket som händer på en månad längre. Men jag fortsätter nog med månadssammanfattningarna det andra året ut ändå. Det är så kul att kunna gå tillbaka och se när saker och ting faktiskt hände, för i minnet grötar allt ihop sig och en tror att saker hände i helt annan ordning än det faktiskt gjorde. De jobbiga perioderna känns evighetslånga i minnet, men visar sig vid kontroll bara ha varat i några veckor.

Jag minns att jag kände fasa över det ständiga passandet när han precis började krypa och gå, och tänkte att det skulle vara så i flera år. Och jo, visst behöver en 1,5-åring ständig tillsyn, men det är inte alls på samma nivå som där i början. Nu vet jag vad han kan få för sig att hitta på och inte, och jag litar på hans egna förmågor mycket mer än förr, då varje sak i hushållet kändes som ett potentiell dödsfälla. Jag behöver inte ha honom i synfältet hela tiden, utan kan i godan ro laga mat i köket medan han stökar omkring i vardagsrummet intill. Det är bara när det blir tyst jag behöver kolla vad han håller på med. Men oftast visar det sig att han bara är fokuserad på någon på tv:n, sitter och bläddrar i en bok eller är djupt koncentrerad i något bygga/stapla/pussla-projekt.

Lördagsutflykt med nya Babyzen Yoyo+

Lördagsutflykt med nya Babyzen Yoyo+

Igår fick jag äntligen chansen att provköra min nya Babyzen Yoyo+. Detta eftersom min oäkta hälft varit ute på galej, och således icke körbar, när det var dags för babysim på lördagsförmiddagen.

Efter frukost gav vi oss iväg mot staden, där vi först skulle svänga förbi SL:s hittegodsavdelning, som ligger nära T-centralen, för att därifrån fortsätta vidare med blåa linjen mot Solna och Turkosen.

Redan när vi väntade på bussen som skulle ta oss till tunnelbanan fick jag tillfälle att prova sufflettens skydd mot den lågt stående februarisolen. Och nog har något förbättrats, för med den lilla solskärmen nedfälld var H:s ögon skuggade även när vi stod rakt mot solen.

IMG_0935

Själva rullet är ganska likt den gamla versionen, även om själva chassit känns påtagligt mer stabilt, vilket ju även den ökade maxvikten upp till 18 kg skvallrar om. Men över vårvinterns gator med is och grusdrivor blir det ändå rätt skakigt på grund av Yoyons små – och relativt hårda – hjul.

Handtaget och bakaxeln är nog tyvärr oförändrade, och är en sak jag stört mig på även på vår ”gamla” Yoyo som vi köpte i januari 2015. Handtaget känns rätt kort även för lilla mig på obetydliga 163 cm ovanför marken, och det går ganska rakt upp från bakaxeln sett, vilket gör att en lätt sparkar i bakaxeln, eller i värsta fall lyckas trycka ner bromsen, när en går. Detta löser jag genom att oftast gå snett bakom Yoyon och styra med bara en hand, vilket oftast fungerar jättebra (på plant underlag). Annars gäller det att komma ihåg att antingen korta ner sina steg, eller att hålla armarna längre fram än vad en gör med större vagnar. En vänjer sig när en använder Yoyon lite oftare, tror jag.

När vi kom till T-centralen började jag med att åka hissen upp från spåren. Medan jag gjorde det kände jag mig småfånig när jag genom hissens fönster såg föräldrar med mycket större och tyngre större Brio- och Mountain Buggy-vagnar som obehindrat åkte rulltrappa upp. Jag har faktiskt aldrig vågat åka rulltrappa med barnvagn. Som boende ute i villaförorten, med jobb bortanför stan, är rulltrappor inte heller en del av vår vardag på samma sätt som jag gissar att de är för innerstadsföräldrar. Så när jag kom fram till utgången mot SL:s hittegods samlade jag mod och rullade på Yoyon på rulltrappan. Och det var ju ingen konst alls, med en liten vagn som knappt väger något alls! Eftersom den är så smal går det till och med att släppa förbi gående på sidan av. Sedan åkte jag rulltrappa hejvilt: tillbaka ner till T-centralen, ner till blå linjen och upp från spåren i Solna. Jag provade att ha vagnen både framför mig och bakom mig, och det gick lika bra vilket som (även om det var lite kallsvettigt att ha vagnen framför sig i den branta rulltrappan ner till blå linje).

IMG_0946

(Plånboksdelen till mitt mobilfodral återfick jag förresten helt intakt och med alla kort i, inklusive mitt nationella id-kort. Hur glad är jag inte över att jag hade is i magen och inte bara spärrade allt genast när den försvann?)

Väl framme på babysimmet grusades mina planer att kunna ha Yoyon hopfälld i skåpet, för den var något för bred för att dörren skulle gå att stänga. Men hellre ha den hängande i ett öppet skåp än stående utanför entrén, tänkte jag. Och den hängde kvar när vi var klara, så det gick ju bra ändå. På babysimmet var det en fotograf närvarande, så en fick möjlighet att köpa undervattensbilder på ens telning. Och det var ju jätteroligt, även om det blev i princip noll undervisning utan mest bara fri lek i väntan på ens tur hos fotografen. Bäst var också att jag beställt bilder och lämnat mobilnumret till fotografen, för kort efter att vi lämnat lokalen fick jag ett SMS från fotografen att hon sett H:s vantar ligga kvar i omklädningsrummet. Hon såg att det var hans för att hon noterade hans fina färgglada kläder, inklusive den till vantarna hörande mössan. Ibland har en tur!

Efter simmet somnade H fridfullt i Yoyon, och verkade inte alls ha några bekymmer med att Yoyon viloläge är långt ifrån plant. Jag och min lillebror åt sushi till lunch, drog vidare till ett kafé och fikade, och började gå mot busshållplatsen, innan H vaknade till liv igen. Babyzen Yoyo+ var (precis som sin föregångare) väldigt lätt och smidig att ha med på både buss och tunnelbana.

Väl hemma år H en stadig portion lunch-middag bestående av favoriterna Gramigna (äggpasta som är typ som långa makaroner) och kalkonköttbullar (allt dränkt i ketchup). Vi har resignerat lite. Vår inställning att ”det är bara att ge honom samma mat som oss, så vänjer han sig vid en varierad kost” har lite grann fått ge vika för insikten att han allt som oftast inte alls vill ha den mat vi äter, utan helst äter pasta, korv, köttbullar, hamburgare och pannkakor. Typisk barnmat med andra ord. Vi fortsätter försöka ge honom ”riktig” mat, men ibland vill vi ju att han faktiskt ska få i sig en hel portion mat också…

Helgen

Helgen

Helgen är förbi, och vi laddar (förhoppningsvis) för en ny jobb- och förskolevecka, efter att nästan hela förra veckan försvann i sjukdomsträsket.

Vi var på babysim igår, varvid H plötsligt tyckte det var så kul att åka rutschkana ner i vattnet att han sträckte ut armarna mot instruktören. Vilken skillnad på bara en månad!

Sedan plockade vi med oss morbror W hem på lunch, eftersom vi var hundvakter över helgen och inte ville lämna farmors labradortik Mimmi hemma själv så länge. Katterna har hållit sig på övervåningen och surat hela helgen.

H har varit hur glad som helst över att ha hunden på besök. Hunden är inte fullt lika entusiastisk, eftersom det är en ganska omild behandling hon får utstå. Plus att hon är en riktig attention junkie och är så sotis på H. När hon inte ens fått vara i fred på sin filt som vi lagt i ett hörn har hon visat framtänderna. Den signalen har dock lilleman inte förstått, så vi har fått lyfta bort honom mest hela tiden.

I förmiddags var vi ute i finvädret och söndagsspatserade med barnvagn och labrador och kände oss som en typisk barnfamilj (på ett bra sätt). Efter lunch var vi ute i trädgården och lekte lite också.

På kvällen åt vi söndagsmiddag på Bockholmen med B:s familj. Ett fantastiskt trevligt koncept med trerätters som serveras som en riktig söndagsmiddag, på rustika serveringsfat där alla vid bordet får slåss om godsakerna. Precis som hemma, fast ingen behöver laga mat eller diska. Idag var det bröd, chark, oliver och kronärtskockssallad med ost till förrätt, som följdes av kyckling med potatispuré, bakade palsternackor, champinjoner och en brunsås med smak av rosmarin, och sedan kröntes middagen av en créme brulée. H var trött, men hanterbar. Föga överraskande petade han mest i maten. Tills brûléen dukades fram, för då satt han och sträckte fram sin sked för påfyllning mest hela tiden.

Nä, nu blir det krama kudden, för imorgon måste jag vara tidigt på jobbet så att jag hinner jobba lite före hämtning och veckohandling. Vi  har fått till en planering för den närmsta framtiden, innebärande att jag hämtar på måndagar och onsdagar. Det öppnar upp för motionssim för mig på tisdag och torsdag morgon, så att jag kan kompensera en senare jobbstart med att stanna lite längre på kvällen de dagarna. B lämnar alla dagar (jag gör det bara vid behov) och hämtar på tisdag och torsdag. Fredagshämtning turas vi om med.

Måndagar blir ny matplanerings- och handlingsdag för mig. På måndagsförmiddagen kommer mejlet med veckans erbjudanden från Coop, så jag kan väga in det, och göra planeringen på jobbet (hey, jag är min egen chef, jag får det!) och sedan handla direkt efter hämtning. Coop ligger precis vid förskolan.

Halvvägs genom babysim steg 2, andra omgången

Halvvägs genom babysim steg 2, andra omgången

Det är inte klokt vad tiden går, plötsligt har vi tagit oss igenom halva steg 2 på babysimmet. Det känns som att vi nyss började om igen, och inte alls som längesedan vi kom halvvägs genom kursen förra gången.

Så här långt har det varit lite olikt steg 2 på Aqualife på Sveavägen, där vi gick tidigare. Det är mycket mera dyk, och hittills inget moment där barnen får hoppa själva från madrasser/kanten. Ringar och armpuffar används i samma utsträckning, och det är sång både till inledning och avslut.

Det är helt klart större och fräschare lokaler på Medley Turkosen i Solna, även om omklädningsrummet ändå blir överfullt på en gång när ett antal skötbäddar med bebisar breds ut över golvet. Bassängen är stor och ligger i ett ljust rum med högt i tak och mycket fönsterytor. Vi valde att åka till ett Medley längre ifrån hemmet för att vi ville vara säkra på att få vara två föräldrar i bassängen, precis som vi förut åkte in till stan av samma anledning.

Men det är också mycket mer opersonligt på Medley. Jag vet faktiskt fortfarande inte vad instruktören heter, och jag hör kanske hälften av det hon säger under lektionerna, för det är så dålig akustik i rummet. Det är knappt någon personlig undervisning heller, utan mer att instruktören förevisar en övning med en docka, som vi sedan övar på. Eller så bara får vi badring eller armpuffar utan några särskilda instruktioner (eller inga jag hör i alla fall). Nästan ingen där hälsar i omklädningsrummet heller.

Men eftersom Aqualife lade ner sin babysimverksamhet finns ingen större poäng i att göra jämförelser. Båda ställena har varit bra på sitt sätt. Och att äta lördagslunch med lillebrorsan har blivit en trevlig vana som kommit av att vi befinner oss i hans kvarter.

Efter babysimmet igår (då H var nöjd och glad och orädd, och sin vana trogen kissade på omklädningsrummets golv sekunden efter att blöjan åkte av) åt vi lång lunch medan barnet sov i vagnen i 2,5 timmar. (Han fick banan och grötklämmis i omklädningsrummet först, så han låg inte hungrig.)

Sedan ratade han blodpuddingen vi stekte till honom vid hemkomst, och mestadels även fiskpinnarna vi försökte ge honom före läggdags. Men en stor portion gröt och ett kokt ägg till frukost, två bananer (en i matbutiken på vägen hem också) en klämmis och lite bröd var kanske tillräckligt för honom. Han äter inte mycket mat hemma, utan föredrar frukt, gröt, klämmisar och mackor. På förskolan äter han tydligen mer mat än de flesta andra barnen. Vet inte om det är vår kokkonst eller sällskapet han dissar?

Jag slängde ihop en beef bontana till mig och B till middag efter att H somnat. Som den på Texas Longhorn. (Det är så gott, och var nog den enda riktiga cravingen jag hade under graviditeten med H. Eller inte den enda, jag hade dille på de där rena fräscha asiatiska/thailändska smakerna också – koriander, lime, citrongräs, chili, ingefära…Sommaren då jag var höggravid brukade jag i alla fall göra beef bontana till mig, medan B åt det grillade köttet på mer traditionellt somrigt manér.) Igår köpte vi Texas Longhorns nachos och ostsås med jalapeno färdigt från butik, och så gjorde jag egna refried beans och stekte utskuren biff i grillpannan. Ett lager värmda nachos, toppade med refried beans (svarta bönor, lök, vitlök, spiskummin, mald koriander, rökt chilipulver, olja), ostsås och köttet i skivor samt hackad rödlök och inlagd jalapeno ovanpå. Ett par kalla IPA till. Mmmmm…syndigt gott!

Idag var vi på en tidig middag som var en liten överraskningsfest för en vän till Björns familj. Hon fyllde 30 och var väldigt förvånad över att se ett stort gäng på restaurangen, dit hon kommit för att möta sin mamma och syster. Det var trevligt, men H var uppe i varv och ville inte sitta still vid bordet, så det var inte så avslappnat för mig och B, direkt. Illbattingen sprang mest upp och ned för trapporna, försökte slå sönder inredningen med en kvast, tände och släckte lampor, och försökte få fatt i ljuslyktorna på borden. När det serverades tårta mot slutet satt han dock som ett litet ljus och ropade ”kaka!” tills han fick en bit som han åt tyst och lugnt, men med synbar glädje och entusiasm…

Jahapp, så var det söndag och dags att förbereda sig inför arbetsveckan igen. Vi har inte ens hunnit packa upp och tvätta efter resan ännu. När ska vi någonsin komma ikapp med hushållsarbetet, och skaffa oss rutiner som fungerar?

Hallå, vänta, är lördagen slut redan?

Hallå, vänta, är lördagen slut redan?

Har nyss satt mig ner i fåtöljen och andats ut. Ser att klockan är 21 och undrar vart dagen tog vägen?

H vaknade och var otröstlig vid 23 igår kväll, och det enda som fungerade var att vi (jag) gick till sängs och han fick tutte. Samma sak igen vid 05. Sedan vaknade han för dagen vid 07, och vi masade oss ner till övervåningen en halvtimme senare.

Köket såg ut som hejkomochhjälpmig p.g.a. vårt plötsliga sänggående på kvällen, och jag stod där med grus i ögonen och diskade grytor och svor över ungen som vaknat för tidigt och karlsloken som fortfarande sov. B kom upp kort därefter (kanske delvis på grund av mitt ilskna slamrande) och vi fick alla i oss någon sorts frukost innan vi gav oss av mot Solna och babysimmet.

Det var en otrolig skillnad på H bara från förra veckan. Inte alls lika rädd och spänd, även om han då och då klamrade sig fast med både armar och ben runt våra kroppar som en liten apunge. Vi gjorde flera dyk, bl.a. tillsammans, genom att man höll H så att vi hade ögonen på samma nivå, och sjönk ner under vattnet med bibehållen ögonkontakt. Det tyckte han var roligt! I övrigt åkte han rutschkana på magen ner i vattnet, simmade i badring och med armpuffar. Allt gick bra, även om han helt tycks ha glömt bort hur han gjorde när han sparkade med benen.

Precis som förra gången fick han mellis i omklädningsrummet, och somnade sedan som en sten på väg mot lunch, på grekiska kolgrillsbaren med morbror W. Två timmar senare åkte vi mätta och glada vidare mot farmor. H vaknade på väg från restaurangen, och var så klart också hungrig. Så vi stannade på Max på vägen och plockade upp en cheeseburgare utan dressing och sallad. Den åt han rakt upp och ner, sittande i bilstolen, utan att spilla något överhuvudtaget. Vissa saker går ner bättre än andra…

image

Vi fikade och pratade och de som var myndiga och inte skulle köra (d.v.s. jag) drack ett glas vin med farmor.

Det blev visst en dag med bara utekäk, för vi köpte med oss pizza hem till middag. (I blame PMS! Men H åt inte pizza, och jag och B åt inte hamburgare, så det var inte fullt så illa som det verkar.)

Vi kom hem, åt, och sedan var dagen slut. Vi har alltså bara babysimmat, lunchat och fikat. Vet inte riktigt hur det gick till…?

Nu ska vi se om vi får kolla klart på filmen vi bara kom halvvägs igenom igår, den (hittills) ganska charmiga ”Hector and the search for happiness”.

Babysim, rond 2

Babysim, rond 2

Jo, han var nog en sisådär 7-10 månader äldre än de andra barnen på babysimmet idag. Men det gjorde inget. Inte för vår del i alla fall.

Flera dyk, en stunds sim i simring och rutschkana på mage ner i vattnet stod på schemat. Det gick mestadels bra, men det är en viss skillnad på en 7-9 månaders bebis och en snart ett och ett halvt-åring. Framför allt en snart ett och ett halvt-åring som tappat vattenvanan på de åtta månader som gått sen sist. Hans ökade självmedvetenhet har medfört en viss självbevarelsedrift, så han hängde på sina föräldrar som en liten apunge, och var väldigt mycket osäkrare än förr. Men det gick ändå på det stora hela taget bra.

Lokalen, Turkosen i Solna, var helt väsensskild från Aqualifes källarlokaler i stan. Rymligt, ljust och fräscht, med en stor bassäng. Sedan kanske inte känslan var lika gemytlig, men bra kändes det i vart fall. Vi fick lunch med min lillebror, som bor i krokarna, på en enkel asiatisk restaurang med buffé och mongolisk bbq. H hade fått banan och grötklämmis i omklädningsrummet efter badet, och sov i barnvagnen hela lunchen igenom. Wunderbar!

H fick lunch-middag i form av kycklingspett från thairestaurangen vid mataffären, sedan stökade vi hemma innan vi gav H lite kvällsmacka medan vi drack ett glas vitt. B åt cashewnötter, vilket H tyckte var mycket gott. Men när vi plockade fram de pyttesmå KRAV-clementinerna blev ungen helt vild, och satte i sig fem stycken i rad!

Efter att barnet somnat ordnade vi lite filmkväll med popcorn och whiskey sour,  ”Eat Pray Love” på Netflix och katter i alla knän. Nja, ingen vidare film… Men det var mysigt ändå!

B har uppenbarligen somnat om nu vid försök att omsöva uppvaknat barn, och jag ska gå och göra dem sällskap. Godnatt!

image

Efter-frukost-myset

Efter-frukost-myset

image

Idag är vi lediga, jag och H. Sov till 8, och har haft långfrukost. Med obligatoriska matbordskonflikter om att en inte får hjälpa honom med något och att han vägrar sitta i stolen. Undrar om det är trotsåldern som börjar ge sig till känna redan?

Långpromenad i vintersolen och inköp av godsaker till fredagsmiddagen står på schemat. Och lite iordningställande hemma (i mån av tid och ork).

Men först lite efter-frukost-mys, med barnet i knät som tittar på favoritavsnittet från ”I drömmarnas trädgård” – ”Igglepiggles tiddel”. Jag kan tjuvfippla med mobilen bakom hans rygg, samtidigt som jag tankar lite gossegos. Double win.

Imorgon ska vi börja på babysim igen. Vi går om steg 2, och H lär väl vara närmare året äldre än de andra ungarna. Men det skiter jag i, för jag vill verkligen ta igen det vi gick miste om förra året, när förra babysimmet slog igen mitt i terminen. Så åtta lördagar framöver blir det plask-och-sim på förmiddagarna, med bonusen att nya babysimmet ligger på lillebrors gata, så vi kan passa på att få en lunch med morbror W efter simmet.

Nej, nu har H hoppat ner och lekt tyst och snällt med sina Brio-tåg en stund, och en viss odör har börjat sprida sig i rummet. Dags för blöjbyte!

 

Trippel i Maxi-Cosi: Cabriofix, Pearl XP och Mobi

Trippel i Maxi-Cosi: Cabriofix, Pearl XP och Mobi

– – – När jag skriver idag nedan menar jag i förrgår. Jag började skriva inlägget den kvällen. Men barnet, som fått feber under dagen, vaknade och lät sig inte blidkas av annat än att mamman kom och lade sig. Igår hade jag en liten kille med runt 40 graders feber som bara grät om han inte fick sitta hos mamman. Idag har jag rymt till kontoret för en halvdag, och passar på att skriva klart medan jag tippar i mig morgonkaffet. – – –

Jag får väl äta upp min hatt här, och berätta att vi idag– trots allt jag skrev i mitt första inlägg om bilstol nummer två – införskaffade en Maxi-Cosi Pearl XP.

Efter att vi konstaterat att den första stolen vi köpte, Maxi-Cosi Mobi, var alldeles för utrymmeskrävande för att passa i baksätet på vår (B:s) BMW 5-serie kombi, började vi leta runt efter en kompaktare stol, som inte skulle ta upp för mycket plats på längden. Tydligen är BMW-bilar ökända för att vara svåra att hitta passande bilstolar till. Att en har en asastor kombi är alltså ingen garanti för att det ska finnas gott om utrymme för en bilstol.

När vi åkte till Säkerhetsbutiken inne i stan var det för att närmare undersöka två alternativ, som båda hade ryktet om sig att vara kompakta på längden — Maxi-Cosi Pearl XP och Klippan Kiss 2. Båda är också Isofix-stolar, som vi nu siktade in oss på, trots att dessa har en låg maxvikt (runt 18 kg), och således kanske inte räcker fram tills barnet är 4-5 år och kan börja åka framåtvänt i en bältesstol. Vi har ju redan köpt Mobin, så om en mindre stol inte räcker hela vägen så får vi leva med att ha den i framsätet senare, där den nog kan gå in lite bättre än i baksätet eftersom den då läggs mot instrumentbrädan istället för lutas på stödbenet.

Butiken hade båda sorterna inne. Klippan-stolen, som varit en förhandsfavorit på grund av en del smarta lösningar (hjul och handtag som en dragväska för förflyttning, går att fästa med bara bälte om den ska användas tillfälligt i en annan bil, eller i en bil som saknar Isofix-fästen) gick bort nästan direkt när vi såg den live. Den kändes liksom plastig och billig i utförandet, och när det gäller en bilbarnstol är det inte riktigt den känslan en vill ha. Personalen i butiken påpekade också att lite äldre barn kan tycka illa om att stolen är väldigt skålad, lite som ett babyskydd.

En bra sak med Klippan Kiss 2, som inte var aktuellt för oss just nu, var att den fungerar från födseln och då även kan fästas på ett par varianter av sulky-vagnar från Akta Graco, eftersom bilstolen utvecklades för Akta Graco från början, hette Duologic 2 hos dem och kunde användas som ett travel system. Men då ska nog barnet vara mindre, för att en sulky ska klara vikten.

Prismässigt låg Klippan Kiss 2 på drygt 3 000 kr, ett par hundralappar mer än Maxi-Cosi Pearl XP, men då får en ju betänka att det i det priset ingår bas, och att den går att använda från nyfödd. Nu hade vi ju redan Family Fix-basen från Maxi-Cosi, som är det enda sättet att fästa en Pearl XP i en bil, så för oss var Maxi-Cosin det billigaste alternativet. Vi lyckades dessutom få sista exemplaret ut av en utgående färg för bara 2 000 kr, så då var det verkligen inget snack om saken längre!

Den får plats mycket bra, även bakom föraren, där vi gärna har stolen. Det är lättare för mig och B att prata med varandra om jag sitter snett bakom honom, och om han kör omkring själv med H så behöver han inte gå runt hela bilen för att kolla till eller plocka ut H. Personalen påpekade att nackdelen med denna stol var att det var ont om benutrymme för barnet, vilket jag också läst i recensioner på nätet. Men stolens breda sits med ganska låga, sluttande kanter ser ut att vara ganska bekväm att sitta med böjda ben i också.

Annars hade ett bra alternativ storleksmässigt varit någon Britax-variant, tyckte de i butiken. Nu minns jag inte vilken eftersom alla deras stolar har liknande namn, ”-way” ett eller annat, men det var inte en Isofix-stol. Eller en sprillans ny modell från BeSafe som var ganska lik Pearl XP i storlek och form, men som hade fördelen med att längden mellan stol och bakre ryggstöd gick att reglera, så den hade inte den – enligt personalen i butiken – enda nackdelen som Pearl XP hade. Men priset, ett par hundralappar norr om 6 000 kr, gjorde att den inte var aktuell vid jämförelse med Pearl XP.

IMG_0234
Vår trio Maxi-Cosi: Cabriofix, Pearl XP och Mobi.

Om vi hade haft en bil där Maxi-Cosi Mobi passade bra hade jag varit helt nöjd med den, utöver lite bänglig montering. Så jag skulle absolut rekommendera den, men inte till vår bil. Pearl XP verkar också vara en riktigt bra stol, men med hänsyn till att den bara klarar 18,5 kg och 105 cm, så skulle jag bara rekommendera den till någon som vi, som har ont om plats för bilstol i baksätet, eller någon som absolut vill ha Isofix-fästning av sin bilstol. I annat fall skulle jag ha gått direkt på en bältesmonterad stol med 25 kg som maxvikt, som Mobi.

IMG_0252
Maxi-Cosi Pearl XP vs. Maxi-Cosi Mobi. Höjdjämförelsen blir fel med den här bilden, eftersom Pearl XP ska sitta på Family Fix-basen, och Mobi har inbyggd bas.

Eftersom vi ändå var på Säkerhetsbutiken (som visade sig vara en ganska välsorterad baby-butik) passade vi på att köpa på oss lite extra saker också, mer eller mindre säkerhetsrelaterade.

JIOT9470
Barnvagnsreflexer från Pogu, första hjälpen-väska med barnvagnsfäste från AddBaby, och nya simbyxor till H från ImseVimse.

Vi längtar verkligen efter att återuppta babysimmet, som avbröts oplanerat förra våren när Aqualife lade ner sin verksamhet strax innan vi var klara med steg 2. Vi funderar på att börja om på steg 2 någon annanstans, eftersom det var snart ett år sedan H gick på babysim överhuvudtaget. Vi surfar runt, men det är svårt att veta vad vi ska välja. Helst ska vi båda få vara med i vattnet, det blir ju en roligare familjeaktivitet på så sätt. Men om någon vecka eller två startar de flesta kurserna, så vi måste bestämma oss.

Helst hade jag velat gå på Linnéas, de verkar så mysiga, men i Stockholm har de bara fredagskvällar inne i stan, och det känns inte riktigt aktuellt. Lördag förmiddag, som vi hade på Aqualife, gillade jag. Då kommer vi upp i tid och har hela dagen kvar till annat sedan. B vill hellre ta det på fredagarna under dagen, men jag vill ju att vi alla ska gå tillsammans, och då måste i vart fall en av oss vara ledig från jobbet utan ersättning. Ja, vi får väl se.

Dålig dag som blev bra till slut

Dålig dag som blev bra till slut

Första halvan av denna dag kände jag att jag borde ha stannat i sängen.

Vi hade vänner över på spontan middag med övernattning igår, vilket resulterade i några glas vin för mycket, nattsudd till efter ett på natten (herregud, när hände det senast?), och en viss huvudvärk när det var dags att kliva upp vid åtta och förbereda för avfärd till babysimmet.

När vi kastat oss ut för att ta bussen in mot stan, och hunnit bryta ihop och snäsa och fräsa på varandra om allt vi glömt och inte hann leta rätt på, hann vi inte längre än nedför uppfarten innan B kom på att han lovat att skjutsa sin mamma till flygplatsen. Jag fick rusa vidare mot bussen utan honom, med H sittande i vår Babyzen Yoyo.

Den första bussresan gick fint, utöver att bussen var några minuter sen. När vi kom fram till nästa stopp var det dock ett barnvagnsekipage före oss i kön till hissen till tunnelbanan, och hissen är liten och rymmer inte två.

Tiden började bli knapp, så när jag såg en buss svänga in, som också går mot stan, sprang jag fram till den och hoppade på. För att när jag kommit på se att det redan stod två barnvagnar där, och busschauffören ropade ut att det inte fanns plats för en till. Men jag hade ju Yoyon, så jag ropade tillbaka att ”Jag kan fälla ihop den!”.

Problemet var att inget var förberett för ihopfällning; det låg leksaker och ett nappypack i varukorgen, H hade en filt på sig, och jag hade inte hunnit hugga med någon bärsele. Jag började frenetiskt rafsa ihop sakerna, och bussen stod stilla i väntan på mig. En kvinna frågar om jag behöver hjälp, och jag bara: ”Här, ta barnet!” och räckte över H.

Och naturligtvis låste sig den j-vla Yoyon och ville inte alls fällas ihop. Det har hittills blivit så i princip varje gång jag behövt fälla ihop eller upp den under någon sorts tidspress. Felet kan  dock mycket väl ligga hos mig, eftersom jag inte har tränat så mycket och inte direkt lusläst manualen.

Till slut satt jag i vart fall i ett säte med H i knät, en hopfälld vagn och en hög med saker ihopknölade ovanpå väskan. Rödmosig och svettig efter debaclet med vagnen. Och insåg att jag inte hunnit borsta tänderna innan jag sprang hemifrån. Efter en hel del vin till middagen kvällen före. Herregud, jag hade uppehållit bussens avfärd och krånglat med mina saker, helt sonika dumpat av ungen på en okänd medpassagerare och luktade dessutom bakfylla. Skämsfaktorn på det?

Men tack gode gud för mammasolidariteten! Dagens ros till Gustavs (13 mån) mamma, som ryckte in i min nöd!

Promenaden till Sveavägen och Aqualife gick bra, och vi var i hyfsad tid. När jag lade ner H på skötbordet stod det klart att det fanns bajs i blöjan. Inga problem, den skulle ju ändå av och H duschas före badet. Efter att jag gjort mig av med blöjan och skulle ta badkläderna och handduk till duschen kissade H på sin filt, som låg under honom. Jäkla skit, tänkte jag, eftersom den var det enda vi hade med som bäddning till yoyon, där han sitter helt oskyddat och framåtvänd.

Men det är väl bara att skölja av filten bara på den lilla fläcken, tänkte jag sedan, och plockade upp H för att gå in i duschen. Och såg en rejäl bajshög på filten, där pojken hade legat.

Jag försökte behålla mitt lugn, satte H i en Antilop-stol i duschutrymmet medan jag rensade upp bajs och annat. Där började det strax strila ned vätska under stolen. Mer kiss. Jag fortsatte hålla mig lugn. Duschutrymmet går ju ändå lätt att spola av.

Väl inne i bassängen möts vi av en vikarierande instruktör. Inget fel på henne i och för sig, men det blir ju inte riktigt samma sak. H verkar lite trött och inte lika aktiv som vanligt. Mot slutet av lektionen håller jag honom framför mig och känner en doft slå emot mig. Nej nej nej, hinner jag tänka innan jag ser de små bajspartiklarna sväva ut omkring oss. De nya badbyxorna, fastän köpta på babysimmet, är inte täta alls, visar det sig.

Vi går och byter om. Det mesta är rätt bökigt och stökigt när man är ensam på babysimmet, så det tar sin lilla tid och inte så lite energi och ork. Till slut är vi ändock klara och redo för en dag på stan i det ljuvliga försommarvädret. Trodde jag.

Utanför porten möts jag av gråa skyar, kyla och ösregn. Borta är förmiddagens sol och värme. Och jag står där med ungen i en öppen oskyddad resevagn, vars regnskydd såklart blivit kvar hemma, utan filt. Inte ens en handduk har jag, eftersom det kommit bajs på H:s, och min blivit helt dyngsur efter att ha delats av oss båda efter duschen.

Någonstans där kände jag att jag fått nog. Jag ville bara hem och dra täcket över mig. Sa jag att jag även hade ont i huvudet? Jag började också misstänka att jag nog glömt H:s röda pip-och-prassel-elefant någonstans i allt rafsande med packningen.

Men vi hade ju planer, så jag tog mig i kragen och lagade efter läglighet. Det fick bli ett besök på NK:s babyavdelning, där jag köpte en ny filt och en helt bedårande leksaksgiraff att fästa på vagnen, från det för mig helt nya märket Little Jellycat.

Sedan blev vädret bättre igen, vi mötte upp vännerna och kollade in den indiska festivalen i Kungsträdgården, åt lunch på en uteservering, och tittade på de uppställda Gum Ball-bilarna vid Norrbro. Vi fick också bevittna ett stort demonstrationståg, som verkade vara anti-GMO. Efter att ha skiljts från vännerna tog vi en kaffe på den renoverade och mycket trevliga Strömparterren, strosade hemåt genom stan, köpte en jättesöt gosedjursval på Zara home , och stannade på en öl i vårvackra Humlegården, där det också pågick någon sorts musikevenemang.

Väl hemma åt vi klassisk stek med gräddsås och kollade på Eurovision, som blev så spännande att vi blev uppe till efter ett igen. Och vinst till Sverige blev det också!

Dagen blev till slut riktigt bra, trots allt.

IMG_3022

Ja, det var jag som klippte hans lugg… Till mitt försvar hängde den ner i ögonen, och ungen vägrade sitta still. Okej?

Och den röda elefanten återfanns så klart i väskan när vi kom hem.

 

Vad hände med våren?

Vad hände med våren?

Nu är jag less på kyla, blåst och gråväder. Vart tog våren vägen?

I förmiddags tog vi oss till babysimmet, vilket H älskade, som vanligt. Han fick simma själv med armringar, öva på att klättra upp på en flytmadrass och hoppa från madrassen, och från oss föräldrar, ner i vattnet. Han är nästan helt oberörd och bara hoppar, fast han inte ens kan simma. Det var bara två bebisar med idag, så vi hade verkligen gott om plats.

Sedan var jag bara hemma. Hade tänkt både påta i trädgården och gå på promenad, men usch nej, vädret var alldeles för rått och otrevligt. Det blev en snabb tur till Coop, men annars fick det vara.

Sent omsider har jag också lyckats få igång lite frösådd. Jag har fått göra avkall på mycket, som borde ha satts tidigare, men lite eget grönt ska det bli i sommar också.

image

Till middag gjorde vi en laxgratäng, och passade på att göra en extra form att frysa in. Sedan H kom har rester gått från att vara något man pliktskyldigast åt ibland till att vara riktig hårdvaluta. Det finns inget bättre än att inse att det finns färdig mat hemma.