De viktigaste och onödigaste sakerna till bebis, 0-6 månader

De viktigaste och onödigaste sakerna till bebis, 0-6 månader

Här kommer en liten lista på de bebistillbehör som jag haft mest respektive minst nytta av under första halvåret som mamma till H.

Viktigast

  1. Bugaboo Buffalo + adapter + Maxi-Cosi Cabriofix. Vagnen har helt klart varit det vi haft mest nytta av under den första tiden, och Buffalon tillsammans med babyskyddet har varit en riktig killer combo. Båda sakerna har också stått sig riktigt bra i sin egen rätt, men det är i kombination de kniper förstaplatsen på min lista.
  2. Doomoo Softy amningskudde. Kärlek från första stund, som hållit i sig. Oj, vad jag önskar att det var den kudden jag köpt från början, och att jag haft den redan på BB. Den hade nog gjort stor skillnad för vår amningsstart.
  3. Babybjörn babysitter. Vi fick vår i present från farmor, och den har verkligen varit en trotjänare, där H kunnat sitta långa stunder och titta på när vi stökat i köket. Den allra första tiden kräktes han mycket när han satt i den, men från ca 2-3 månader har den varit guld värd.
  4. Ergobaby hybridsjal. Det tog några försök innan knytningen satt, men sedan var sjalen helt suverän att stoppa skrikig, närhetstörstande bebis i efter att man själv fått träsmak i röven av att sitta i fåtöljen och hålla, hålla, hålla.
  5. Phil & Ted’s Cocoon XL mjuklift. När det blev för slaskigt att ta in vagnen i kök och vardagsrum, och vagnens liggdel var för tung och otymplig att flytta runt på, var denna mjuklift fantastisk att ha som extra sovplats till H, eftersom vi bor i ett hus med två våningar, och vi inte var bekväma med att lämna H sovandes i sovrummet på en annan våning.

Onödigast

  1. Bugaboo mugghållare. En stor ful bit plast för 250 kr, som är i vägen överallt och fastnar i allt. Använd en gång.
  2. Ikeas sovpåse. Vi fick den i present och använde den en gång när H var liten, ca 6-8 veckor, och en gång när han var ca 5 månader. Aldrig mer. När han var liten blev han alldeles kall om armarna och händerna och det kändes som att han var fastnaglad. När han var större och vi testade för att han brukade sparka av sig täcket kändes det bara taskigt att begränsa hans rörelsefrihet. Han sparkade ju av täcket för att kunna undersöka sina fötter!
  3. Babasling. Dyr, och ett dåligt alternativ till bärsele. Snedbelastar, skär upp på halsen, går inte att justera med barnet i och nästan omöjligt att få barnet i en bra position i. Har knappt använts.
  4. Medela Harmony manuell bröstpump. Fick trots idoga försök aldrig ut mer än 10 ml med den, med den elektriska (dubbel, också från Medela) fick jag i regel ut 100 ml.
  5. Bumbostolen. Har inte använts  mycket. Vi köpte den i julklapp till H för att han vid fyra månader älskade att sitta upp i famnen, men inte kunde sitta själv. I början satt han inte bra i den och bara kräktes. Nu sitter han bra i den och den används då och då, men han sitter nästan själv ändå nu, och det är svårt att få upp honom ur Bumbon, för låren fastnar så hela stolen följer med.

Många av prylarna jag köpt under det första halvåret har köpts så sent under perioden, eller inte riktigt börjat komma till användning förrän nu, så Babyzen Yoyo, Stokke Tripp Trapp, Stokke MyCarrier, Ergobaby Stowaway, Ergobaby Travel Pouch samt Bugaboo Organizer har jag valt att räkna till det andra halvåret istället.

H:s andra månad

H:s andra månad

H var en sån liten sparv under sin andra månad. En liten mager råttunge, helt hjälplös. På längden växte han som han skulle, och huvudomfånget likaså. Han hade segat sig upp till födelsevikten när han var ganska precis en månad. Antecknat i ”gula kortet” på hans enmånadsdag är 3 870 g, 55,5 cm längd och 38,4 cm huvudmått.

Det var fortfarande amning och flaskmatning enligt strikt schema som gällde. Vi var fortfarande enormt osäkra, och väldigt oroliga. H kräktes hela tiden, även på nätterna när han sov, så jag låg halvvaken och lyssnade nästan hela nätterna igenom. Och varje gång han kräktes visste vi ju att det var näring som han så väl behövde som bara kom upp igen. B fortsatte vara insnöad på att föra bok över H:s måltider.

H var fortfarande inte så intresserad av nappen, det var mest fingrarna han ville suga på.

IMG_1530
H vid ungefär sex veckors ålder. Suger gärna på tummen.

 

I klädväg hade han samma kläder som han haft som nyfödd, storlek 50-56. Det var fortfarande omlottbodys som gällde, det var väldigt läskigt att behöva trä saker över hans huvud.

Jag började jobba när H var drygt sex veckor gammal, och B fick ta hand om H själv två dagar i veckan. Det var svårt att åka hemifrån, framför allt eftersom de båda sov när jag åkte hemifrån. Tänk om något skulle hända med H medan B sov? Tänk om B inte skulle vakna när H behövde det? Tänk om något skulle hända med B och H bara låg i sin säng och skrek? Mycket katastroftankar var det. Varje gång jag åkte till jobbet och fram till att jag hade pratat med B, och de hade gått upp för dagen. Vilket ofta var vid lunchtid.

Vi åkte och hälsade på hemma hos H:s farmor i början av månaden, vilket var första ”hemma hos”-upplevelsen med H. Det gick bra, men jag var mest i min lilla bubbla med H, och hängde inte med så mycket i samtalen. Kanske var det nästan ett leende som H riktade mot sin farmor?

I övrigt log han mest i sömnen; låg och skrockade för sig själv. Man undrar ju åt vad? Det första solklara vakna leendet fyrade han av mot katten Tjockis en morgon i sängen vid en dryg månads ålder. Vi vågade inte ha katterna i sovrummet om natten ännu, men på morgnarna fick de komma in och hälsa. När han började närma sig tvåmånadersdagen började vakna leenden bli allt vanligare.

IMG_1537
H vid ca 7 veckors ålder. Ett av de första vakna leendena som fångades på bild.

 

Vi fick en fin babysitter från farmor, men den var fortfarande lite väl stor för H, som satt som en ostbåge i den, och kräktes. När vi lånade den lilla kilformade sittdynan från babyskyddet gick det lite bättre.

IMG_1523
H får en fin babysitter från Babybjörn av sin farmor. Cirka 6 veckor gammal.

 

H kunde nu hålla upp huvudet ännu bättre, även om han kunde det redan från början. Han tyckte dock inte att det var kul att bli lagd på mage. Han började bli allt mer intresserad av saker, och låg och tittade och tittade på den fina Playgro-fjärilen från Liberos startpaket. Vi brukade dock kalla den för humlan, av oklar anledning. Kanske för att den är randig, och ”humla” är ett finare ord än ”fjäril”. ”Humlan” och en liten vit uggla hade vi satt fast i huvudänden av vagnens liggdel, och han viftade med armarna efter leksakerna, men gjorde inga ansatser att greppa dem.

Vi brukade också ha leksakerna fästa på ena sidan av vagnen, för att få honom att vända huvudet åt motsatt håll från det han oftast sov på, så att han inte skulle bli sned i huvudet.