Vardagen (och bärselarna)

Vardagen (och bärselarna)

Nu sitter jag uppe alldeles försent. Igen. Men jag vill så gärna få ett par timmars lugn och ro på kvällen, bara jag och min man. Näe, skojade bara, jag menade så klart jag och min telefon.

Eftermiddagen och kvällen gick i ett med hämtning, handling, upplockning av matvaror, mellanmålsfixande, tvätt av leriga och bajsiga kläder från förskolan, städning av sovrum, matlagning, nya lakan och röjning av kök. Allt i samverkan med 1,5-åringen. Klockan 21.20 satte jag mig ner för första gången sedan hämtning, med undantag för vid själva ätandet av middagen. Nu ska jag köra igång en tvättmaskin och en tumlare, packa väska med nya ombyten till föris, och duscha, innan jag får sova.

Kvällens nöje har bestått av att googla toddlerbärselar. (Here I go. Again.) Jag märkte igår att jag inte har någon större nytta av min Ergobaby, som jag tagit med mig för transport av H mellan parkeringen och restaurangen. H är så lång nu att han kan vika ner halva ryggen bakåt över selens kant, och det blir både tungt och osäkert. Som sova-på-tåget-sele fungerar den ju heller inte bra utan ordentligt stöd för hans rygg. Känner mig lite dum som bara tittat på viktgränserna när jag köpt bärdon, och inte tänkt på att det går att växa ur dem på längden.

Bärdonsstatusen i hushållet är just nu följande:

  • Ergobaby Hybridsjal, undanvikt för länge sedan, men fungerade bra för liten bebis som ville bäras hemma långa stunder. Så en inte gjorde hela knytmanövern för en femminuterssession på mamma.
  • Babasling, används inte längre eftersom H är för tung för att jag ska orka bära honom hängande över bara en axel, men den var bra ett litet tag runt 8-10 månader när han ofta ville komma upp korta stunder, eller när han skulle sitta still i famnen, som i kyrkan när vi var på bröllop.
  • Stokke MyCarrier, har använts väldigt lite eftersom den är så kraftig och hård och svår att knäppa. Nu har H vuxit ur mage-mot-mage-läget i den selen för länge sedan, och vi har inte kommit oss för att börja bära på ryggen. Den är nog bra för vandringar utomhus, som på en weekend i Rom eller liknande. Vi använde den aldrig framåtvänt. Den ligger kvar på vänt för kommande vandringar.
  • Ergobaby Stowaway, undanstoppad eftersom den känns för liten. H sitter i princip bara med rumpan och nedre delen av ryggen i sitsen. Men den var kanon när H var lite mindre, eftersom den är så liten och viks ihop i sin egen ficka. Klockren kompis till Babyzen Yoyo!
  • Ergobaby Original Ekologisk. Dags att stoppa undan den också, av samma anledning som rese-ergon. Den är så himla snygg, och har mycket skönare tyg och tjockare stoppning än Ergobaby Stowaway. Den rymliga fickan på framsidan är väldigt användbar också.
  • EasyHug. Det senaste tillskottet, som är något så enkelt och så fiffigt som två vävda tygringar som läggs korsvis över axlarna, och sedan stoppas barnet i krysset som i en bärsjal. Den enda av mina bärmojänger som fungerar bra nu, där H sitter bra och jag får väldigt bra avlastning på grund av att det blir ett kors över ryggen (jag vet att det går att korsa ergos axelremmar också, men på grund av ryggstödets korthet fungerar det ändå inte bra med Ergobaby nu). Tyget är tunt och svalt och EasyHug blir riktigt liten när den viks ner i den medföljande påsen. Nackdelen är att H kan röra sig mycket i den, krångla ur armar och luta sig bakåt så att den åker ner över ryggen. Jag gillar den, men behöver också något rejälare, där han sitter fast.

Mina hetaste alternativ så här långt är en Tula Toddler bärsele eller en superfin handsydd meitai från Melkaj. Kanske behöver jag båda. 😉

Vi får väl se vad det blir. Det måste finnas stöd för rygg så att han kan sova, och inte kan luta sig bort. Jag vill kunna fortsätta bära på magen, så den måste ge bra avlastning nu när H väger över 12,5 kg.

Ännu en helg förbi

Ännu en helg förbi

Söndag kväll, och bara ett par timmar kvar av helgen. I fredags fick jag åka in till jobbet en vända för att kompensera för arbetstiden som försvann i onsdags när vi var på BVC. Plötsligt blev helgen så kort!

Fredagskvällen utmynnade som vanligt i två föräldrar som halvsov i varsin fåtölj bara ett par timmar efter att barnet somnat.

På lördagen var det dags för H:s andra kyrkobesök. Anledningen denna gång var dock mycket trevligare än sist – ett bröllop! En släkting till B gifte sig, och hela familjen inställde sig. Vi är ju som vi är, och tvärnitade framför kyrkan med ett par minuter till godo. En mycket otimlig störtskur gjorde avlastningen knepig, men vi satt ändå fint uppradade i kyrkbänken på utsatt tid. H fick sitta i Babasling. Konstigt det där, att den tidigare helt utdömda bärmojängen plötsligt är mitt förstahandsval för korta bärstunder…

Förutom lite småprat, och ett par tjut för att testa akustiken, skötte sig H bra i kyrkan. Under mottagningen på församlingsgården fick han sitta i Buffalon bredvid bordet, och var nöjd och glad nästan hela tiden. När han blev trött och gnällig ett tag gick vi en sväng runt kyrkogården med vagnen.

Många tankar som svävade omkring i huvudet där, när jag i ett avbrott från bröllopsfestligheterna gick med min lilla son i barnvagn och tittade på gravstenarna runt den gamla kyrkan. Funderade över livets förgänglighet and all that shit.

På vägen hem stannade vi och handlade, och H fick åka i det vanliga barnsätet på kundvagnen för första gången. En mycket stolt liten kille satt där hur stadigt som helst och höll i sig i vagnen. Så söt.

Efter att barnet sedan somnat busade föräldrarna till det, tog en sup och mamman tjuvrökte en ultrasvag cigarett. Och somnade i fåtöljen kort efter midnatt…

Idag har vi tagit det lugnt hemma, och introducerat H till grillat kött med hemgjord bea. Det gillade han!

Fullt ös, hela tiden

Fullt ös, hela tiden

Oj, vad det går undan nu!

Igår var jag hemma med H hela dagen, och hann ändå inte skriva ner minsta lilla uppdatering här. Han är överallt hela tiden just nu, den lille gynnaren. Ställer sig upp mot allt för att se om han kan nå något kul som varit utom räckhåll förr. Kryper iväg på en handvändning och gör bus.

Både jag och B har fått tacka våra lyckliga stjärnor för att han är mer intresserad av katternas matskålar än källartrappan, som ännu saknar grind, eftersom han rätt vad det är vid två tillfällen lyckats ljudlöst forcera den stängda köksdörren, och ta sig ut i hallen.

Igår tänkte jag försöka träna lite i trädgården, med H bredvid mig. Gräsmattan borde ju vara safe för honom att krypa runt på, tänkte jag. Mitt i en övning var han plötsligt försvunnen och hade tagit sig bort till pallkragarna tre meter bort, där han lyckats dra ner ett armeringsgaller (som jag använder som rådjursskydd) över sig. Han tjöt till, men verkade ok. En liten stund senare visade det sig dock att han fått en lång (men väldigt ytlig, thank god!) reva över ögonbrynet och ner vid sidan av ögat.

IMG_0361
H trivs i sin Bugaboo Bee3 Van Gogh. Revan över ögat ådrog han sig när han hjälpte sin mor i trädgården.

Han har börjat krypa på riktigt även inne på golven nu, och står som sagt överallt. Och stoppar allt i munnen. Kombinera det med att han har riktiga temperamentsutbrott som triggas igång av:

A) Mamma eller pappa äter något och han har inte fått smaka, eller

B) han lämnas ensam i mer än en sekund, eller

C) föräldrarna har fokus på något annat än honom en sekund.

Idag stortjöt han när jag försökte smyga i mig en ostmacka ståendes vid köksbänken efter att han fått frukost, när jag spurtade upp till sovrummet för att hämta telefonen och lämnade honom bakom en stängd köksdörr i cirka TRETTIO SEKUNDER, och när jag försökte ta fem minuter och rensa ogräs i pallkragarna när vi kom hem från köpcentret, med H kvar i vagnen.

När han lämnas ensam blir han så upprörd att trettio sekunders frånvaro tar nästan en kvart att trösta bort, han bara fortsätter att vråla och hulka så han knappt får luft fast man kramar och försöker lugna. Det är väl i och för sig heelt normalt med separationsångest i den här åldern. Men tämligen påfrestande.

I trädgården har plötsligt och väldigt oförutsett Babasling visat sig vara min bästa vän. H sitter helt nöjd på min höft medan jag vattnar, gödslar och betraktar mina odlingar.

IMG_3306

 

I vart fall mest nöjd, och snäll. När han inte drar mamman i håret.

IMG_3308

 

Att äta kakan och ha den kvar…

Att äta kakan och ha den kvar…

… eller kanske att plocka russinen ur kakan?

Så känner jag för onsdagarna just nu, dagarna då jag får gå upp tidigt för att gå till jobbet, hinner med i vart fall ett par-tre timmar effektivt arbete innan jag åker hem och tar över barnpassningen. Onsdagarna känns plötsligt väldigt långa, men samtidigt så innehållsrika.

Idag fick jag en hel del gjort på jobbet, och åkte sedan hem för att ta hand om H, som fått hänga med farmor ett par timmar sedan B åkt till jobbet, då vår planering idag krävde en överbryggning med hänsyn till restider och annat.  Det var en glad liten kille som jag kom hem till, som hade haft kul både med farmor och med labradortiken, som nu börjat förstå att den lilla människan går att leka med. En trasig pipleksak var resultatet, men vad gör det när man har kul?

Vi lekte en stund, och sedan tyckte jag att H var lite gnällig och tänkte att han kanske ville sova lite. Och det ville han. Vilket gjorde att även mamman fick sova en stund. En och en halv timme till och med!

Efter att vi vaknat till var klockan fem, och H fick middag innan vi gick ut i trädgården. Vädret hade gått från halvmulet och blåsigt till alldeles strålande under vår lilla tupplur.

Jag rensade lite ogräs medan H kröp runt på gräsmattan, där han plötsligt kan krypa på ”rätt” sätt istället för att fösa sig fram på mage med högra benet, som han gör inomhus. Han hittade en tallkotte att gnaga på, och ville gärna ta sig fram till blomsterrabatten för att äta jord. Det lyckades jag i alla fall sätta stopp för.

Sedan vattnade jag odlingarna. Genom att springa fram och tillbaka mellan odlingar och vattenkran med en vattenkanna. Vi behöver köpa en ny trädgårdsslang, efter att den gamla sprungit läck på flera ställen. Så kan det gå när man glömmer ta in saker över vintern…

H fick haka på under vattenhämtandet, sittande på min höft i babaslingen. Den är faktiskt rätt användbar när man vill bära på höften kortare stunder. Jag tycker inte Ergobaby fungerar något vidare att bära på höften i – i vart fall inte eko-ergon. Jag har för mig att jag testat rese-ergon med bättre resultat. Men Babasling fungerar faktiskt bra för höftbärning, bara man sätter axelremmen ner över överarmen istället för uppe mot halsen. H satt nöjd i ungefär en halvtimme och bara tittade på vad jag höll på med.

IMG_3214 (1)
Hittade en väldigt fin tallkotte. Leksaker som på morfars tid.
IMG_3220 (1)
Kan ju faktiskt krypa ”på riktigt”.
IMG_3224 (1)
Fina blommor. Mumsig jord.
IMG_3226 (1)
Åker Babasling på mammans höft. Helt okej, faktiskt!

 

 

De viktigaste och onödigaste sakerna till bebis, 0-6 månader

De viktigaste och onödigaste sakerna till bebis, 0-6 månader

Här kommer en liten lista på de bebistillbehör som jag haft mest respektive minst nytta av under första halvåret som mamma till H.

Viktigast

  1. Bugaboo Buffalo + adapter + Maxi-Cosi Cabriofix. Vagnen har helt klart varit det vi haft mest nytta av under den första tiden, och Buffalon tillsammans med babyskyddet har varit en riktig killer combo. Båda sakerna har också stått sig riktigt bra i sin egen rätt, men det är i kombination de kniper förstaplatsen på min lista.
  2. Doomoo Softy amningskudde. Kärlek från första stund, som hållit i sig. Oj, vad jag önskar att det var den kudden jag köpt från början, och att jag haft den redan på BB. Den hade nog gjort stor skillnad för vår amningsstart.
  3. Babybjörn babysitter. Vi fick vår i present från farmor, och den har verkligen varit en trotjänare, där H kunnat sitta långa stunder och titta på när vi stökat i köket. Den allra första tiden kräktes han mycket när han satt i den, men från ca 2-3 månader har den varit guld värd.
  4. Ergobaby hybridsjal. Det tog några försök innan knytningen satt, men sedan var sjalen helt suverän att stoppa skrikig, närhetstörstande bebis i efter att man själv fått träsmak i röven av att sitta i fåtöljen och hålla, hålla, hålla.
  5. Phil & Ted’s Cocoon XL mjuklift. När det blev för slaskigt att ta in vagnen i kök och vardagsrum, och vagnens liggdel var för tung och otymplig att flytta runt på, var denna mjuklift fantastisk att ha som extra sovplats till H, eftersom vi bor i ett hus med två våningar, och vi inte var bekväma med att lämna H sovandes i sovrummet på en annan våning.

Onödigast

  1. Bugaboo mugghållare. En stor ful bit plast för 250 kr, som är i vägen överallt och fastnar i allt. Använd en gång.
  2. Ikeas sovpåse. Vi fick den i present och använde den en gång när H var liten, ca 6-8 veckor, och en gång när han var ca 5 månader. Aldrig mer. När han var liten blev han alldeles kall om armarna och händerna och det kändes som att han var fastnaglad. När han var större och vi testade för att han brukade sparka av sig täcket kändes det bara taskigt att begränsa hans rörelsefrihet. Han sparkade ju av täcket för att kunna undersöka sina fötter!
  3. Babasling. Dyr, och ett dåligt alternativ till bärsele. Snedbelastar, skär upp på halsen, går inte att justera med barnet i och nästan omöjligt att få barnet i en bra position i. Har knappt använts.
  4. Medela Harmony manuell bröstpump. Fick trots idoga försök aldrig ut mer än 10 ml med den, med den elektriska (dubbel, också från Medela) fick jag i regel ut 100 ml.
  5. Bumbostolen. Har inte använts  mycket. Vi köpte den i julklapp till H för att han vid fyra månader älskade att sitta upp i famnen, men inte kunde sitta själv. I början satt han inte bra i den och bara kräktes. Nu sitter han bra i den och den används då och då, men han sitter nästan själv ändå nu, och det är svårt att få upp honom ur Bumbon, för låren fastnar så hela stolen följer med.

Många av prylarna jag köpt under det första halvåret har köpts så sent under perioden, eller inte riktigt börjat komma till användning förrän nu, så Babyzen Yoyo, Stokke Tripp Trapp, Stokke MyCarrier, Ergobaby Stowaway, Ergobaby Travel Pouch samt Bugaboo Organizer har jag valt att räkna till det andra halvåret istället.

Bärmojänger, första halvåret

Bärmojänger, första halvåret

Något som upptagit en hel del av mina tankar (och min budget) sedan H kom är hur jag ska bära honom när han inte är nöjd med att bli satt i babysitter eller lagd i babygym. Ibland måste ju bebismammor göra någonting hemma även när bebis är vaken. Och jag tycker om närheten det ger att bära honom.

H har inte på något sätt varit ett svårt barn; han har för det mesta sovit bra i vagn eller på annan plats hemma, och varit nöjd med barnvagnspromenader även i vaket tillstånd. Jag har stött på mammor i min omgivning som burit… och burit… och burit, på barn som helt enkelt aldrig var nöjda om de inte fick vara PÅ sin mamma konstant. Jag har också stött på mammor som bär sina barn vart de än går helt av egen fri vilja, för att de vill ge sina barn (och sig själva) den närheten.

Jag hade en bild av att jag också skulle vara lite av en sådan mamma. En som bar sitt barn i sjal och sele, helammade så länge som möjligt och bara lagade egen, ekologisk mat till pyret. Lite hippie-ish så där. Så blev det inte riktigt. Med all den tid som gick åt att traggla med amningen där i början, och all den tid jag satt i fåtöljen med H sovande i famnen, var jag rätt nöjd med att lägga ner honom i vagnen, mjukliften, babysittern eller babygymmet när han fann sig i det.

Mitt behov av bärmojäng är därför egentligen inte enormt. När han var plutteliten och bara skrek så där ilsket som riktigt små bebisar gör i början hade jag honom långa stunder i min hybridsjal från Ergobaby. Däri somnade han oftast nästan på en gång, och låg och snusade medan jag plockade med tvätten eller vattnade blommor. Nu när han är äldre tycker jag att det är mysigt att bära honom i Ergobaby Stowaway-selen, eller till och med Babaslingen om Ergon är nerkräkt, medan jag pysslar lite hemma, om han är lite smågnällig och inte vill vara själv.

När vi ska ut och resa kommer vi att ha med oss vår Babyzen Yoyo som vagn. Men jag kommer också att ha med bärsele för platser där vagnen inte fungerar, och ifall H vill bli buren. Jag har sett bekanta kämpa med sulkys i städer med kullerstensgator och små trånga trappor överallt, och känt att det nog är skönt att skippa vagnen på vissa ställen.

Det behov jag har är alltså något snabbt och smidigt för kortare stunder hemma, och något väldigt portabelt att ha på resor samt även något väldigt stabilt för längre bärstunder på resande fot.

Under H:s första halvår har jag skaffat följande bärmojänger:

  • En hybridsjal från Ergobaby. För att jag ville vara en sjalmamma.
  • En MyCarrier från Stokke. För att jag ville ha något stabilt att resa med, där barnet kunde sitta åt olika håll och som fungerade från nyfödd och länge efter det.
  • En Babasling. För att jag ville ha något som var lätt att bara ploppa ner ungen i när jag gör något hemma, och han kinkar.
  • En Ergobaby Stowaway. För att jag inte var nöjd med Babasling som snabb hemmasele, och när Ergon var på rea verkade den vara ett bra alternativ till det, samtidigt som den är en ultraportabel resesele som kompletterar Babyzen Yoyo riktigt bra.

Hybridsjalen var jättemysig att ha H i när han var riktigt liten, innan han blev stabil i rygg och nacke. Det kändes tryggt att han var helt insvept i sjalen, och han kom så nära, så nära. Han trivdes jättebra i den, och somnade i regel efter bara någon minut fast han varit en liten arg, skrikande goblin innan. Det gick bra att lirka ur honom sovande, och jag kunde ha sjalen kvar på mig för senare bruk. Nackdelen var att det tog ett tag innan jag fick in snitsen på att knyta den, men sedan gick det rätt smidigt. När H blev ca 3-4 månader och var rätt stadig , och mer aktiv och nyfiken på världen kändes det dock som att en sele var mer rätt; han var för instängd i sjalen, som automatiskt fasades ut.

Stokke-selen har jag bara provat några gånger, när H var nästan nyfödd. Han satt jätteskönt i den, och somnade lika sött som i sjalen. Men det var helt omöjligt att ta ut honom utan att han vaknade. Selen känns också alldeles för rejäl för att ha som inne-sele; jag ser den mer som en reskamrat framöver nu när H är större. Jag kan tänka mig att jag eller B bär H på ryggen i den, kanske under levada-vandringar på Madeira eller sightseeing i en storstad. Den känns ”outdoorsy” och rejäl. Nackdelen är att den är för klumpig för att använda inomhus, och att det är rejäla karbinhakar och annat som ska knäppas och knäppas upp, vilket gör att det blir för meckigt att använda den för bara korta stunders bärning, och att barnet inte kan lyftas ur sovande.

Och så kommer jag till sorgebarnet Babasling. Jag köpte en beige, och liksom min hybridsjal i färgen clay såg den så där härligt lite-hippie-men-med-en-modern-urban-eko-twist ut. Ett enda spänne (med ett extra säkerhetsspänne under) som knäpptes över axeln, och ungen kunde bara slängas i och bäras lite härligt nonchigt i en massa olika positioner. Så såg det ut i marknadsföringen. I verkligheten är det nästan omöjligt att få ungen att sitta på ett säkert och bekvämt sätt, och den skär in i halsen nästan hela tiden. Jag har fått till en hyfsad höftbärning av H som funkar några minuter medan jag fixar hans käk, men med efterklokhet har jag konstaterat att det var 700 spänn i sjön.

Ergobaby Stowaway som är det senaste tillskottet, är det jag använder hemmavid i nuläget. Den ska också få bli en ständig kompanjon till vår Babyzen Yoyo på resa. Jag har börjat ta för vana att packa ner den i varukorgen även på Buffalon t.ex. när jag ska gå och handla, ifall H snear ur helt och kräver att få komma upp ur vagnen för att se på allt kul i affären. Den är lätt att sätta på, sitter bekvämt på mig och H verkar ha det rätt bra i den också. Den packas ihop i sin egen ficka och blir ganska kompakt. Nackdelen är det glansiga tyget på utsidan, som helt enkelt inte känns lika skönt som vanlig bomull. Lite vinternariga händer liksom fastnar i tyget när man drar fingrarna över det.

Den positiva erfarenheten av Ergobaby Stowaway har gjort mig nyfiken på* (*läs: ”besatt av”) andra Ergobaby-selar, främst 360. Jag bara måste ha en. Men jag har lagt så mycket pengar på bärselar m.m. nu att det får vänta tills jag hittar ett bra erbjudande. Den är så ny på marknaden ännu att det aldrig är någon rea på den. Ännu. Men jag väntar. Hinner jag inte medan H gillar att bli buren får det bli till ett framtida syskon.

Kort, illustrerad summering av det första halvårets bärande är alltså:

  • Ergobaby Hybridsjal. Supermysig till liten bebis som är arg och vill vara nära.

    IMG_1425
    H ca en månad, sitter i Ergobaby hybridsjal. Föräldrarna har haft annat att göra än att putsa spegeln på gästtoan.
  • Stokke MyCarrier. Kommer nog att användas mer i framtiden, mest utomhus, men även nyfödd sitter bra i den. (Bild saknas än så länge)
  • Babasling. Bra tanke, sämst i praktiken.

    IMG_2314
    H ca 6 månader, i Babasling. Aj, vad ont det gör i min nacke/hals och oj, vad han sitter dåligt.
  • Ergobaby Stowaway. Liten, snabb och bekväm till bebis som ”vuxit ur” sjalen. Kommer att vara kanon på resor.
    IMG_2334
    H, 6 månader, sitter i Ergobaby Stowaway, med armarna ovanför selen.

    IMG_2373
    H, 6 månader, sitter i Ergobaby Stowaway, med armarna i selen och huvan uppdragen.

För nästkommande halvår önskar jag mig innerligt en Ergobaby 360. Och att H kommer att fatta tycke för att sitta i sele på ryggen. Tänk vilken frihet för mamman! Men ännu har han inte varit så nöjd med ryggbärningsförsöken.

Ergobaby Stowaway – första intrycket

Ergobaby Stowaway – första intrycket

Som den friskaste vuxna i hushållet föll det idag på min lott att proviantera lite. Med minutiöst tvagade händer och rena vantar på det gav jag mig ner till vårt lokala torg och köpte lite vitt bröd och annat lättsmält. Och passade på att hämta paketet från Lekmer.se, med min senaste bärmojäng; en Ergobaby Stowaway.

Det var läge att prova på en gång, eftersom H varit lite gnällig idag, och inte alls varit nöjd med att dumpas av i babysitter eller babygym. Kanske har han haft tråkigt med en pappa som legat i sängen hela dagen och en mor som varit rätt seg och sliten och inte gjort många knop. Eventuellt har hans förkylning gjort ett omtag också, han har varit ganska snorig.

Och första intrycket av Ergobaby Stowaway? Jag Ä-L-S-K-A-R den. Liten och nätt, lätt att sätta på, sitter bekvämt på mig och H sitter också bekvämt. Det enda negativa jag kan säga är att jag inte gillar det glansiga tyget, men det är kanske nödvändigt för att den ska gå att vika ihop så lätt.

Även om jag den senaste veckan har försökt använda min Babasling med något bättre resultat än vid det första försöket kan jag nu avskriva den som en helt onödig investering. Varför ha något som det är svårt att få barnet att sitta okej i och som bara belastar en av ens axlar, när man kan ha något som fördelar vikten över båda axlarna samt höften, är lättare att sätta på och som barnet genast sitter som det ska i?

Nu får det vara färdigt med bärmojänger för min del. Om jag inte skulle snubbla över något riktigt bra erbjudande på Ergobaby original ekologisk eller 360 förstås… Jag har nu bara goda erfarenheter av deras produkter. Min hybridsjal var jättemysig att ha när H var en liten sparv, och jag kommer att använda den till nästa unge också de första månaderna, och sedan gå över till sele när ungen är lite större och stadigare.

image
In with the new, out with the old – Ergobaby Stowaway och Babasling

 

Babasling, andra försöket

Babasling, andra försöket

Igår ville H inte sova när jag ville pyssla om krukväxterna en stund. Skam den som ger sig, tänkte jag och plockade fram min fina, dyra Babasling som legat och skräpat i en fåtölj sedan jag avbröt mitt första försök.

Och det gick faktiskt lite bättre den här gången. Jag provade ”side saddle”-positionen och fick i vart fall till det så pass att H satt där han skulle utan att jag kände att jag behövde stödja upp honom med armen. Men axelremmen satt fortfarande upp mot min hals, och jag vet inte om och hur detta kan åtgärdas.

Jag ska försöka lite till, men får nog inse att en ringsjal eller en lättare bärsele nog hade svarat bättre mot mina behov. Det här med att den inte går att justera med barnet i, samtidigt som det är väldigt svårt att justera den rätt, gör att det till och med nästan är lättare att knyta hybridsjalen från Ergobaby.

Jag är lite sugen på en Ergobaby-sele sedan jag såg en av vattengympamammorna med sin lilla i en Ergo. Vet bara inte om en original eller till och med den lilla resevarianten skulle räcka, eller om jag skulle behöva 360:n. H är ju väldigt nyfiken på omvärlden.

Men efter att ha köpt en Stocke-sele, en Ergobaby hybridsjal och en Babasling kanske bärmojängbudgeten är uttömd för det här barnet, ingen av dem var ju direkt billiga. Men å andra sidan är det ju bättre att köpa nu och kunna använda både till H och eventuella syskon. Priset per barn blir ju liksom lägre om man köper allt till det första barnet.

En grå 360 eller den fina gröna ekologiska Zen, det är frågan… Eller räcker det med en Stowaway?

Stokke-selen kan användas framåtvänt, så det kanske räcker så vad gäller framåtvänt läge. Det jag är ute efter är ju en lite mjukare, mindre sele för mest inomhusbruk, eftersom Stokken är så kraftig och med mer utomhuskänsla.

Babasling – första försöket

Babasling – första försöket

Idag var det dags att prova vår nya Babasling för första gången. Det gick… inte alls.

Jag läste instruktionsboken efter bästa förmåga, trädde selen över axeln och försökte sätta i barnet. Tjugo minuter senare var både jag och sonen utmattade, fulla med kräk och med kläderna i komplett oordning. Jag kan inte begripa hur den är tänkt att fungera, jag kan inte få till någon ”sits” för hans rumpa hur jag än gör, och han sitter bara fast genom att den undre kanten klämmer fast hans ben. Inte så skönt, kan jag tänka mig. Remmen vandrar också upp mot halsen på mig på ett sätt som inte alls är behagligt.

Det känns som att slingan kräver ganska mycket justeringar för att få till. Eftersom detta inte kan göras med barnet i blir det mycket lyfta ur och lyfta i och böka runt med ongen. Om barnet är lite mindre och med en ängels tålamod låter det sig kanske göras, men med ett barn som svarar på alla former av knölande med att kräkas, och som roar sig med att dra och bita i mammans hår och glasögon medan hon står irriterad och svettig och försöker få till slingbärandet, är det inte en promenad i parken, kan jag säga.

Jag ska googla lite och försöka igen någon annan dag. Om inte annat för att inte ge B rätt. Han som suckade, himlade med ögonen och undrade om jag VERKLIGEN behövde en till bärmojäng efter att ha lagt en mindre förmögenhet på hybridsjalen från Ergobaby och bärselen från Stokke. Båda ganska sparsamt använda.

Jag argumenterade entusiastiskt och vältaligt för att det här, det var ju det jag egentligen behövde för att kunna utföra vardagssysslor även när H är vaken. Bärsjalen är mysig och bra, men det är ju jobbigt och omständligt att knyta den för att bära H i tio minuter medan jag vattnar blommorna eller hämtar tvätten i källaren. Och selen känns väldigt otymplig för detta inomhusbruk, den tänkte jag mer som ett alternativ till vagnen när man t.ex. är på semester och knatar runt i någon stad för att bese gamla ruiner och annat.

Så. Jag tänker inte döma ut Babasling som fullkomligt oanvändbar. Ännu.

Leverans igår…

Leverans igår…

Igår kom äntligen det stora paketet från Babyland.se. Istället för julklappar till varandra satsade vi i år på att köpa tillbehör till H.

Han är på god väg att börja sitta själv, och har börjat äta smakportioner av gröt. Alltså hög tid att förse gossen med en matstol! Valet har hela tiden varit självklart; det blev en Stokke Tripp Trapp. Vi velade länge mellan ljusblå och orange färg på stolen, och beslutade oss till slut för den ljusblå, med matchande babyset och dynan ”signature stripe”.

IMG_2105

Det mest spännande i paketet var dock vår nya vagn: en Babyzen Yoyo. Vi tycker om att resa, och en sulky som kan tas som handbagage lät som en dröm. Vår första vagn är en Bugaboo Buffalo, och det härket är knappast något man reser med om man inte ska mycket långt och vara borta mycket länge.

Monteringen var busenkel med undantag för suffletten, där jag var tvungen att konsultera Youtube innan jag förstod att det bara var att dra de till synes felande delarna åt rätt håll. Jag hade inte vågat ta i tidigare eftersom det är plastdelar. Resultatet: en rymlig och lättkörd sulky som gick lätt att fälla ihop till nästan ingenting. Jag är supernöjd!

IMG_2095IMG_2098IMG_2099IMG_2103

Vi hade valt röd färg på klädseln, men det går inte att kalla den faktiska färgen annat än orange. Lika glad för det är jag, för orange är en av mina favoritfärger och en jag hade valt framför rött om det hade gått.

H är ännu sex veckor för ung för Yoyon, som är rekommenderad från sex månader, så den riktiga provturen får vänta ett tag. Vi valde att bara köpa sittversionen, eftersom H nästan är för stor för liggdelen redan och vi inte tyckte det var värt 1 500 kr extra.

Paketet innehöll även ett stort lass reakläder från Petit Bateau, en babykostvärmare med biladapter och ett påslakanset med smurfarna till den spjälsäng som vi kanske har stående på vinden. Och ett spontanköp jag är mycket nyfiken på: en Babasling!

Jag vill ju gärna bära H mycket, och den verkar vara smidigare än en sele och lättare att ta av och på än en sjal. Har inte hunnit prova den ännu, så vi får se om den lever upp till förväntningarna.

I övrigt är H inne i en ganska jobbig period, han är hyperaktiv och kinkig nästan hela tiden. Det verkar som att han är extra mottaglig för alla intryck runt omkring och har svårt att slappna av. Vid bröstet ligger han och slår, krafsar, river och drar med ena handen, släpper taget och vänder sig bort så fort det hörs något ljud.

Idag somnade han äntligen på eftermiddagen och har sovit nästan tre timmar. Snart vaknar han nog och är utsvulten.