Söndagsmorgon (och ett dygn med L)

Söndagsmorgon (och ett dygn med L)

Här har vi det lugnt och skönt just nu. Jag och L har varit uppe och ätit frukost, medan de övriga två fortfarande trynar i sängen.


Vi hade nästangrannarna över på middag igår, och barnen somnade sent. Lilla L är (just nu, jag veet att bebisar alltid vänder upp och ner på allt just när en tror att en hittat någon sorts balans) en helt fantastiskt harmonisk och lättsam liten människa.

Hon har väldigt fasta rutiner för tillfället. På morgonen vaknar hon först tidigt, vid 6-7-snåret, och kravlar iväg från mig och ner i sin bedside crib. Där ligger hon och rullar, petar, pillar och pratar för sig själv en stund. Alla former av lappar med skötselråd är fortfarande sjukt intressanta. Jag slumrar vidare medan hon roar sig själv.

Sedan vill hon tillbaka till mig efter kanske 20-30 minuter. Dit kommer hon inte för egen maskin, eftersom hennes säng är något lägre än vår. Hon får upp överkroppen och börjar ge ljud av tilltagande missnöje, tills jag vaknar till och drar upp henne. Då är det dags för lite morgontutte, och hon ligger ganska lugnt och snuttar. Gnyr lite om hon vill byta bröst. 

Sedan blir hon antingen lite gnällig, på grund av blöjbytesbehov eller frukostsug, eller så vaknar hon bara ordentligt och ligger och pratar och härjar runt tills jag inte kan sova längre. Dags för blöjbyte och frukost. Hon har oftast bajsat på morgonen när vi går upp.

Därefter går vi upp och äter frukost. Klockan kan då vara allt mellan 7.30 och 9.30. Idag var det det senare. Hon sitter godmodigt i sin stol medan jag gör hennes gröt och brygger mitt  kaffe. Hon sätter sedan i sig en hel skål med gröt gjord på tre matskedar gryn (quionoaflingor, boveteflingor och hirsflingor), vatten, malda pumpafrön, nyponskalspulver, en skvätt kallpressad rapsolja och en hel mosad banan. 

Under eller direkt efter måltiden brukar hon bajsa. Hon är inte så ofta jättehård i magen längre. Efter blöjbytet är det i regel sovdags. Om hon verkar för pigg låter jag henne leka på golvet en liten stund, men oftast är det bara att lägga ner henne o den eviga trotjänaren Babyzen Yoyo+ 0+, som hon ännu vid 7,5 månader ryms utmärkt i. Där somnar hon. Antingen i vardagsrummet eller köket medan jag sitter bredvid och kollar på teve eller äter frukost. Eller så är hon (som idag) så trött att det går att låta vagnen stå i gästrummet med öppen dörr. Då pratar hon för sig själv en stund, tills det plötsligt blir tyst. Jag smyger tillbaka och stänger dörren om den sovande bebisen.

Därefter väntar 2-3 timmar av frid. Ibland (som idag) har jag till och med sådan tur att H fortfarande sover, så det blir en barnfri stund då jag kan jobba lite, blogga eller bara vara. B sover också fortfarande, och jag får vara helt för mig själv. En lisa för själen.

När L vaknar vill hon ha lunch, och får i regel i sig en hel 8-månadersburk med barnmat. Hon får smaka all vanlig mat som vi äter till lunch också.

Sedan är det lek och träning på schemat. Hon ålar runt och upptäcker allt, och kämpar på att komma på hur hon ska ta sig framåt från fyrfota stående. Älskar att stå upp, och kan hålla i sig själv i ens händer en ganska lång stund. Storebror och hans leksaker är det mest fantastiska som finns, och hon ler och skrattar åt allt han gör. Hon har börjat härma ljud, och ”skäller” tillbaka när hon hör hundar utifrån.

På eftermiddagen blir det mellis i form av en klämmis (eller två, hon äälskar klämmisar) som hon äter på egen hand med lite övervakning. Sedan sover hon en stund, oftast inte mer än en timme.

Därefter vill hon ha middag (en till burk eller en flaska ersättning) och leka lite mer. Är oftast nöjd med att sitta i sin stol och titta på vad vi gör, plocka med något, åla runt på golvet eller åka vagn. 

Framåt kvällen blir hon lite gnällig. Tröttgnället är dock det jobbigaste med henne just nu, och det är verkligen inget att klaga på. Nu får vi i regel sitta bredvid hennes vagn och trösta. Ibland ge ett litet kvällsmål med ersättning. Smeka lugnande och ge tillbaka nappen. En stund är hon alltid skitarg och skriker och fäktar och slår bort nappen och våra händer. Hon blir glad om hon får komma upp, men lugnar aldrig ner sig i famnen, utan tvärtom. Då blir det lekdags. Fast det syns på hennes ögon att hon egentligen är allt annat än pigg. Så det är bara att härda igenom den lilla stunden då hon är arg (hon VILL INTE sova), tills hon inser att hon faktiskt är trött och bara tuppar av.

Sedan sover hon. Vissa gånger vaknar hon till kring midnatt när vi går och lägger oss, och vill somna om i sängen med mig. Amma lite. Eller så sover hon till småtimmarna, då det är tuttedags. Hon ammar nästan bara nattetid nu. Alltid någon gång mellan 02 och 04, och morgonsnuttandet vid 06-08, plus då midnattsslurken ibland. Det funkar smidigt i och med att vi samsover och liggammar. 

Ibland efterfrågar hon bröstet på dagen, men har då nästan aldrig ro att amma, utan ligger bara och tar tag och släpper och ser sig omkring om vartannat tills jag ledsnar och stoppar undan bröstet igen. Nu känns det som att hon inte kommer att amma lika länge som H (1,5 år) men det kan ju hända att intresset ökar igen framöver, vem vet? Jag låter henne bestämma.

Saker som hänt

Saker som hänt

Sådärja, då var semestern avklarad, och det  är dags att återvända till arbetet. De hektiska vardagarna med jobb och föräldraledighet i en salig röra beräknas nu fortsätta sommaren igenom. Förhoppningsvis med skevdelning till min fördel arbetsmässigt inom kort, eftersom B:s uppdrag är på väg att ta slut.

Jag har fortfarande inte hunnit skriva något om spanienresan eftersom…well, illbattingarna tar all tid vi har. Från 07 till 22 är det fullt ös med att se till att de är någorlunda mätta, rena och glada. Har vi tur orkar vi se ett avsnitt av någon serie (Orphan Black just nu –spännande, och så imponerande skådespeleri av Tatiana Maslany – att spela ett flertal karaktärer utan att en tänker på att det är samma människa, och där det direkt syns på hållning och mimik vilken karaktär hon föreställer vid en given tidpunkt!) innan vi kroknar helt, men hemmet ser lika förjävligt ut som någonsin. 


Det som hänt sedan sist i stora drag är:

  • Två små tansebissingar har gjort simultan entré i L:s underkäke. Det har känts lite hårt där ett tag, men sista dagen på resan gick det för första gången att se ett litet streck där de tydligt brutit igenom tandköttet.
  • Fröken L ålar nu fram med ganska stor hastighet, och står långa stunder och gungar på alla fyra. Men när hon försöker röra sig framåt i det läget flyttar hon oftast båda benen samtidigt, och faller pladask på magen.
  • Under semestern upptäckte även L syskonavundsjukan. H har sedan ett par, tre veckor tillbaka börjat markera att saker är hans, bara hans, och genast ta tillbaka saker som L lyckats få tag i. Nu var det L:s tur. En dag vid lunchen såg vi hur hon följde en pizzabits väg från min hand och förbi henne fram till H. Total misbelief, följt av helig vrede. Hon lutade sig mot H och sträckte sig efter hans mat med båda händerna. Samma sak när storebror fick glass och en bit kaka. Let the games begin!
  • Hon har fått riktig matlust, äter hela burkar barnmat (8-månadersburkar, varken hon eller H har gillat 4- och 6-månadersvarianterna, eftersom de är så rinniga att de inte vetat om de ska dricka eller tugga) och vill smaka på ALLT. Bellotaskinka och tryffelsalami i lövtunna flarn var en riktig höjdare, liksom chokladglass och alla sorters bröd. Och hon får smaka på det mesta,  i små bitar. Bröd och annat som går att mala ner i munnen får hon plocka själv, segare saker finfördelar jag, och hårdare saker, som nötter, förtuggar jag lite till lagom smulor. Ibland sätter hon lite i halsen, men hon hostar alltid  snabbt upp saker på egen hand, förutom en gång då jag fick slänga upp henne i knät och dunka ut en brödbit som satt sig lite på tvären. Hon hade säkert hostat/kräkts upp den med, men det är inte mer än ett par sekunder jag låter henne hosta själv innan jag ingriper. 
  • L sätter sig upp själv i Babyzen Yoyo 0+ om vi lossar axelremmarna, genom att ta tag i vagnsidorna och dra sig upp. På semestern hjälpte vi henne med en kudde bakom ryggen så att hon kunde fortsätta sitta upp ibland. Första gången hon drog sig upp själv var hon så stolt att hon sken som en sol.
  • Mamman fick mens, eller nåt, typ fem minuter innan vi skulle bege oss till Arlanda. Bilen var packad, och jag skulle bara kissa. Och det var blodblandat på papperet. Alltså, timingen i detta!?! WTF!!! Det blev inte mer än ett par dagars blodblandade flytningar, men gissar att det ändå var mensen som drog igång igen. Två månader snabbare än förra gången, vilket såklart är förståeligt eftersom jag snabbare gått över till bara mysamning med L. Med H pumpade jag fortfarande på jobbet vid den här tiden och kämpade för att upprätthålla produktionen. Den här gången skiter jag helt i att pumpa, jag orkar inte. Hon får amma när jag är hemma och när det passar, utan att det blir en stor grej av det. Det blir vad det blir.
  • Jag räknar med att levla till 32 i Pokémon go idag 😀

Nu är det dags att börja jobba!

Hallå, vänta, är lördagen slut redan?

Hallå, vänta, är lördagen slut redan?

Har nyss satt mig ner i fåtöljen och andats ut. Ser att klockan är 21 och undrar vart dagen tog vägen?

H vaknade och var otröstlig vid 23 igår kväll, och det enda som fungerade var att vi (jag) gick till sängs och han fick tutte. Samma sak igen vid 05. Sedan vaknade han för dagen vid 07, och vi masade oss ner till övervåningen en halvtimme senare.

Köket såg ut som hejkomochhjälpmig p.g.a. vårt plötsliga sänggående på kvällen, och jag stod där med grus i ögonen och diskade grytor och svor över ungen som vaknat för tidigt och karlsloken som fortfarande sov. B kom upp kort därefter (kanske delvis på grund av mitt ilskna slamrande) och vi fick alla i oss någon sorts frukost innan vi gav oss av mot Solna och babysimmet.

Det var en otrolig skillnad på H bara från förra veckan. Inte alls lika rädd och spänd, även om han då och då klamrade sig fast med både armar och ben runt våra kroppar som en liten apunge. Vi gjorde flera dyk, bl.a. tillsammans, genom att man höll H så att vi hade ögonen på samma nivå, och sjönk ner under vattnet med bibehållen ögonkontakt. Det tyckte han var roligt! I övrigt åkte han rutschkana på magen ner i vattnet, simmade i badring och med armpuffar. Allt gick bra, även om han helt tycks ha glömt bort hur han gjorde när han sparkade med benen.

Precis som förra gången fick han mellis i omklädningsrummet, och somnade sedan som en sten på väg mot lunch, på grekiska kolgrillsbaren med morbror W. Två timmar senare åkte vi mätta och glada vidare mot farmor. H vaknade på väg från restaurangen, och var så klart också hungrig. Så vi stannade på Max på vägen och plockade upp en cheeseburgare utan dressing och sallad. Den åt han rakt upp och ner, sittande i bilstolen, utan att spilla något överhuvudtaget. Vissa saker går ner bättre än andra…

image

Vi fikade och pratade och de som var myndiga och inte skulle köra (d.v.s. jag) drack ett glas vin med farmor.

Det blev visst en dag med bara utekäk, för vi köpte med oss pizza hem till middag. (I blame PMS! Men H åt inte pizza, och jag och B åt inte hamburgare, så det var inte fullt så illa som det verkar.)

Vi kom hem, åt, och sedan var dagen slut. Vi har alltså bara babysimmat, lunchat och fikat. Vet inte riktigt hur det gick till…?

Nu ska vi se om vi får kolla klart på filmen vi bara kom halvvägs igenom igår, den (hittills) ganska charmiga ”Hector and the search for happiness”.

H:s sjuttonde månad

H:s sjuttonde månad

Jag tänkte komma i fas med månadssammanfattningarna igen, så här kommer inlägget om den nyligen passerade sjuttonde månaden i H:s liv!

IMG_0010
Suddig, men glad.

Månaden börjar med att i vart fall jag och H fortfarande lider av sviterna från förskolepesten som drabbat oss ett par-tre veckor tidigare. Precis före jul tar vi med H till vårdcentralen för andra gången, eftersom han hostar förskräckligt på nätterna och är väldigt rosslig. Ena lungan låter lite illa, och öronen är lite röda, men annars inget nytt. Helt frisk blir han inte förrän efter nyår, bara några dagar innan nästa förkylning slår till. Hög feber, nästäppa och allmän misär får honom att bara skrika en hel dag, som jag genast utser till den dittills sämsta dagen med honom. Varken nässprej, babymist, näsdroppar, näsfrida, paracetamol, kramar eller tutte hjälper.

Under julen flänger vi runt, med julafton hos farmor, mellandagsmiddag hos morfar, ett par dagar hos mormor före nyåret, som firas tillbaka hos farmor igen. Det fungerar bra för det mesta, och han är glad i att ha mycket folk runtomkring. Efter att ha fått paket till höger och vänster i ett antal dagar börjar han begripa att det kanske finns något roligt i dem, men behöver fortfarande hjälp att öppna dem.

IMG_0098
Julklappsutdelning nummer 2, hemma på juldagen. Alla var till honom!

Vi besöker också Skansen för första gången som barnfamilj på annandagen, vilket nog kan bli en tradition (när vädret så tillåter). H gillade de små lejontamarinerna och krokodilerna på akvariet bäst.

(Vi skaffade ett familjeårskort på Skansen, så det blir nog en del besök framöver. Det är ju verkligen ett bra resmål för dagsutflykter, där en ibland kan slå på stort med mat på restaurang och inträde till akvariet, medan en ibland kanske bara tar med lite matsäck eller korv att grilla, och nöjer sig med att gå runt och titta på djuren ute i parken.)

Han är enormt mammig nästan hela månaden, och pappa duger inte till mycket. Han ammar också väldigt mycket hela månaden, men börjar de sista dagarna trappa ner till en mer ”normal” ska-snart-sluta-amma-nivå på ett par gånger per dygn, under småtimmarna/tidig morgon.

Han börjar äta väldigt bra efter att alla sjukdomar fördrivits. Gröten gör comeback på frukostbordet, och han äter en hel vuxenportion med mosad frukt i. Vi får till och med hjälpa till med en annan sked, så länge han får gegga bäst han vill med sin egen sked. Det håller dock bara i sig någon vecka innan han vid slutet av månaden blir kinkigare igen. Ställer till stora skrik-fester så fort det vankas middag, och är helt oberäknelig i att samma mat kan vara supergod ena dagen, för att helt ratas nästa dag.

Han är dock helt vild i allt vad godis och sötsaker heter, och har riktig falkblick när det gäller att hitta sådant vi försökt hålla undan från honom. Och då ger vi honom i princip aldrig sådant ”med flit”, utan han kan få smaka någon liten bit av en bulle eller liknande då och då, om han kommer på oss med att äta sånt och kräver att få provsmaka.

IMG_0286
Blir påkommen med att ha tjuvat en skumtomte från köksbänken.

Sömnen är generellt orolig, och han vaknar flera gånger under kvällarna. I bästa fall somnar han om med napp och gos, i värsta fall är det bara att välja mellan att ta upp honom en stund (om vi höll på ett kolla på någon film eller så) eller att gå och lägga oss med honom.

IMG_0022
Öppnar dörrar, alldeles själv.

Även om han utvecklas mycket fysiskt, genom att bli snabbare, starkare och stabilare och få bättre finmotorik (springer,klättrar, öppnar dörrar, staplar saker och stoppar saker i varandra), så är det kommunikationsförmågan som utvecklas mest denna månad. De första riktiga orden kommer: ”mamma” som ord och inte bara som lång klagovisa ”ma-ma-ma-ma-ma”, ”pappa”/”baba” gör både pappan och mig varma i hjärtat så här under mammighetens högsäsong. ”Kah” betyder både katt och anka, ”pah” kan förutom pappa även referera till trappa och apa. De ljudhärmande orden ”maomao”, ”nomnom” och ”bwumbwum” hänger kvar.

Han börjar nicka för ja, och skaka på huvudet för nej, och -shit!- vad mycket han egentligen förstår! Vi hade ingen aning om att han hade så stor koll på vad vi sade, vilket även märks när vi pratar i telefon med andra och pratar om att åka tåg eller om att han äter en massa klämmisar. Då kan vi plötsligt höra ett ”tuff-tuff”-ljud (Ja, det är hans mor som lärt honom att tåget låter som det lät för hundra år sedan: tschuck-a-tschuck-a-tschuck, typ…), eller så står han framför en med en klämmis han hämtat i köket. Han pekar på saker han vill ha, hämtar fjärrkontroller när han vill se på ”I drömmarnas trädgård”, hämtar nyckeln till altandörren när katterna vill gå ut.

Böcker börjar bli intressanta på riktigt. Han hämtar dem och vill att vi läser, eller sitter själv och bläddrar. Helst böckerna om Binta, Babo och Lalo, som ska läsas om och om och om igen.

IMG_0018
Favoritböckerna, ska läsas mest hela tiden.

Det blir ordentligt med snö efter helgerna, och han får sin första pulka, och får pulsa själv i snön för första gången. Pulkan är kul så länge det går fort, och snön är spännande.

IMG_0372
Liten kåldolme på vinterpromenad i vagnen.

Han får en större bilstol till slut, efter att ha vuxit ur babyskyddet helt och hållet. Hur mycket han väger och hur lång han är är oklart, men han har storlek 86 eller 86/92 i allt. Det sistnämnda är rejält stort än så länge, men det förstnämnda känns inte lika stort som det gjorde för någon månad sedan. Men vi får ge oss till tåls till 18-månaderskontrollen innan vi får veta hur han utvecklats. Han var 79,5 lång och vägde 11,8 kg sist vi var på BVC, när han var nyss fyllda 13 månader. Längden har han nog vuxit mycket på, det märks på kläderna, men jag är osäker på vikten. Det har ju varit både matvägran och sjukdomsperioder de senaste månaderna, så han har nog gått ner lite i perioder. Kanske väger han 12,5-13 kilo nu?

Det är inte klokt att denna lilla grabb var en fyra-femmånadersbebis vid den här tiden förra året. Vad mycket som hänt sedan dess, och vad snabbt tiden har gått!

IMG_0123
Stor kille fikar i egen fåtölj på Espresso house efter Skansen-besöket.
Grötperspektiv

Grötperspektiv

För precis ett år sedan idag fick H sin första smakportion gröt. En dryg matsked lös mannagrynsgröt med lite väl moget päron varsamt nedskrapat med en sked.

image

Han älskade det. Som allt annat då.

Från detta gick vi till hemgjord gröt på boveteflingor och hirsflingor med först mannagryn (och senare andra gryn), kallpressad rapsolja, nyponskalsmjöl/gojipulver och mortlade pumpakärnor samt olika mosade/rivna frukter. Vid bara 9-10 månader satte han i sig hela frukostskålar fulla av denna gröt, som om han helt saknade botten.

Sedan kom äta-själv-krisen när han var runt året. Vägrade matas. Kunde inte äta gröt själv. Jag gjorde bars av gröten, som han åt ett tag.

Därefter var det kräsenhets-krisen, då han knappt ville äta alls. Frukosten fick oftast bli bröd utan något på, smoothies eller frukt. Basically vad som än råkade gå ner just då. Ingen gröt alls.

Och nu, vid 16 månader, kan han äta med sked själv, och har faktiskt sedan ett par veckor lättat lite på matningsförbudet. Så nu får han ofta gröt på morgonen igen, och äter varannan sked eller så själv, medan vi tillåts stötta upp med en matningssked varannan gång. Nu får H ingen specialmat längre, så det blir micrad gröt på havre/quinoa-grötblandning från Frebaco, med en liten hutt rapsolja för magen och rivet äpple eller päron eller mosad banan och kanske lite malen kanel eller ingefära som smaksättning. De senaste morgnarna har han glatt satt i sig en hel portion på 1 dl gryn med en hel frukt.

Ja, det var ett år i gröt, det.

H:s femtonde månad

H:s femtonde månad

Ja, jösses, det går utför här! Sammanfattningen för H:s femtonde levnadsmånad har helt glömts bort, och nu är det mindre än två veckor kvar tills hans sjuttonde månad börjar.

IMG_5175

Det är en lite stökig månad, som inleds med orolig sömn och uppvaknande redan tidigt under småtimmarna för att komma upp i vår säng, och nästan oavbruten amning därefter.

Från att ha ätit allt blir han plötsligt kräsen med maten. Det är svårt att hitta saker han både vill och kan äta själv. Han är enormt uppmärksam på allt runtomkring, vet att det finns kanelbullar på kaféet, bananer i matvarubutiken och vet precis en pizzakartong innehåller. Vi försöker hålla någon form av balans i att ge honom sådant han äter, men inte falla till föga och låta honom leva enbart på våfflor och pizza.

IMG_5351

Han ammar fortfarande en del, fortfarande främst på småtimmarna och tidiga morgonkvisten. Pekar på tuttarna och säger ”nomnomnom”. Det börjar kännas som att det inte finns så mycket mjölk kvar, det tar allt längre tid för honom att få igång utdrivningen, och det är bara pyttekorta stunder som det hörs att han verkligen klunkar. Jag hoppas på att det snart ska bli dags att lägga ner amningen, men har inte hjärta att driva på honom i den riktningen, när han tycker att det är så mysigt.

IMG_5073

Han busar och struntar blankt i alla former av tillsägelser, trotsar en del rent av, skulle man nog kunna säga. Kan demonstrativt se oss i ögonen medan han håller en bit mat i handen, och sedan släppa ner den, när vi precis sagt att han inte får kasta mat på golvet. Titta på oss och flina stort när han vräker ner något på golvet som vi just sagt åt honom att inte röra. Han har redan genomskådat oss: ”Vad tänker ni göra om jag struntar i vad ni säger?”, och svaret är… Ja, vad kan en göra när barnet är för litet för att förstå såväl hot som mutor? Vi kan flytta honom bort från från ställen där han inte får vara, och ta ifrån honom saker han inte får ha. Inget mer.

IMG_5101

Han pratar fortfarande inte, men jamar och gör pruttljud. Han kommunicerar vad han vill på andra sätt, som att klappa händerna och peka mot teven för att säga till oss att han vill se Makka Pakka. Pekar och säger ”Åmnomnom!” när han vill ha något att äta. Säger ”bwum bwum” när han ser allt som med lite fantasi skulle kunna antas ha en motor och/eller hjul.

Kläderna i storlek 86 är lagom, det mesta i storlek 80 är urvuxet. Han har storlek 22 i skor. Blöjorna kör vi storlek 4 om det är Pampers, 5 om det är Libero. Längd och vikt har vi ingen aning om, eftersom vi inte varit på BVC på länge.

Han börjar få alltmer kontroll över sin kropp. Går stadigt och kan både springa och klättra upp och nerför trappor utan bekymmer. Han börjar liksom äga utrymmet omkring sig på ett annat sätt, och kan lägga sig med amningskudden och slappa på vardagsrumsgolvet när han tittar på tv. Börjar träna mer på finmotoriken också, genom att vilja skruva på locken på klämmisarna igen hellre än dricka innehållet, lägger saker i varandra och provar vad som passar i vad.IMG_5251

Mot slutet av månaden är han lite hängig, och dagarna innan det är dags för inskolning på förskolan får han en febertopp som följs av blåsor runt munnen och rumpan helgen innan inskolningen. Efter kontroll med BVC och förskolan tycker de ändå att det är okej att börja inskolningen på måndagen.

IMG_5315

Och han trivs på förskolan som en fisk i vattnet, vår son! Han börjar två dagar före sin femtonmånadersdag, och allt går hur bra som helst.

(Sedan kom dagispesten och golvade hela familjen en vecka senare, men den berättelsen hör till en helt annan månad.)

Matvägran igen, då

Matvägran igen, då

Den senaste veckan har H ätit dåligt. Från att ha ätit nästan allt, bara han slapp bli matad, har han gått till att äta knappt något alls.

Idag fick han i sig det mesta av en skiva rågbröd, ett stekt ägg och en banan till frukost. Plus en slurk äppeljuice.

Men sedan? Tvärvägrade kött, potatis och tomat till lunch. Petade i sig lite pasta, några majskorn och typ en halv fiskpinne till middag. Åt en banan och några crostini däremellan, bara.

Igår åt han lite frukost, det mesta av riset men inte så mycket annat från en liten sushitallrik i köpcentrumet till lunch, och bara lite ugnsrostad potatis, men inget alls av laxen, till middag. En klämmis och den obligatoriska barnbananen i matvaruaffären (oj, vad han lärde sig den snabbt!) till mellanmål. Och större delen av min kanelbulle när vi fikade…

Kontentan av den senaste veckan är att frukt, smoothies, pasta, ris, bröd och potatis går bra. Kanske lite ägg och vissa utvalda grönsaker (gurka, majs, ärtor).  Men resten ratar han.

Pommes frites, våfflor och bullar kan han äta hur mycket som helst av. Men det försöker vi att hålla ifrån honom så gott det går… Fast oj, vad han är medveten om vad som är godsaker! Han satt och störttjöt när han såg bulldisken på kaféet igår, satte sedan i sig 3/4 av min bulle och började sedan gråta igen när bullen var slut, och peka mot disken.

Frustrationen från min sida är stor.  Först vägrar han bli matad, och sen vill han knappt äta något själv heller.

Min lillunge som åt nästan vuxenportioner av nyttig, hemlagad gröt för bara en dryg månad sedan äter nu nästan ingenting.

Han vill dock amma oftare när jag är hemma. Men det känns ju lite bakvänt vid 14,5 månaders ålder.

Vad gör man nu då? Låter honom leva på frukt, pasta och bröd?

Jag vill ju inte att han ska lära sig att han får vad han vill bara han struntar i att äta allt annat. Jag vill att han ska äta varierat och näringsriktigt.

Så trött på att det alltid är något som strular.

H:s fjortonde månad

H:s fjortonde månad

Ja, den har redan både kommit och gått, H:s fjortonde levnadsmånad. Det är inte klokt hur fort tiden går nu, och hur mycket som händer på en månad i hans liv.

IMG_4801

Den fjortonde månaden inleds med att han börjar gå på riktigt. Dagarna innan 13-månadersdagen vågar han till slut släppa taget och börja gå – ett steg en dag, två steg nästa dag, fyra-fem steg ett par dagar efter det, för att sedan slutligen börja gå helt och hållet en dag in på den fjortonde månaden. Från det att han börjar med att gå tio steg över hallen till att han plötsligt kunde springa runt över ett helt lekland utan att sätta sig på ändan en enda gång går det bara ett par veckor. Han överger krypandet helt och hållet på en gång.

Han får MPR-vaccinet i början av månaden, för att vi hade tänkt ge oss iväg på en Europaresa (som sedan inte blev av), och han reagerar inte över sprutan, och får inte heller någon biverkning alls. Vi passar på att få en längd och vikt när vi ändå är på BVC, och vågen slutar på 11,8 kg till en längd om 79,5 cm några dagar in på månaden.

Det känns som att han växer en del under månaden, och många kläder i storlek 80 är nu för små. Eftersom han äntligen börjar spendera den mesta tiden i vertikalt läge börjar vi kunna använda tröjor, och inte bara bodys. Han får sin första tvådelade pyjamas, och – HJÄLP! – vad mycket barn han plötsligt är. De sista spåren av bebis är verkligen borta nu.

IMG_4663

Han får sina första riktiga skor, ett par varmare gympadojor från Ponny, som kostade en halv förmögenhet. Får inte riktigt kläm på att gå med skor, utan vill gärna krypa i lekparken. Gummistövlar går lite bättre, och han stolpar på bra efter en halvtimme i trädgården med stövlar och galonisar.

IMG_4756

IMG_4688

Med gåendet kommer en mängd andra färdigheter, vissa mer önskade än andra. Han slutar begränsa sig till att klättra uppför de första stegen i trappan, och kan plötsligt i raketfart ta sig hela vägen upp. Han lär sig att forcera den barriär av soffa och fåtöljer som vi delat upp vardagsrummet i, för att skydda B:s stereo. Men han lär sig också att ställa sig framför stereon och dansa, vilket kan ha varit det sötaste han gjort hittills.

Vi har en del aktiviteter under månaden, med en vända på vinmässa med efterföljande restaurangbesök (där han mycket uttryckligen ratar ångad torsk och potatismos till förmån för pommes frites), långhelg hos mormor och min syssling med barn på besök över en helg. Utöver vårt misstag att försöka ge barnet fisk istället för pommes så går allt bra, H sover sig igenom tågresa Sthlm – Örebro tur och retur i bärsele, älskar att leka med sin mormor, och är helt överlycklig över att få leka med sin brylling L, 7 år.

IMG_4859

Han beslutar sig plötsligt för att det får vara nog med barnmat och matande, och det finns inget sätt att ändra på det. Så han får börja äta riktig mat på egen hand, vilket resulterar i ett helt nersölat kök och urlortig liten gosse efter varje måltid, men i övrigt är ganska odramatiskt. Han äter det mesta, och får en ny favoritmat i form av våfflor.

IMG_4838

Kvällarna och nätterna är oroliga nästan hela månaden, med kämpiga nattningar och konstanta uppvak och stök och bök i sängen. Det får mig att vilja lägga ner amningen, men jag ändrar mig och kommer fram till att vi fortsätter i vart fall tills inskolning på förskola är klar, och vi kommit in i de nya rutinerna. För den här månaden får vi också besked om förskoleplats, efter att vi ändrat ansökan till en annan förskola, som ligger lite längre bort, men faktiskt känns så mycket bättre.

IMG_4698

Separationsångesten är mycket bättre, men han visar prov på en rejäl dos egen vilja och temperament. Han visar mycket uttrycksfullt när han vill ha något, och när han inte vill ha något, och blir rejält arg och ledsen när han inte får som han vill, när man tar ifrån honom något han vill leka med, eller säger ifrån när han vill ta något, eller säger ifrån när han är för hårdhänt. Det blir skrik och gråt och elände när det inte blir som han tänkt sig. Men han börjar också vilja gosa och kramas, och kan komma och krypa upp i famnen och vila sitt huvud mot ens axel.

Pratet är mest nonsensljud, eller däh!/dah!/dåh! som kan betyda ”titta där!”, ”ge hit!” eller ”gör det!”, blandat med jamanden ”miiiiiau” och pruttljud.

Fiskbullar, gnäll, kattjakt och galen städkärring.

Fiskbullar, gnäll, kattjakt och galen städkärring.

983476E4-3DA1-49E7-A7C3-6BB753BDC91B

Efter att barnet sovit middag i 3 (!) timmar fortsatte dagen igår på följande glamorösa och spännande vis.

H fick tillfälle att faktiskt kela lite med en inte alltför ovillig katt. Tills han blev för hårdhänt, och katten sprang iväg. Förföljd av liten pojke som utstötte de mest öronbedövande skrien, som han alltid gör just när han jagar katt. Han har inte riktigt förstått att det är ganska kontraproduktivt. Sedan försökte han med nästa katt, som jabbade mot honom. Ingen skada skedd, men mamman fick stora spelet och jagade sagda katt genom rummet för att plocka upp och skrika på honom och hiva ut honom i hallen. Kör stenhårt på att katterna banne mig ska lära sig att fly, och inte fäkta, när de störs av barnet.

Vi åt fiskbullar med hummersås, potatis, morötter och ärtor till lunch. Barnet älskar det, förutom morötterna, som inte riktigt är hans kopp te. Jag är fortfarande lättad över hur bra det går med maten nu när han bara äter själv.

Därefter slutande pojkens goda humör, och det gnälldes, peps och tjöts om allt. Jag var kanske den elakaste och hemskaste mamman på jorden när jag A) sa ifrån när han slog och rev mig i ansiktet, B) tog ifrån honom ätpinnarna som han envisades med att springa runt med och C) tog ifrån honom handkrämstuben som han lyckats sno från köksbänken, efter att han börjat drälla ut handkräm i hela vardagsrummet. Jag är osäker på hur en ska göra för att börja sätta gränser för vad som inte är okej. Tillsägelser lyssnar han inte alls på, tills en ryter till ordentligt, då han gråter istället. Och fortsätter med vad han höll på med.

Till slut kom pappan hem. Och konstaterade att jag såg ut som en galen städkärring i mina mjukiskläder och slarviga hårtofs. Jag förstår inte vad han menar…

Nu jobba järnet efter att kaffet druckits ur, för sen är det helg! Har varit sjukt sugen på fisksoppa i flera dagar, så jag tänkte försöka mig på att laga en bouillabaisse från grunden för första gången.  Imorgon alltså. Fredag är trött- och latmatdag, så det blir något enkelt, ett glas vin och sedan kollapsa klockan 23, som vanligt.

Soffslappande och fredagsfirande

Soffslappande och fredagsfirande

Mamman och barnet har utgjort dagens dreamteam, och fredagen har förflutit i lugn lunk.

Dagen började redan vid halv åtta, då H tyckte det var hög tid att stiga upp. Så det gjorde vi, och hann efter frukostbestyr och påklädning faktiskt fram till öppnis precis innan sångstunden började. Men H var inte så imponerad av att sitta i ring och sjunga längre, hade spring i benen och ville hellre utforska lokalen och alla leksakerna.

Det var rätt mycket folk där, och många jag aldrig sett förut. Och jag kom på mig själv i mina egna fördomar. Det var ett antal nya kvinnor av typen unga, smala, välklädda och välfriserade villaförortsmammor. Och jag avfärdade dem omedelbart som ointressanta. Det är inte första gången jag gör så – bara antar att det inte finns mer än ytan när ytan är väldigt välpolerad. Visst har jag skrapat på ytan av några sådana i mina dagar och funnit att det inte funnits mer än vad ögat mött; att det liksom inte finns utrymme för komplexitet när så stor energi verkar läggas på att leva upp till olika ideal, och att det kanske finns en viss grundläggande…räddhågsenhet, i en person som så gärna vill vara till lags. Men så kan såklart inte vara fallet med alla, så skäms på mig!

H sprang runt, och jag sprang efter, så det fanns ändå inte tid att konversera annat än några ord i förbifarten. Sedan gick vi hem.

H sov middag ett bra tag, och när han vaknade gjorde jag pannbiff med löksås till lunch. Sjukt gott! Extra nöjd är jag med att jag gjorde så att det blir lunch till hela familjen imorgon också. Potatis får vi förstås koka ny, för det smakar så illa uppvärmt.

Sedan var jag helt slut, och försökte smygvila lite i soffan. Det gick lite sisådär, med en pigg och nyter ettåring till soffsällskap.

image

Vi läste lite i den mycket rafflande boken ”Gosedjur”, en storfavorit för tillfället.

B fick jaga middag, lite sushi till oss och kycklingspett med jordnötssås till barnet. Det gillades, och även misosoppa var en stor succé. Utöver kladdet, som inte är av denna världen, så har det varit ganska odramatiskt att gå över till vanlig mat. Ibland äter han mer, och ibland mindre, men han signalerar bra när han behöver ett extra mellanmål eller extra dryck. Han har börjat dricka en hel del mjölk, vilket han verkar väldigt förtjust i.

Sedan somnade pojken lätt och snabbt. Jag har de senaste kvällarna testat att låta honom styra själv vid nattning också, och låtit honom välja hur han vill ligga och amma. Han vill inte längre ligga på sidan bredvid mig som han gjort sedan alltid, utan nu ska jag ligga på rygg och han ligga horisontellt över min bröstkorg. Och plötsligt somnar han på en kvart igen!

Han har skaffat sig mycket bestämda åsikter, lillparveln, så vill en att han ska äta och sova är det bara att gå med på hans villkor!

Nu blir det ett välförtjänt glas fredagsbubbel till föräldrarna i form av lite Ayala från -99. Äntligen fredag!