Hallå, vänta, är lördagen slut redan?

Hallå, vänta, är lördagen slut redan?

Har nyss satt mig ner i fåtöljen och andats ut. Ser att klockan är 21 och undrar vart dagen tog vägen?

H vaknade och var otröstlig vid 23 igår kväll, och det enda som fungerade var att vi (jag) gick till sängs och han fick tutte. Samma sak igen vid 05. Sedan vaknade han för dagen vid 07, och vi masade oss ner till övervåningen en halvtimme senare.

Köket såg ut som hejkomochhjälpmig p.g.a. vårt plötsliga sänggående på kvällen, och jag stod där med grus i ögonen och diskade grytor och svor över ungen som vaknat för tidigt och karlsloken som fortfarande sov. B kom upp kort därefter (kanske delvis på grund av mitt ilskna slamrande) och vi fick alla i oss någon sorts frukost innan vi gav oss av mot Solna och babysimmet.

Det var en otrolig skillnad på H bara från förra veckan. Inte alls lika rädd och spänd, även om han då och då klamrade sig fast med både armar och ben runt våra kroppar som en liten apunge. Vi gjorde flera dyk, bl.a. tillsammans, genom att man höll H så att vi hade ögonen på samma nivå, och sjönk ner under vattnet med bibehållen ögonkontakt. Det tyckte han var roligt! I övrigt åkte han rutschkana på magen ner i vattnet, simmade i badring och med armpuffar. Allt gick bra, även om han helt tycks ha glömt bort hur han gjorde när han sparkade med benen.

Precis som förra gången fick han mellis i omklädningsrummet, och somnade sedan som en sten på väg mot lunch, på grekiska kolgrillsbaren med morbror W. Två timmar senare åkte vi mätta och glada vidare mot farmor. H vaknade på väg från restaurangen, och var så klart också hungrig. Så vi stannade på Max på vägen och plockade upp en cheeseburgare utan dressing och sallad. Den åt han rakt upp och ner, sittande i bilstolen, utan att spilla något överhuvudtaget. Vissa saker går ner bättre än andra…

image

Vi fikade och pratade och de som var myndiga och inte skulle köra (d.v.s. jag) drack ett glas vin med farmor.

Det blev visst en dag med bara utekäk, för vi köpte med oss pizza hem till middag. (I blame PMS! Men H åt inte pizza, och jag och B åt inte hamburgare, så det var inte fullt så illa som det verkar.)

Vi kom hem, åt, och sedan var dagen slut. Vi har alltså bara babysimmat, lunchat och fikat. Vet inte riktigt hur det gick till…?

Nu ska vi se om vi får kolla klart på filmen vi bara kom halvvägs igenom igår, den (hittills) ganska charmiga ”Hector and the search for happiness”.

H:s sjuttonde månad

H:s sjuttonde månad

Jag tänkte komma i fas med månadssammanfattningarna igen, så här kommer inlägget om den nyligen passerade sjuttonde månaden i H:s liv!

IMG_0010
Suddig, men glad.

Månaden börjar med att i vart fall jag och H fortfarande lider av sviterna från förskolepesten som drabbat oss ett par-tre veckor tidigare. Precis före jul tar vi med H till vårdcentralen för andra gången, eftersom han hostar förskräckligt på nätterna och är väldigt rosslig. Ena lungan låter lite illa, och öronen är lite röda, men annars inget nytt. Helt frisk blir han inte förrän efter nyår, bara några dagar innan nästa förkylning slår till. Hög feber, nästäppa och allmän misär får honom att bara skrika en hel dag, som jag genast utser till den dittills sämsta dagen med honom. Varken nässprej, babymist, näsdroppar, näsfrida, paracetamol, kramar eller tutte hjälper.

Under julen flänger vi runt, med julafton hos farmor, mellandagsmiddag hos morfar, ett par dagar hos mormor före nyåret, som firas tillbaka hos farmor igen. Det fungerar bra för det mesta, och han är glad i att ha mycket folk runtomkring. Efter att ha fått paket till höger och vänster i ett antal dagar börjar han begripa att det kanske finns något roligt i dem, men behöver fortfarande hjälp att öppna dem.

IMG_0098
Julklappsutdelning nummer 2, hemma på juldagen. Alla var till honom!

Vi besöker också Skansen för första gången som barnfamilj på annandagen, vilket nog kan bli en tradition (när vädret så tillåter). H gillade de små lejontamarinerna och krokodilerna på akvariet bäst.

(Vi skaffade ett familjeårskort på Skansen, så det blir nog en del besök framöver. Det är ju verkligen ett bra resmål för dagsutflykter, där en ibland kan slå på stort med mat på restaurang och inträde till akvariet, medan en ibland kanske bara tar med lite matsäck eller korv att grilla, och nöjer sig med att gå runt och titta på djuren ute i parken.)

Han är enormt mammig nästan hela månaden, och pappa duger inte till mycket. Han ammar också väldigt mycket hela månaden, men börjar de sista dagarna trappa ner till en mer ”normal” ska-snart-sluta-amma-nivå på ett par gånger per dygn, under småtimmarna/tidig morgon.

Han börjar äta väldigt bra efter att alla sjukdomar fördrivits. Gröten gör comeback på frukostbordet, och han äter en hel vuxenportion med mosad frukt i. Vi får till och med hjälpa till med en annan sked, så länge han får gegga bäst han vill med sin egen sked. Det håller dock bara i sig någon vecka innan han vid slutet av månaden blir kinkigare igen. Ställer till stora skrik-fester så fort det vankas middag, och är helt oberäknelig i att samma mat kan vara supergod ena dagen, för att helt ratas nästa dag.

Han är dock helt vild i allt vad godis och sötsaker heter, och har riktig falkblick när det gäller att hitta sådant vi försökt hålla undan från honom. Och då ger vi honom i princip aldrig sådant ”med flit”, utan han kan få smaka någon liten bit av en bulle eller liknande då och då, om han kommer på oss med att äta sånt och kräver att få provsmaka.

IMG_0286
Blir påkommen med att ha tjuvat en skumtomte från köksbänken.

Sömnen är generellt orolig, och han vaknar flera gånger under kvällarna. I bästa fall somnar han om med napp och gos, i värsta fall är det bara att välja mellan att ta upp honom en stund (om vi höll på ett kolla på någon film eller så) eller att gå och lägga oss med honom.

IMG_0022
Öppnar dörrar, alldeles själv.

Även om han utvecklas mycket fysiskt, genom att bli snabbare, starkare och stabilare och få bättre finmotorik (springer,klättrar, öppnar dörrar, staplar saker och stoppar saker i varandra), så är det kommunikationsförmågan som utvecklas mest denna månad. De första riktiga orden kommer: ”mamma” som ord och inte bara som lång klagovisa ”ma-ma-ma-ma-ma”, ”pappa”/”baba” gör både pappan och mig varma i hjärtat så här under mammighetens högsäsong. ”Kah” betyder både katt och anka, ”pah” kan förutom pappa även referera till trappa och apa. De ljudhärmande orden ”maomao”, ”nomnom” och ”bwumbwum” hänger kvar.

Han börjar nicka för ja, och skaka på huvudet för nej, och -shit!- vad mycket han egentligen förstår! Vi hade ingen aning om att han hade så stor koll på vad vi sade, vilket även märks när vi pratar i telefon med andra och pratar om att åka tåg eller om att han äter en massa klämmisar. Då kan vi plötsligt höra ett ”tuff-tuff”-ljud (Ja, det är hans mor som lärt honom att tåget låter som det lät för hundra år sedan: tschuck-a-tschuck-a-tschuck, typ…), eller så står han framför en med en klämmis han hämtat i köket. Han pekar på saker han vill ha, hämtar fjärrkontroller när han vill se på ”I drömmarnas trädgård”, hämtar nyckeln till altandörren när katterna vill gå ut.

Böcker börjar bli intressanta på riktigt. Han hämtar dem och vill att vi läser, eller sitter själv och bläddrar. Helst böckerna om Binta, Babo och Lalo, som ska läsas om och om och om igen.

IMG_0018
Favoritböckerna, ska läsas mest hela tiden.

Det blir ordentligt med snö efter helgerna, och han får sin första pulka, och får pulsa själv i snön för första gången. Pulkan är kul så länge det går fort, och snön är spännande.

IMG_0372
Liten kåldolme på vinterpromenad i vagnen.

Han får en större bilstol till slut, efter att ha vuxit ur babyskyddet helt och hållet. Hur mycket han väger och hur lång han är är oklart, men han har storlek 86 eller 86/92 i allt. Det sistnämnda är rejält stort än så länge, men det förstnämnda känns inte lika stort som det gjorde för någon månad sedan. Men vi får ge oss till tåls till 18-månaderskontrollen innan vi får veta hur han utvecklats. Han var 79,5 lång och vägde 11,8 kg sist vi var på BVC, när han var nyss fyllda 13 månader. Längden har han nog vuxit mycket på, det märks på kläderna, men jag är osäker på vikten. Det har ju varit både matvägran och sjukdomsperioder de senaste månaderna, så han har nog gått ner lite i perioder. Kanske väger han 12,5-13 kilo nu?

Det är inte klokt att denna lilla grabb var en fyra-femmånadersbebis vid den här tiden förra året. Vad mycket som hänt sedan dess, och vad snabbt tiden har gått!

IMG_0123
Stor kille fikar i egen fåtölj på Espresso house efter Skansen-besöket.
Grötperspektiv

Grötperspektiv

För precis ett år sedan idag fick H sin första smakportion gröt. En dryg matsked lös mannagrynsgröt med lite väl moget päron varsamt nedskrapat med en sked.

image

Han älskade det. Som allt annat då.

Från detta gick vi till hemgjord gröt på boveteflingor och hirsflingor med först mannagryn (och senare andra gryn), kallpressad rapsolja, nyponskalsmjöl/gojipulver och mortlade pumpakärnor samt olika mosade/rivna frukter. Vid bara 9-10 månader satte han i sig hela frukostskålar fulla av denna gröt, som om han helt saknade botten.

Sedan kom äta-själv-krisen när han var runt året. Vägrade matas. Kunde inte äta gröt själv. Jag gjorde bars av gröten, som han åt ett tag.

Därefter var det kräsenhets-krisen, då han knappt ville äta alls. Frukosten fick oftast bli bröd utan något på, smoothies eller frukt. Basically vad som än råkade gå ner just då. Ingen gröt alls.

Och nu, vid 16 månader, kan han äta med sked själv, och har faktiskt sedan ett par veckor lättat lite på matningsförbudet. Så nu får han ofta gröt på morgonen igen, och äter varannan sked eller så själv, medan vi tillåts stötta upp med en matningssked varannan gång. Nu får H ingen specialmat längre, så det blir micrad gröt på havre/quinoa-grötblandning från Frebaco, med en liten hutt rapsolja för magen och rivet äpple eller päron eller mosad banan och kanske lite malen kanel eller ingefära som smaksättning. De senaste morgnarna har han glatt satt i sig en hel portion på 1 dl gryn med en hel frukt.

Ja, det var ett år i gröt, det.

H:s femtonde månad

H:s femtonde månad

Ja, jösses, det går utför här! Sammanfattningen för H:s femtonde levnadsmånad har helt glömts bort, och nu är det mindre än två veckor kvar tills hans sjuttonde månad börjar.

IMG_5175

Det är en lite stökig månad, som inleds med orolig sömn och uppvaknande redan tidigt under småtimmarna för att komma upp i vår säng, och nästan oavbruten amning därefter.

Från att ha ätit allt blir han plötsligt kräsen med maten. Det är svårt att hitta saker han både vill och kan äta själv. Han är enormt uppmärksam på allt runtomkring, vet att det finns kanelbullar på kaféet, bananer i matvarubutiken och vet precis en pizzakartong innehåller. Vi försöker hålla någon form av balans i att ge honom sådant han äter, men inte falla till föga och låta honom leva enbart på våfflor och pizza.

IMG_5351

Han ammar fortfarande en del, fortfarande främst på småtimmarna och tidiga morgonkvisten. Pekar på tuttarna och säger ”nomnomnom”. Det börjar kännas som att det inte finns så mycket mjölk kvar, det tar allt längre tid för honom att få igång utdrivningen, och det är bara pyttekorta stunder som det hörs att han verkligen klunkar. Jag hoppas på att det snart ska bli dags att lägga ner amningen, men har inte hjärta att driva på honom i den riktningen, när han tycker att det är så mysigt.

IMG_5073

Han busar och struntar blankt i alla former av tillsägelser, trotsar en del rent av, skulle man nog kunna säga. Kan demonstrativt se oss i ögonen medan han håller en bit mat i handen, och sedan släppa ner den, när vi precis sagt att han inte får kasta mat på golvet. Titta på oss och flina stort när han vräker ner något på golvet som vi just sagt åt honom att inte röra. Han har redan genomskådat oss: ”Vad tänker ni göra om jag struntar i vad ni säger?”, och svaret är… Ja, vad kan en göra när barnet är för litet för att förstå såväl hot som mutor? Vi kan flytta honom bort från från ställen där han inte får vara, och ta ifrån honom saker han inte får ha. Inget mer.

IMG_5101

Han pratar fortfarande inte, men jamar och gör pruttljud. Han kommunicerar vad han vill på andra sätt, som att klappa händerna och peka mot teven för att säga till oss att han vill se Makka Pakka. Pekar och säger ”Åmnomnom!” när han vill ha något att äta. Säger ”bwum bwum” när han ser allt som med lite fantasi skulle kunna antas ha en motor och/eller hjul.

Kläderna i storlek 86 är lagom, det mesta i storlek 80 är urvuxet. Han har storlek 22 i skor. Blöjorna kör vi storlek 4 om det är Pampers, 5 om det är Libero. Längd och vikt har vi ingen aning om, eftersom vi inte varit på BVC på länge.

Han börjar få alltmer kontroll över sin kropp. Går stadigt och kan både springa och klättra upp och nerför trappor utan bekymmer. Han börjar liksom äga utrymmet omkring sig på ett annat sätt, och kan lägga sig med amningskudden och slappa på vardagsrumsgolvet när han tittar på tv. Börjar träna mer på finmotoriken också, genom att vilja skruva på locken på klämmisarna igen hellre än dricka innehållet, lägger saker i varandra och provar vad som passar i vad.IMG_5251

Mot slutet av månaden är han lite hängig, och dagarna innan det är dags för inskolning på förskolan får han en febertopp som följs av blåsor runt munnen och rumpan helgen innan inskolningen. Efter kontroll med BVC och förskolan tycker de ändå att det är okej att börja inskolningen på måndagen.

IMG_5315

Och han trivs på förskolan som en fisk i vattnet, vår son! Han börjar två dagar före sin femtonmånadersdag, och allt går hur bra som helst.

(Sedan kom dagispesten och golvade hela familjen en vecka senare, men den berättelsen hör till en helt annan månad.)

Matvägran igen, då

Matvägran igen, då

Den senaste veckan har H ätit dåligt. Från att ha ätit nästan allt, bara han slapp bli matad, har han gått till att äta knappt något alls.

Idag fick han i sig det mesta av en skiva rågbröd, ett stekt ägg och en banan till frukost. Plus en slurk äppeljuice.

Men sedan? Tvärvägrade kött, potatis och tomat till lunch. Petade i sig lite pasta, några majskorn och typ en halv fiskpinne till middag. Åt en banan och några crostini däremellan, bara.

Igår åt han lite frukost, det mesta av riset men inte så mycket annat från en liten sushitallrik i köpcentrumet till lunch, och bara lite ugnsrostad potatis, men inget alls av laxen, till middag. En klämmis och den obligatoriska barnbananen i matvaruaffären (oj, vad han lärde sig den snabbt!) till mellanmål. Och större delen av min kanelbulle när vi fikade…

Kontentan av den senaste veckan är att frukt, smoothies, pasta, ris, bröd och potatis går bra. Kanske lite ägg och vissa utvalda grönsaker (gurka, majs, ärtor).  Men resten ratar han.

Pommes frites, våfflor och bullar kan han äta hur mycket som helst av. Men det försöker vi att hålla ifrån honom så gott det går… Fast oj, vad han är medveten om vad som är godsaker! Han satt och störttjöt när han såg bulldisken på kaféet igår, satte sedan i sig 3/4 av min bulle och började sedan gråta igen när bullen var slut, och peka mot disken.

Frustrationen från min sida är stor.  Först vägrar han bli matad, och sen vill han knappt äta något själv heller.

Min lillunge som åt nästan vuxenportioner av nyttig, hemlagad gröt för bara en dryg månad sedan äter nu nästan ingenting.

Han vill dock amma oftare när jag är hemma. Men det känns ju lite bakvänt vid 14,5 månaders ålder.

Vad gör man nu då? Låter honom leva på frukt, pasta och bröd?

Jag vill ju inte att han ska lära sig att han får vad han vill bara han struntar i att äta allt annat. Jag vill att han ska äta varierat och näringsriktigt.

Så trött på att det alltid är något som strular.

H:s fjortonde månad

H:s fjortonde månad

Ja, den har redan både kommit och gått, H:s fjortonde levnadsmånad. Det är inte klokt hur fort tiden går nu, och hur mycket som händer på en månad i hans liv.

IMG_4801

Den fjortonde månaden inleds med att han börjar gå på riktigt. Dagarna innan 13-månadersdagen vågar han till slut släppa taget och börja gå – ett steg en dag, två steg nästa dag, fyra-fem steg ett par dagar efter det, för att sedan slutligen börja gå helt och hållet en dag in på den fjortonde månaden. Från det att han börjar med att gå tio steg över hallen till att han plötsligt kunde springa runt över ett helt lekland utan att sätta sig på ändan en enda gång går det bara ett par veckor. Han överger krypandet helt och hållet på en gång.

Han får MPR-vaccinet i början av månaden, för att vi hade tänkt ge oss iväg på en Europaresa (som sedan inte blev av), och han reagerar inte över sprutan, och får inte heller någon biverkning alls. Vi passar på att få en längd och vikt när vi ändå är på BVC, och vågen slutar på 11,8 kg till en längd om 79,5 cm några dagar in på månaden.

Det känns som att han växer en del under månaden, och många kläder i storlek 80 är nu för små. Eftersom han äntligen börjar spendera den mesta tiden i vertikalt läge börjar vi kunna använda tröjor, och inte bara bodys. Han får sin första tvådelade pyjamas, och – HJÄLP! – vad mycket barn han plötsligt är. De sista spåren av bebis är verkligen borta nu.

IMG_4663

Han får sina första riktiga skor, ett par varmare gympadojor från Ponny, som kostade en halv förmögenhet. Får inte riktigt kläm på att gå med skor, utan vill gärna krypa i lekparken. Gummistövlar går lite bättre, och han stolpar på bra efter en halvtimme i trädgården med stövlar och galonisar.

IMG_4756

IMG_4688

Med gåendet kommer en mängd andra färdigheter, vissa mer önskade än andra. Han slutar begränsa sig till att klättra uppför de första stegen i trappan, och kan plötsligt i raketfart ta sig hela vägen upp. Han lär sig att forcera den barriär av soffa och fåtöljer som vi delat upp vardagsrummet i, för att skydda B:s stereo. Men han lär sig också att ställa sig framför stereon och dansa, vilket kan ha varit det sötaste han gjort hittills.

Vi har en del aktiviteter under månaden, med en vända på vinmässa med efterföljande restaurangbesök (där han mycket uttryckligen ratar ångad torsk och potatismos till förmån för pommes frites), långhelg hos mormor och min syssling med barn på besök över en helg. Utöver vårt misstag att försöka ge barnet fisk istället för pommes så går allt bra, H sover sig igenom tågresa Sthlm – Örebro tur och retur i bärsele, älskar att leka med sin mormor, och är helt överlycklig över att få leka med sin brylling L, 7 år.

IMG_4859

Han beslutar sig plötsligt för att det får vara nog med barnmat och matande, och det finns inget sätt att ändra på det. Så han får börja äta riktig mat på egen hand, vilket resulterar i ett helt nersölat kök och urlortig liten gosse efter varje måltid, men i övrigt är ganska odramatiskt. Han äter det mesta, och får en ny favoritmat i form av våfflor.

IMG_4838

Kvällarna och nätterna är oroliga nästan hela månaden, med kämpiga nattningar och konstanta uppvak och stök och bök i sängen. Det får mig att vilja lägga ner amningen, men jag ändrar mig och kommer fram till att vi fortsätter i vart fall tills inskolning på förskola är klar, och vi kommit in i de nya rutinerna. För den här månaden får vi också besked om förskoleplats, efter att vi ändrat ansökan till en annan förskola, som ligger lite längre bort, men faktiskt känns så mycket bättre.

IMG_4698

Separationsångesten är mycket bättre, men han visar prov på en rejäl dos egen vilja och temperament. Han visar mycket uttrycksfullt när han vill ha något, och när han inte vill ha något, och blir rejält arg och ledsen när han inte får som han vill, när man tar ifrån honom något han vill leka med, eller säger ifrån när han vill ta något, eller säger ifrån när han är för hårdhänt. Det blir skrik och gråt och elände när det inte blir som han tänkt sig. Men han börjar också vilja gosa och kramas, och kan komma och krypa upp i famnen och vila sitt huvud mot ens axel.

Pratet är mest nonsensljud, eller däh!/dah!/dåh! som kan betyda ”titta där!”, ”ge hit!” eller ”gör det!”, blandat med jamanden ”miiiiiau” och pruttljud.

Fiskbullar, gnäll, kattjakt och galen städkärring.

Fiskbullar, gnäll, kattjakt och galen städkärring.

983476E4-3DA1-49E7-A7C3-6BB753BDC91B

Efter att barnet sovit middag i 3 (!) timmar fortsatte dagen igår på följande glamorösa och spännande vis.

H fick tillfälle att faktiskt kela lite med en inte alltför ovillig katt. Tills han blev för hårdhänt, och katten sprang iväg. Förföljd av liten pojke som utstötte de mest öronbedövande skrien, som han alltid gör just när han jagar katt. Han har inte riktigt förstått att det är ganska kontraproduktivt. Sedan försökte han med nästa katt, som jabbade mot honom. Ingen skada skedd, men mamman fick stora spelet och jagade sagda katt genom rummet för att plocka upp och skrika på honom och hiva ut honom i hallen. Kör stenhårt på att katterna banne mig ska lära sig att fly, och inte fäkta, när de störs av barnet.

Vi åt fiskbullar med hummersås, potatis, morötter och ärtor till lunch. Barnet älskar det, förutom morötterna, som inte riktigt är hans kopp te. Jag är fortfarande lättad över hur bra det går med maten nu när han bara äter själv.

Därefter slutande pojkens goda humör, och det gnälldes, peps och tjöts om allt. Jag var kanske den elakaste och hemskaste mamman på jorden när jag A) sa ifrån när han slog och rev mig i ansiktet, B) tog ifrån honom ätpinnarna som han envisades med att springa runt med och C) tog ifrån honom handkrämstuben som han lyckats sno från köksbänken, efter att han börjat drälla ut handkräm i hela vardagsrummet. Jag är osäker på hur en ska göra för att börja sätta gränser för vad som inte är okej. Tillsägelser lyssnar han inte alls på, tills en ryter till ordentligt, då han gråter istället. Och fortsätter med vad han höll på med.

Till slut kom pappan hem. Och konstaterade att jag såg ut som en galen städkärring i mina mjukiskläder och slarviga hårtofs. Jag förstår inte vad han menar…

Nu jobba järnet efter att kaffet druckits ur, för sen är det helg! Har varit sjukt sugen på fisksoppa i flera dagar, så jag tänkte försöka mig på att laga en bouillabaisse från grunden för första gången.  Imorgon alltså. Fredag är trött- och latmatdag, så det blir något enkelt, ett glas vin och sedan kollapsa klockan 23, som vanligt.

Soffslappande och fredagsfirande

Soffslappande och fredagsfirande

Mamman och barnet har utgjort dagens dreamteam, och fredagen har förflutit i lugn lunk.

Dagen började redan vid halv åtta, då H tyckte det var hög tid att stiga upp. Så det gjorde vi, och hann efter frukostbestyr och påklädning faktiskt fram till öppnis precis innan sångstunden började. Men H var inte så imponerad av att sitta i ring och sjunga längre, hade spring i benen och ville hellre utforska lokalen och alla leksakerna.

Det var rätt mycket folk där, och många jag aldrig sett förut. Och jag kom på mig själv i mina egna fördomar. Det var ett antal nya kvinnor av typen unga, smala, välklädda och välfriserade villaförortsmammor. Och jag avfärdade dem omedelbart som ointressanta. Det är inte första gången jag gör så – bara antar att det inte finns mer än ytan när ytan är väldigt välpolerad. Visst har jag skrapat på ytan av några sådana i mina dagar och funnit att det inte funnits mer än vad ögat mött; att det liksom inte finns utrymme för komplexitet när så stor energi verkar läggas på att leva upp till olika ideal, och att det kanske finns en viss grundläggande…räddhågsenhet, i en person som så gärna vill vara till lags. Men så kan såklart inte vara fallet med alla, så skäms på mig!

H sprang runt, och jag sprang efter, så det fanns ändå inte tid att konversera annat än några ord i förbifarten. Sedan gick vi hem.

H sov middag ett bra tag, och när han vaknade gjorde jag pannbiff med löksås till lunch. Sjukt gott! Extra nöjd är jag med att jag gjorde så att det blir lunch till hela familjen imorgon också. Potatis får vi förstås koka ny, för det smakar så illa uppvärmt.

Sedan var jag helt slut, och försökte smygvila lite i soffan. Det gick lite sisådär, med en pigg och nyter ettåring till soffsällskap.

image

Vi läste lite i den mycket rafflande boken ”Gosedjur”, en storfavorit för tillfället.

B fick jaga middag, lite sushi till oss och kycklingspett med jordnötssås till barnet. Det gillades, och även misosoppa var en stor succé. Utöver kladdet, som inte är av denna världen, så har det varit ganska odramatiskt att gå över till vanlig mat. Ibland äter han mer, och ibland mindre, men han signalerar bra när han behöver ett extra mellanmål eller extra dryck. Han har börjat dricka en hel del mjölk, vilket han verkar väldigt förtjust i.

Sedan somnade pojken lätt och snabbt. Jag har de senaste kvällarna testat att låta honom styra själv vid nattning också, och låtit honom välja hur han vill ligga och amma. Han vill inte längre ligga på sidan bredvid mig som han gjort sedan alltid, utan nu ska jag ligga på rygg och han ligga horisontellt över min bröstkorg. Och plötsligt somnar han på en kvart igen!

Han har skaffat sig mycket bestämda åsikter, lillparveln, så vill en att han ska äta och sova är det bara att gå med på hans villkor!

Nu blir det ett välförtjänt glas fredagsbubbel till föräldrarna i form av lite Ayala från -99. Äntligen fredag!

H:s trettonde månad

H:s trettonde månad

IMG_4014

Livet har sprungit på så snabbt att jag helt glömt bort att sammanfatta H:s trettonde månad, och nu är det plötsligt bara en dryg vecka kvar tills den fjortonde månaden når sitt slut. Men bättre sent än aldrig, här är månadssammanfattningen för förra månaden, den första på hans andra år i livet. Inte klokt.

Vi är på tolvmånaderskontroll på BVC dagen efter H:s ettårsdag, och han väger då in på 11,43 kg och är 77 cm lång. Huvudomkretsen är 48,5 cm. Ettårsvaccinationen går bra, förutom att han får en knöl under huden som stannar kvar i flera veckor. Och att han kissar extremt mycket i ett par dagar efteråt.

Denna månad växer han ur de flesta kläderna i storlek 74, som han faktiskt kunnat använda ett helt halvår! Storlek 80 är inte heller så rymlig längre, och vi köper nytt i storlek 86 och 86/92, som dock fortfarande är ganska stort. Vi använder mest Pampers blöjor, i storlek 4.

Matkrånglet börjar på allvar denna månad, eller snarare matningskrånglet. Han vill inte äta gröt eller burkmat längre, eller vill framförallt inte bli matad, och bara kniper ihop munnen och vrider bort huvudet så fort vi försöker mata honom. Att låta honom äta mer själv hjälper inte något vidare; viljan är större än förmågan, och han får inte i sig så mycket. Förutom smörgåsar, pizza och hamburgare då, som han glatt petar i sig ganska mycket av. Vi tar till distraktion, och plockar fram leksaker och tidningar, dansar en liten dans, sjunger en liten sång. Allt för att peta i honom mat medan han är för upptagen för att tänka på att han blir matad. Tydligen är det helt fel att distrahera ett barn för att få det att äta. Men vad göra man annars?

Han ammar fortfarande ihärdigt på kvällar och nätter. Jag är less på det, men försöker stå ut ett tag till. Men det är inte alls mysigt längre. Han kastar sig fram och tillbaka mellan brösten, ska ha än det ena, än det andra. Klättrar halvt upp på mig och sliter i kläderna för att förse sig själv.

Mest är han väl en glad liten skit, som börjar leka själv med sina leksaker, börjar peka och fråga vad saker heter, tycker om att gå till lekplatsen, är galen i djur och bilar och säger ähähähähäh när han ser ett får (eller något annat vitt djur) och bwumbwumbwum när han ser en bil. Älskar lampor och förstår sambandet mellan knapp och lampa. Pekar på strömbrytaren på väggen för att få mamman att tända och släcka. Han tycker om att titta på ”I drömmarnas trädgård” och animerade barnvisor från ”Little Baby Bum”, även om de är på engelska.

Men han sover oroligt och matvägrar, samt lider av stor separationsångest/mammighet, vilket får mamman att misströsta vissa dagar, när det känns som att det bara är bråk om allt. Inte vill han sova, inte vill han äta, och mamman får inte ens gå en meter ifrån honom utan gråt och skrik.

Han lär sig att ställa sig upp och stå utan stöd, medan han klappar händerna åt sin egen bedrift. Månadens sista dagar provar han att gå ett-två steg utan stöd.IMG_4161IMG_4165IMG_4085

IMG_4465

IMG_4246

Den stora tröttheten

Den stora tröttheten

Igår kväll somnade jag för andra gången den här veckan medan jag försökte natta det trilskande barnet. Han ammar, härjar runt i sängen, ligger still så man tror att han somnat… innan han plötsligt kastar sig iväg. En gång igår vaknade jag till med ett ryck när jag plötsligt hörde ljudet av små fötter som dunsade ner på sovrumsgolvet och hastigt pinnade iväg ut i övervåningens hall. Jag kastade mig upp och fångade det lilla pyjamasmonstret mitt i hallen, på väg in i badrummet.

Det känns …sådär… att vi inte fått upp grinden där uppe ännu. Det MÅSTE göras idag, för nu inte bara kan han gå ner från sängen själv, han verkar också tycka att det är helt okej att dra ut från sovrummet själv. Tack och lov har han hittills inte velat gå ner för trappan, ens när vi erbjudit honom att få krypa ner med oss bakom sig. Uppför klättrar han dock på några sekunder.

B kom upp och ryckte in efter att jag försökt få ungen att sova i ungefär en evighet. Då var jag så trött och sur att jag bara drog på mig täcket, vände mig bort, mumlade ”skitunge” och somnade. Jag behöver förvisso mer sömn, men den där timmen eller två då vi hinner vara för oss själva efter att H somnat vill jag helst inte vara utan. (Även om vi mest sitter i varsin fåtölj och spelar mobilspel, läser bloggar och facebookar.)

Så något fredagsmys att tala om blev det inte av igår. Jag jobbade från tidig morgon och fram till kvällen, sedan möttes vi upp hela familjen för att åka och handla. När vi handlat färdigt var klockan efter 20, och vi insåg att middagen skulle dröja till efter 21 om vi skulle laga mat. Så vi tog ett snabbt beslut att hämta pizza istället. Mindre nyttigt, men vi fick mat före 21 i alla fall. Typiskt oss att handla mat och planera för middagen, för att så fort vi kommit ut genom kassorna inse att klockan hunnit bli lite för mycket.

IMG_4746

H åkte kundvagn som ett proffs, och smällde i sig en hel gratisbanan alldeles på egen hand. Det är första gången vi givit honom en hel banan att äta själv, och det gick ju hur fint som helst. Det kanske finns en anledning till att han nu helt vägrar att bli matad – han kan ju väldigt bra själv!

Och sen fick kvällen som sagt ett raskt slut när jag somnade före klockan tio. Sömnbristen är rätt påtaglig för tillfället med tidiga morgnar, sena kvällar och ett barn som härjar och ska ha tutte mest hela nätterna igenom. Jag måste nog verkligen sluta amma. Det känns som att det mest stör hela familjens sömn just nu. När jag jobbar sover H lugnt med sin pappa till efter 09 på morgonen. Efter att ha hunnit leva om minst två omgångar med mig på natten, med uppvak i egen säng vid 02-03 och sedan amning igen efter att min klocka ringt vid 05. Oftast lite gruffande däremellan också, som oftast kan lösas med en kram eller en napp. När jag är hemma så fortsätter han med en runda härjande, och oftast amning, vid 06 för att sedan vakna för dagen vid 07.

Imorse slutade morgonstöket med gråt, för H rullade av mig och ner från sängen när han höll på som värst och klättrade och klängde på mig. Men det var ingen skada skedd, utöver att B skrek på mig för att jag inte hade fångat ungen (som alltid), och jag kände att livet var rätt orättvist i största allmänhet. Jag nattar alltid, blir alltid härjad på hela natten igenom, är alltid den som får ta hand om ungen när han vaknar, för det är mitt hår han drar i, mina kläder han rycker i, mina bröst han sliter och biter i, mitt ansikte han skallar, mig han klättrar på och över. B får sova hela nätter och får sovmorgon till och med när han är ensam hemma med H. Jag har inte sovit en hel natt (alltså mer än 5-6 timmar utan avbrott) sedan H föddes . Klart som f*n att det alltid är med mig ungen trillar ur sängen…

Så det är nog bäst för oss alla att vi avslutar amningen nu, så kanske vi alla kan sova lite bättre.

Avslutningsvis bara måste jag göra en till kärleksförklaring till min nya ryggsäck.

 

IMG_4741

Till höger står min gamla jobbryggsäck, en Blade 30 från Arcteryx. Helt värdo. Kostade väl drygt 1500 spänn eller så, och har aldrig varit bra till något. Inte som jobbryggsäck, inte som handbagage eller weekendväska. Väger bly, är enormt otymplig och rymmer ingenting. Vilket är svårt att tro när man ser den, men så är det. Och till vänster min nya kärlek. Massor av BRA fack, liten, lätt och smidig. Rymmer min dagspackning minst lika bra som härket till höger, men när jag har den på ryggen väger den absolut ingenting. Även när jag känner när jag lyfter den att den är halvtung, så känns det sedan som att jag bara har en tom tygpåse på ryggen. 448 bagare på torghandel, tror det stod ”Stellans läder” eller liknande på kvittot jag fick.  Måste bara skaffa ett regnöverdrag nu till vintern.

H sover middag i sin vagn just nu, och jag sitter bara och vegeterar i fåtöljen. När han vaknat ska vi ut i trädgården och höstfixa. Rädda in de stackars frostkänsliga växter som redan överlevt ett par nätter med ner mot -3 grader, kratta upp fallfrukt och annat som bör vara gjort innan det blir vinter.

Ha en trevlig lördag!