Skön lunk…

Skön lunk…

Den här veckan har vi skiftat om jobb- och föräldraledighetsdagarna lite, och jag fick två föräldralediga dagar i rad i början av veckan.

Det har känts bra. Jag har börjat komma ifatt lite på jobbet, och kan koppla bort jobbet relativt bra när jag är hemma. Lillasyster har börjat få ett lite mer förutsebart dygnschema igen, så jag passar på att njuta innan det svänger igen.

Hon vaknar tidigt på morgonen, sällan efter klockan 06, men eftersom hon tar ett längre sovpass sedan, mellan 08 och 10 eller ibland ända fram till 11, så känns det rätt okej ändå. Det är liksom inte fullt fräs hela förmiddagen, utan jag kan unna mig en seg förmiddag i kompensation för den lite kortare nattsömnen.

Upp tidigt, sedan sova, ett längre lekpass, lunch och sedan sova igen, är L:s melodi just nu. Tyvärr vaknar hon när det är dags att hämta H, eftersom hon mer är typen av bebis som sover ensam i sin vagn i ett tyst stängt rum, än typen som sover i en rullande vagn ute, med mamma, storebror, folk, bilar, hus och träd att titta på. 

Sedan är det mellis (vill ha ALLT som storebror får) och lek (vill leka med ALLT som storebror leker med, till storebrors förtret) efter hemkomsten, och oftast en kortare sovstund vid 16-17. 

Efter sovstunden får hon middag, men kämpar envist för att få vara vaken och med även vid vår middag framåt 19-tiden. Uttrycker både verbalt och med hela kroppen att hon OCKSÅ VILL HA! Hon får smaka på det mesta, och är sedan äntligen redo att sova vid 20-tiden, då det är tydligt att det inte händer något mer roligt denna dag. Ibland får hon en flaska ersättning om hon vaknar mer på kvällen, i syfte att hon lätt ska somna om med varm vätska i magen, men det är långt ifrån varje dag hon får någon ersättning alls numera.

Hon vaknar och vill upp till min säng vid 02-03, ammar eventuellt någon ynka skvätt då, också väldigt tydlig med vad hon vill, och vilket bröst hon vill ha. Gnäller, kravlar och drar i mina kläder tills hon får det hon vill. Sedan är det dags för en ny dag vid 5-6-tiden, just nu behagligt lik föregående dag.

Den senaste veckan har hon börjat krypa mer än åla, men oftast med en knasig krypstil där hon liksom har benen kvar i nästan samma position med brett mellan knäna och mest bara svänger med höfterna från ena sidan till den andra för att komma framåt, istället för ett ”rent” krypande med ett ben i taget som dras in under kroppen. Det är så kul att alla ungar verkar ha sin egna krypstil, i alla fall innan de bemästrar ett ”klassiskt” krypande.

H är riktigt gullig just nu, strör ömhetsbetygelser omkring sig och gör det mesta vi ber honom om utan knot. Utöver att gå på pottan/toan då… Gaah, jag vill verkligen att han ska sluta med blöja som… igår! Vill inte gärna bara ta bort den utan hans samarbete p.g.a. lat och rädd om golv och möbler, men ska göra ett försök med en redig muta. Tänkte ta med honom till en leksaksaffär och låta honom peka ut något han verkligen, verkligen vill ha, och säga att han får det så snart han varit utan blöja i typ två veckor eller så. Whatever-works-parenting är min melodi 😉

I övrigt har han genomgått en språklig explosion. Han har ju pratat bra ganska länge, med rätt långa meningar och många ord. Men sedan han började förskolan igen efter sommaruppehåller har hans språk plötsligt blivit dubbelt så avancerat som förr, med förmåga att verkligen berätta om hela händelser, klart och tydligt och hyfsat grammatiskt korrekt. 

Men fortfarande med en del små charmiga egenheter: egna och feluttalade ord som duppaduppel (bubbelvatten), tittören (trottoaren), oförmåga att använda rätt possessiva pronomen (jags cykel, dus tallrik, vis hus, doms trädgård), och en fast tro att alla andra är pojkar och ”han”. 

Det där med genusorden låter jag bara bero – det känns knasigt att sitta och hamra in att det är olika ord för pojkar och flickor (som han knappt vet finns), som att det verkligen är avgörande om han kallar någon för hon eller han. För honom är det fullt logiskt att L kan vara en ”kladdgubbe”, att han kan vara en ”bustjej”, att farmor är en av ”mina (hans) gubbar” och att han kan bli först mamma, sedan pappa, när han blir stor. Jag brukar rätta när han kallar L för ”lillebror”, mest för att det blir förvirrande för folk när han berättar att han har en lillebror, och jag sedan berättar vad L heter.
Idag har jag jobbat, och är redo att stupa i säng.

Underbara förmiddag

Underbara förmiddag

Just nu halvligger jag i soffan och klamrar mig fast vid kaffemuggen. Ytterligare en alldeles för kort och stökig natt är förbi, men sedan kommer belöningen – L:s långa förmiddagsvila.

På sätt och vis är det skönt att hon är så morgonpigg, för det medför också att hon efter frukostgröt och morgonbajs är helt slut och redo att sova. Ingen sömn är så lättfångad som den på förmiddagen, och det är bara att lägga ner henne i Yoyon, rulla in den i gästrummet och gå därifrån. Sedan sover hon i 2-3 timmar, och hemmavarande förälder får göra precis vad hen vill.

Just nu tror jag att både jag och B prioriterar lite slö egentid framför allt annat, inklusive välbehövligt hushållsarbete, under dessa timmar. Och det känns helt okej. Det är så sällan lugnt och tyst i huset nu med två barn, och utöver dessa förmiddagstimmar då L sover och H är på förskolan är det bara under sen kväll, när vi är för trötta för att uppskatta det.

Jag var tvungen att ringa ett kort jobbsamtal och följa upp med ett mejl, men efter att ha klarat av detta har jag nu parkerat mig i soffan med gårdagens Masterchef Australia på teven, och en kopp kaffe. Hushållsarbetet får klaras av med barnen närvarande senare.

H brukar vara nöjd med att hjälpa till eller leka bredvid (i värsta fall får jag ta fram paddan), och L har också blivit väldigt duktig på att roa sig själv nu när ålandet tagit fart ordentligt, och hon kan ställa sig upp och undersöka saker. Så det ger sig nog.

Om bara en vecka är det dags för B att slutföra sitt uppdrag i familjeföretaget vars försäljning går igenom, och han kommer att få gå på föräldraledighet i mycket större utsträckning. Han kommer väl kanske att få lite ”efterbörd” att ta hand om jobbmässigt, men till stor del kommer jag att kunna få jobba.

Självfallet kommer jag att vilja vara föräldraledig i någon mån även framöver – L:s bebistid kommer ju att vara oåterkalleligen förbi snart, och jag vill inte missa den på grund av jobb. Vi har ansökt om förskoleplats från den 5 mars nästa år, när hon är 15 månader. Det var en bra ålder för H att börja förskolan, och hon verkar ju hittills utvecklas lite snabbare, så det kommer i vart fall inte att vara för tidigt.

Vi får sätta oss ner och planera för det kommande halvåret, helt enkelt, och jag hoppas att mer arbetstid kommer att ge mig sinnesfrid att verkligen bara njuta av barnen den tid jag är hemma.

Nu vaknade hon visst, efter bara 1,5 timmar. Men det är lugnt, för det öppnar upp för en ny sovstund om ett par timmar. Dags för golvlek, och sedan lunch! Masterchef går ju att se från golvet också 🙂

Åttamånaderskontroll och treårskontroll på BVC

Åttamånaderskontroll och treårskontroll på BVC

Det blir stötvisa uppdateringar här just nu. Sömnen stökar fortfarande för lillan, och jag får inte många sammanhängande timmar själv med anledning av detta. Kämpar mig igenom dagarna i en dimma, och förvandlas till en blöt fläck på golvet (eller nåja, i soffan oftast) när barnen väl somnat om kvällen.

Gårdagen (i förrgår vid det här laget) förtjänar dock en uppdatering, eftersom det var stora milstolpar i småttingarnas liv: storebrors 3-årskontroll och lillasysters 8-månaderskontroll på BVC. Haha, så episkt var det kanske inte, men det var ju ett tag sedan vi fick en officiell kontroll av telningarnas utveckling…Tacksamt nog fick vi ett sammanbakat besök, och infann oss hela familjen igår (i förrgår) eftermiddag. Båda barnen fick ett stort fett ”OK” i rumpan!


H vägde in på 16,55 kilo och 96 centimeter, strax över medel på båda kurvorna. Något mer över medel på vikten än längden, men inte på något sätt så att han vägde för mycket för sin längd. Han fick namnge föremål på bilder (typ boll, penna, mugg, bil, mössa, äpple), och svara på några frågor om bilderna (”Vad kan man äta?” ”Äpplet”, ”Vad gör man med bollen”,”Sparkar på den!”,”Vad har man i muggen?”, ”… …”, ”Vad brukar pappa dricka?” ”Jiiiin! (Vin)”. Generad pappa, men BVC-sköterskan har nog hört värre saker ur barnamun :-D.

Sedan kollades förmågan att ta instruktioner: ”Ge äpplet och pennan till mamma!”, förmågan att rita bollar (det blev mer spiraler, men det var nog viktigast att han försökte göra något runt) och att han hoppade på hela foten. Vi pratade om potträning (går sådär med det när han aldrig vill gå på pottan), motorik och mat, och sköterskan tyckte att han var väldigt duktig på att leka och prata.


L vägde in på 8 820 gram och var 70 centimeter lång, och låg precis på medelkurvan, som hon följt perfekt de senaste månaderna. Huvudmåttet kommer jag inte ihåg, men det var en liten bit över medel (blir nog en smart tjej av den där lilla). Det gjordes inga direkta andra kontroller av henne, men det var rätt uppenbart att hon låg bra till motoriskt eftersom hon ålade blixtsnabbt genom rummet, ställde sig mot fönsterbänken och bankade på den, satt och lekte med leksaker och var sitt vanliga aktiva jag. Sköterskan nöjde sig med att konstatera att hon var tidig, och sedan pratade vi lite mat, tänder, prat, om hon verkar se och höra bra samt det obligatoriska barnsäkerhetspratet.

Vi har ju inte direkt barnsäkrat hemma denna gång, utan vi tar det lite som det kommer. Det känns som att vi nu med andra barnet har mer koll på vad en bebis kan tänkas hitta på, hur långt den hinner på en viss tid och hur stor radie som behöver röjas kontra hur tät koll en har under lekstunderna. Så småningom ska vi sätta upp en grind i köksöppningen för att hindra åtkomst till trappan, och jag har spanat in några vassa hörn som kan behöva sättas skydd på så fort hon börjar gå lite mer längs möblerna. 

Idag ”firar” jag och B nio år tillsammans. Men eftersom vi har en treårsdag imorgon att förbereda inför blir det nog inte mycket firat… Det kändes superspeciellt att vårt första barn var beräknat på vår sexårsdag när det begav sig, men nu känns det lite småtrist att ”vår” dag alltid kommer att överskuggas av födelsedagen, som kom att bli dagen efter.

Mormor kom igår för att delta i firandet av H, imorgon blir det tårta på sängen och allt det där, och sedan kalas på lördag med familj och vänner, med kräftskiva för oss föräldrar och några vänner på kvällen. Puh, hur ska jag orka med allt detta med tre veckors knackig sömn i bagaget? Och som grädde på moset behöva rycka in för ett par korta jobbinsatser både idag och imorgon.

Tänk, imorgon är det TRE år sedan jag blev mamma!

Gnäll, gnäll och mera gnäll

Gnäll, gnäll och mera gnäll

Här sitter jag med anledningen till att det varit tyst här i några dagar igen. Är det två hela veckor den varat nu, den här fasen med stökig sömn?

Hon har lugnat ner sig på nätterna de senaste dagarna, och är inte klarvaken och far omkring i sängen mitt i natten. Men hon vaknar på småtimmarna och gnäller och gnyr, och väcker mig med gråt och gnäll en gång i kvarten efter det, känns det som. Knöl  och bök och stök med napp och tutte och klapp på lilla huvudet och lugnande smekningar över lilla ryggen. 

Sedan blir klockan fem. Och då är det godmorgon. Ingen idé att hålla på med napp eller tutte mera. Så jag har fått införa en för-frukost, med en flaska ersättning. P.g.a vem orkar göra gröt klockan fem på morgonen?

Sedan försöker jag lägga ner henne i vagnen. Med blandat resultat.


Förr eller senare somnar hon igen, och sover en stor del av förmiddagen. De senaste dagarna har det dock inte hänt innan H plötsligt kommer upptassande vid halvåtta-åtta. Han har sovit hela nätter i sin egen säng mer än inte den senaste veckan, och när han kommer upp och ser att mamman inte är kvar i sängen skippar han sin vana stt krypa upp och sova lite mer i stora sängen. 

B sover obekymrat vidare till 10 när han får sovrummet för sig själv, medan jag är ett vrak resten av dagen. *bitter* Varför jag inte bara lämnar över till honom vissa morgnar? För att jag inte litar på att han kan vakna och hålla sig vaken så tidigt på morgonen. Då gör jag det själv istället för att ändå behöva bevaka så att han inte  somnat ifrån vaken bebis. Men jag hade ju hoppats på lite mer förståelse och service resten av dagen…

Somna vid midnatt, parera gnäll och gråt mellan 03 och 05, gå upp och mata och vakta tills barnet förhoppningsvis somnar om, ta hand om storebror från 08. Vid 10 är alla vakna och det är dags för frukost. Det är tärande.

Lillasyster är gnälligare än vanligt även på dagarna, och det verkar vara fler tänder på gång. Hon vaknar ofta från middagslurarna med gäll gråt, dreglar och småkräks mycket. Att hon är inne i en intensiv utvecklingsfas är också tydligt – hon ställer sig upp och står mot allt: bord, tevemöbel, fönsterbänkar, soffan, föräldrarnas ben. Igår kväll tog hon också sina första steg med stöd: två-tre små steg längs med soffan för att nå fram till pappan! 

Hon ålar blixtsnabbt och har börjat att själv ta sig från rum till rum. Plötsligt har hon tagit sig in till lekrummet och sitter och leker med storebrors leksaker. 

Hon blir stor, min lilla. Och jag är trött. Undrar om hon hinner somna innan de andra två kommer upp för att starta jobb-förskola-veckan om en halvtimme?

H:s nionde månad

H:s nionde månad

Idag blir min lille kille hela nio månader gammal. Trekvarts år! Han har nu funnits lika lång tid utanför min mage som han växte inuti. I början av månaden vägde han 10 120 gram och var 72 centimeter lång. Utvecklingen sedan dess får vi slå ut på två månader när det blir tiomånaderskontroll nästa månad.

Det har hänt mycket den senaste månaden, som framför allt handlat om rörelse och utforskande. H började röra sig framåt dagen innan han blev åtta månader, och månaden som gått sedan dess har ägnats åt att träna på att ta sig framåt, och såklart att undersöka allt som han nu kan komma åt. Tidningar, krukväxter, mattludd och öppna skåp har varit roligast. Och att jaga katter så klart!

En kan nog inte riktigt säga att han kryper; han drar sig fram på mage och skjuter ifrån med högra benet. Bara det högra benet, aldrig det vänstra. I sängen händer det att han kryper på riktigt, med rumpan i vädret, men inte på golvet. Det är väl lättare att glida fram på den glatta golvytan, kan tänkas. Han har mot slutet av månaden precis lärt sig att sätta sig upp obehindrat och utan stöd.

Att stå upp och hålla fast sig i föräldrarnas händer, och gunga lite upp och ner, är det absolut roligaste just nu. Han tänker alltså inte lära sig krypa ordentligt innan han ger sig på att försöka stå, har så bråttom den lilla rackaren!

Han är så väldigt stabil nu, ett riktigt muskelpaket. Nackdelen med all den nya rörligheten och styrkan är att han inte ligger still för fem öre på skötbordet (nej, inte på den ergonomiska skötbädden heller längre) och varje blöjbyte är en kamp. Och att han lyckats ramla ur vår säng en lördagmorgon när vi föräldrar lugnt låg och snusade i tron att han sov lika lugnt. Ett litet blåmärke på knäet verkar som tur är vara den enda konsekvensen av fallet.

Tur var det också att vi tog oss i kragen och skaffade en spjälsäng istället för den egentligen urväxta minisängen, innan han lyckades ramla ur den också. Han verkar trivas bra i spjälsängen, som utrustats med de gulliga Hippo-lakanen från Baby Trold, i storleken större än dem han haft i vagn och minisäng.

Han har också vuxit ur mjukliften från Phil & Ted’s, och vi är i ett litet dilemma avseende hur vi skulle kunna lösa en plats för H att sova middag på nedervåningen. Ibland somnar han ju i famnen här nere, och då känns det ofta bökigt att behöva gå uppför trappen med sovande unge, som dessutom kan vakna under transporten. Men utöver resesängar verkar det inte finnas något nätt alternativ för barn som lärt sig sätta sig och krypa och måste stängas in i sin sovplats för att inte utsätta sig själva för fara.

Pratet har blivit mer varierat, ofta med två-tre olika stavelser istället för bara en : la-di-la-di-la-di-la, och då-di-lå-di-lå-di-lå, samt enstaviga mam-mam-mam-mam, nä-nä-nä-nä och ba-ba-ba-ba. Det går tyvärr inte ens med lite fantasi att få det till att han säger mamma, han verkar bara röstträna.

Humöret har varit upp och ner, med ganska mycket gråt och kink för att vara vår lilleman, även om de flesta dagarna varit lika soliga som vanligt. Han drar på med storgråten direkt när han vill något, t.ex. ha en tugga mat från sin eller någon av våra tallrikar, när jag lagt honom på sängen inför läggdags och håller på att gräva fram tuttarna ur kläderna, eller när han vill ha uppmärksamhet eller inte når det han vill ha. På nätterna gråter han efter tutte och/eller napp. Ibland verkar han inte veta själv vad han är ute efter, så man får testa sig fram tills han blir tyst och sjunker tillbaka ner i djupsömnen igen.

Ammar gör han främst på kvällar och tidiga morgnar, men han har haft en jobbig vana att vakna första gången redan mellan 01.30 och 2.30 istället för det vanliga kring 4-5. Vi har börjat experimentera med en kvällsgröt för att hålla honom mätt längre på natten. Det är klart det blir långt när han ibland äter middag vid 17, somnar vid 19 och sedan bara ammar fram till frukost kring 9, framför allt nu när han blivit så fysiskt aktiv.

Matmässigt är det fortfarande hemgjord gröt till frukost, nu på 1 msk vardera av hirsflingor, boveteflingor och quinoamjöl (har inte hittat -flingor i butikerna vi handlar i), med drygt 1,5 dl vatten och riven/mosad frukt samt bortlade pumpakärnor, krossade nyponskal och gojipulver. Till lunch och middag blir det ofta Hipps 8 månadersburkar (hej lata föräldrar!) och eventuellt dessert (också på burk). Vid behov får han fruktpuré eller smoothie till mellanmål och nu ibland även ett kvällsmål bestående av hemgjord havregrynsgröt med rivet äpple och kanel. Sen får han såklart smaka på allt möjligt som vi äter när han är med och vaken.

Magen fungerar bra, och det har inte varit några tendenser alls till förstoppning på sistone.

Han har i princip slutat kräkas, och vi har slutat använda dregglisar, och vikt undan alla de små ”kräkhanddukarna” från IKEA. Han har inte flaskmatats någon gång den här månaden, och alla flaskor samt bröstpump med tillbehör har stoppats undan. Även bärsjalen och alla täcken, lakan och kuddar i storlek vagga/vagn har åkt ner i källaren.

Klädmässigt har han kvar vissa plagg i storlek 68, men det är mest storlek 74 som gäller, och vi har börjat handla storlek 80. Petit Bateaus kläder köper vi nu i storlek 18 månader, eftersom 12 månader är helt lagom nu. Blöjor köper vi fortfarande i storlek 4, och den hänger nog kvar ett tag.

Håret tjockar på sig och, och ser nu ut att bli lite mörkare igen, så helt lintott blir han nog inte.

De två små tänderna borstas förmiddag och kväll, och eventuellt är det fler på ingång, eftersom det dreglas och tuggas helt frenetiskt just nu. H själv är kanske ett tandläkarämne, eftersom han mycket ingående och bestämt skall granska insidan av föräldrarnas munnar med hela handen.

I övrigt har H fortsatt vara ett rätt lätthanterligt barn, som liksom bara hänger på; det har gått bra att bo på hotell och gå på konsert med middag, åka tåg och hälsa på mormor och att gå på både brunch och lunch på restaurang.

IMG_2904
H utforskar hotellets badrum.
IMG_2977
Konsert med middag? Inga problem!
IMG_2946
Kul med ny säng!
IMG_2882
Upplever gräsmatta för första gången.
IMG_2839
Chillar och läser en bok.
IMG_2789
Hemma hos mormor. Mycket kul att leka med.
IMG_2900
Vaknar på hotell.
Vaknade av ett ”bonk”

Vaknade av ett ”bonk”

Imorse hände det; H gjorde illa sig första gången. Han lyckades rulla ur vår säng, och vi vaknade plötsligt av ett ”bonk” följt av ett skri.

Troligen sov han och vaknade själv av att han slog huvudet i golvet, för han verkade väldigt chockad och bara grät och skrek.

Men det verkar ha gått bra, och som han far runt nuförtiden var det såklart bara en tidsfråga att han skulle göra sig illa.

Mammans hjärta hoppade dock över ett par slag där innan jag fått upp honom och kunnat konstatera att han inte gått sönder.

Det gick till slut

Det gick till slut

image

Idag har montering av spjälsäng stått på agendan. Stressnivåerna har tidvis varit skyhöga, tålamodet obefintligt och kroppstemperaturen nära kokpunkten.

Tre gånger fick jag backa bandet och göra om något moment jag gjort tokigt. Ett oräkneligt antal gånger fick jag flytta på barnet som var på väg att krypa över sängkanten.

Men till slut stod den där, nyförvärvet från Ikea, sängen Sniglar. Barnet har nu sovit i dryga tre timmar efter att han lades ner i sängen, så han verkar nöjd.

Jag har också börjat plocka undan saker vi haft liggande i sovrummet, och vars tid nu helt passerat. Minisängen. Alla lakan, kuddar och täcken i storleken vagga/vagn. Tvättlapparna från Ikea som vi brukade torka kräk med. Bröstpump med tillbehör. Jag tror jag ska packa undan alla dregglisar också.

Du är ju så stor nu.

Hejdå kräket?

Hejdå kräket?

Från det att H började äta fast föda vid fem månader har kräkandet successivt minskat. Från att han helt  kräktes ner MINST två-tre klädombyten per dag har kräkandet nu minskat till nästan ingenting.

I går bar jag honom i sele på Plantagen, och han var trött och gnällde och maskade sig. Och kräktes en liten blurp på sin tröjärm. Och vi blev lite förvånade ?!? När började vi egentligen sluta att förvänta oss att han kräks?

Sedan några veckor tillbaka har kräkandet i princip slutat; det kan komma någon liten blurp när han är riktigt trött och hamnar i någon position som klämmer till magen lite, men annars inget. Vi har nästan slutat använda dregglisar utan att ens tänka på det.

När det var som värst och H kräktes mängder efter varje måltid försökte vi bara härda ut och tänka att this too shall pass. Och det verkar det ha gjort.

Att anpassa sig till det stora passandet

Att anpassa sig till det stora passandet

Sedan H föddes har vi följt och stämt av hans utveckling med hjälp av boken Lyhört föräldraskap av Malin Bergström, som verkligen varit en bra manual för färska förstagångsföräldrar som vi.

I avsnittet för H:s nuvarande ålder står att det är nu det stora passandet börjar. Barnet har plötsligt blivit mobilt, men har absolut NOLL självbevarelsedrift.

H har kunnat ta sig framåt i två veckor nu. Han ser absolut inget hinder i att krypa över sängkanten eller ner från famnen för att ta sig till vad det nu är för roligheter han fått syn på på andra sidan rummet.

ALLT han hittar på golvet åker direkt in i munnen. Jag vet inte hur mycket mattludd jag har extraherat ur hans lilla mun efter att han mycket koncentrerat suttit och övat sitt pincettgrepp.

Det här är en komplett game changer. Vi har fått helt ändra hur vi håller koll på H. Samtidigt är det så kul att se hans stolthet när han lyckas följa efter en från ett rum till ett annat. Han tar ofta med sig en leksak i varje hand också, den lille samlaren.

Men det går inte att lämna honom på babygymmet längre…

Åttamånaderskontroll på BVC

Åttamånaderskontroll på BVC

Vi har nyss varit på åttamånaderskontroll på BVC och, ja, vår son är en liten tjockis!

Ingen av våra gissningar var i närheten av verklighetens 10 120 gram! Däremot var jag helt rätt ute med 72 cm. Längd och huvudmått följer sina kurvor, men vikten hade dragit iväg uppåt. Visserligen efter frukost och före morgonbajset, men ändå. Dryga 10 kg!

Ingen panik tyckte BVC, men vi behövde ju inte göda honom längre… Det känns faktiskt bra, efter den vingliga starten, att veta att han har lite att ta av vid eventuell sjukdom och nu när han börjar röra sig alltmer.

Annars frågade sköterskan bara om han satt stadigt (Ja), om han pratade (Mja, han säger ju saker men inga ord), om han verkade höra bra (Ja) och om han kröp (Typ, ja). Sedan avrapporterade vi mat-, bajs- och kräkstatus. (Äter allt, bara fast föda utöver lite amning, bajsar flera gånger om dagen, kräks nästan inte alls längre.)

Tydligen är det vanligt att kräkningarna upphör när barnet går över på fast föda.

Och det var det. Nästa gång är det tiomånaders läkarkontroll, och sedan ettårskontroll med nästa vaccinering. Herregud, är det bara några månader sedan vi sprang på BVC var eller varannan vecka?

Föräldrarna har nu fått en fika i solen medan barnet sover middag, och det är dags för en skogspromenad innan vi vänder hemåt för lunch.

IMG_2764

I eftermiddag är det mammagrupp med även pappor, vi ska prata livspussel och relationer…