Sexmånaderskontroll på BVC

Sexmånaderskontroll på BVC


Den här lilla bönan fick godkänt på sin 6-månaders läkarkontroll idag.

Vi fick svara på frågor om hon vände sig (Ja, hon rullar), tog upp saker (Ja), flyttade saker från ena handen till den andra (Ja), pratade (Ja, mycket, men bara vokaler än så länge), tittar efter saker som hon slängt ner på golvet (Ja, om det var en intressant sak), börjat äta (Ja). 

Hjärta och lungor avlyssnades, och fontanell och mage klämdes på, utan anmärkning. 

Hon vägde in på strax under 7,3 kilo, och är i princip på medelkurvan på vikten nu. 

Däremot blev det ingen längdmätning, så jag vet inte hur hon ligger till där, utöver att hon var nästan 63 cm sist, och håller på att växa ur det mesta i storlek 62, och har vuxit i det mesta i storlek 68. Jag mejlade dock BVC-sköterskan  i eftermiddags (vi träffade bara läkaren idag), och bokade en extra tid för mätning om ett par veckor, för annars blir det ingen mätning förrän vid åttamånaderskontrollen i augusti (då vi samtidigt ska ha treårskontroll för H 😱).

Många första…

Många första…

De senaste dagarna har det varit fullt av första gånger.

Första parkhänget med båda barnen efter förskolan.


Jag hade gjort en motionsrunda förbi kontoret med L i min Bugaboo Runner i fredags, och hann inte hem och byta till syskonvagn eller vagn med ståbräda innan hämtning. Så jag lät H gå bredvid vagnen ner till parken, där jag äntligen fick min lunch (klockan 15 😏) i form av medhavd sushi. H ville INTE smaka. Jag som trodde sushi var populärt barnkrubb nuförtiden?

H lekte glatt med ett par små tvillingtöser som var ca ett år yngre, men de var lite tveksamt inställda till den större vildingens framfart. Jag fick konstant påminna honom om att de var mycket mindre och kanske blev skrämda när han sprang så fort fram, och lät så högt. Generellt är hans energinivå (och ljudnivå) uppskruvad till max just nu, och jag vet inte om det är åldern eller någon sorts lillasysterrelaterad uppmärksamhetstörst som orsakar det, men det är verkligen utmattande att bara vara i närheten av honom just nu. Bara när han har en skärm att glo på är han lugn och stilla.

Första gången med två sittdelar i Bugaboo Donkey.


Oj, vad trevligt det kändes att ha båda barnen sittande jämte varandra! Det här är verkligen det bästa med Donkeyn – möjligheten att prata och interagera med båda barnen på lika villkor under promenaderna!

Första gången utan babyinsatsen i Stokke Tripp Trapp. L har mest bara suttit och gjort situps i babyinsatsen på sistone, och eftersom hon börjat äta lite mat nu så var det dags att börja sitta upprätt vid matbordet. 


Hon behöver lite stöd framåt, precis som jag minns att H gjorde den första tiden efter att vi köpt stolen, när han var ungefär i samma ålder. 

Första gången på karusell.


Det var vårmarknad i byn i helgen, med ett magert utbud av det vanliga tingeltanglet av billiga kläder med ”roliga” tryck, billiga kryddor och korv. Och ett litet tivoli, där vår lilleman under stor förtjusning fick åka både en flygplanskarusell och en sån där klassisk snurrkarusell. Bland det bästa med att vara förälder är att få uppleva sådana här saker genom ett barns ögon. Första karusellåket, liksom, vilken grej!

Första gången i IKEA Antilop.


Hon sitter bättre i IKEA-stolen med kudden. Mest hamnade hon där för att storebror krävde tillbaka sin blå stol när vi förvisade hans storbarnsstol till garaget p.g.a. att vi tröttnat på att han lämnar bordet femtielva gånger vaje måltid när inget håller honom fast i stolen.

Första gången med bitring.


Det mesta är gott att tugga på just nu. Tänder snart, eller dröjer det ett par månader till som för brorsan?

Och första gången med två sittande (och sovande!) barn i Phil & Ted’s Vibe.


Även i Vibe var det dags att skrota liggdelen för lillasyster för gott. Och de satt hur bra som helst så här. Enda nackdelen är att större delen av varukorgen försvinner. Men jag får hitta på något bra sätt att lösa det inför helgens Örebro-resa, då Vibe återigen får tjänstgöra som resevagn.

Nu är det bara till Buffalon och Yoyon som vi har liggdelar i bruk. Buffalon eftersom jag ändå skaffat en sittdel som kan alternera mellan Buffalo och Runner, och det känns bra att ha den största liggdeleb kvar sist. Yoyon för att jag vill skjuta upp att bygga om den till 6+ så länge som möjligt, eftersom den då är framåtvänd och jag vet av erfarenhet att små bebisar mest sitter som en säck potatis i den.

Den lilla och gröten

Den lilla och gröten

Nu har jag knäckt grötkoden, och fått den lilla att börja gilla gröt.

Blandningen av hirs- och quinoaflingor, med lite mannagryn för glutenintroduktion, och en skvättt kallpressad rapsolja, har plötsligt blivit så delikat att hon gapar stort och hugger efter skeden.

Hemligheten stavades: mosad banan! Att jag inte klurade ut det tidigare så här med andra barnet är ju häpnadsväckande…

Jag ska få i lite bovete, nyponpulver och krossade pumpakärnor så småningom, men först ska jag få in gröten som en vana. Och mannagrynen ryker så snart hon kan börja äta smörgåsrån eller annat för att få i sig lite gluten.

Efter ett antal dagar med strikt mjölkfri kost för min del har hennes ilskna röda utslag också börjat blekna, och skrikigheten och gaserna minskar igen. Så det är väl bara att gilla läget och fortsätta avstå ost, smör och allt annat gott från mejeriavdelningen…

Aldoria Bambu Soft, ett återbesök

Aldoria Bambu Soft, ett återbesök

Jag fick en fråga från Amanda om hur min Aldoriasjal hade fungerat när bebis vuxit till sig lite, i och med att den ofta rekommenderas för små bebisar.

Jag fick sanningsenligt svara att den inte använts alls på en månad, och att det var längre sedan än så jag hade den som mitt primära bärdon.

Eftersom L oftast är nöjd med att sitta och ligga själv nuförtiden, och även i regel somnar lätt i vagnen vid nattning, så har jag inte så stort behov av att bära nuförtiden. Framöver blir det nog mest under resor, och då är sele i mitt tycke ett smidigare alternativ.

Men hur fungerar Aldorian på en femmånaders, då? Jag provbär just nu, lite suddig i kanterna efter att bebis vaknat vid 05, iklädd nerspydd amningstopp, skönaste collegemysisarna och med tandkrämsfläckar på spegeln, men det bjuder jag på 🙂

Hon får absolut plats i den fortfarande, och den är lika lätt och mjuk som vanligt. Jag fick knyta om igen efter första försöket eftersom en större och tyngre bebis drar ut stretchen mer och kräver ett tightare utgångsläge.

Efter snart en halvtimmes bärande har hon ändå sjunkit ner mer än jag önskat, och det känns lite tyngre över axlarna än det gjorde förr. Redan från start kändes det lite obehagligt bak i svanken. 

L är ca 66-67 cm lång och väger någonstans strax under 7 kg, och nej, Aldoria Bambu Soft skulle inte vara mitt förstahandsval för bärande av henne idag.

Hon sitter dock ganska skönt i alla fall, för hon har nu slumrat till, men hon har otillräckligt nackstöd. Aldorian är bara 50 cm bred på mitten, vilket ger en ganska kort ryggpanel. Min Ergobaby hybridsjal är 65 cm, och med den brukade jag tillverka ett nackstöd genom att rulla in en sån där vit ikeafrottélapp i överkant. Det räcker inte tyget i Aldorian till.

(Jag försökte även nyss ta bort det nerdreglade tyget som ligger över hennes näsa och mun, men då började hon gny och gråta. Men tyget är tunt och luftigt, så hon andas bra ändå.)


Notera även hur mycket hon sjunkit ner efter ca 45 minuters bärande.

Slutsatsen är att Aldoria Bambu Soft visst fungerar även när bebis är 5 månader, men den är långt ifrån det optimala bärdonet för denna ålder.

Om någon, som Amanda, vill ha en skön sjal till en kommande julibebis skulle jag ändå säga ”Köp!”. Den är så skön att bära en nyfödd i, och lätt att knyta i och med att den inte har så mycket extra tyg (på bredden) att hantera, att det inte gör något att användningstiden är kort. 

Sälj på Tradera när bebis blir så stor att andra bärdon fungerar bättre, de har ändå ett hyfsat andrahandsvärde om de är relativt nya och fräscha. Eller spara till senare bebisar därhemma 🙂

Lycka till med bebisen och bärandet, Amanda!

Mammakroppen sjätte månaden efter förlossningen

Mammakroppen sjätte månaden efter förlossningen

Fortfarande tjock. Men det var jag ju innan också.

Fortfarande stramande och känsligt underliv.

Delammar fortfarande.

Ingen mens i sikte.

Tankarna har börjat vandra iväg mot en ny graviditet. Två vitala saker måste ju till, till att börja med: ägglossning och ett någorlunda regelbundet sexliv. Har inget av det just nu.

Ytterligare tankar är att jag vill ha ett bättre utgångsläge för en ny graviditet. När jag blev gravid med H hade jag nyss brutit upp från en arbetsplats där jag vantrivts alldeles fruktansvärt i sju års tid. Varje dag när jag närmade mig min arbetsplats ville jag hellre dö än att gå in genom dörren. Jag gick och blev oplanerat gravid tre månader efter att jag sagt upp mig från min fasta anställning för att starta eget, i helt nedbrutet skick efter åratal av vantrivsel. Bra jobbat där, A!

(Vi har en teori om att min förra arbetsplats förmodligen var ett mycket effektivt preventivmedel)

Lägg till att jag samma år opererats för cellförändringar i underlivet och trott jag skulle dö, och att min älskade, älskade gammelkatta fått somna in med munnen full av cancer efter över 16 år tillsammans. Men det fick gå, man kan ju inte bara lägga sig ner och dö. Så fungerar jag. På ren envishet ser jag till att få det att fungera. För det finns inget alternativ.

Jag var mentalt och fysiskt helt slut, och hade lagt på mig väldigt mycket vikt de senare åren, i en kombination av stressig arbetsmiljö och närmast apatisk tillvaro på fritiden med både stressätande på jobbet (”hinner inte käka lunch så jag tar en snickers”) och tröstätande på fritiden (”jag vill bara ligga i soffan och äta ostbågar för jag orkar inte bry mig, och det är ändå för sent att laga middag”).

(Sen har jag i grund och botten en stor kärlek till god mat och vin. Men det tror jag inte är vare sig osunt eller farligt i sig när jag mår bra i övrigt, utan tvärtom är bra för välmåendet och den allmänna hälsan.)

Jag var i och för sig kanonfrisk och hur pigg som helst under graviditeten med H. Inte en komplikation, vare sig viktrelaterad eller ej, hur domedagsmässigt barnmorskan än satt och mässade om diabetes, högt blodtryck, kejsarsnitt och fosterdöd, som var så vanligt bland feta mammor.

Frisk och pigg hela graviditeten, drömförlossning (snabb för att vara första, vaginal och utan medicinsk smärtlindring). Sprack mer än vad jag hade önskat, men H var stressad mot slutet så det var bara att trycka. Lätt värt!

Men jag vill inte chansa en gång till. Jag vill känna mig frisk innan jag blir gravid igen. Jag har givit mig själv ett halvår att fokusera på H, amning, att få någon form av balans mellan arbete och bebisliv. Nu är det dags att ta tag i min fysik.

Tidigare har jag trivts med mig själv när jag varit fysisk aktiv, simmat, promenerat mycket, älskar träning där man bara använder sin kropp som redskap, gärna utomhus. Detta har jag helt tappat bort under åren då jag mått dåligt.

Jag vill kunna komma i vanliga kläder från vanliga butiker, inte behöva gå på tjockisavdelningen där allt är fult. Har storlek 46-48/L-XL nu. Skulle vara nöjd någonstans runt 42/M-L. Det var nog där någonstans jag mådde bra senast. Efter det har jag inte orkat allt jag velat, inte kunnat röra mig obehindrat, inte trivts i min kropp. När man når en viss gräns är det också fruktansvärt hur andra ser på en; jag känner hur andra betraktar mig som en slö, mindre intelligent person bara på grund av min vikt.

Jag kan hantera att vara lite för tjock. Jag vill inte bli smal, tycker inte att det smala idealet är snyggt, och det stör mig inte att de som hyllar det idealet tycker att jag är ful. Men att vara riktigt fet, som nu, det kan jag inte hantera. Jag känner folks blickar och skäms. Jag ser mig i spegeln och tycker inte om mig själv.

Det jag vill med min kropp är dock främst att återfå lite styrka och flås. En eller annan bilring kommer att stryka med på kuppen då, eftersom jag inte alls var särskilt fysiskt aktiv innan jag slutade på min förra arbetsplats.

Jag kommer inte att banta för att gå ner i vikt, utan fokusera på vad som får mig att må bra. Jag mår inte bra av Snickers till lunch och ostbågar till middag.

Så, målet är att bygga upp mig själv inför en ny graviditet, inifrån och ut. Lite lättare, mycket starkare. Och gladare.

H:s sjätte månad

H:s sjätte månad

Idag fyller han sex månader, mitt lilla knytte. Och han är inte så mycket bebis längre, utan en liten pojke. Det går lätt idag att se i honom den lilla parvel som kommer att tulta omkring i trädgården iförd färgglada galonbyxor till hösten, och ställa till med allt möjligt bus.

Vid början av sin sjätte månad hade H blivit nästan sju kilo tung och 67 cm lång. Hur det såg ut i slutet av månaden vet vi inte. För vi behöver nämligen inte längre springa på BVC hela tiden. H är uppe på normalkurvan i vikt, och på längden har han följt den hela tiden. Han blev bara tunnare förut, men växte som han skulle på längden. Nu har han dubbelhaka, knubbiga lår och till och med en antydan till veck på handleden. Han känns som en bastant liten klump när man håller honom i famnen. Vi får se hur det ser ut på halvårskontrollen som blir först när han är en vecka från sjumånadersdagen.

De allra rymligaste kläderna i storlek 56 har vikts undan (Polarn o. Pyret), liksom det mesta i storlek 62 och en hel del i 62/68. Storlek 67 från Petit Bateau fungerar fortfarande, men inte länge till. Mest används storlek 68, men även storlek 74 (inte Polarn o. Pyret).

I slutet av månaden har han fått hoppa upp på storlek 4 i blöjor, både Pampers och Libero. Mest använder vi Libero, eftersom de har bra pris på dem på vår närmsta butik (99 kr/paketet) i kombination med att vi får rabattkuponger i brevlådan varje månad (annars är det samma pris på Pampers). Och för att B tycker att Libero är bäst. Jag tycker bättre om Pampers, eftersom de känns mjukare och mindre pappriga och är högre i bak, d.v.s. mindre risk för bajs på ryggen. Men sen är det ju också det där med att de innehåller lotion och att det är ett stort amerikanskt företag (med bitvis rätt tafflig översättning på den dåligt fungerande svenska hemsidan) så jag går med på Libero. Även om SCA:s rykte också blivit rätt skamfilat på sistone.

H har börjat äta mat. Vid slutet av månaden har vi bytt ut två mål med ersättning mot mat; gröt till frukost och mosade rotfrukter till middag. Han kräks nästan aldrig upp fast föda, vilket är jätteskönt. De två målen med ersättning han äter försöker vi hålla ner runt 130-140 ml, allt över det kommer bara upp igen. H älskar allt han får att äta, och tycker att det är hur kul som helst. Så fort vi sätter honom i matstolen blir han helt exalterad. Bäst är banangröt och grekisk yoghurt med rivet päron.

Han fortsätter att amma i samband med varje måltid och närhelst han vill däremellan, samt på de tidiga morgontimmarna i sängen. Det går mycket bättre med amningen sedan han började äta mat, han är sällan ofokuserad och missnöjd på tuttarna längre. Tidvis känns det som att det finns mycket mjölk.

När han började med mat hade han en period då han var lös i magen och bajsade flera gånger om dagen. Mot slutet har det stabiliserats och han bajsar en gång om dagen, relativt fast.

H vänder sig helt obehindrat från mage till rygg, och gör det oftare nu istället för att beklaga sig till oss så att vi vänder honom. Han har vänt sig från rygg till mage några gånger, men verkar inte så intresserad av att göra det. Han har dock börjat göra krypansatser genom att spjärna in tårna under sig, dock utan att lyckas få upp rumpan ordentligt, men jag tror magvändningarna kommer så snart han inser att det är det som är utgångspunkten för att kunna röra sig framåt. Han sitter stadigare och stadigare, men ännu inte helt själv. I sängen har han lyckats sätta sig upp själv från att ha legat med huvudet på min arm. Vi har packat undan liggdelen till vagnen, och H åker nu i Buffalons sittdel i det halvsittande läget.

Han är så fokuserad på allt runtomkring, han vill ha hela världen och blir frustrerad när han inte når saker. Han granskar detaljer med yttersta noggrannhet, främst lappar, märken och knappar på kläder samt smycken. En plastpåse från Akademibokhandeln, som hänger på en krok på insidan av vår badrumsdörr, är det absolut finaste han vet; vi måste stanna och klämma och smaka på den varje gång vi passerar.

Dreglandet har minskat, men fortfarande inga tänder i sikte.

Håret, som var en stor mörk kalufs vid födseln, hade i början av den sjätte månaden nått ett all time low av ljusa fjun. Mot slutet av månaden började det dock så smått växa ut igen. Inte helt ljust, men inte lika mörkt som det första. Det ska bli spännande att se vad det blir för färg till slut.

H hade en lite tystare period under början av månaden, men började prata mycket igen mot slutet. Glu-glu-glu och wah-wah-wah blandat med pruttljud och rullande, franskklingande rrr är vanligast i vokabulären. Och vi är rätt säkra på att han försöker säga ”hej” ibland.

H fick sin första förkylning under sin sjätte månad, och det gick lättare än väntat. Ingen panik alls. Han var mest snorig, rosslig och lite hostig, men fick aldrig hög feber.

Rutinerna har äntligen börjat komma på plats, med frukost, tupplur, lek, lunch, lek, tupplur, middag, lek, tupplur/sova, kvällsmål, sova.

Första förkylningen och hejdå liggdel

Första förkylningen och hejdå liggdel

B fick med sig en förkylning hem från fjällen, och idag har den även drabbat vår lilleman. Jag tyckte att han inte riktigt var sig själv igår, lite hängig och med dålig aptit och att det lät lite snörvligt när han ammade. Men det var inget jättetydligt, och imorse var han pigg, så vi åkte till babysimmet som vanligt, fast jag fick vara ensam förälder i poolen. Fick stå med väskan på en barnstol och näcka mitt framför dörren när vi kom dit, för det var folk där som skulle simma tiden efter oss som prompt skulle byta om just då i det alldeles för trånga omklädningsrummet. SUCK!

H hade roligt i vattnet en stund, och vi övade på att röra oss framåt mot en leksak han ville ha när han sparkade med benen, men stå stilla om han inte sparkade, så han ska lära sig kopplingen mellan sparkar och framåtdrift. Fisken var lika rolig den här gången. H tröttnade snabbare än vad jag hade väntat mig med hänsyn till hur länge han orkade bada i Norge. Han var småkinkig mot slutet, men det var en annan bebis som var ännu tröttare så vi hann knappt med avslutningssången. Sedan duschade jag av och bytte på honom och lämnade över honom till B, som väntat i uppehållsrummet, innan jag själv duschade och klädde på mig.

När vi kom hem blev det tydligt att lilleman var krasslig, hes och rosslig i halsen och snor som rann, vilket förklarade varför han blev trött och kinkig på babysimmet. Jag som fasat så mycket för första gången han blir sjuk känner mig faktiskt ändå rätt lugn. Förmodligen för att han är på relativt gott humör, och att han bara har lätt feber.

Jag ville ändå vara förberedd, så jag rädade närmsta apotek på diverse barnmediciner och annat som kan komma väl till pass om H blir sämre. Eftersom lite frisk luft nog är nyttigt tog jag med lilleman i vagnen.

På sista tiden har liggdelen till buffalon knappt använts, och mer eller mindre undermedvetet har den liksom fasats ut. När vintern kom, och det blev för blött och smutsigt att ta in vagnen som extra sovplats i kök och vardagsrum, började vi använda den extra långa mjukliften från Phil & Ted’s till det istället. Och H har blivit så intresserad av omvärlden att han har haft svårt att slappna av i liggdelen på sistone, bara legat och lyssnat. Vi har mest använt babyskyddet på vagnen under vintern.

Så idag bestämde jag mig för att det var dags. Eftersom H är förkyld är det bättre för honom att vara mer upprätt, och han vill ju helst sitta hela tiden nu. En stor nackdel med Bugaboo Buffalo är att den inte är en äkta duovagn; sitt- och liggdel är bara olika tygklädslar som sätts på samma ram. Det går inte att växla fram och tillbaka, så jag har dröjt med bytet så länge jag kunnat. Men nu är liggdelstyget avmonterat för att tvättas och vikas undan i väntan på ett framtida syskon.

Och min lille, store kille var så glad i sin ”nya” vagn, och verkade sitta bra under hela promenaden.

imageimage

Åkpåsen B 212 Evolution från 7 A.M. Enfant passade bra även i sittdelen, selen gick igenom fint eftersom det är långa karborreförsedda öppningar i ryggen. H är inte så lång ännu, så det går bra att ha Bugaboos organizer som jag hade den innan, hängande i ringarna på påskrokarna. Eftersom H kommer att åka vänd mot mig i vart fall det närmaste halvåret funkar det inte så bra att ha organizern på ryggstödet. Och på bygeln känns det som att den är i vägen.

Efter middagen fick H aprikospuré till efterrätt, det tyckte han var jättegott, trots förkylning och minskad aptit. Annars har han inte velat ha så mycket mat eller flaska, men tutte är gott och tröstande ändå. Lilla sötnosen, vad jag lider med honom…

 

Mamma-multitasking

Mamma-multitasking

image
Flaskrengöring och frukost

Det är rätt sällan jag steriliserar H:s nappflaskor nuförtiden. Jag har gått från att vara nervös förstagångsmamma, som kokade ALLT varje dag, till att efter nästan ett halvår vara en rätt (nåja) cool morsa, som sköljer ur nappflaskan i handfatet på McDonalds efter att ha matat ungen med kall ersättning i bilen på väg hem från fjällen.

Efter en fem dagar lång resa är det ändå dags att rengöra nappflaskan som medföljde på turen. Men då får frukostägget följa med!

 

Kaos igen

Kaos igen

Efter nästan en veckas frid har den här veckan hittills gått i kaosets tecken. H har inte sovit bra på dagarna, vilket har resulterat i en helt omöjlig unge på kvällarna, skrikig och gnällig och vild.

Idag har han dessutom kräkts ner hela mig och sig själv så pass att klädbyte var påkallat inte bara en, två eller ens tre, utan fyra respektive fem gånger. Eventuellt har han känts lite varm också. Och vi har fått byta fyra (!) bajsblöjor, två med normal konsistens och två som har varit lite grönaktiga och nästan torra, lite smuliga. (Ytterligare en sak man aldrig trodde om sig själv innan man blev förälder: det är mycket intressant att diskutera bajs. Så länge det är barnets.)

Jag introducerade potatispuré igår, och funderar på om det kan vara boven angående dagens magproblem. Men igår kräktes han inte mer än vanligt, och de första omgångarna bajs idag var ju helt normala. Och humöret och övertröttheten har hängt med sedan i förrgår. Kanske tänder på gång? Eller så är det en så kallad fas? Eller någon liten infektion?

Vi gick en långpromenad i eftermiddags, eller ja…jag gick och lilleman rullade fram i buffalon, för att hämta lillemans pass på polisstationen. Totalt varade promenaden en timme och tre kvart. H sov ungefär en kvart av hela den tiden, resten låg han och stirrade storögt på mig. Efter att ha petat fram den lilla skärmen på liggdelslocket så han kunde se mig. I en och en halv timme låg han alltså och bara psykglodde på mig. Det har varit så nu på sistone, han kommer inte till ro i vagnen, som han tidigare har sovit så bra i. Jag vet inte om det är vintern med skumpandet över is och snö och de ökade ljuden utanför vagnen av grus, vinterdäck och is, eller om det bara är hans för tillfället enormt stora intresse för allt som händer runtomkring. Jobbigt är det i alla fall, och jag känner mig dum om jag inte pratar och interagerar med honom när han tittar på mig, och kan tänka mig att jag också ser rätt dum ut där jag går runt och håller en monolog ner i en barnvagn.

Det småregnade, och jag kunde återigen konstatera att det borde finnas en särskild plats i helvetet för den som konstruerat Bugaboo Buffalos regnskydd. Herregud, hade det skadat att låta det vara någon centimeter större runt om? Fick som vanligt stå och slita och dra i fem minuter, med väl valda ord strömmande ur mungipan och svetten lackande under fleecetröjan, innan den satt på plats. Tur att det inte var kallare, för när det är minusgrader går det överhuvudtaget inte att få på för att det drar ihop sig i kylan.

Till slut har barnet i alla fall givit efter för tröttheten och somnat. Tyvärr måste vi snart väcka honom för ett kvällsmål, eftersom han kräkts så mycket i dag är det inte läge att hoppa över en måltid.

Nä, nu först en dusch för att få bort kräket i håret inför jobbdagen imorgon, och byte av lakanen som också drabbades av Mr. Kräk vid ett av klädbytena idag. Sedan krypa ner i sängen och amma lillpyret till sömns igen.

 

Bebiskaos

Bebiskaos

Vi blev till slut bara sex mammor med bebisar plus en storasyster i tvåårsåldern på vattengympaåterträffen. Det var nog tur att vi inte blev fler. Det var sånt kaos med mammor och bebisar överallt att jag till och med glömde servera kakan jag stått och bakat tidigt imorse. Men det var väldigt kul att se alla mammorna igen, och alla söta bebisar. De är såna små personligheter redan nu.

H blev lite gnällig efter en stund, troligen för att han behövde sova middag, men inte kunde slappna av i kaoset. Efter att alla mammor gått hann jag inte mer än söva honom, så kom en bekant till B över för att fixa med B:s ljudanläggning. Då blev det såklart fart på H igen. Jag fick honom att sova en halvtimme på seneftermiddagen, men sen krockade sömnigheten med hungern.

Så här trött var H efter att alla gått.
Så här trött var H efter att alla gått.
Efter fem minuters sömn gick armarna så här.
Efter fem minuters sömn gick armarna så här.
Efter att det kom fler på besök var det roligare att leka.
Efter att det kom fler på besök var det roligare att leka.

Nu har jag precis sövt honom igen. Kanske sover han för kvällen nu? Det hade varit en win-winsituation; ungen får sova ut efter en hetsig dag, föräldrarna får käka fredagsmiddag ifred och alla blir pigga och glada till morgondagens babysimpremiär.

EDIT: Nu är klockan efter midnatt, och han sover fortfarande. Om han ska börja somna vid åttatiden om kvällarna kommer vi ju att fullkomligt bada i tid! Fyra timmar varje kväll till att umgås som par, städa och göra annan nytta; kan det verkligen vara på riktigt?