Äntligen!

Äntligen!

Efter veckor av hårt arbete och mycket frustration hände det så till slut – rygg-till-mage-vändningen lyckades!

Mage-till-rygg-varianten bara liksom hände ju så fort hon blev av med Von Rosen-skenan. Men det här har hon fått kämpa med.

Hon har kommit runt några gånger i sängen, men då har hon haft medlut, så de har jag inte räknat. Annars har hon fastnat i sidoläge, utan att riktigt kunna lista ut hur hon ska få över benet och undan armen som hindrat vändningen. Och som hon har tränat!

Men imorse vid blöjbytet var det så äntligen dags. Lite chockad men mycket stolt bebis hade plötsligt kommit från rygg till mage. Och firade genom att rulla fram och tillbaka 5-6 gånger. Bara för att hon kan.

Tur att hon redan gjort premiärfallet, från sin Yoyo 0+ ner i golvet när hon sov middag förra veckan. Ja, jag erkänner, jag hade inte spänt fast henne. Den är ju ”stängd” åt alla håll utom i nederkant, och eftersom hon dittills inte visat några tendenser till att kunna hasa neråt i ryggläge hade jag bedömt risken att hon skulle trassla in sig i selen som större.

Men sen är det ju så med bebisar att plötsligt så kan de. Ingen duns, men ett gällt skrik störde plötsligt friden, och på golvet låg bebis när jag kom in i rummet. Mest bara rädd, eftersom hon väckts av fallet, och hon blev glad så fort jag plockade upp henne. Så ingen fara skedd. Men nu har jag varit noga med att inte lämna henne på skötbord eller soffa mer, ens för att bara plocka upp en ny body. Och tur är väl det nu när hon plötsligt kunde rulla runt över hela skötbordet!

Påskuppdatering

Påskuppdatering

Glad påsk!

Vi har varit iväg och firat traditionsenlig påsk hos farmor (när jag pratar om far- och morföräldrar är det alltid i relation till barnen; jag och B har tyvärr inga kvar i den äldre generationen), med lammstek på långfredagen och påskbord på påskafton. H har stojat och busat med alla farbröderna, och L har trivts storligen med miljöombyte och många människor att betrakta.

Det var första övernattningen hos farmor med L, och det gick jättebra. H fick sova med sin farmor (och tyckte då att det gick utmärkt att sova till 09.30), och L fick sova i sin Babyzen Yoyo+ 0+, tills hon vaknade och fick flytta upp till mig i sängen för lite nattamning.

På påskaftons morgon var det bara jag och L som var vakna, från 07.30 och ett par timmar till, innan resten av hushållet började komma till liv.

Jag vet att jag tjatar en del om denna vagn, men även här var yoyon min bästa vän. Perfekt att bara ställa intill fåtöljen, så att L kunde ta en tupplur efter sin frukostflaska, och jag kunde avnjuta en kaffe och spela Farm Heroes i lugn och ro. Perfekt med en liten öppen och ganska låg vagn, för full uppsikt över den lilla under tiden.

Hon vaknade såklart efter en dryg halvtimme, när frukostbestyren drog igång runtomkring, men en liten stunds lugn och ro fick jag ändå. Att vara vaken först är bland det bästa jag vet – att få dricka en kopp kaffe och bli människa innan en måste prata med någon annan.

Sedan blev det en promenad medan farmor lagade färdigt påsklunchen (och påskharen var och värpte ägg lite varstans i huset), och vi hittade en lekplats som blev klart godkänd av H. Jag hade med hans vagn också, men promenaden var något för kort för att han skulle somna – uppspelt som han var satt han och gungade, drog i suffletten, pratade, hummade och sjöng för att hålla sig själv vaken. Men å andra sidan somnade han i bilen hem vid 18-tiden, och sov till 08.17 idag, så det blev ju rätt bra ändå.

Den här dagen började bra, med barn som var strålande glada till att börja med. När nattblöjan skulle bytas ut dock uppkom Striden Om Soppåsen.

Vi har två olika sophinkar i badrummet, en liten pedalhink endast tänkt för småskräp, och en Ubbi blöjhink för blöjor. Med överenskommelsen att bajsblöjor av större modell skall slängas ut genast av bytaren, för att undvika att olägenhet uppkommer.

Men det är ingen som riktigt orkar hålla på med detta sopsorterande, så situationen har utmynnat i att både pedalhink och blöjhink står oanvända och utan påsar, medan en vanligt avfallspåse ligger på golvet eller hänger på handdukshängaren, och kastas ut när något illaluktande inträffat. Idag fanns dock ingen avfallspåse i bruk. När jag skulle plocka fram en protesterade H – ”Jag jill inte ha sån påse!”. Mmhm…nehej… ”Men vi måste ju ha någonstans att kasta kissblöjan.” tyckte jag. ”Näääj! INTE DEN PÅSEN!” tyckte H. Jag plockade fram påsen ändå. Stor gråt och vilt fäktande mot den illasinta mamman började. Han sprang runt i badrum och sovrum och skrek att han INTE VILLE HA DEN PÅSEN. TA BORT PÅSEN!

Han fick inget gehör hos pappan heller för denna åsikt, och till slut löstes hela situationen med att han fick gråta ut en stund i mammans famn. Sålunda slutade striden om påsen.

Ikväll får vi kära vänner på besök, och en brakmiddag ska planeras och förberedas och huset saneras någorlunda. Även om vännerna är av den bästa sorten, som inte heller rengör sitt hus minutiöst när vi hälsar på, och allt således är upplagt för ett avslappnat och opretentiöst umgänge.

Först dock lite soffhäng, där jag och barnen och två av tre katter är nöjda med att inte vara ute i snögloppet. Jag sportar en bebis i knät, med en kökshandduk som får tjänstgöra som kräktrasa, och mor och dotter katt som är i totalt mysläge efter att ha varit utelåsta ett dygn medan vi var borta (korkskallarna skulle absolut rymma ut genom att ligga i bakhåll vid ytterdörren medan vi packade bilen i fredags, och då får de skylla sig själva). H kollar padda med ett babynest (!?) i knät, och en samling leksaksbilar bredvid sig i soffan.

Summa summarum är det en rätt bra påsk som pågår här, trots uselt väder och kyla.

Hoppas ni har en bra påsk också!

 

Vad gör jag för fel, egentligen?

Vad gör jag för fel, egentligen?

Okej. Så… Lillan har (äntligen) börjat hänga med sin far ett par dagar i veckan. Detta har varit andra veckan. Och det går? Bara fint, tackar som frågar! Hon tycks mest ägna sig åt att sova under pappadagarna. Sova!

I tisdags hade hon somnat vid 9-tiden, nästan genast efter frukost, och i princip sovit fram till lunch. Efter lunch hade hon sovit igen, i FLERA TIMMAR!

I onsdags var jag hemma. Hon började visa trötthetstecken redan före 09. Somnade vid bröstet, men vaknade innan jag ens hunnit fundera på att lägga ner henne. Repeat. Jag ledsnade och vaggade henne i Yoyon tills hon somnade. Lååångt efter kl. 10. Plockade en diskmaskin. Började förbereda lunch. Hann inte ens klart innan hon var vaken.

Sedan var hon vaken tills det var nästan dags att hämta H på föris. Är det någon gång under dagen hon garanterat sover så är det när vi sks packa oss iväg för hämtning. Hon somnade om i vagnen på vägen, och jag tänkte att nu kommer hon att sova lääänge. Nej.

Hon vaknade till ett flertal gånger medan jag kryssade mig igenom centrum i jakt på en påskutstyrsel till H. (Det fanns inget alls, men ett par vita små kaninöron på diadem från leksaksaffären och en vit lurvjacka från  Åhléns – ”konstigt” nog behövdes strl 110-116 på min pojke som vanligen drar 98-104 när vi köpte en ”flickjacka”, och då var den ändå kort… – fick duga som påskhareutstyrsel, för det var nämligen det han ville vara)

Sedan vaknade lillasyster och gallskrek i mataffären. Det har hon gjort cirka varje gång vi handlat mat sedan hon föddes. Alltid får jag stå där i kassan och svettas medan folk tittar medlidsamt på när jag rafsar ihop mina varor i en hast.

H hade för andra gången skött sig ypperligt, stående snällt på sin ståbräda. Han hade fått en gratis barnbanan i affären och en klämmis på vägen ut. Lillasyster skrek sig genom utgången, men tystnade sedan. Då skrek H rakt ut. Korven! Vi glömde korven! Jag hade i ett svagt ögonblick sagt att han kunde få korv på vägen ut, men sedan tänkt att detta var överspelat i och med banan och klämmis. Det var det inte.

In i affären igen. Bebisen återupptar sitt skrikande. Storebror annonserar att han vill äta sin korv på stolen på ett sätt som får mig att tro – nej, veta – att ett försök att ta med korven för förtäring under hemväg skulle utlösa förnyat vrål. Så. Ett barn skriker om vi stannar inne. Det andra om vi går ut. En klassisk lose-lose, eller damned if you do, damned if you don’t.

Jag får plocka upp bebis och bolla med henne medan storebror äter korv. Är tacksam för att han äter sin korv trots gruff om att senap inte är gott (han ville själv ha det). Sedan går vi hemåt. Lillasyster sover inget mer.

På torsdagen var jag återigen hemma. Jag och B tog dock en gemensm frukost på stan innan han åkte kommunalt in till jobbet, eftersom han skulle på konsert på kvällen. Lillan somnade på väg till förskolan, sov frukosten igenom, men vaknade helt innan jag hunnit hem igen. Sov sedan inte förrän en stund i samband med hämtning. Och inget mer förrän hon somnade för natten vid 21-tiden.

Hon sover alltså jättemycket med sin pappa, men nästan inget med mig. Vad gör jag för fel?

 

Hoohooo…?!

Hoohooo…?!

Hej, är det någon kvar här? Det har gått ytterligare en vecka med nästan bara instagrambloggande. Som vanligt är det tiden och orken som tryter. Men livet som tvåbarnsmamma knallar på. Och det blir bättre, det blir det.

Pappa, storebror och lillasyster. Till höger pappan med L, 4 månader, och nedan med H, 4 månader, för drygt 2 år sedan.

Inte så att vi lever svävande på några små rosa moln här, men jag mår bättre. Förra veckan fick jag vara på kontoret utan bebis två dagar, och det har hjälpt mig enormt att få en arbetstid och en fritid igen. Sakta, sakta, betar jag av saker som varit liggande på kontoret, och det känns som att jag är på väg tillbaka. Det går långsamt, men åt rätt håll. Och jag kan unna mig att bara vara mamma när jag är hemma.

Lillasyster har börjat sova middag. Sammanhängande, och faktiskt mest på förmiddagen, helt plötsligt. Hon har dock i gengäld börjat bli riktigt osalig på kvällarna, pigg men liksom diffust gnällig. Enligt Wonder weeks-appen har hon varit smack mitt i den allra åskigaste delen av den långa fjärde utvecklingsfasen, så det är kanske det?

Lillasyster sover vid förskolehämtning. I min gamla Stokke MyCarrier. Väldigt bra utomhussele, även om jag inte riktigt kommer överens med karbinhakarna på denna (äldre) modell.

Jag har börjat ge henne små, små smakprov av (hittills) päronpuré och mannagrynsgröt, och hon är klart intresserad av att äta, även om det är svårt att få till motoriken, och den lilla tungan mest puttar ut den mat som kommer in i munnen.

Hon har börjat låta jättemycket, långa glidande och riktigt högljudda tjut. Hon testar sina röstresurser och blir mäkta förvånad och stolt när hon själv hör hur hon kan låta. Hon kan hålla på hur länge som helst om hon får gensvar, och en kan glömma att en får sista ordet i ett samtal med den lilla damen…

Vid bröstet bråkar hon, och är mest frustrerad när hon ska amma. Jag vet inte hur mycket som är protester över alltmer sviktande mjölkproduktion, och hur mycket som är att hon inte riktigt kommer till ro när det händer så mycket spännande runt omkring. Det är trist, men jag blir inte lika förkrossad som med H, och kämpar följaktligen inte lika hårt för att hålla fast vid amningen. Jag vill inte begå våld mot mig själv på det sätt som jag gjorde med H, men hoppas ändå att vi ska klara amningen genom övergången till mat. Så snart flaskan försvann ur bilden var amningen med H bara harmonisk.

Hon dreglar och kräks och allt är liksom bara blött och kallt och klibbigt hela tiden. Och hon ler så stort att jag tror att mitt hjärta ska brista av allt det varma som bubblar upp i bröstet.

Liten trulig.

Storebror trotsar och VILL. INTE. I lördags, när vi ätit middag hemma hos min pappa, började han plötsligt protestera mot att vi valde en annan väg hem än när vi gick dit. Han var så trött, så trött, men gallskrek nästan hela vägen hem helt obegripligt om ”Inte DEN vägen! Jag vill inte den vägen! Jag vill annan bilgata!” och gick inte att trösta eller avleda på något sätt. Samtidigt är han så vansinnigt gullig.

Igår hade vi tänkt ta in på hotell i Stockholm för att jag skulle ha ett morgonmöte där idag. Hade tänkt åka in på söndagseftermiddagen, göra något roligt för H, äta middag. Jag skulle inte behöva gå upp chocktidigt, och det skulle fungera bra med amningen. Efter mitt möte skulle jag ha tagit ledigt resten av dagen och vi skulle ha ägnat oss åt någon familjeaktivitet. Skansen, kanske, eller Aquaria.

Men vi var inte så sugna efter fredagens attentat, så vi fick leja bort H till morfar för övernattning och förskolelämning, medan vi andra fick sätta oss i bilen tidigt imorse för att köra in till stan. Väl där fick B ta med sig L till sitt kontor på Kungsholmen tills jag var frisläppt från mötet, och vi kunde åka hemåt till trygga småstaden igen. Jag kan inte ignorera det som hänt och fortsätta som vanligt. Jag har redan i flera år undvikit centrala Stockholm och dess kollektivtrafik så mycket jag bara kunnat, och när det jag fasat för väl hänt kan jag inte bara skaka av mig det och gå vidare. Tyvärr. Jag håller mina barn därifrån.

H hade varit ledsen vid lämning igen imorse, men var glad när jag kom för att hämta. Spontankramade sin pappa efter middagen och sade ”Älskar dig!”. När jag tog med honom ner till sovrummet och sade ”Vad bra att pappa kunde natta L idag, så att jag får läsa för dig och krama på dig ikväll. Det gör mig glad.” sade han ”H åttå glad!”. Att det ens är möjligt att älska en liten människa så mycket?

Och vad det är skönt att vi äntligen börja komma dit. Att B kan ta hand om L ibland så att jag får umgås med H. Och att B äntligen får börja knyta an till L på riktigt, och vice versa. Det är så fint att se dem tillsammans.

Kräkbarn (ode to the Dregglis)

Kräkbarn (ode to the Dregglis)

I början gick vi runt och förundrades över hur lite L kräktes, i jämförelse med våra minnen av storebrors spädbarnstid. Tänkte att hon nog inte var ett kräkbarn.

Ack så fel vi hade. Nu när hon toppfylls med flaska tre gånger om dagen, för att säkra att hon går upp tillräckligt i vikt, så kräks hon hela tiden och överallt. Både direkt efter maten, och ett par timmar senare, då vi börjat andas ut och blåst faran över.

Allt  är nedkräkt. Hon går igenom 3-4 outfits om dagen. En inneoverall eller två. Någon omgång ytterkläder. Någon pyjamas. Amningskudden och stolen är helt marinerade. Nya bärselen måste snart i tvätten. Allt är fuktigt och luktar surt.

Och hur jag än håller henne lyckas hon alltid rikta en perfekt stråle antingen ner i min urringning eller över min arm och ner på mina byxor. Som grädde på moset dregglar lilla fröken ganska friskt också, när hon blåser salivbubblor och gojsar med hela den lilla näven i munnen.

Vi försöker hålla tvättberget nere, och hennes stackars bröstkorg något torrare, med hjälp av dregglisar.

Sedan gammalt vet vi att det bara är en sort som duger. De från Pippi, i tjockt dubbelt collegematerial med veckningar som ska hindra kräket från att nå halsen. Det går åt minst 3-4 stycken av dessa också om dagen, och hon har en remarkabel förmåga att rikta strålen över dregglisen, men de hjälper i alla fall något, och bättre än alla andra vi provat.

Med H, som var en lugnare bebis, fick jag gå ner i tvättstugan flera gånger om dagen, och det dussinet eller så vi hade räckte alldeles utmärkt. Men eftersom L är en sådan bebis som mest vrålar när mamman försöker lägga bort henne så har vi haft en konstant brist på dregglisar.

Ett dussin till beställdes sålunda raskt (Babyland har 4 för 100), så nu ska vi förhoppningsvis klara oss lite bättre.

Det blev ett gäng rosa denna gång också, för de hade vi inte sedan tidigare. De övriga är dubbletter, och vi har röda, orange och gula och flera olika gröna och blå också.

Vi räknar med att dessa kommer att få jobba hårt de närmaste fyra månaderna eller så. För i vart fall med H så fortsatte kräkningarna fram tills vi slutade flaskmata kring åtta månader.

Lilla H vill inte sova

Lilla H vill inte sova

Igår gick jag och H en riktig långpromenad, till ett köpcentrum.

Jag provade åkpåsen från 7 A.M. i liggdelen, och kunde snabbt konstatera att H behöver ha den första förlängningsdelen på även där. Det gör mig lite fundersam över påståendet att den ska kunna användas till fyra års ålder. Det är ju bara en förlängning på någon dryg decimeter kvar. I det minsta läget går den alltså bara att använda till helt nyfödda. H är ca 65-70 cm lång nu. Eftersom liggdelen i vår Bugaboo Buffalo är lång är det dock inga problem att få plats med påsen med en förlängning.

I övrigt är jag fortsatt mycket nöjd. Påsen är mjuk och varm. En liten anmärkning är att snodden som man drar ihop luvan med går inåt, så när jag drog ihop den lite fick H en flärp hängande över pannan.

IMG_2183

Jag är egentligen inte mycket för svart och grått till små barn, men får tillstå att färgerna på påsen harmonierar fint med vagnen i svart/dark khaki.

H höll på att somna två gånger innan vi gick iväg, dels medan jag förberedde hans flaska så han skulle få mat innan vi gick, och dels när jag höll på att plocka i ordning skötväska och annat. Under nästan hela promenaden var han sedan vaken, sov bara de sista 5-10 minuterna på ditvägen och de sista 15 minuterna på vägen hem. Sedan sov han inte mer igår.

Vid 22.30 var han så övertrött att jag gick upp till sovrummet för att se om han kunde somna om jag ammade honom i sängen med släckta lampor och stängd dörr. Nej. Han fäktade och var helt uppe i varv. B kom upp med en flaska ersättning för att se om H kunde somna efter en rejäl bukfylla. Nej. Jag försökte att ligga och krama om honom så att han skulle vara stilla. Nej. Vi lade honom i hans säng för att se om han kunde komma till ro där med en napp. Nej. Han låg och sparkade, pratade, lekte med sin goseapa och betraktade mönstret på kantskyddet. På ett väldigt hyperaktivt sätt. Jag låg och klappade på honom, men det hjälpte inte.

Till slut låg jag bara i min säng bredvid hans och lät honom hållas. Sista gången jag kollade på klockan var den 23.45. Sedan somnade jag. Senare när B kom och lade sig hade även H somnat. Till slut.

Det är så obehagligt när han blir så övertrött, han är helt stissig och går inte att lugna. Det känns sjukt på något sätt. Men vad gör man när han inte vill sova på dagen?

Ett litet matvrak

Ett litet matvrak

H har hittills gillat allt han fått smaka på, bl.a. avokado, sås på avokado med vitlök m.m, päron, äpple, lax, leverpastej, yoghurt, ägg, majonnäs, färskpressad juice av olika slag, potatis, och mannagrynsgröten han fått som glutenintroduktion.

Han sitter bredvid mig vid bordet och vill smaka hela tiden, och gråter när smakproven dröjer. Efter att ha konsulterat boken Lyhört föräldraskap av psykologen Malin Bergström har jag omvärderat min tidigare plan att inte introducera mat annat än som rena smakprov före sex månader. Ett barn som så tydligt visar att det vill äta bör få äta, vilket så klart är mer logiskt än att följa en godtycklig tidsangivelse.

Eftersom mannagrynsgröt knappast innehåller alla de näringsämnen som behövs om det ska ätas som en riktig måltid, tänkte jag nu börja introducera ”riktig” gröt varannan dag. Den gjorde jag idag på boveteflingor, hirsflingor, vatten, gojipulver (det fanns inte nyponskalsmjöl på affären, och gojipulver verkade som ett bra substitut, rikt på järn och C-vitamin), mortlade pumpafrön och mosad aprikos. H hade hunnit bli lite för hungrig när gröten var klar, och var därför lite ledsen. Men han åt gröten i alla fall, så jag tror han kommer att äta den glatt nästa gång. Den gröten är utan gluten. Så varannan dag fortsätter vi med mannagrynsgröt ett tag till. Undrar när det kan anses vara ”färdigintroducerat”?

image
Dagens frukost

 

 

 

Dagens framsteg

Dagens framsteg

Efter att ha gnällt lite på H vill jag såklart berätta lite om det som är bra också. Stora delar av dagarna är han världens gladaste lilla parvel, som ler stort och skrattar med tjut och skrockanden.

I går vände han sig för första gången helt på egen hand från rygg till mage.

Och han är så intresserad av mat just nu och älskar nästan allt han får smaka. Jag åt en lunch bestående av lite av varje igår efter promenaden, en halverad avokado med salt och peppar, ett halverat kokt ägg med lite hemgjord majonnäs, några päronklyftor och en klick turkisk yoghurt med blandade frön och gojibär. Han smakade på allt (minus toppingen på yoghurten) och verkade tycka om det. Framförallt avokado och päron.

Han har verkligen lärt sig hur man får bak maten i munnen nu, det är inte alls som de första gångerna när nästan allt bara åkte rakt ut igen. Det går riktigt bra att mata med sked, och han gråter stort när maten är slut.

Med hänsyn till att han är så intresserad av att äta funderar jag på att börja ge lite mer näringsrik gröt som omväxling till mannagrynsgröten, och i lite större portioner. Jag har köpt hem boveteflingor, hirsflingor och gojipulver som jag tänkte göra gröt på tillsammans med aprikos och pumpafrön. Ska bli kul att se vad han tycker om det.

Pojken som inte vill sova (på dagen)

Pojken som inte vill sova (på dagen)

Den senaste tiden har H som sagt varit ganska jobbig. För att vara han i vart fall. Det jobbigaste är att han inte vill sova på dagen.

På natten har han sovit bra i princip sedan han föddes. Vi har inte haft en vaknatt sedan vi kom hem från BB. Och ja, jag vet att det är helt fantastiskt och att vi är lyckligt lottade som inte behövt spendera en enda natt vankandes runt i huset med en skrikande bebis på armen.

Igår kväll somnade han runt midnatt. Sedan sov han i sin egen säng fram till tidig morgon, runt 5-6. Då fick han komma upp i vår säng, och fick ett bröst i timmen ungefär medan vi båda sov mellan sidbytena. Sedan gick vi upp för dagen vid 10-tiden. Efter det sov han ett par omgångar, dels på promenaden och dels på kvällskanten. Men aldrig mer än 10-15 minuter åt gången.

Det här mår ju varken han eller jag bra av. Jag blir enormt trött och stressad när det inte blir någon periods sammanhängande sömn för honom, så att jag kan slänga in en tvättmaskin,  vattna blommorna, ringa ett telefonsamtal eller bara vara för mig själv en stund. Och han är så kinkig och bråkig och övertänd, men vägrar sova. Även om man får honom att somna så vaknar han snart igen och är…osalig.

Vad tusan gör man? Är det här någon sorts utvecklingsfas eller har ungen någon bokstavskombination?

Mammakroppen femte månaden efter förlossningen

Mammakroppen femte månaden efter förlossningen

Det är intressant hur naturen fungerar. Samtidigt som jag börjar fälla hår igen (och oj, vad jag fäller!) efter att knappt ha tappat ett hårstrå på ett år, börjar H tycka att något av det roligaste som finns är att rycka i och tugga på…mitt hår.

Ganska precis fyra månader efter förlossningen började en ganska jobbig period. Jag fick extrema trötthetsanfall, i klass med de i början av graviditeten, och var tvungen att sova GENAST. Däckade totalt på eftermiddagar och tidiga kvällar, samt typ varje gång jag ammade. Kunde inte hålla mig vaken och kände mig frusen. Kunde inte längre klara dagarna hyfsat efter nätter med mindre sömn, som jag kunnat tidigare efter att H fötts. Ville bara soova.

Googlade en massa och läste att alla hormoner och annat som hört till bebisen och graviditeten lämnar kroppen kring 3-4 månader efter förlossningen. Tydligen är det ganska vanligt att få lite vajsing på sköldkörteln då, vilket kan göra en trött och frusen m.m.

Som tur är känns det vid femte månadens slut redan bättre. För det mesta. I kväll hade jag en extrem trötthetsattack efter middagen och orkade inte ens ha H i famnen, fast jag varit på jobbet hela dagen. Jag kunde inte hålla ögonen öppna.

Nu har mina sista supercoolhormoner också försvunnit, och jag är snart lika stressad som vanligt och har ångest över sånt jag borde ha hunnit med på jobbet.

Även superaptiten är borta, vilket förstås är bra med hänsyn till min konstitution. Viktmässigt väger jag ungefär ett kilo mindre än när jag blev gravid, men det är alldeles för mycket. Måste frigöra tid för motion.

– KÄNSLIGA OCH/ELLER PRYDA KAN SLUTA LÄSA HÄR –

Och muffamentet då?  Jo, jag börjar känna att det faktiskt är mitt underrede som sitter där nere. Jag tänker aldrig längre på att vara försiktig när jag tvättar eller torkar mig. Och vi har faktiskt fått till det någon enstaka gång, och det har fungerat även om det är något som stramar lite inledningsvis. Gissningsvis något av de fortlöpande stygnen som användes för att tråckla ihop den djupa vaginala bristningen. Men det ger sig nog med tiden, så vi behöver inte utesluta syskon till H ännu.

Men jag har fortfarande inte tittat. Det törs jag inte. Rapporter från krigszonen säger dock att den mörka pigmenteringen är borta och att alla tendenser till märklig lukt har försvunnit.