En vecka kvar till BF, och fortsatt inskolning

En vecka kvar till BF, och fortsatt inskolning

Plötsligt var den här, 38+6, dagen som är precis en vecka före BF.

Jag känner mig lite lugnare än för några dagar sedan, och försöker att bara vara inställd på att bebis kommer att hålla sig till dagarna precis kring BF. De flesta förberedelser är klara, utöver städning hemma, barnvagnsfix och iordningställande av Knyttets säng. Så det löser sig nog ändå, oavsett när det blir. Jag har inga direkta känningar av att något skulle vara på gång, och smärtorna ner mot underlivet har inte besvärat mig på ett par dagar nu.

Babyskyddets klädsel är tvättad och återmonterad och babyskyddet står bredvid mina väskor i hallen. Jag har även fått besked om att H:s nya bilstol har skickats från Babyland redan idag, två dagar före den beräknade leveransdagen. Det är dock fortfarande oklart om mina nya glasögon kommer att hinna komma…

Knyttet har haft ett par lugna dagar igen, vilket är lika jobbigt som vanligt, men det verkar helt enkelt vara så hen är, min bebis. Nu har det varit ett par dagar då jag fått sitta och verkligen känna efter för att känna rörelser ett par gånger om dagen. Dagarna innan var det fullt ös, och det blir det säkert igen snart nog. Det känns helt overkligt att det är en helt färdig bebis därinne nu, fullstor och inte alls ett litet foster, utan ganska precis den bebis jag kommer att hålla i min famn om bara ett antal dagar. Knyttet finns liksom redan ”på riktigt”, hen är bara inte på utsidan ännu. Jag kan inte alls greppa det i tanken.

Jag håller som bäst på att beta av saker på jobbet, men försöker även där att ha inställningen att livet ju faktiskt inte tar slut för att Knyttet kommer. Jag kommer inte att hamna i ett totalt vakuum, utan kommer att kunna dra iväg något mejl eller instruera vår assistent att  skicka iväg något brev eller ringa och lämna något besked till någon även efter förlossningen. Rent krasst är det ju faktiskt bara något dygn eller två precis vid nedkomsten som en faktiskt litegrann försvinner från jordens yta och inte alls kan vara nåbar.

I förmiddags var jag med H på inskolning på nya förskolan. Det gick bra även idag, han har lekt en massa och verkat trivas bra. Lunchen var dock ingen höjdare, tyckte han, men det var lax med kokt potatis och jag har aldrig sett honom äta vare sig det ena eller andra med god aptit, så det var ingen överraskning, direkt. Lunchen serverades också i ett nytt rum, där det fanns spännande leksaker och ett fönster där han kunde se en byggarbetsplats med lyftkranar, grävmaskiner och cementbilar, så han hade myror i byxorna och hade väldigt svårt att sitta på sin stol. Nya förskolan har till skillnad från den gamla ingen egen kock, utan får maten levererad från Montessoriskolan, men den verkar bra ändå.

Sedan ville han såklart inte somna på vilan, så vi fick avbryta och åka hem redan där vid 12, så att han inte skulle störa de andra barnen. Tydligen har de en ”mellanavdelning” där de något större barnen från småbarnsavdelningen brukar vara, och där det är flera som håller på att sluta med vila. Troligen kommer H att få gå i den gruppen när inskolningen är klar, men han ska få komma in i rutinerna och lära känna personalen först. Mellanavdelningen är ingen formell avdelning, utan en del av småbarnsavdelningen, så inskolningen ska ändå ske på småbarnsavdelningen till att börja med.

Till helgen (om det inte blir bebis) får vi inventera alla ytterkläder vi fått hem från den gamla förskolan och se vad som kan lämnas på den nya, och vad som behöver uppgraderas till större storlek. Jag har – efter ett år med förskolebarn – äntligen fått tummen ur och beställt namnlappar, så jag ska se till att allt namnas ordentligt också, och inte bara med märkpenna på tvättlappen när vi råkar komma ihåg det. I nya kommunen håller förskolan med blöjor, så det blir ett moment mindre att hålla reda på i förskolepackningen också.

H leker med morfar ett par timmar nu på eftermiddagen, så att jag hinner jobba lite. Imorgon är det B:s tur att vara med på inskolningen, innan vi åker hela familjen för det sista (?) BM-besöket. H tyckte det var jättekul att vara med mamma till ”doktorn” sist, främst på grund av den stora leksaksbrandbilen i väntrummet, men det var också spännande att se när barnmorskan stack mamma i fingret. ”Kom blodet mammas finger. Fick plåster.” berättade han om och om igen i flera dagar efteråt.

Inskolning på nya förskolan

Inskolning på nya förskolan

Igår var det dags för H att börja på nya förskolan. Äntligen ska han få slippa pendla sex mil enkel väg till gamla bostadsorten, och vi ska komma ett steg närmare en mer komplett tillvaro här i nya staden.

Vi har pratat mycket med H om att han ska börja på en ny förskola, men det har varit lite oklart hur mycket han har förstått. Vid något tillfälle blev han ledsen när jag pratade om det och grät ”Sluuta mamma!”. Imorse var han på dåligt humör och ville inte…något alls. Det var nej till blöja, nej till kläder, nej till frukost. Så han har uppenbarligen greppat att det kommer en stor förändring, som han nog varit lite orolig över.

Eftersom han är så trygg och social har vi dock inte varit direkt oroliga över hur han ska reagera på en ny miljö och nya människor. Idag var vi bara inne på ett kort besök, för en första titt och genomgång av planen för inskolningen, och få en massa papper och annat.

Vi kom dit vid halv tio, när barnen skulle gå ut och leka, så att vi skulle få vara ensamma inne i hemvistet, eller vad de nu kallar det på den här förskolan, med en av pedagogerna. H dök rakt in och testade alla leksakerna, som verkade få godkänt.

Allteftersom droppade det in barn, och H sprang rakt fram till vartenda ett och sade ett glatt ”Hej!”, och bjöd in till lek. Älskade unge, jag vet inte vart du fått denna öppna, glada personlighet ifrån, men det gör mig så himla glad och stolt. Det är en verklig ynnest att som förälder känna att dig behöver jag liksom bara försöka förvalta väl, och inte förstöra. Det finns inget i din personlighet som jag känner att jag behöver ”jobba” med, eller hjälpa dig att utveckla. Om du bara är som du är så kommer du att bli omtyckt och älskad därute i världen.

H ville inte gå därifrån när alla barnen kommit in, men kunde blidkas med löften om återkomst idag för att leka med alla kompisarna och leksakerna. Det kommer att bli bra det här.

Vissa barn var lite blyga inför H:s rättframma hälsning, men dagens sötaste var när en liten pojke J kom in i rummet, stövlade fram till H och sade ”Hej!” tillbaka och gav H en kram. De började genast leka – och sno leksaker av varandra, men utan att bli arga — och jag fick känslan att de där två, de är av samma skrot och korn! Snälla, glada små vildingar.

Inatt har jag fått sova, först en stund vid nattning, sedan från midnatt och fram till 06.30 med bara ett par kisspauser emellan. Så skönt och välbehövligt! Men jag har också vaknat med förnyat halsont…

Idag är det jag som hänger på förskolan med H. Tanken är tydligen att han ska gå 08.30-13.30 i sällskap av förälder hela denna vecka, och sedan samma tider nästa vecka, men då kunde vi så smått börja lämna honom ”för att gå på toaletten eller så i fem minuter”. Eh, jag tänkte inte ta med honom på toa ens idag…

Vi var med honom tre dagar vid inskolningen förra gången. Det var ett år sedan och han var 15 månader. Sedan lämnade vi honom 9-15 de första två veckorna medan en av oss var hemma på standby. Vi blev aldrig inringda. En eller två gånger sedan dess har han visat något väldigt snabbt övergående tecken på att bli liite ledsen när vi ska gå. Annars är det mer så att han blir arg när vi kommer och avbryter leken vid hämtning.

Så. När de fått se honom in action i ett par dagar så tänker jag nog föreslå att jag stannar en liten stund på måndag morgon, och sedan kör vi. Jag tror knappast han behöver en mjukare inskolning nu än när han var ett år och gick på förskola för första gången…

Min 2-åring har slutat sova middag :-/

Min 2-åring har slutat sova middag :-/

Vi får nog officiellt ge upp om att få H att sova middag mer. Han vill helt enkelt inte längre, och den tid det tar att tvinga honom till sömns är alldeles för lång för att det ska vara ”värt det”, och gör att middagssömnen ändå blir för sent på dagen.

Det har ju varit bökigt ett tag, och under perioden med vattkoppor sov han bara middag någon enstaka gång under hela tiden han var hemma. Sedan dess har han inte velat sova under vilan på förskolan heller. Och, visst, han orkar ju med i princip hela dagarna utan att krisa alltför mycket. Kvällarna hemma blir dock en prövning, eftersom vi har svårt att få middagen klar tidigare än halv sju-sju, och det blir vissa dagar helt klart för sent för lilleman, med stora utbrott vid matbordet som följd. Eftersom han redan innan har varit svår att få upp så tidigt som vid sju på morgonen känns det som att vi måste försöka få honom i säng tidigare om kvällarna för att den uteblivna sovstunden någorlunda ska kunna kompenseras.

Jag hade helt klart hoppats att han skulle fortsätta sova middag i något år till. I ärlighetens namn mest för att själv få en andningspaus på dagen, eller en sovstund nu när jag är gravid och själv tar varje chans jag får att blunda en stund. Han brukar bli märkbart trött och sömning i vart fall någon gång under dagen, och föreslår till och med själv ibland att det är dags att gå och sova. Väl till sängs vill han dock mest ”titta padda” eller läsa bok. Ibland ligger han och nästan-nästan-nästan sover. Men så drar han igång igen, och det är kört.

De gånger han somnat de senaste veckorna har varit när vi åkt någonstans med bilen (eller buss) under den mest akuta trötthetsperioden. Ett par gånger även i vagnen. Igår när han var hemma och vårdade sjuk far sov han plötsligt nästan två timmar i soffan under seneftermiddagen/kvällen. Men en organiserad middagslur verkar helt enkelt inte stå på hans schema längre.

Det är nog bara att gilla läget, och försöka anpassa våra kvällar på något sätt så att han i vart fall kan komma i säng senast vid sjutiden.

Hej då egentiden mitt på dagen! Det var kul så länge det varade…