Läget idag

Läget idag

Oj, vad jag har försummat bloggen på sistone! Mer än vad jag någonsin gjort under de två år jag lyckats hålla den vid liv hittills. Vilket är jättetråkigt, eftersom en av de stora anledningarna till att jag alls håller på är att den är min dagbok, en behållare att förvara alla dessa minnen från småbarnsåren i.

Eftersom vad som hände förra veckan redan är en grötig massa utan sammanhang i mitt huvud. Barnafödande, amning och allmänt småbarnskaos har allvarligt skadat både mitt kort- och långtidsminne så pass att jag glömmer det mesta som inte skrivs ner. Jag har blivit seriöst dum i huvudet; helt oförmögen till komplexa tankar och med så dålig simultankapacitet att jag måste spola tillbaka teveprogrammet bara jag råkat tänka på något annat. Än värre om jag kollat på telefonen – då är jag helt omedveten om vad som pågått på teven under tiden. Jag som brukade kunna plugga, äta mat och följa en teveserie samtidigt…

Mitt nöje under amningssessionerna i soffan är nämligen att titta på mat-tv – Jamie Oliver, Per Morberg och Leila Lindholm på 7:an, och Masterchef Australien på TLC, alla tack och lov med playfunktion på digitalboxen, så att jag kan titta när det passar mig OCH spola tillbaka hundrasjuttiofemton gånger när jag inser att jag zoomat ut och inte har någon som helst aning om vad som hänt på skärmen. Älskar den där unga killen som har ett matlagningsprogram på 9:an också (Donall?), men missar det alltid på grund av ingen playfunktion. Och med hänsyn till ovan missar jag det ofta även när jag tittar, så att säga.

Lillskruttan blir tre månader till helgen, och jag har inte hunnit sammanfatta hennes andra månad ännu.

Jag hade laddat för BVC-besöket förra veckan, med min lista på symptom och sättet de avklingat på under den mjölkfria perioden. Fortfarande osäker på om det verkligen var avståendet från mjölk som orsakat de gradvisa förbättringarna, eller bara allmän mognad och normala variationer i en bebis varande och mående. Men jag hann inte längre än till att berätta att vi (sedan det senaste besöket fem veckor tidigare) hade haft fortsatta problem med att L inte gått att lägga ifrån sig utan skrik, och att jag haft en mjölkfri period, men att jag var lite osäker på effekten, innan vår sköterska raskt sade att vi minsann skulle ha märkt direkt om det var mjölkallergi, för folk beskriver det som att de fått en ny bebis. Och att det där att bebisen inte går att lägga ifrån sig är typiskt när man kan se en planande kurva, som det visade sig att L hade, och det betyder att hon inte äter sig mätt, utan somnar när hon ätit nog för att upprätthålla vätskebalansen, men inte nog för att lägga på sig som de ska. För att snart vakna och upprepa beteendet. ”Ge ersättning efter varje amning så att hon blir mätt!” blev budet. Och jag blev så ställd att jag började gråta. Försökte säga att hon ju faktiskt har börjat gå att lägga ifrån sig, och vara nöjd och vaken längre stunder, men upplevde att allt jag sade bara viftades bort.

Efter de tidigare två veckorna då hon hade gått upp dåligt hade ju trenden vänt, och hon hade gått upp de hundra gram i veckan som jag tidigare fått höra var en okej viktuppgång. Och detta när hon för första gången helammades, utöver den där första levnadsveckan, då inget gick som det skulle. Borta var inställningen att en ska ha is i magen när det gäller amning, trots att fråga är om en frisk (och i alla fall ibland glad) unge, som vuxit fint på längden (även om hon inte gått att mäta p.g.a Von Rosen-skenan så har hon de senaste veckorna vuxit ur kläder, nästan vuxit ur sitt babynest, och de på ortopeden påpekar alltid att hon är lång) och utvecklats precis som hon ska med ögonkontakt, leenden/skratt, försök att få tag i leksaker och ett allt mer varierat joller.

Jag krisade rejält den dagen, skrev ett långt mejl till BVC-sköterskan om vad jag hade velat berätta om/diskutera, ventilerade på instagram, och kontaktade en hjälpmamma på Amningshjälpen, som tack och lov stöttade mig i tanken att strunta i BVC:s råd om ersättning tillsvidare, och istället amma på och eventuellt göra bröstkompressioner (jag har dock svårt att få kläm på det, no pun intented). Hjälpmamman trodde att det kunde vara bara frånvaron av ersättning som gjort att L börjat må bättre, i och med att många bebisar kan vara känsliga för att äta mjölk direkt, men inte nödvändigtvis skulle reagera på de små mängder som kom via bröstmjölken.

Lillan hade dock varit väldigt gasig och uppenbart skrikig på grund av magont, sedan ett par dagar efter att jag började äta mjölkprodukter igen förra lördagen, och sedan hade även prickarna på kinderna så smått börjat komma tillbaka, och bajs hade helt uteblivit sedan söndagsmorgonen. Så jag började återigen tro att det nog kan vara mjölken som är problemet, även den som jag äter. BVC-sköterskan hörde av sig dagen efter, och vi kom överens om att jag skulle fortsätta äta mjökfritt och amma på fram tills onsdag denna vecka, då hon ordnat en läkartid på BVC hos en barnläkare som även är allergolog. Hon ska undersöka Lillan och se vad hon tycker.

Om det skulle behövas kan hon skriva ut mjölkfri ersättning på recept. Och det känner jag mig fine med. Nu har vi ammat på en vecka till. Om kurvan inte har fortsatt bättras på så finns det inte så mycket annat val än att ge upp tanken om helamning för denna bebis också. Väldigt tråkigt, men inte mycket att göra något åt. Det fungerar inte för alla att helamma, hur gärna en än vill. Om kurvan däremot har bättrat sig så är det ju jättekul, och jag kommer då att satsa på en helamning den sista perioden som kvarstår innan det är dags för gröt och puréer. (Det går ju så fort!!!)

I helgen gjorde vi en utflykt till Sigtuna för att äta lunch på stadshotellet och flanera lite, för att uppmärksamma H:s mammas födelsedag tidigare i veckan. Det var en fantastiskt vacker – men ack, så kall! – dag, och Sigtuna är väldigt mysigt. I vanlig ordning var det nästan bara barnvagnsbilder som fastnade i min kamera. (B och L fick skymta förbi i mitt barnvagnsfotograferande, men H sprang runt och busade med farmor och farbröderna, och gick alls inte att fånga på bild.)

Annars har det inte hänt så mycket under min långa frånvaro. Jag tog Yoyon ner till kontoret igår, och fick för första gången testa det medföljande regnskyddet. Det var lätt att sätta på även utan att ha kollat någon beskrivning, det fungerade intuitivt och verkade täcka allt som skulle täckas. Det fästs med kardborrar runt handtaget, och två stroppar ner runt en ”knapp” på chassit. Plasten är tunn och mjuk, och det har ett luftningshål på vardera sidan framför suffletten. Den enda nackdelen är just att det är i klarplast, och således tar plats. Ett plus är dock att det kommer i en medföljande påse, och att den får plats i nätfickan på undersidan av liggdelens fotsida, så det behöver inte stjäla utrymme i varukorgen.

H fick gå hem från förskolan igen, och det gjorde han med glädje, glatt hoppandes i alla vattenpölar längs vägen, men ändå snällt hållandes sin mor i handen när vi går längs bilvägarna hemåt. Vid hemkomsten åt vi alla mellis, och sedan behövde H en ny blöja. Lillasyster låg snällt på badrumsmattan medan storebror fick hjälp på skötdynan (det går verkligen inte alls framåt med pottan nu…), och sedan gjorde storebror bus och släckte lampan för oss. Ibland fungerar det ändå rätt harmoniskt att ta hand om båda barnen. De är så fina, mina små!

Idag lämnade jag på förskolan, för att gå och ha lite häng på kontoret innan det är dags för hämtning igen. Med Groundation och ”Silver Tongue Show” i mina nya lurar var det en skön promenad trots gråväder och vårvinterslask. Vi ska gå och handla efter hämtning, så idag behövdes syskonvagnen.

Igår blev det lite sämre rull till kontoret, men fördelen med att ha den lilla smidiga Yoyon inne på mitt rum. L har ju även vant sig vid att sova i den. Idag blev det kungligt rull i fina Donkeyn med de stora lufthjulen, men vagnen får vänta i farstun. Varukorgen behövs till matvarorna och kan inte härbärgera Yoyon.

Jag har tagit min Phil & Ted’s Cocoon XL till kontoret för att slippa plocka åkpåsen ur Donkeyns liggdel när L ska sova inne. Och det gick ju det med. Nu har L äntligen, efter tre timmar, somnat i mjukliften på mitt ena skrivbord.

Det blir inte direkt något jobbat under en förmiddag på kontoret, men det är skönt att komma ifrån amningssoffan och umgås lite med kollegorna ändå.

Det blev ett långt och spretigt inlägg detta. Jag måste försöka hinna blogga lite oftare!

Dagen igår, och en sammanfattning av lillasysters symptom

Dagen igår, och en sammanfattning av lillasysters symptom

Dagen igår var lite sisådär, men ändå rätt okej. L sov fram till fyra igår morse, men när hon inte gått att lägga sovande i den egna bädden när klockan blivit halv sex gav jag upp och gick upp. Å andra sidan hade hon tagit natt redan vid niotiden på kvällen, i min famn framför teven, och bara vaknat ett par gånger för att amma lite.

Hon låg i Yoyon och tittade på när jag gjorde kaffe och plockade disk. Det tog en bra stund innan hon började protestera.

På förmiddagen sov hon en stund i min famn, och sedan en stund i Yoyon. Jag fick röja av och torka av köksbänkarna på riktigt för första gången på ages. Till och med skåpet under diskbänken fick en avtorkning och rensning.

Innan det var dags för hämtning av storebror skulle jag snabbt äta lunch, och slängde ihop en omelett. Då började vrålandet. Det fortsatte sedan mer eller mindre hela eftermiddagen och kvällen. På ”vanligt” vis var L bara nöjd liggande i min famn, och vägrade fortfarande bärsjal.

Hon somnade i min famn ganska tidigt på kvällen, kanske vid åtta-nio, vaknade till ett par gånger för att amma under kvällen…och gick inte att lägga i egen säng på hela natten. Hon hade uppenbara uppstötningar så fort hon lades på rygg, och blev ledsen. Vid fyra-fem-tiden lyckades jag till slut få henne att somna, genom att låta henne snutta på mitt lillfinger. Jag var så trött att det kändes som att min hjärna krampade, och jag hade små flimrande ljus som for fram över mitt synfält. Sedan fick jag sova någon timme innan jag fick ta upp en gråtande bebis igen. Sista timmen eller så innan det var dags att gå upp satt jag avsvimmad med L i famnen.

Så helt bra har livet inte blivit (ännu) med hjälp av mjölkfri diet. På grund av L:s dåliga viktuppgång de senaste två veckorna är jag också orolig över hur amningen fungerar.

Jag skrev ihop en sammanfattning över lillasysters mående, för att ta med till BVC nästa gång. Det är en mängd saker som jag reagerat på, och som säger mig att något inte står helt rätt till med L.

Hon har diverse symptom, som jag delat upp i Humör/Sömn/Mat/Vikt/Mage/Hud.

Humör:

  • Allmänt missnöjd, skriker när hon inte sover eller ammar/ligger vid bröstet.
  • Vill ligga på bröstet HELA tiden, även när hon inte ammar, går inte att lägga bort henne förutom ev. 3-4 timmar nattsömn, vaknar direkt och skriker.

Sömn:

  • Sover väldigt lite, 3-4+1-2 tim nattsömn, sedan bara spridda korta tupplurar (bara PÅ mamma, kanske i vagnen).

Mat/Vikt:

  • Dålig viktuppgång men verkar inte hungrig, hade kunnat amma mer om hon ville, snuttar ofta på bröstet utan att verkligen försöka äta (smärtlindring?).
  • Gråter/kvider ibland vid amning, precis i början av amningsstunden, ”smackar” på bröstet istället för att ta tag ordentligt.

Mage:

  • Kräks ganska mycket, men inte extremt. Det märks ibland att hon har uppstötningar som inte kommer hela vägen upp.
  • Kräks nästan alltid när hon läggs på rygg (därför hon inte vill sova i säng/vagn?).
  • Snörvlig i näsan ofta, hickar, hostar ibland.
  • Ibland kräks hon plötsligt i ryggläge, hostar och kräks ur näsan, kvävs och blir rädd och panikskriker.
  • Bajsar bara var tredje dag, kräks alltid mer och är ledsen och orolig timmarna/dagen innan.
  • Mycket gaser, fiser som en hel karl, har ibland ont och gråter och spänner sig innan hon fiser.

Hud:

  • Röda upphöjda kluster med pyttesmå ”finnar” i ansiktet och på axlar/nacke.

Vi slutade med ersättningen 1/2, jag slutade med mjölkprodukter från 2/2. Det blev förbättringar i humör och sömn redan 3-4-5/2. Hon ligger och jollrar, ler och ser sig omkring längre stunder, sover lite mer (ibland för sig själv en liten stund) känns mer avslappnad. Huden blir gradvis bättre. Men hon är fortfarande gasig, kräkig och missnöjd delar av dagen. Uppstötningar förstör nattsömnen.

Efter googlande och tips från läsare gissar jag att vi har att göra med reflux (delvis ”tyst” sådan) och/eller överkänslighet eller allergi av något slag. Mjölkprotein kan vara ”boven” i båda fallen, eftersom det också förvärrar reflux. Vissa förbättringar har också skett efter att komjölken togs bort ur bådas våra dieter. Så jag kör på med det i två veckor, och ser vad som händer, och vad BVC-sköterskan säger nästa gång.

Mammakroppen tredje månaden efter förlossningen

Mammakroppen tredje månaden efter förlossningen

Jag blickar återigen tillbaka, och försöker minnas hur det kändes i min kropp när H var två månader.

Det kändes fortfarande wobbligt när jag gick, så min gångstil var fortfarande lite lustig, bredbent och framåtlutad över barnvagnen stapplade jag omkring på små höstpromenader med H.

Vid det här laget hade jag gått upp i vikt igen till ungefär vad jag vägde vid inskrivningen på MVC, kanske något kilo mindre. Jag gick och väntade på att den där omtalade viktnedgången vid amning skulle inträffa, men det gjorde den aldrig. Kanske för att jag bara delammade.

Däremot var jag fortfarande hungrig jämt och ville äta riktig mat i stora lass. Längtade tillbaka till BB-hotellets välfyllda tallrikar, med salladsbuffé och bröd på sidan av. Vi passade på att äta lunch på patienthotellet när jag var på en något försenad efterkontroll hos min barnmorska.

NEDAN FÖLJER EN RAPPORT FRÅN UNDERLIVET. BÖR INTE LÄSAS AV KÄNSLIGA.

Hon konstaterade att jag var så gott som ny där nere, och kunde knipa hur bra som helst. Eventuellt hade något stygn släppt lite under läkningen.

Jag kände mig inte som ny alls. Smärtorna hade klingat av så att det bara var om jag satt länge på toaletten eller på huk som det gjorde ont, och det var mer ilningar än tandvärk-/migränsmärta. Men som ny? Knappast.

De sista spåren av avslag försvann nog strax efter att H blivit två månader, och det kom inte mer färskt blod heller. Det fortsatte att skava lite, ungefär som när man använt tampong precis i början eller slutet av mensen när det inte blöder så mycket, lite torrt och skavigt, med en känsla av att det satt något där. Förmodligen en kombination av torra slemhinnor och något stygn i den djupa vaginala bristningen som liksom satt i vägen.

Men jag hade i alla fall börjat få en känsla av att det var på väg att bli bättre: att jag kanske, kanske skulle kunna ha sex igen någon gång i framtiden. Jag kunde tvätta mig nästan normalt när jag duschade, och jag dog inte om jag torkade mig mer som vanligt efter toalettbesök istället för det mycket försiktiga baddande som blivit en vana efter förlossningen.

Sammanfattningsvis började det se ljusare ut, även om jag började inse att om det skulle bli någon viktnedgång skulle den inte komma på köpet efter förlossningen. Jag beslutade mig för att ge mig själv några månader att fokusera på H, amning och allmän återhämtning innan jag började fundera på diet och träning.

H:s tredje månad

H:s tredje månad

Fortsätter tillbakablickarna i omvänd kronologisk ordning, mot förlossningen. H var fortfarande en liten skrutt under sin tredje månad, och vägde in på ca 4 500 gram på sin tvåmånadersdag, till en längd om 59 centimeter och ett huvudomfång på 40 centimeter.

Vi kämpade på med vikten, sprang på BVC nästan varje vecka under stor ångest. Skulle han få godkänt på vikten denna vecka? Vetskapen om att bara han haft en kräkdag innan eller hunnit bajsa innan vi gick dit skulle kunna betyda skillnaden mellan ”bra jobbat, kör på som ni gör!” och ”nej, nu får ni försöka öka på ersättningen!”. Ökning av ersättningen som när som helst riskerade att helt slå ut amningen och dessutom orsakade oceaner av kräk.

H grät mest på tuttarna och blev nästan aldrig nöjd med att amma. Flaskan ville han ha. Jag kämpade med att pumpa och amma så mycket som möjligt med ett motsträvigt barn. Jag var arg på H för att han inte ville samarbeta, och bara ville ha flaska istället för att kämpa lite för bröstmjölken, som ju i sin tur minskade eftersom han bara ammade någon minut från vardera bröst, bara den mest lättillgängliga mjölken.

image

I mitten av månaden var jag redo att ge upp amningen helt. Jag som varit så fast besluten att jag skulle få till en helamning insåg att det inte skulle lyckas, och tänkte att jag lika gärna kunde lägga ner helt. Ungen var ju inte ens intresserad.

Räddningen blev en förstoppning. H hade börjat bli lite förstoppad av och till. När H inte bajsat på fyra dagar, hade ont i magen och bara kräktes och kräktes ringde vi BVC, som bokade in oss oss underbara barnläkaren Alice. Hon hittade inga fel på pojken, och rekommenderade att vi skulle ge honom Laktulos dagligen. Det hjälpte lite, men det vi märkte var att H:s förstoppningar oftast började dagen efter min jobbdag på torsdag, då H fått mest ersättning. Till måndagarna hade jag oftast hunnit pumpa lite på helgen, men på torsdagarna hade jag sällan hunnit pumpa så mycket.

Bröstmjölken behövdes alltså för att H skulle ha en någorlunda fungerande mage. Det gjorde att jag orkade fortsätta kämpa.

I övrigt började H bli lite mer självständig, och kunde ligga i vagnen och jollra för sig själv en stund medan jag åt frukost. Fjärilen från Liberos välkomstpaket var fortfarande det finaste han visste. Han började kännas lite mindre som en bomb som kunde brisera närsomhelst. Men till stor del var det nog bara så att vi började lära känna honom.

Jag började få vanan inne med att jobba lite igen, och började slappna av lite i vetskapen om att B klarar av att ta hand om H. En del av det var nog just det att det började gå att trösta H på annat sätt än att lägga honom vid mitt bröst. B började också bli mer självsäker i att ta hand om H själv.  Men det här med att lämna dem båda sovande på morgonen var fortfarande ett orosmoment för mig.

H växte i storlek 62, och började med storlek 2 på blöjorna. Vi vek undan hans BB-pyjamas för sista gången.

image

Vi började våga bege oss iväg på långpromenader till köpcentret med H i vagnen, men försökte gå dit när det inte är så mycket folk med hänsyn till smittorisker.

H fick en liten björnoverall av min syssling. Han var så himla söt i den. Han började le mer på riktigt, ett leende som gick att fånga på bild.

image

H kunde sättas upp i soffan eller på sängen genom att pallra upp med kuddar, började bli stadig i ryggen. Kunde lyfta huvudet högt i magläge, började snurra runt ibland, mest i sängen där han kunde få lite hjälp på traven eftersom det lutar lite här och var.