Hemma med liten kamin

Hemma med liten kamin

H var jobbig imorse, väckte mig om och om igen, grät och ammade, grät och ammade. Låg och bara snuttade på tutten som en napp. När jag försökte lirka bort honom för att själv få sova var det tillbaka till gråt igen.

Sedan vaknade jag plötsligt och klockan var 10.15. B hade gått till jobbet, och vi hade sovit vidare, jag och H. Jag förstod att något måste vara på tok, SÅ länge brukar H aldrig sova. Och visst kändes han varm. Varmare än jag någonsin upplevt honom bara tidigare.

Jag använde panntermometern, som fungerar sådär – på fem-sex mätningar fick jag lika många olika resultat, mellan 37,9 och 38,9. Men de flesta låg runt 38,5-38,7, så det är kanske där någonstans.

Beträffande feber har jag aldrig känt att det exakta gradantalet spelar någon roll, feber som feber liksom. Antingen har en det, eller så har en det inte, och det märks utan termometer. Men jag mätte ändå på H idag för att bekräfta det jag redan känt: han har feber.

Stackars liten. Han är så seg. Jag har satt honom i soffan och bullat upp med kuddar och filt, och han bara sitter där. Tittar på lite Teletubbies (gosh, vad jag avskyr dem!), och bara kommenterar med ett ”bwumbwum!” här (åt dammsugaren) och ett ”däh!” där (åt allt annat). Jag har aldrig varit med om att han bara suttit där man satt honom, så han känner sig nog rätt vissen.

Men det är väl bara början, med hänsyn till den kommande förskolestarten. Hittills har han bara varit riktigt förkyld en gång, när han var runt ett halvår, och varit lite småsnuvig ett par gånger efter det, bara så att näsan snorat lite.

Så idag blir det pyjamasmys hela dagen. Själv läser jag alltid lika eminenta Barnakutens inlägg om feber. Och känner mig lugn, och inte alls så mycket som en hispig förstagångsmorsa.

IMG_5295

Utvilad

Utvilad

Jag somnade en bra bit efter 00 inatt, och alarmet var inställt på 05. Trots det sitter jag nu på bussen med känslan av att ha sovit som en prinsessa.

Anledningen? Barnet sov, helt utan uppvaknanden, i sin egen säng till 04.28. Jag plockade då upp honom, ammade i lugn och stillhet, och sedan sov han åter som en stock. Och har han inte vaknat så sover han än… Och jag ba: ”Vad hände?”

Han vaknade inte ens under kvällen, så tänk om jag hade valt att gå och lägga mig vid 22.30 istället för att se ytterligare ett avsnitt av ”The fall”…! Men det gjorde jag ju inte…

Att få in sömn och träning i mitt liv igen kommer att vara prio ett nu när H börjar på föris om ett par veckor. Men det får man väl inte säga i det här landet ;-). Skämt åsido så tänker jag inte direkt lämna bort honom för att sova och träna, men med möjlighet att jobba varje dag så behöver jag inte lägga ALL tid då jag är ”ledig” från H på att försöka hålla arbetet någorlunda flytande. Hoppas jag.

Här är förresten fredagens reafynd i köpcentret: långärmad body och dito tröja samt strumpor i blått och orange.

IMG_5203

Byxorna är en länge saknad favorit i repris. Samma märke, modell och färg som hans allra första byxor i storlek 50/56.  De byxorna hade han i fem månader. Från början var de baggy med uppvikta muddar, och mot slutet var de mer som tights med nervikta muddar, men de var lika snygga hela tiden. Och passade till allt.

Allt från Geggamoja, och i storlek 86/92. 86/92. Oj, oj, oj vad han har blivit stor!

(Snart på jobbet, och får väl börja med att logga in på datorn och ladda upp bilden igen, från datorn, för när jag bloggar från telefonen brukar de flesta bilder ligga felvända när jag sedan kollar på datorn. Förutom bilderna från Instagram-appen Layout.)

Matvägran igen, då

Matvägran igen, då

Den senaste veckan har H ätit dåligt. Från att ha ätit nästan allt, bara han slapp bli matad, har han gått till att äta knappt något alls.

Idag fick han i sig det mesta av en skiva rågbröd, ett stekt ägg och en banan till frukost. Plus en slurk äppeljuice.

Men sedan? Tvärvägrade kött, potatis och tomat till lunch. Petade i sig lite pasta, några majskorn och typ en halv fiskpinne till middag. Åt en banan och några crostini däremellan, bara.

Igår åt han lite frukost, det mesta av riset men inte så mycket annat från en liten sushitallrik i köpcentrumet till lunch, och bara lite ugnsrostad potatis, men inget alls av laxen, till middag. En klämmis och den obligatoriska barnbananen i matvaruaffären (oj, vad han lärde sig den snabbt!) till mellanmål. Och större delen av min kanelbulle när vi fikade…

Kontentan av den senaste veckan är att frukt, smoothies, pasta, ris, bröd och potatis går bra. Kanske lite ägg och vissa utvalda grönsaker (gurka, majs, ärtor).  Men resten ratar han.

Pommes frites, våfflor och bullar kan han äta hur mycket som helst av. Men det försöker vi att hålla ifrån honom så gott det går… Fast oj, vad han är medveten om vad som är godsaker! Han satt och störttjöt när han såg bulldisken på kaféet igår, satte sedan i sig 3/4 av min bulle och började sedan gråta igen när bullen var slut, och peka mot disken.

Frustrationen från min sida är stor.  Först vägrar han bli matad, och sen vill han knappt äta något själv heller.

Min lillunge som åt nästan vuxenportioner av nyttig, hemlagad gröt för bara en dryg månad sedan äter nu nästan ingenting.

Han vill dock amma oftare när jag är hemma. Men det känns ju lite bakvänt vid 14,5 månaders ålder.

Vad gör man nu då? Låter honom leva på frukt, pasta och bröd?

Jag vill ju inte att han ska lära sig att han får vad han vill bara han struntar i att äta allt annat. Jag vill att han ska äta varierat och näringsriktigt.

Så trött på att det alltid är något som strular.

Fiskbullar, gnäll, kattjakt och galen städkärring.

Fiskbullar, gnäll, kattjakt och galen städkärring.

983476E4-3DA1-49E7-A7C3-6BB753BDC91B

Efter att barnet sovit middag i 3 (!) timmar fortsatte dagen igår på följande glamorösa och spännande vis.

H fick tillfälle att faktiskt kela lite med en inte alltför ovillig katt. Tills han blev för hårdhänt, och katten sprang iväg. Förföljd av liten pojke som utstötte de mest öronbedövande skrien, som han alltid gör just när han jagar katt. Han har inte riktigt förstått att det är ganska kontraproduktivt. Sedan försökte han med nästa katt, som jabbade mot honom. Ingen skada skedd, men mamman fick stora spelet och jagade sagda katt genom rummet för att plocka upp och skrika på honom och hiva ut honom i hallen. Kör stenhårt på att katterna banne mig ska lära sig att fly, och inte fäkta, när de störs av barnet.

Vi åt fiskbullar med hummersås, potatis, morötter och ärtor till lunch. Barnet älskar det, förutom morötterna, som inte riktigt är hans kopp te. Jag är fortfarande lättad över hur bra det går med maten nu när han bara äter själv.

Därefter slutande pojkens goda humör, och det gnälldes, peps och tjöts om allt. Jag var kanske den elakaste och hemskaste mamman på jorden när jag A) sa ifrån när han slog och rev mig i ansiktet, B) tog ifrån honom ätpinnarna som han envisades med att springa runt med och C) tog ifrån honom handkrämstuben som han lyckats sno från köksbänken, efter att han börjat drälla ut handkräm i hela vardagsrummet. Jag är osäker på hur en ska göra för att börja sätta gränser för vad som inte är okej. Tillsägelser lyssnar han inte alls på, tills en ryter till ordentligt, då han gråter istället. Och fortsätter med vad han höll på med.

Till slut kom pappan hem. Och konstaterade att jag såg ut som en galen städkärring i mina mjukiskläder och slarviga hårtofs. Jag förstår inte vad han menar…

Nu jobba järnet efter att kaffet druckits ur, för sen är det helg! Har varit sjukt sugen på fisksoppa i flera dagar, så jag tänkte försöka mig på att laga en bouillabaisse från grunden för första gången.  Imorgon alltså. Fredag är trött- och latmatdag, så det blir något enkelt, ett glas vin och sedan kollapsa klockan 23, som vanligt.

Sådär ja.

Sådär ja.

Förmiddagen har gått upp och ner här. Lite som vanligt.

Vi gick upp och åt frukost, H åt en grötbar, lite ost och ägg och ett plommon. Jag åt ägg och en macka och drack kaffe. Inga bekymmer. Jag bakade samtidigt kärleksmums. (När började det bli det vedertagna namnet, förresten? När jag var liten hette de chokladrutor/snoddas/mockarutor.)

När kakan var nästan klar avbröts jag plötsligt i glasyrpåbredandet av att katten Tjockis började ulka vid mina fötter. Ett snabbt överslag utmynnade i att det bara var att låta honom kräkas där på köksgolvet. På ena sidan vardagsrummet med trägolv, på andra sidan hallen med trägolv, och ingen chans att hinna hiva ut honom genom bakdörren. Istället för glasyr fick jag hantera kattkräk.

För trevlighetens skull nöjer jag mig med en bild på kakan.

IMG_4996

Sedan hade barnet gjort stordåd i blöjan. Efter bytet utforskade han sin nya bilstol, som nu sedan helgen stått i hallen beredd att installeras i bilen. Som så mycket annat hos oss har den fastnat i någon sorts planeringsstadium. Om någon vecka kommer den ha smält in till en naturlig del av inredningen i hallen. Men det är hög tid att byta ut babyskyddet, för nu är det verkligen på gränsen längdmässigt.

IMG_4995
Testar sin nya Maxi-Cosi Mobi.

Han verkar i alla fall mycket nöjd med sin nya, stora bilstol (Maxi-Cosi Mobi). Som jag köpte för vadå, ett halvår sedan? Babyskyddet (Maxi-Cosi Cabriofix) har verkligen räckt mycket längre än vad jag trodde.

Sedan hade vi det ganska mysigt en stund. Tills barnet slog ut min kaffe över min iPad. Och bordet. Och golvet. Han vägrar verkligen att lyssna på förmaningar. Det spelar ingen roll hur mycket man säger ”Nej,nej!” ”Aj, aj!” ”Akta!” eller ”Appappappappapp!”, han fortsätter att försöka ta telefoner, fjärrkontroller, kaffemuggar och annat han är fascinerad av. Bara skrattar åt tillsägelserna, eller försöker smyga runt från ett annat håll för att nå det åtråvärda objektet.

Han såg mycket trött ut, men har inte velat sova middag nästan alls sedan helgen. Efter mycket om och men har vi kanske fått honom att sova en knapp timme, men det har inte varit lätt. Och han är ju trött, men vill. inte. sova.  Vid 11-snåret idag såg han så trött ut. Gick runt med en napp och ögon som var så blanka och ögonlock tunga och rödsvullna.

Jag provade att lägga honom i vagnen i hallen, men det gick inte. Så jag beslutade mig för att testa att ställa vagnen ute, eftersom vädret är milt idag. Det gick inte heller, först. Sedan började jag stå och dra vagnen fram och tillbaka, fram och tillbaka. Småpratade med lugn röst. Och sedan sov han plötsligt. Drygt en och en halv timme nu!

Det ser väldigt skönt ut. Han har bara pyjamas och strumpor i åkpåsen, men jag har stoppat om honom med en fleecepläd runt huvudet och ner i åkpåsens öppning.

IMG_5001
Förmiddagslur i Bugaboo Bee3 Van Gogh med matchande åkpåse.

Mamman får fika med nybakt kaka och kaffe, och blogga lite i lugn och ro. Teven står också på, med första säsongen av niottiotalsklassikern ”Dawsons Creek” på Netflix. Supernostalgi.

IMG_5002

Annars står inget alls på agendan idag. Laga och äta lunch med barnet. Förbereda middagen, och kanske tvätta lite kläder. Imorgon blir det jobb igen.