H:s fjortonde månad

H:s fjortonde månad

Ja, den har redan både kommit och gått, H:s fjortonde levnadsmånad. Det är inte klokt hur fort tiden går nu, och hur mycket som händer på en månad i hans liv.

IMG_4801

Den fjortonde månaden inleds med att han börjar gå på riktigt. Dagarna innan 13-månadersdagen vågar han till slut släppa taget och börja gå – ett steg en dag, två steg nästa dag, fyra-fem steg ett par dagar efter det, för att sedan slutligen börja gå helt och hållet en dag in på den fjortonde månaden. Från det att han börjar med att gå tio steg över hallen till att han plötsligt kunde springa runt över ett helt lekland utan att sätta sig på ändan en enda gång går det bara ett par veckor. Han överger krypandet helt och hållet på en gång.

Han får MPR-vaccinet i början av månaden, för att vi hade tänkt ge oss iväg på en Europaresa (som sedan inte blev av), och han reagerar inte över sprutan, och får inte heller någon biverkning alls. Vi passar på att få en längd och vikt när vi ändå är på BVC, och vågen slutar på 11,8 kg till en längd om 79,5 cm några dagar in på månaden.

Det känns som att han växer en del under månaden, och många kläder i storlek 80 är nu för små. Eftersom han äntligen börjar spendera den mesta tiden i vertikalt läge börjar vi kunna använda tröjor, och inte bara bodys. Han får sin första tvådelade pyjamas, och – HJÄLP! – vad mycket barn han plötsligt är. De sista spåren av bebis är verkligen borta nu.

IMG_4663

Han får sina första riktiga skor, ett par varmare gympadojor från Ponny, som kostade en halv förmögenhet. Får inte riktigt kläm på att gå med skor, utan vill gärna krypa i lekparken. Gummistövlar går lite bättre, och han stolpar på bra efter en halvtimme i trädgården med stövlar och galonisar.

IMG_4756

IMG_4688

Med gåendet kommer en mängd andra färdigheter, vissa mer önskade än andra. Han slutar begränsa sig till att klättra uppför de första stegen i trappan, och kan plötsligt i raketfart ta sig hela vägen upp. Han lär sig att forcera den barriär av soffa och fåtöljer som vi delat upp vardagsrummet i, för att skydda B:s stereo. Men han lär sig också att ställa sig framför stereon och dansa, vilket kan ha varit det sötaste han gjort hittills.

Vi har en del aktiviteter under månaden, med en vända på vinmässa med efterföljande restaurangbesök (där han mycket uttryckligen ratar ångad torsk och potatismos till förmån för pommes frites), långhelg hos mormor och min syssling med barn på besök över en helg. Utöver vårt misstag att försöka ge barnet fisk istället för pommes så går allt bra, H sover sig igenom tågresa Sthlm – Örebro tur och retur i bärsele, älskar att leka med sin mormor, och är helt överlycklig över att få leka med sin brylling L, 7 år.

IMG_4859

Han beslutar sig plötsligt för att det får vara nog med barnmat och matande, och det finns inget sätt att ändra på det. Så han får börja äta riktig mat på egen hand, vilket resulterar i ett helt nersölat kök och urlortig liten gosse efter varje måltid, men i övrigt är ganska odramatiskt. Han äter det mesta, och får en ny favoritmat i form av våfflor.

IMG_4838

Kvällarna och nätterna är oroliga nästan hela månaden, med kämpiga nattningar och konstanta uppvak och stök och bök i sängen. Det får mig att vilja lägga ner amningen, men jag ändrar mig och kommer fram till att vi fortsätter i vart fall tills inskolning på förskola är klar, och vi kommit in i de nya rutinerna. För den här månaden får vi också besked om förskoleplats, efter att vi ändrat ansökan till en annan förskola, som ligger lite längre bort, men faktiskt känns så mycket bättre.

IMG_4698

Separationsångesten är mycket bättre, men han visar prov på en rejäl dos egen vilja och temperament. Han visar mycket uttrycksfullt när han vill ha något, och när han inte vill ha något, och blir rejält arg och ledsen när han inte får som han vill, när man tar ifrån honom något han vill leka med, eller säger ifrån när han vill ta något, eller säger ifrån när han är för hårdhänt. Det blir skrik och gråt och elände när det inte blir som han tänkt sig. Men han börjar också vilja gosa och kramas, och kan komma och krypa upp i famnen och vila sitt huvud mot ens axel.

Pratet är mest nonsensljud, eller däh!/dah!/dåh! som kan betyda ”titta där!”, ”ge hit!” eller ”gör det!”, blandat med jamanden ”miiiiiau” och pruttljud.

Att amma vidare

Att amma vidare

Nu när jag beslutat mig för att fortsätta amma i vart fall tills H har hunnit inskolas på förskolan och vänja sig vid vår nya vardag, känner jag mig ganska tillfreds med amningen.

H får amma fritt när jag är hemma, och idag ville han snutta lite ganska direkt efter frukost, och igen efter någon timme. Sedan somnade han i min famn för första gången på länge. Så som han alltid somnade under sitt första halvår eller så. Med tutten i munnen.

De första månaderna levde vi så. Jag sittande i fåtöljen, med H i famnen. Hur försvinnande liten den tiden ändå var, och hur snart den ändå kommer att vara helt förbi, även de här små återbesöken.

image

Han lät sig läggas i vagnen utan att vakna till det minsta, och sover så gott just nu.

Idag lärde han sig att klättra upp i soffan själv, och stod och hoppade i takt till musiken. Han ställer sig framför stereon och kräver att vi startar den genom att stå och svaja och säga ”däh!”. Min stora, lilla kille!

Vi föräldrar ska se till att klä på oss och förbereda lunch medan han sover, för sen ska vi promenera till köpcentret och köpa såsvin på bolaget. Ikväll vankas det oxfilé med potatisgratäng och rödvinsreduktion.

Eller, oj, glöm det där med att han sover gott. Nu kom någon och plingade på dörren för att få stöd till en protestlista över någon sorts trafikförändring i närområdet, och barnet som sov i hallen vaknade så klart. Borde skaffa lås på uppfartsgrinden…

Hemresa, nya skor och guilty pleasures

Hemresa, nya skor och guilty pleasures

Igår åkte vi hem från Örebro. Lille skrutt somnade i Ergobaby Stowaway ungefär en minut efter att tåget lämnade plattformen, och sov som en sten hela vägen tillbaka till Stockholm. Han vaknade yrvaket till först när jag stod och bänglade med att fälla upp vagnen.

Stackarn har ju inget stöd alls för huvud och nacke i Ergoselarna längre, så han höll på att tappa huvudet i golvet när jag böjde mig framåt. Undrar om man skulle kolla in någon form av toddlersele? (Säger hon som redan äger tre bärselar, en hybridsjal och en bärslinga, och använder någon av dem typ en gång i månaden…) Eller så kollar jag in hur Stokken eller ev. sjalen skulle fungera nu?

Jag måste väl också börja använda Ergoselen på ryggen snart, även om jag fortfarande tycker det känns helt okej att bära H på magen vid nästan 12 kg. Jag är ju inte direkt ute på långpromenad med sele. Och just för att få lilleman att somna på tåg och bussar måste han ju sitta på framsidan.

Nåväl, detta om detta. Efter att vi anlänt Centralen blev vi upplockade av B, och på hemvägen stannade vi på en fika på ett köpcentrum. Där passade vi på att prova ut ett par skor till H. Storlek 21 och breda fötter, var skoförsäljarens omdöme efter att ha mätt och tittat. Skorna blev dock i storlek 22. Och kostade 900 spänn! Vi blev smått chockade över prisbilden på småbarnsskor. Det var ett par fodrade gympaskor av ett märke med ett så imbecillt namn som ”Ponny”, som han kommer att kunna ha fram tills den riktiga vintern sätter in.

För att lindra chocken köpte vi varsitt par skor till oss själva också. Det var ”3 för 2”, så då blev H:s skor gratis. Eller så kostade de 2600, det beror ju på hur man ser på saken… Nejdå, jag köpte mig faktiskt ett par riktigt rejäla lammskinnsfodrade vinterkängor, och B fick sig ett par snygga halvfodrade höstkängor, så det var inget onödigt köp. Bara oplanerat.

Jag började skriva det här inlägget igår när jag lade mig. (Den här bloggen är ju lite av en dagbok för mig, och det är oftast precis innan lägger mig som jag passar på att nedteckna dagen som gått.) Men när jag skrivit några rader vaknade herr supermammig och ville sova med mig, så jag fick återta skrivandet nu på morgonen, sittande på bussen till jobbet.

Jag hade bråttom till bussen, för jag måste in och förbereda inför ett förmiddagsmöte. Så jag lämnade huset vid 06, en halvtimme senare än planerat på grund av uppvaknanden med gråt från lillen, som har någon sorts mammaradar som slår på stora larmet när jag lämnar sängen. Hur djupt han än verkar sova innan.

Promenaden till bussen brukar ta 24-27 minuter, men idag behövde jag snabba på. Så jag körde på min energilista på Spotify. Den ger alltid extra schwung i steget, och jag hann utan problem på 21 minuter.

Min energilista innehåller rätt mycket av ett av mina största guilty pleasures – barnförbjuden dancehallmusik. Jag veeet; genren är rätt besudlad med unken kvinnosyn, homofobi med mera med mera. Men inget får mig att vilja dansa eller anstränga mig fysiskt mer än en riktig dancehalldänga – jag kan inte hjälpa det! (Och jag väljer så klart bort de låtar som jag upplever som stötande.)

Så en dag hemma hos oss kan mycket väl börja med att en 35-ish, korpulent småbarnsmamma står och skakar loss till någon låt med en fet riddim och väldigt barnförbjuden text. Fin bild att ha på näthinnan så här på tisdagsmorgonen, va?

Den sista biten till bussen idag räddades av ”Whine & Kotch” av J Capri feat. Charly Blacks. Håll i hatten, vilken fart det blev på tanten!

Kram på er, och ha en bra tisdag!

 

Ungen. Nästan gratis just nu.

Ungen. Nästan gratis just nu.

H vaknade 07.20. Pigg som en lärka satt han i sängen och förhörde mig om vilka djur och växter som var avbildade på påslakanet.

IMG_4634

Jag gnuggade gruset ur ögonen, bet ihop och hasade upp för att göra gröt. Han bråkade sig igenom frukosten. Hans nya bästa är att glatt äta från skeden vid matning, för att sedan demonstrativt skjuta ut tungan med matklumpen mitt på och låta den falla ner över haklappen. Eller så hjälper han till med näven och sitter och kramar och squishar med maten tills ALLT är kladdigt. Och han sitter och flinar mot mig medan han gör detta, uppenbart provocerande.

Mamma hade inte gått upp ännu, så jag tog sedan med mig junior in i vardagsrummet, plus en kopp micrat kaffe och påsen med Polly-puffar med havssalt jag hade köpt till tågresan. Tänkte att han kunde leka medan jag fick i mig kaffe och socker för att vakna till. Han kom dock genast på mig i mitt godisätande och krävde högljutt att få smaka…

Var sådär tröttgnällig som han är när han inte sovit tillräckligt. Men varför SOVER du inte längre då, skitunge?!?

Sedan somnade han. Har nu sovit i över två timmar. Och här sitter jag. Vaken men trött, medan lillgrisen trynar.

image

Igår sov han två omgångar på dagen. Båda i vagnen medan vi var ute och gick, så klart. Han sover väldigt bra i vår Bee3.

 

IMG_4626 IMG_4624

Sedan levde han rövare fram till 21.

Undrar om han vill leka en stund med mormor senare idag, så att jag kan ta en liten, liten tupplur?

Vaccination avklarad!

Vaccination avklarad!

Det gick hur bra som helst med MPR-vaccinet (mässling/påssjuka/röda hund) i förmiddags. H verkade inte ens känna sticket i armen, utan mest bara tittade nyfiket på vad BVC-sköterskan höll på med. Inte ett pip och inte en tår.

Vi tidigarelade ju vaccinationen, som egentligen ges vid 18-månaderskontrollen, eftersom vi klurar på en liten Europatripp i oktober. Mässling och andra otrevligheter finns ju faktiskt såpass nära som Tyskland. Och eftersom eventuella biverkningar inträffar cirka en vecka efter vaccination så blev det alldeles lagom idag. En vill ju helst inte ha en febrig unge i bilen på Autobahn…

Vi passade på att få en vikt och längd också, när vi ändå var där. 79,5 cm lång och 11,8 kg tung var vår lilla trettonmånadersklump! Lite över medelkurvan på båda parametrarna, men fullt proportionerlig. Alltså 2 cm och 400 g upp den senaste månaden. Tur att vi inte köpt så mycket i strl 80, för den verkar passera snabbt.

Nu är jag på jobbet och ska köra järnet några timmar!

Plötsligt händer det!

Plötsligt händer det!

För första gången sedan H var bebis har jag fått sova nästan fem timmar – Jag upprepar: FEM TIMMAR! – ensam och ostörd på min sida av sängen. Inte ens en katt som slogs om utrymmet i fotänden av sängen.

Från en bra bit före 23, när jag gick till sängs (förutom ett stoppa-i-napp-och-säga-så-så-sov-nu-med-mjuk-mammaröst-avbrott precis efter sänggåendet) och fram till långt efter 03 sov H helt lugnt i sin säng, två katter sov på B:s sida av fotänden. En katt sov mellan våra huvudkuddar, men där störde hon ju inte.

Nu är jag dock inne på fyrtiofemte minuten av att försöka ta mig ur sängen och hoppa in i duschen utan att utlösa Det Stora Skriket från halvvaken son som kryper runt i sängen, drar mig i håret och somnar till djupare endast liggande tvärs över mig….

Men fem timmar ändå! Cinq. Cinque. Five. Fünf.

Lovely.

Nu går han! Och en lång helgsammanfattning.

Nu går han! Och en lång helgsammanfattning.

Helgen är redan slut, och jag har inte hunnit skriva ner något alls i bloggen. Men den har varit bra, helgen, och en liten sammanfattning kommer här.

I fredags var jag mammaledig som vanligt. Mindre vanligt var att vi var uppe och hade käkat frukost färdigt redan vid 09. Då dök det upp några blänkare på Facebook om att det var minst ett par från mammagruppen som tänkte dyka upp på öppnis. Jag var jättetrött och kände inte alls för det, men pallrade mig iväg för H:s skull. Han blir ju så glad över att få träffa andra barn, och leka med alla roliga sakerna där.

Sagt och gjort, vi drog iväg, och kom så klart mitt i sångstunden. Men H verkade inte direkt ledsen över att missa den, utan ville mest klättra på den lilla inomhusrutschkanan och krypa omkring. Det första han fick syn på var ett par golvlampor med ”trampkontakt”. Vi har en lampa med sådan strömbrytare hemma, och H var genast igång med att försöka tända lamporna. Tyvärr var sladdarna utdragna, så han hade ingen framgång. (Lampor är den stora fascinationen nu; han sitter vid middagsbordet och pekar och uppmanar mig att gå och trycka på knappen borta på väggen, så att lampan ovanför köksbordet tänds och släcks. Hur kul som helst, tycker han.)

Efter att ha fått lite hjälp en gång klättrade han uppför trappstegen till rutschkanan helt utan stöd. Han ville också gärna ge saker till de andra barnen, och log stort när de tog emot hans ”gåvor” och sade tack. När ett annat litet barn tappade en boll tog H genast upp den och räckte tillbaka den. Det tar sig ju bra än så länge, det här med socialt umgänge med andra barn. Men jag antar att det kommer mindre sympatiska perioder då han kommer att tycka ”mitt, mitt, mitt” om allt, och knuffa undan alla som försöker ta hans saker.

Jag stötte också på en gammal kompis från sjunde klass! Helt otroligt att vi från samma lilla håla hamnat i samma lilla förortsavkrok 20 år senare. H levde runt så mycket så vi hann inte prata, men vi lär ju stöta på varandra igen.

H var utmattad efter öppnis, och somnade på vägen hem. Sedan sov han kvar i vagnen i hallen i en dryg timme. Sedan briljerade han med att gå 4-5 steg vid flera tillfällen under eftermiddagen. Så jag räknar nog fredagen som dagen då han började gå. På sin trettonmånadersdag och allt!

Jag fick huvudvärk under eftermiddagen, och tappade alla ambitioner på att göra någon nytta, så det blev hämtpizza till middag i fredags, och tidigt sänggående. H levde om i vår säng nästan hela natten, och skulle amma och krypa runt om vartannat. På morgonkvisten vaknade jag tvärt av att han tjongade ner sitt huvud ner på min näsrot med full kraft. Det kändes som att det krasade, men det var nog inget som gick sönder, för näsan ser normal ut. Efter att vi stigit upp gick han plötsligt tvärs över hallen, ca tio steg utan att ramla! Jag fångade det hela på video, och sms:ade stolt iväg bildbevis till alla mor- och farföräldrarna.

Efter frukosten begav vi oss raskt iväg mot stan, för att besöka vinmässan I Enjoy Wine på Fotografiska. H somnade i sin vagn på tunnelbanan, och sov gott och väl en timme in på mässbesöket. Vi gick runt och njöt stort av alla vinerna. Lyckades prata lite men en representant från ett av våra favoritvinhus i Italien, La Spinetta, om att titta in på deras vingård under vår planerade hösttripp, som förhoppningsvis blir av i oktober. De hade inte med några av deras bättre viner på mässan, men det var andra som hade riktigt bra grejor. Mässbiljetten kostade 200 kr, och det var ett vrakpris med hänsyn kvaliteten på smakproven. Vi blev rätt förälskade i ett vin från Famille Perrin i Chateau-Neuf-de-Pape, och ett annat favorithus, Fontanafredda, bjöd på en riktigt bra genomgång av sina Barolo och Barbaresco. Tyvärr hann vi inte alls kolla allt vi var intresserade av på de tre timmar som första passet av mässan varade, men kul hade vi i alla fall!

På vägen från Fotografiska satt H helt hänförd och tittade på en Finlandsfärja som lade till, och åt sitt livs första varmkorv med bröd. Sedan käkade vi en tidig middag på The Flying Elk i Gamla stan. En fantastiskt god råbiff (och mera vin) fick vi i oss. H fick ångad torsk med mos, ärtor och skirat smör. Deras barnmeny kostar 10 kr per år som barnet är, så det blev nästan gratis! Tyvärr kom H ihåg de goda hemgjorda pommes fritesen som han fick på min farbrors födelsedagskalas för en månad sedan. Han satt mycket bestämt och pekade på pommes fritesen till våra råbiffar, och sa ”däh!” med sin mest uppfordrande stämma. Torsken var inte att tänka på…

IMG_4564IMG_4565

Det var en rätt trött liten kille vi åkte hemåt med efter en händelserik dag i stan. Jag hade huvudvärk igen på kvällen, och tog till och med en Panodil för första gången sedan läketiden efter förlossningen. Tredje dagen i rad med huvudvärk, och lite idag också… Men igår blev det kanske värre efter att dels ha blivit skallad av ettåringen, och dels efter att ha druckit en hel del vin under dagen.

H överraskade oss med att sova till 09.30 imorse! Idag har vi varit loja och mest hängt hemma, förutom lite livsmedelsinköp. Och H har såklart övat sina nya skills hela dagen, och stapplat omkring i huset. Tänk att han går nu, vår lille skrutt!