18 dagar kvar till BF – Di är så söta när di sover…

18 dagar kvar till BF – Di är så söta när di sover…

Igår var båda ungarna sent i säng, och först vid 21-tiden smög jag mig ut från vår sovrummet där två barn simultannattats av två föräldrar.

Gemensam läsning av årets första bokkalenderbok, både en klassisk Pixi-bok från en luckkalender, och första kapitlet av årets julbok med 24 korta kapitel. Samt avslutningen av ”En björnberättelse”, som jag läst för H under ett par kvällar tidigare.

Lillasyster lyssnade inte så mycket på själva läsningen. Hon var upptagen med att högljutt skråla ut ett julmedley bestående av lösryckta fraser och melodistumpar från ”Midnatt råder…” (med förskoleobligatoriska rörelser i form av uppåtpekande pekfingrar som växelvis sträcks upp i luften tillsammans med tillhörande arm i takt med varje ”tipp tapp”), ”Sankta Lucia”, ”Lusse Lelle” och ”Mössens julafton”.

Sedan konstaterade hon nöjt att ”L!” ”Mamma!” ”Eja!” och ”Pappa!” ”Ligger sammans sängen!” och somnade snabbt och fridfullt, precis som sin storebror. Han har i och för sig länge varit inne i en period då han somnar väldigt lätt och snabbt. Efter högläsningen är det bara att säga godnatt, och inom 5-10 minuter sover han i regel.

Så söta att jag bara vill äta upp dem. Samt en studie i hur två små varelser kan ta upp mesta möjliga plats i en säng på 1,80. Men betyder sen kväll någonsin sovmorgon? Neheej då.

Imorse klockan 5:40 var friden slut, och trots att jag mest svepte upp L och bar henne ut ur rummet och upp på övervåningen så följdes vi inom minuter av en storebror, som hade sovit när vi gick.

En halvtimme eller så satt de faktiskt helt sömndrucket lugnt och tittade på andra barn som lekte på Youtube. (Seriöst, VAD är så roligt med det?)

Men sen var det dags för fullt ös medvetslös igen. De ritade med tuschpennor (mest på sig själva), släpade varandra runt i huset i en blå Ikea-påse, klättrade på köksstolar, pall och stege. Medan jag försökte göra frukost och julstäda köket. L ville sedan bara sova middag i en dryg timme. Mamman hade behövt mer.

Jag är så trött.

Om 18 dagar, eller lite mindre än så, ska en liten skrikbajsare ansluta till detta kaos. Hujeda mig.

Nåväl. Målet för dagen är att städa så pass mycket att jag sedan kan julpynta och baka ett lass lussekatter med gott samvete. Hmmmm… det är inte okej att låsa in en snart 2-åring och en 4-åring i lekrummet, va?

25 dagar kvar till BF – svanskotesmärta och sömnbrist

25 dagar kvar till BF – svanskotesmärta och sömnbrist

Sköna söndagen började med små tassande steg, en puff i ryggen och en odör som kom smygande från sängkanten. Mmmm…morgonbajsblöja… Bara att försöka få med den lilla upp för att byta utan att väcka den stora, som inte är naturligt morgonpigg, och så väl behöver sin sömn på helgmorgnarna. Klockan visade 05:20. Fin tid att administrera världens största kletbajs från överkant till överkant…

Tanken var att parkera oss i soffan för någon sorts vilostund tills klockan inte var så okristligt tidigt längre. Lite barn-tv på för att blidka den lilla. Men hon ville (som vanligt) byta program ungefär var sjunde minut. Attention span: 0. Känsla av vila och avslappning: 0.

Att ont i svanskotan verkar vara min nya bästis gjorde inte det hela muntrare. Eller att jag för fjärde eller femte morgonen i rad vaknade med halsont och taggtråd-i-halsen-hosta. Eller att jag ”nattsuddat” till efter midnatt. Gaah, jag måste verkligen börja ”sova när barnet sover” gällande L, för det är så slitigt med sådana här morgnar efter mindre än fem timmars sömn. Helgen genererar alltså plus vare sig på hushållsarbeteskontot eller energikontot.

07:00 kom storebror upp. Efter att mamman legat i en orolig dvala i soffan i en timme.

08:00 hade vi väckt pappan och plockat fram frukost.

09:00 var det leka-smålego-dags på lekrumsgolvet. H byggde skepp åt bara mig och honom, med varsin gubbe som var ”ninja”. L tränade finmotorik genom att ta på och av hjälmar och andra huvudbonader.

10:00 blev det äntligen vilodags, och jag fick en dryg timmes (nästan en och halv, faktiskt!) ljuv sömn med gosig… bebis är hon ju inte, men lillunge, då.

12.00 började vi göra oss iordning för en promenad till matvaruaffären för middagsinköp och pakethämtning (idag igen, pga boande preggo). Någonstans här uppstod en reva i rumtiden, för först vid

14.30 var vi framme vid affären, mindre än en halvtimmes promenad bort. Barnen tycks alltid förvandlas till smådjävular när vi kommer ner i sovrummet för att byta om, vare sig det är för natten eller bara för att gå ut. Det hoppas i sängar, springs runt, de jagar varandra och tjuter och far omkring åt alla håll utom in i kläderna. Vid det laget hade jag drabbats av totalt blodsockerfall, och kom till affärens kafeteria med spaghettiben och skakande händer och yrsligt huvud. Planen var hela tiden att trycka i oss en varmkorv till lunch där, men det blev mer än en timme senare än tänkt.

16.00 var vi hemma igen, och matlagning påbörjades medan barnen slogs över plus plus. Det blev delizie med kokt skinka, emmenthaler och zucchini, med färdigköpt tomatsås. Gott för oss vuxna, men barnen var inte övertygade.

18.00 badade barnen, och vid 20.00, eller strax därefter, sov de båda.

Någonstans tvättades två maskiner tvätt och diskades en maskin disk, men mer än så hände inte. Jo, B packade in gräsklipparroboten i garaget för vintern…

Jag fick hem de sötaste små ullkläderna till Hoppsan, och handlade två megapack med trosskydd samt sportdryck och kexchoklad till förlossningsväskan. Pripps Energy verkade inte finnas längre (?) så jag fick testa några andra. Det är alltså inte energidryck, utan sådana där med mineraler och elektrolyter och annat, lite som vätskeersättning. Pripps Energy hade jag med vid båda de tidigare förlossningarna, och varit nöjd med det både som törstsläckare och extra energi (sötad dryck), så varför ändra ett vinnande koncept?

Och hur passande är inte kexchokladerna just nu?

Packningen går framåt. Får jag bara ett sista paket med beställda kläder, och en bilstol till L, så är allt som ska med i alla fall hemma sedan.

I gårdagens paket från H&M fanns en hel del amningskläder, och de skönaste gravidmjukisarna någonsin:

36+2. Myyycket gravid.

Önskar att jag hade köpt minst tre par av byxorna.

36 dagar kvar till BF – aj, aj, aj och gäääsp

36 dagar kvar till BF – aj, aj, aj och gäääsp

Jag är trött, så trött. I alla fall på kvällarna. Som nu. Håller på att avlida av trötthet.

Idag kom de första riktiga ”stötarna” neråt, och det har känts som att Hoppsan typ försöker sparka sig ut genom fiffi. Fast hen lär ju fortfarande ligga med huvudet nedåt, så det är nog mest så att hen börjar bli stor och få det trångt, och att det känns av ner mot underlivet när hen spjärnar. Men visst är det de första föraningarna/påminnelserna om vad som snart ska ske, och varifrån. Aj.

36 dagar kvar. Tre gånger tolv dagar. Det känns omöjligt lite.

Jag har jobbat idag, men avrundade rätt tidigt på grund av trötthet, och på grund av att L skickats hem från föris med ”dåligt allmäntillstånd” och rinnande ögon. Det har inte blivit någon riktig ögoninflammation, ingen svullnad eller varbildning i ögonen, men hon är lite hostig och liksom lite tårögd hela tiden. Ingen feber. De hade hintat igår vid hämtning om att hon kanske borde vara hemma idag eftersom hon sov länge på vilan igår, och att ögonen rann. Men jag tyckte hon verkade rätt normalpigg imorse, och tempen låg på 37,1. Och liite småkrasslighet tycker jag faktiskt inte motiverar vabbande såhär års, när nästan alla är småkrassliga hela tiden. Men det tycker tydligen förskolan. Så vad gör en?

Hennes språk håller verkligen på att utvecklas och blomma ut, och på bara några veckor har det börjat pusslas ihop fler både två- och treordsmeningar. Till och med fyra ord ibland. ”L:s tur mamma. L sova mamma först.” Hävdade hon idag när H började hävda att han skulle sova med mamma idag. Hon kan till och med nästan hela Lilla snigel: ”Snigel akta dig. Annars tar jag dig!” pratsjunger hon. Ganska typiskt också att hon sover oroligt och helst i vår säng, när det är stora genombrott på gång.

Nu är det dags för preggot att somna.

38 dagar kvar till BF – hem ljuva hem…

38 dagar kvar till BF – hem ljuva hem…

Så blev det måndag och hemresedag. Och resan gick faktiskt bra, denna gång också. Eller så är det bara jag som blivit mer slapp/avslappnad… Jag lyckades packa ur och montera ner barnvagnen i dess beståndsdelar och få barnen på plats på tåget utan vare sig större missöden eller överdrivet mycket perspiration. Och jag lyckades få ihop hela ekipaget igen innan vi rullade in på Stockholms central.

So what om L då satt på bordet en stor del av resan, att det åts ohemula mängder russin och att jag fick läsa ”Var är Göran?”, ”Alla tre på förskolan Ärtan” och ”Vem är borta?” om och om igen för att L inte skulle bråka med H om paddan?

Det känns skönt att ha resan avklarad, och att veta att jag inte har några fler sådan här fysiskt ansträngande aktiviteter kvar som preggo. Allt bärande och släpande och lyftande och gående och total avsaknad av bekväma sitt- och sovplatser som en långhelg hos min mamma innebär är slitigt för kroppen. Men som alltid är det underbart att se barnens glädje över att få vara med mormor.

Hoppsan var ovanligt lugn hela dagen idag också. Nästan så att jag började fundera på om det var läge att ringa förlossningen och höra om jag borde komma in för en koll. Två dagar med knappt mer än en enstaka puff då och då, inte alls likt min Hoppsan. Å andra sidan så var hens rörelser idag helt normala för mina andra barn när de låg i magen, och de har ju klarat sig fint. Så jag avvaktade, och under kvällen har Hoppsan varit lika livlig som vanligt. Hur orkade jag ens med de andra två gångerna, då sådana här dagar var mer regel än undantag? Förhoppningsvis fortsätter den här graviditeten utan vidare nojor, nu när det bara är slutspurten kvar.

Väl hemma var ungarna såklart övertrötta och vimmelkantiga och sådär störda av uppbrottet från vardagen som bara barn kan bli. Så nattningen blev ett utdraget projekt med två mammiga och svårlugnade små. Som inte ville nöja sig med pappan, trots att de båda uttryckt saknad och längtan efter honom under resan. H mer rättframt, med uttalanden om att han saknat och längtat efter pappan, och L genom att ha frågat om pappan lite diffust under helgen, till att under måndagsfrukosten utbrista ”Pappa vägen!?”. Vart har pappan tagit vägen?!

Hur vi ska lösa denna situation på fem veckor är högst oklart. Två barn som inte vill annat än att sova med sin mamma. Och en bebis på det snart…

40 dagar kvar till BF – en dag på stan med barnen

40 dagar kvar till BF – en dag på stan med barnen

L firade fredag med att vara uppe till 22. Mest för att mormor ville se på Idol i vardagsrummet där vi sover; hon är inte direkt ett sådant barn som kan komma till ro när det händer saker runtomkring. H hade i alla fall hunnit somna innan.

Och den som somnar sent måste ju …vakna tidigt? Vid 05 var hon i alla fall i farten igen. Efter en timme hade även H vaknat.

Vi åt frukost, ungarna lekte, och en stund före 11 var vi på väg ner på stan. L somnade i vagnen, sov sig igenom en fika på mormors favoritsecondhand. Dit vi kom i grevens tid, för jäklar vad detta preggo får blodsockerfall nuförtiden. Frukosten var ju visserligen överstökad före 08, men jag totalkraschade under 3-kilometerspromenaden ner till centrum, fast klockan inte ens var 12 när vi var framme. I total yrsel, med gelében och ymnigt svettandes, sjönk jag ner vid ett bord och slök en kaffe med bulle. Sedan tog det en halvtimme innan det blev folk av mig igen. Tror jag måste börja ha med ett paket druvsocker i handväskan…

Sedan shoppade vi lite. Ett leksaksaffärsbesök för att hitta någon lite pysslig leksak åt vardera barnet, så att de skulle sitta stilla en stund mellan det att de själva ätit ”färdigt” sin lunch, och att mamma och mormor ätit färdigt sin, med kaffe på maten. Det blev en Babblarna-målarbok och kritor till L, och en liten låda smålego till H (en jättefiffig och billig liten ”baslåda” som fanns med lego i de olika grundfärgerna, och beskrivningar och inspirationsbilder till några olika byggnationer). Lördagsgodis fick de välja ut på Hemmakväll också (för senare konsumtion). Sedan köpte jag mig en rymlig, stretchig klänning och ett par extra gravidstrumpbyxor på Lindex. Min uniform såhär de sista veckorna.

Sedan lunch då. Barnen åt 0,5 respektive 6 tuggor mat innan de var ”mätta”. H satte sedan igång med legobygge och var exemplarisk, medan L hällde ut sina kritor på golvet ett antal gånger, hade sönder 4 av 12 rätt rejält inom fem minuter, och försökte äta upp dem. Men. Sedan kom hon på att det var kul att pilla av pappret på dem, och var stillsamt och fokuserat sysselsatt i minst tjugo minuter. Inte som jag tänkt, men whatever works…

Sedan hade de lekparksröj i skymningen och ville aaaaldrig gå hem. Men till sist var vi ändå hemma, och jag hade klarat dryga sex kilometers barnvagnspromenad under dagen, utan nämnvärda bekymmer på hemvägen. November har helt otippat än så länge hamnat på topp i min km/dag per månad-statistik under graviditeten. Nu har den statistiken visserligen varit erbarmelig, men jag hade ändå inte väntat mig en stigande kurva under månaden före BF-månaden.

Trots publikfriande pannkakor (från frysdisken) till middag så ville L inte äta. H åt två små pannkakor. L:s foderstat idag blev alltså en skiva bröd, sex skivor leverpastej, ett glas mjölk, ungefär tre gram pasta carbonara, en liten brödbit, en liten Mer och fem lösgodisbitar. H åt två knäckemackor med bara smör, ett glas mjölk, en liten kanelbulle med saft, några tuggor pasta carbonara, ett kuvertbröd, en liten Mer, sju lösgodisbitar och två små pannkakor. Hur lever de ens, dessa barn? Det känns som att de knappt äter, och det de äter är bara helt tomma kalorier. Det var inte såhär jag tänkt mig mitt föräldraskap, avseende mat…

Nu sover de i alla fall, och jag bör väl göra detsamma, för att orka med morgondagen.

44 dagar kvar till BF – första förvärkarna, eller bara nersjunkande på gång?

44 dagar kvar till BF – första förvärkarna, eller bara nersjunkande på gång?

Dagarna fortsätter att ticka ner, och jag fortsätter att må bra. Hoppsan fortsätter sparka riktigt rejält flera gånger om dagen, och jag bara älskar att känna när hen rör på sig.

Jag känner mig till och med ganska så vaken och alert i huvudet, och ”supercoolhormonerna” som jag får av att vara gravid gör att jag känner mig ganska obrydd om det mesta. Skönt för en ångestbenägen insecure overachiever att få vara det ibland. Jag typ gäspar, kliar mig på magen och går vidare, vad som än händer runtomkring.

Tillväxtultraljudet har gjort mig lite förvirrad. Jag tänkte nog väldigt mycket på Hoppsan som en ”han” tidigare, men nu känner jag att det precis lika gärna kan vara en ”hon”. Förnuftet säger att det nog är en ”hon” med hänsyn till den nätta storleken, även om magkänslan fortsätter att säga ”han”. Vem är det som rumlar runt därinne, egentligen?

Idag har jag för första gången känt lite ilningar eller ”körningar” neråt underlivet. Inte direkt smärtor, utan mer som supersuperlätt mensvärk, men med en klar riktning ner mot underlivet. Kanske är det de första antydningarna till förvärkar, vilket ju inte alls är konstigt i vecka 34 med tredje barnet. Eller så är det Hoppsan som borrar sig lite nedåt för att fixera sig. Det är på något sätt skönt att känna att kroppen och/eller Hoppsan förbereder sig. Att det faktiskt är dags på riktigt ganska så snart.

Och för första gången längtar jag mer efter bebisen än efter förlossningen. För att det känns som att det är första gången jag faktiskt kan tänka mig förbi förlossningen. Med första barnet var det helt omöjligt att se förbi förlossningen, ja även förlossningen var ju omöjlig att föreställa sig och var mest en oändligt hög och ogenomtränglig vägg som tornade upp sig på BF-datumet i den mentala kalendern. Med andra barnet kunde jag föreställa mig, och se fram emot, förlossningen, men det var fortfarande svårt att inse att det kommer en bebis ut av det hela, och hur det skulle kunna vara att bli mamma igen, till en till.

Nu vill jag bara se vem det är därinne, och se mina barn bli storasyskon. H för andra gången. Jag längtar efter att amma, gå runt och bumpa på en liten rumpa i bärsjal, och vyssja en liten groda på bröstet.

L fortsätter att sovstöka, och vi trängs nu hela familjen i sängen nästan hela nätterna, varje natt. Tänk att få sova ostört en natt… nåväl, kanske om ett år?

45 dagar kvar till BF – vecka 33+3

45 dagar kvar till BF – vecka 33+3

Måndag igen, och jag har försökt få lite gjort på kontoret. Tyvärr snöade jag in på en uppgift där jag fick sitta och söka information i all evighet, utan att komma fram till något annat svar än att mitt magkänslesvar nog ändå var rätt, men jag hittade inga rakt-på-sak-och-svart-på-vitt-stöd för det. Slöseri med tid. Nåväl, ny dag imorgon…

Jag hämtade barnen, och lyckades få båda att sitta i vagnen på vägen hem. Mutade den lilla med att hon fick sitta på storebrors plats med bygel, och storebror med att han fick knuffa vagnen den första biten. Sedan mutade jag den stora med att han fick hålla en kastanj jag hittade i min jackficka (sådant en mamma har på hösten) för att han skulle sitta i vagnen, och mutade den lilla med att hon fick hålla mina nycklar för att hon inte skulle bråka med storebror om kastanjen.

Att båda två kanske inte satt, utan halvstod bak-och-fram… ja, det är sånt en får ta för att slippa jaga efter den lilla som helst vill gå hem, men helt saknar trafikvett. Storebror kan (och bör, kanske) egentligen gå själv, men att få lillasyster att sitta nöjd medan han går är ju ren lögn. Sedan bytte de sak att hålla i halvvägs, och nöjdheten räckte hela vägen hem. Men det känns som att barnen snarare har större nytta av bakåtvänd vagn med stigande ålder, än mindre? Här vänder de sig i alla fall bak-och-fram i de framåtvända vagnarna mer och mer ju äldre de blir…

Fina jämna siffror i graviditeten idag. (Är det bara jag som finner särskild tillfredsställelse i sådant?) 45 dagar kvar. En och en halv månad. 33+3 veckor och dagar avklarade. Jag är trött, och har haft ont i svanskotan nästan hela dagen. Hoppsan bökar runt väldigt regelbundet, och rörelserna börjar kännas riktigt starkt, och på flera ställen samtidigt. Magen börjar bli full med bebis, helt enkelt.

Halsbrännan är värre igen. Kanske på grund av slarv med Omeprazol när det känts bättre. Idag körde jag en kombo med ett par Gaviscon på kvällskvisten också. Det hjälpte. I en timme eller så…

L härjar vid nattning. Måste ha mamman, och kan plötsligt bli hysterisk efter att nästan ha somnat med pappan, och ikväll fick det bli en familjesovhög i stora sängen. Igår var det uppvaknande så fort mamman försökte smita iväg som gällde. Men är det något mina fyra års mammaerfarenhet lärt mig så är det att sovstök kommer och går, och inget består.

46 dagar kvar till BF – hemmapyssel och sovbesvär

46 dagar kvar till BF – hemmapyssel och sovbesvär

En vanlig ledig söndag idag, och här har det inte hänt mycket utöver lite pyssel hemma.

Mest boande förtäckt till städning, då jag röjt undan i en garderob som mest innehållit bärselar, regnskydd och annat bebisrelaterat, och börjat gå igenom den antika kistan där det ligger en ansenlig samling åkpåsar och liggdelstyger.

Tre barnvagnar ska avyttras (aaaany day now…), så jag har även haft anledning att leta efter diverse originaltillbehör till dessa. Herregud, vad med grejor jag samlat på mig! Och nu är det redan dags att börja planera för en framtida avveckling av bebisprylsamlingen. En enda liten gynnare kvar, och en hel del …överflöd… kan jag ju säga att jag har. Vilket inte hindrar mig från att villhöva och köpa ytterligare grejer, för en måste ju ändå passa på när jag nu har så mycket kunskap om vad jag faktiskt tycker om och tror att jag kommer att använda.

Jag tror och hoppas att jag kommer att bära trean mer än de tidigare. Det är ju ändå så himla mysigt, och rätt vad det är så är de stora och chansen är förbi. L kan ju bäras på ryggen fortfarande, men det är inte ofta det blir aktuellt.

I övrigt så sovstökar hon, och envisas med att vakna så fort en ska smyga upp ur sängen efter att hon somnat. Och just smygande upp ur sängen är inte direkt mammans starka sida just nu. Även om jag känner mig förhållandevis smidig så är det ju ett visst mankemang, det här med att resa sig upp med en gigantisk vattenballong och en bebis fastmonterad på framsidan. Jag nattade henne både till vila och till natten idag, och det har väl tagit en sisådär fem och en halv timme totalt. Även om det till stor del även bestått av att mamman fått sova så är det ju en rätt stor chunk av söndag som bara försvunnit.

Vi hann med en tur till parken och en tidig middag på stan under seneftermiddagen, och jag fick en (trolig) avskedsrullning av MB Terrain. Det var första gången på länge jag körde den, och det var konstigt att se hur mycket L plötsligt ”vuxit i” den. Jag har även insett att jag troligen inte ens har recenserat den, fast jag rullat den i 2-3 år. Måste komma ihåg att göra det. En himlans trevlig vagn, som nu dock ska få göra plats åt något nytt.

Nu dags för jobbvecka innan det bär av mot Örebro och mormor på fredag. Favorit i repris att klämma in en resa dit i slutet av graviditeten. Men förra gången hade jag bara ett barn med utöver det i magen. Denna gång två. Men det reder sig nog. Det enda jag saknar är en vettig vagn att resa med, för SJ är ju inte direkt barnvänligt i det att vagnar måste fällas ihop under resan. Inte så lätt ordnat för preggo med två småbarn som ska hållas ordning på vid påstigning… Och vagn som är både lättfälld, bra för långpromenader, har syskonmöjlighet, är smidig i kollektivtrafik OCH har bra med packningsutrymme har jag inte lyckats hitta. Har sneglat på Uppababy Vista för detta, men plånboken säger nej. Just nu i alla fall. Denna resa blir det nog en mindre vagn med ståbräda, typ Bugaboo Bee3, och packningen får jag bära på ryggen. (Yay…)

H har varit helt kollrig över att vi ska till mormor. Hela helgen. Fast det varit en vecka kvar. Vi får nog sluta berätta om kommande roligheter, för han blir verkligen FÖR uppspelt alldeles för lång tid innan det är dags.

Nåväl. Dags att planera lite inför veckan, och sedan fortsätta sova, efter L-relaterad sovstund 19-23. Halva natten avklarad redan där, egentligen.

53 dagar kvar till BF – det går upp, det går ner

53 dagar kvar till BF – det går upp, det går ner

Idag har det varit en lite tyngre dag igen, med sedan länge bortglömda höftsmärtor som gjort comeback, stramande i ljumskarna, och en ganska stadig svanskotesmärta så snart jag stått upp.

En tyngd i bäckenet, helt enkelt. Kanske håller Hoppsan på att sjunka ner? Hen har varit ganska lugn idag också, men ändå rört sig regelbundet.

Vi har pysslat hemma, och struntat i att ge oss ut i det ombytliga vädret, som bjudit på ömsom yrsnö, ömsom solsken. Samvetet har varit lite dåligt över det, eftersom H längtar efter att cykla mer.

Men jag har i alla fall ägnat en lång stund medan L sov middag åt H, med både billek på lekrumsmattan och bygge av monstertruck i smålego. Det förra är jag SÅ dålig på, alltså vanlig lek. Jag känner mig bara uttråkad och tafatt och vet inte vad jag ska göra. Det senare är mer min grej, att sitta och pyssla med något mer konkret. Om det inte vore för mina fumliga gravidfingrar, som genast känns vääldigt svullna när jag måste pilla med de där allra minsta legobitarna. H hann såklart ledsna innan bygget var klart också, så jag fick bygga färdigt själv medan han gick iväg och lekte…

Det känns att jag egentligen behöver sova när L sover på helgerna, för jag är dödstrött på eftermiddagen annars. Att prioritera H lite känns dock viktigare – han pratar hela tiden om att han vill leka med just mig. Det är så lätt hänt att glömma bort det större, självständigare och ”lättare” barnet i allt kaos med hushållssysslor och en snart-tvååring som verkligen börjar bli sådär omöjligt orimlig som bara barn i tvåårsåldern kan vara.

Idag var det ”Ejja dum”, ”Mamma dum” och ”Pappa dum” mest hela tiden (Yay, ändå, för ny tvåordsmening!), och utbrott över att mamman dansade drakdansen. Eller att H gick på toaletten. Och andra ganska orimliga och oförståeliga saker.

Något produktivt har i vart fall gjorts, för högar med urvuxna barnkläder som belamrat både tvättstuga och sovrum har sorterats ner i lådor, och ett litet urval av saker i storlek 50/56 har plockats fram för att tvättas och packas i en BB-väska så småningom. Igår kom jag ihåg att köpa både babyolja, hårsnoddar och sensitive-wipes också. Den stora necessären är tvättad och hänger på tork.

Det tar sig – jag har en plan att försöka ha BB-packningen klar till vecka 35, så att det är gjort med god marginal.

58 dagar kvar – det börjar bli tyngre? Och utvecklingssamtal på förskolan.

58 dagar kvar – det börjar bli tyngre? Och utvecklingssamtal på förskolan.

Idag har jag haft de första känslorna (sedan höftsmärtorna avklingade) av att det börjar bli tyngre att gå. På morgonen halvsprang jag (eller…nåja… gick med stora raska steg) till förskolan med barnen i dubbelvagnen och kände mig rätt sportig.

Men när jag skulle tillbaka till föris efter en stund för att gå på utvecklingssamtal för L fick den raska promenaden det att strama och spänna i nedre delen av magen, och en känsla av tyngd infann sig. Som att ha en jättetung vattenballong hängande över urinblåsan typ… vilket väl är ungefär precis det jag har just nu.

Även på väg till hämtningen var känslan tillbaka, och jag började fundera på om något var fel. Tills jag kom på att det kanske inte är konstigt att det börjat bli tungt. Halvvägs genom vecka 32. Att kunna gå raska promenader helt utan bekymmer är kanske en ganska orimlig förväntning.

Hemma vid middagsfixandet var magen återigen hård och tung när jag stod vid spisen, och nu på kvällen ilar det ner mot underlivet när Hoppsan rumsterar om därnere.

Kanske är sötebrödsdagarna över nu? Dags för det tunga upploppet? Eller så är det bara någon tillfällig grej? (Nu ska jag inte överdriva, det är inte så att det blivit TUNGT på riktigt, bara att besvären gått från 0 till kanske …3 eller 4, bara över en dag.)

Utvecklingssamtalet, då? Jodå, det gick bara bra. Hon är vaken och hjälpsam och sköter sig allmänt bra i förhållande till sin ålder. De verkade inte bekymrade över hennes bitande i nuläget, utan att det troligen bara är den annalkande tvåårsåldern och pratet som inte riktigt lossnat ännu som orsakar frustration. De tränar på att säga ”Stopp!” och hoppas att hon ska säga ifrån snarare än bita ifrån, även om det nu är oklart vad det är som orsakar betten.

Hon äter tydligen jättemycket till frukost, men orkar ändå frukt innan samlingen bara en stund senare. Har fortfarande lite svårt att fokusera någon längre stund på någon aktivitet, och är lite ”fladdrig”. Utom när hon ritar, då kan hon tydligen sitta jättelänge och rita varje bit av ett stort papper, med alla olika färger. Men blir sur om något annat barn vill ha ”hennes” kritor.

Hon får uppdrag för att uppmuntra hennes vilja att hjälpa till, som att få hålla i sångpåsen och passa runt den till kompisarna, eller att gå och lämna eller hämta papper på ”frökenbordet”. Men även där blir hon skitsur om något annat barn får ”hennes” jobb någon dag. Men hon har ju precis kommit in i ”mitt-bara-mitt”-fasen, så det är inte oväntat.

Hon sysslar fortfarande mest med ”bredvidlek”, men har börjat komma med outtalade lekinviter genom att gå och hämta någon leksak och gå fram till kompisar och ställa sig och lite hålla fram leksaken.

Vi fick inga ”hemläxor”, och förskolan rekommenderade heller inte några ”mål” att sätta upp för henne, så hon verkar vara right on track, helt enkelt. Skönt!

Imorgon är det dags för barnmorskebesök och TUL. Så nu ska jag sova.