Kämpa, kämpa!

Kämpa, kämpa!

Måste. Jobba. Skulle ha fixat saker i fredags inför imorgon. Hann inte.

Försöker peppa mig själv med att klockan ”egentligen” bara är 23. Går sådär.

Jag får fortfarande utslag av optimism då jag tror att jag ska hinna med saker. Sedan slås jag brutalt ner av insikten att ”Just ja, det är ju så här det är att ha två småbarn!”. De är så söta, men ack så inkompatibla med att få något alls uträttat.

L vaknade sin vanliga tid omkring 6.15 eller så. Men sen var det ju där med sommartiden som slog till i natt… Trött är bara förnamnet.

Klockan 06.05 en lördagsmorgon…

Klockan 06.05 en lördagsmorgon…

… har båda barnen (och därmed även mamman) vaknat.

Men vad gjorde det när jag fick se den här synen efter att ha gjort morgontoalett?

Två små rufstottar som sitter och läser böcker tillsammans. ”Max balja” till den mindre, och ”Örnis bilar” till den större.

Vi smög upp, och läste lite tillsammans i soffan. Solen hade redan gått upp, kaffebryggaren puttrade, och jag kände att ”Det här är ju livet ändå – mysiga helger med barnen!”

Sedan åt lillasyster kattmat fem gånger, tömde ut sopskyffeln med gårdagsmakaronerna på golvet, började riva ur diskmaskinen och rota i kökssoporna. Jag sjasade ut henne i vardagsrummet, där hon genast började göra livet surt för storebror istället. Och storebror tjöt. ”L har förstööört mitt liiiv!”

Och så vidare. En och en halv timme helg med barnen. Mitt fokus har redan gått från mys till överlevnad.

Inskolning, omstartad

Inskolning, omstartad

Hej! Här sitter jag i en soffa på förskolan och dricker kaffe. Barnet sover.

Vi har bara varit inne idag, med ett annat barn som sällskap. L har upptäckt hela lokalen, klättrat på stolar och bord, och jagat den lilla kamraten runt omkring. Sedan kom resten in till sångsamling före maten. En salig blandning av ungar, där en bara vill ta med vissa hem, och typ sätta ut andra i snön. (Ja, jag är en sån där elak mamma som kan tycka att andras ungar är svinjobbiga ibland.) Undrar hur ens egna ungar hamnar på adoptera/sätta-ut-i-snön-skalan för andra föräldrar som är på besök?

Äta mat på föris går…sådär för lillan. Dels har de bara riktiga stolar i miniformat, och det är svååårt att sitta still, dels är hon så trött vid den tiden att hon knappt kan äta.

Om en timme, eller när hon vaknar, är det dags att gå hem för dagen. Storebror får också följa med hem såklart.

Vi är nu kanske nästan återställda. H var ju inte förskolefähig förra veckan, och när vi väl valt att hålla även L hemma från onsdag så visade det sig att hon hunnit dra med något nytt hem efter, vadå…fyra timmar totalt på förskolan? Hon fick plötsligt feber igen på onsdag förmiddag, ackompanjerad av rinnande snor i orimliga mängder. Både ungarna och päronen har haft dålig aptit och varit trötta, men någon sorts uppåtgående trend har det ändå varit under helgen. Slemhostan vägrar dock att ge med sig, och vi hostar och rosslar och väser och piper ikapp om nätterna.

Idag fick jag i alla fall köra förskolelämningspremiär med Thule Urban Glide2 Double, vagnen som ska bli min förskoletransport i vått och torrt framöver. Det är så skönt med en riktigt rejäl terrängvagn i sådana här lägen, när ett ganska rejält lass barn (kanske närmare 30 kg kombinerat nu?) ska forslas över fruset slask snabbt som attan. Jag är helt förälskad i den här vagnen, och har saknat min förra som jag sålde. Den uppdaterade versionen är ännu bättre, och det enda smolket i glädjebägaren är att den blivit ännu ett par centimeter bredare, och att det fortfarande inte är superrymligt under suffletten för lite äldre barn, trots att det var en av de saker som ska ha förbättrats.