Snart på väg hemåt igen

Snart på väg hemåt igen

Lördagen passerade förbi i ett töcken av trötthet. Tror vi tog oss ner på stan, lät H leka i lekpark på vägen, åt lunch, handlade byxor åt undertecknad,  och krånglade oss ut med stadsbussar till ett köpområde för att skaffa födelsedagspresent åt mormor. Det blev en kaffebryggare med termoskanna. Jag somnade vid nattning, vaknade till en stund senare för att slösurfa och äta upp godiset jag inte ville dela med 3-åringen, och somnade sedan om igen.

Imorse var båda ungarna vakna före 07, och jag var återigen helt färdig efter en natt på den hårda plankbädden. Så dagens tema har också varit trötthet. Vi har bara stannat inne också, eller i vart fall fram till 17-tiden, då det blev en stunds paniklek för att ingen orkade höra ungarnas gnäll, tjat, gråt och gnat i lägnheten en enda sekund till. Nu sover de båda, jag har tryckt i mig mer godis (mens, okej?) och håller på att somna på telefonen.

Imorgon blir det som fredag igen, fast reverse. 


Go away with the kids for the weekend, they said.

Go away with the kids for the weekend, they said.

It’ll be fun, they said.


Halv åtta på morgonen har jag varit vaken i snart två timmar. Bytt fyra blöjor (hälften bajs). Försökt tvinga i minstingen lite köpegröt. Avstyrt fem syskonkonflikter och två försök att riva mormors bokhylla. Tröstat barn som ramlat. Beskyddat mormors teve från lillbarnets härjningar. Tappat fattningen och skällt på barnen mer än en gång. Hällt i mig två koppar kaffe, helt utan effekt.

L vaknade någon gång mitt i natten och bara gallskrek tröstlöst i vad som kändes som en evighet. Kan ha varit en halvtimme. Eller en timme. Högst oklart, men jobbigt var det.

Jag somnade före 22, vilket kändes bra efter att bara ha sovit mellan 05 och 07 natten innan. Plus en timme i bilen in mot centralen, och den förutspådda kraschen i mormors soffa med någon timmes halvdvala direkt efter ankomst. Men. Med skrikattacker, som innebar att L kom upp i bäddsoffan, och ett antal uppvak därefter för att kolla vart ungarna befann sig (en gång satt L plötsligt på andra sidan om H, vinglande på sängkanten) blev det inte direkt en fridfull natt.

Jag håller på att svimma av trötthet, men nu är det dags att byta dagens femte blöja, och torka av kräket på mitt byxben.

Men resan gick rätt bra igår. L satt mer än halva tiden i sitt babyskydd, och var bara gnällig under resans sista tjugo minuter. Och H levererade bajsblöja precis innan ankomst också. Båda mutades med kanelbulle vid avgång för att få en lugn start på resan.  

Jag ska bara…

Jag ska bara…

Vika tvätt för att någonstans i den gigantiska högen hitta strumpor till mig och barnen.

Packa inför Örebro-resan imorgon, till mig själv och två barn.

Skriva ihop en jobbgrej jag lovat att ha klart denna vecka.

Sedan får jag sova. Igår var jag uppe till halv tre för att få klart en jobbgrej tills idag. Tröttheten vet inga gränser.

Framför mig har jag fyra dagar iväg med barnen. Just nu ser jag fram emot att få gosa ordentligt med de små, jag har ju jobbat tre dagar i rad nu. 

Men innerst inne vet jag ju att det kommer bli stressigt som tusan. Alla förflyttningar med ansvar för två barn själv är liksom jobbiga. Och vi ska på ett tåg. Av ett tåg. In på lunchställe. Ifrån lunchställe. Först när vi kommit hem till mormor kommer jagatt  kunna andas ut. Förmodligen vinner jag inte priset för trevligaste dotter då heller, för risken är rätt stor att jag kommer att krascha i den obeskrivligt obekväma futonsoffan och tvärsomna.

Jag lyckades i alla fall göra det bästa av vagnssituationen. Det får bli P&T Vibe, med babyskyddet monterat ovanpå sittdelen. Då har jag en vagn som rymmer båda barnen på promenad och är lätt att fälla ihop på tåget. Lillan är dessutom i tryggt förvar i babyskyddet medans jag stuvar vagn, bagage och storebror, och hon sitter fast på ett ställe under resan utan att jag måste brottas med henne i två timmar. 

H får klara resdagarna i syskonsätet, även om det är i minsta laget för honom, och sedan kan vi lämna babyskyddet hos mormor under vistelsen så att han kan sitta i huvudsätet, och L i syskonsätet. På natten kan L sova i huvudsätet nedfällt i plant liggläge. Det enda problemet som kvarstår är bristen på packningsutrymme i vagnen, och att jag inte har något regnskydd som passar. Men det får gå. Packningen får minimeras.

Åtta vagnar, men ingen är rätt

Åtta vagnar, men ingen är rätt

Imorgon bär det av till Örebro igen, för att besöka mormor över en förlängd helg. Bara barnen och jag, som vanligt, medan B får leka med sina kompisar och sin stereo. Och problemet är återigen att jag inte har någon vagn som passar. Lite ironiskt när det står åtta stycken i garaget, men så är det.

Det är många parametrar som behöver uppfyllas:

  • Det bör finnas plats även för H, eftersom det är tre kilometer från mammas lägenhet ner till centrum, och den sträckan gånger två är lite för mycket för H att klara av, även om han inte behöver vagn för att exempelvis sova middag längre. Och jag vill gärna ha koll på honom när vi är på tågstation o.s.v. Ståbräda skulle kunna fungera i nödfall. Och där har vi uteslutit MB Terrain och Bugaboo Runner, som är de vagnar jag har som helt saknar ståbräda/syskonsits. Jag är även tveksam till att ta en Yoyo med ståbräda för så långa promenadsträckor.
  • Den måste kunna fällas ihop enkelt på tåget. SJ har ingen barnvagnsförvaring på sina tåg, så den måste kunna ställas i väskutrymmet, och då även vara möjlig för mig att fälla ihop samtidigt som jag håller koll på två knoddar och bagage. Där försvinner Bugaboo Donkey och Bugaboo Buffalo.
  • Den måste rymma packningen. I vart fall någon väska, om jag tar en del i ryggsäck. Där blir det lite svårt för de båda Yoyo-vagnarna och Bugaboo Bee3, och tyvärr även min P&T Vibe, som jag köpte tidigare i år just för Örebroresor. Den klarar det ovanstående galant, och var helt perfekt så länge L låg i liggdel och H satt i syskonsitsen upptill. Men nu när L måste sitta i syskonsitsen undertill så försvinner nästan hela varukorgen, och det som är kvar blir mycket svårtillgängligt när L sitter där. Även under vistelsen behövs ju till exempel en skötväska som kan nås ganska lätt.
  • Allra helst ska den gå att fästa babyskydd på, eftersom tågresan med L blir tusenfalt lättare om hon sitter i ett babyskydd. Hon är inte som H, som sov sig igenom hela resorna i en bärsele på min mage, och det är väldigt ansträngande att försöka hålla henne i knät eller på stolen bredvid i två timmar samtidigt som jag ska hålla koll på H och hjälpa honom med diverse. Där går Bugaboo Bee3 helt bort, eftersom jag saknar adaptrar till den.
  • I den bästa av världar ska L kunna sova i den. Mamma har en helt obeskrivligt hård och hemsk bäddsoffa, lite som en futon fast med ben. Jag får ont överallt av att sova i den, och inte blir det lättare om jag ska hålla koll på L medan jag sover också.

Så vad kvarstår? Jag kan ta en Yoyo med ståbräda och babyskyddsadapter, men den lilla varukorgen och ansträngningen av att knuffa den med ståbräda minst sex kilometer dagligen gör att det inte känns klockrent. Jag kan ta Viben ändå, men behöva krångla, krångla, krångla med packning hela helgen. Det går inte att hänga en skötväska på styret på den, eftersom ett barn kommer att sitta i syskonsätet rakt under handtaget. Eller så tar jag en enkelvagn och har L i bärsele på ryggen de stunder då H inte orkar eller bör springa fritt…

Jag vet två vagnar som hade varit perfekta för Örebroresan, antingen Uppababy Vista (syskonvagn på höjden/längden med VARUKORG) eller Zoe XL2 Best v2 (Resesyskonvagn på bredden som nästan inte väger någonting, men ändå verkar enormt rymlig och bekväm). Den första skulle jag ju kunna köpa typ idag…om den inte hade kostat ca 14 000 kronor i syskonutförande. Lite (nej, mycket) mer än vad jag har råd med just nu. Den andra är jag sjukt nyfiken på. Den kostar ”bara” ca 350 USD, men de säljer inte direkt till Sverige, så det måste fixas och trixas med USA-adress och tullavgifter. Det blir ju inte till den här resan, om jag säger så…

Lyxproblem, jag vet, men det är så sjukt störande att det inte ska gå att få till en vagn som verkligen fungerar bra till resorna till mormor. Suck, jag blir svettig och får ont i kroppen bara att tänka på allt bänglande, stressande och dessutom sovande på en bädd av plankor.

Bild

Uppdatering från @alltenligta på Instagram

Life hack för kattägare. Mina katter äter glatt hela sorkar, men kan absolut inte äta kattmat i gelé från påse om jag inte först hackar upp maten med en gaffel. Så jag har köpt varianten i sås, för att slippa. Men häromdagen insåg jag att det går utmärkt att fördela gelématen genom att krama om och knöla ihop påsen innan jag öppnar den. Perfekt fördelad mat direkt ur påsen! Delar nu med mig av denna upptäckt, med risken att jag är den enda som haft katt typ alltid utan att ha klurat ut detta tidigare.
Uppdatering från @alltenligta på Instagram

Framsteg i pottfrågan

Framsteg i pottfrågan

Vi har ju haft …svårt…att få med H på tåget vad det gäller att börja gå på toa/potta. Efter en lysande start i 1,5-årsåldern kom vi av oss med flytt och kattungar och sjuka katter och graviditet och bebis, och plötsligt var vi mitt inne i den s.k. trotsåldern med en släng av typisk regression. Där ryggmärgsnejet även omfattade alla försök till att få honom till pottan.

Vi har trugat, bönat, bett, tjatat, skällt (veet, inte bra) och mutat. Men han har inte velat. Han har varit torr hela natten länge, och verkar känna av när det är dags dagtid. Så det har varit någon sorts mental spärr.

Men vi har ledsnat på att ha två blöjbarn, och vid tre år fyllda är det ju minst sagt på tiden att sluta med blöja. Så jag började så smått med den situation där vi vet att han alltid är nödig – när han vaknar. Jag började helt sonika rycka av honom blöjan så fort han vaknat. ”Oj, nu får du skynda till pottan innan kisset kommer!” Han har försökt komma undan med blöjan i behåll ett par gånger, men annars – kiss i pottan varje morgon utan knot! 

Nu har vi även börjat pricka in bajset, i vart fall ibland. Ofta kommer han och vill till pottan när det redan är för sent, men ibland säger han till innan, och ibland kan vi räkna ut när det är dags och övertala honom att testa pottan.

I måndags frågade jag när vi kom hem om han behövde gå på pottan, och han tyckte att han skulle göra det efter mellis. När han ätit klart påminde han själv om att det var dags för pottan, och gick och kissade. 

Han ville inte bajsa, sa han först, men efter att han gått upp såg han ut som att något var på gång, och jag sa att han skulle sätta sig på pottan och se om det kom något bajs. Han tog det lite för bokstavligt, och såg efter lite för snabbt, med resultatet att en redig bajskorv hade landat bredvid pottan. Sällan har jag varit så glad att se bajs på golvet! 

Igår blev det en laddning i blöjan på eftermiddagen, men idag hade han själv velat gå på pottan när de kom hem från föris, och – voila! – bajs i pottan. Han har börjat prata om att han ska få kalsonger, och det känns som att han äntligen, äntligen själv vill sluta med blöja.

Föräldramöte

Föräldramöte

Igår kväll var jag på mitt livs andra föräldramöte. Det första på den nya förskolan för mig. B var på ett i våras.

Det var kul att få lite inblick i vad barnen gör på stora avdelningen – jag har ju bara sett den från dörren tidigare. Överinskolningen sköttes ju helt av pedagogerna, så jag har inte vetat så mycket om vad de pysslar med där. Utöver det jag hör från H, då, men det är inte alltid lätt att få grepp om en treårings berättelser.

Det mest bestående intrycket från mötet var dock AJ MIN ARMA RÖV! Att (med min väl tilltagna bakdel) sitta en dryg timme på en stol byggd för ett litet barns ändalykt… Jag har fortfarande inte återfått full känsel i rumpan. 

Jag tycker mig se en viss skillnad i föräldraattityderna här i småstan, vid jämförelse med den förra förskolan i den lite ”finare” norrförorten. Här var det mer ett intresserat lyssnande om barnens aktiviteter än ett förhör om hur det egentligen stod till med luftkvaliteten på eftermiddagarna, och långdragen debatt om huruvida det kunde tillåtas att bjuda på något med SOCKER 😱 när barnen fyllde år.

Ett visst knorr om Schoolsoft förstås, men det verkar ju rent allmänt vara ett gissel för alla som försöker använda det. Vi är så kassa föräldrar att det tog oss ett drygt halvår i nya förskolan innan vi ens försökte logga in. Och då ville systemet inte alls kännas vid oss, så vi lämnade det hela där.

Jag är annars inte speciellt engagerad i förskolan. H trivs och utvecklas i massor, det märker vi ju. Han berättar en hel del om sina dagar, och jag känner mig helt bekväm med att han nu är en egen individ med ett liv utanför familjen. Jag behöver inte veta om allt han gör varje dag. 

När jag kom hem hade B utfodrat och nattat båda de små fast klockan inte ens var 20. Glädjen blev dock kortvarig, eftersom L snart vaknade och vägrade somna om. Vi försökte ändå kolla på teve en stund, men när även H kom tassande uppför trappan fick B gå ner och läggs sig med honom, medan jag spenderade en jobbig timme eller två med att få L att somna i vagnen. Hon grät och grät och grät. Någon gång efter midnatt vaknade jag liggande på soffan med armen över ett sovande barn i vagnen bredvid och tassade ner till sovrummet.

L är uppenbarligen inne i ytterligare en fasansfull fas, och vissa kvällar/nätter är rätt dryga nu. Hon har även varit förkyld i omgångar sedan i augusti, och hostar och rosslar. B fick besöka barnmottagningen igår för att kolla upp hennes illande röda mungipor och likaledes röda prickar på hakan. Den feta krämen vi fick rekommenderad på Apoteket har inte hjälpt alls, utan utslagen bara sprider sig. Läkaren gissade på någon form av svampinfektion, och vi fick Daktacort utskrivet. Det skulle hjälpa både mot svamp och typ ALLT annat också, så vi hoppas hon blir bättre nu…

Den här veckan jobbar jag tre dagar i rad, eftersom jag och barnen drar till mormor på fredag. Så nu ska jag återgå till jobbet.