Vardag, simskola och tankar om tid och ordning

Vardag, simskola och tankar om tid och ordning

Måndagar till torsdagar rullar på ganska fort här nu. Någon sorts vardag har infunnit sig, någon sorts rutin.

(Som dock ständigt bryts av än det ena, än det andra. Sjuka barn, sjuk make, BVC… alltid är det nåt. Men en vardag är det.)

H började på simskola idag. På badhuset här i stan finns ingen verksamhet för barn under 3 år, så småtjejerna får börja på babysim/simlekis på annan ort till våren. H och pappan fick gå på badhuset efter förskolan, medan jag kände mig som supermom (eller tokstressad och genomsvettig…) och lagade middag med en grinig bebis i sjalen, och en ivrig tvååring som ”hjälpte till”. L är inne i en mycket, låt oss kalla det sensorisk fas. (Läs: hon ska känna och klämma på allt, inklusive fiskfiléer och köttbitar, smörklickar och tallrikar med uppvispat ägg, vilket är lite distraherande när en själv står vid spisen med varma pannor och vassa knivar.)

En pasta på helgens oxfilérester var i alla nästan klar när badarna kom hem. H hade haft jättekul, och blev besviken när han insåg att det inte är simskola varje dag, utan bara en gång i veckan. Kan inte riktigt fatta att vår äldsta plötsligt lämnat bebis- och toddleråren bakom sig, blir fem är i år, och kan gå på både skid- och simskola.

Simskolan är en för de något yngre, från året de fyller fem (den ”vanliga” simskolan är från året de fyller 6 år), med en förälder med i bassängen. Men kursupplägget verkar vara detsamma utöver att det är en förälder med, och de hade börjat träna bentag på en gång, ska testa klädsim senare i kursen, och målet är att kunna simma 10 meter.

Jag håller som bäst på att beta mig igenom övervåningen, för att få lite ordning efter två ganska upp-och-ner-vända år sedan vi flyttade hit. Tänk att både L och V hunnit komma till världen på den korta tiden.

Eller kort och kort… även ett år är ju egentligen en lång tid, från ett livstidsperspektiv betraktat, även om åren så här mitt i livet känns som att de bara rusar förbi. Om en tänker sig att en blir 75-90 år någonting, tänker sig att det är 75 eller 90 minuter. Varje år en minut, av en timme och en kvart eller en och en halv timme. Om en bara har en timme och tjugo minuter att leva innan en dör – visst är väl en minut något som räknas? Visst är en minut eller två inget en vill slösa bort på att leva i misär, och tänka att det där ordnar sig sen, om tio minuter – en kvart, när barnen är stora och det finns tid?

Jag mår bra av ordning och reda runtomkring mig, av rutiner, och är klar och organiserad i huvudet när det är rent och fint runtomkring. På motsvarande vis är jag oförmögen att tänka och agera med smuts och stök och allmänt ävj runtomkring. Så jag tar tillvara på min plötsliga lust och energi till städning och hoppas att mer energi, sinnesro och klartänkthet kommer att komma på köpet .

Varukorgskärlek och mera nygammalt

Varukorgskärlek och mera nygammalt

Emmaljunga Edge med Outdoor-chassit ersatte ju Bugaboo Buffalo här i vårt hus. Än så länge är det nästan bara fördelar med bytet. Och den största fördelen tror jag är varukorgen.

Den är stor, med platt botten och fri höjd utan nedstickande chassidelar. Den kan ta nästan hur mycket som helst, i vilka former som helst. I kombination med sidokorgen (extra tillbehör) blir vagnen en packåsna av rang.

Gårdagens kvällspromenad till mataffären resulterade i följande packning:

1 stort paket blöjor

1 6-p hushållspapper

1 säck med 2,5 kg kattmat

1 limpa

2 tråg m. färsk kolja

1 påse ruccola

1 frp romanticatomater

4 tuber barntandkräm

1 påse solroskärnor

1 påse pumpakärnor

1 pkt leverpastej

1 pkt smörgåskorv

1 pkt hushållsmedvurst

1 pkt skogschampinjoner

2 pkt mjölk

1 påse pasta

1 pkt kaffefilter

3 pkt kaffe

2 grötklämmisar

De stora sakerna: blöjpaketet, kattmaten och hushållspappersförpackningen, rymdes utan bekymmer i varukorgen, och resten blev en knökfull plastkasse som rymdes i sidokorgen. Inga bekymmer. Lööv it!

Mer andrahandskärlek:

Jacka från P.o.P och ett par orange byxor för V att växa i, och inte mindre än fem härligt ograbbiga (men ändå lättaccepterade av en fyraårig pojke med intresse för fordon och ”coola” saker) tröjor från Me&I till H.

Trasig make och sövande barnvagn

Trasig make och sövande barnvagn

Maken hade naprapat-tid idag, efter att ha sovit sönder sin rygg före skidresan till Romme. Så jag skulle jobba hemifrån för att ta hand om V medan maken var på lagning, medan han fick ta med storbarnen på vägen hem sedan.

Jobba… Nej, det gick såklart inte att få bebis att sova utanför famnen. Hon var vaken hela dagen efter lunch.

Jag blev i alla fall en barnvagn fattigare, då nu även mitt gamla överilade inköp, Babyzen Zen, fick lämna hushållet. När de reade ut chassit till halva priset förrförra sommaren kunde jag såklart inte motstå den, och hittade även liggdelen till ett bra pris.

Just liggdelens många funktioner som babysitter och vagga, och ett lite halvsittande bakåtvänt läge, trodde jag skulle vara perfekt för L, framför allt att hänga i på mitt kontor. Och bra att ha en smidigt ihopfällbar vagn på jobbet vid t.ex. oväntade hämtningar av sjukt barn på förskolan.

Men den har inte använts. Jag slutade försöka ha L på kontoret rätt snabbt. Och en liten duosingelvagn med nästan obefintlig varukorg var kanske inte riktigt rätt för mig rent generellt.

Det känns skönt att rensa ut och förädla lite i vagnparken.

Lilla V är helt suverän på att åka vagn. Från att ha kinkat somnar hon så fort vagnen börjar rulla ut från uppfarten. Och sedan sover hon. Timme efter timme. Hon fortsätter att sova även efter att vi kommit hem.

Jag tog en kvällstur med Emmaljunga Outdoor Edge till mataffären. Bebis sov direkt vid avfärd, och somnade för kvällen, ett par timmar tidigare än vanligt. Så jag hann även med mer hemma, trots att jag lagt halvannan timme på att gå och handla. Kanske en ny vana?

När hon inte är sur har hon börjat le och prata i mycket större utsträckning.

Oväntat besök, och fasligt fasande fasbebis

Oväntat besök, och fasligt fasande fasbebis

Jag gick inte på någon promenad idag. Och då ville bebis inte heller sova.

Utöver några femminuterspauser efter försök att lägga ned sovande bebis, och kanske en halvtimme på eftermiddagen då hon sov i vagnen, så hade jag bebis i famnen från morgonen till kvällen.

Och hon var så missnöjd med allt. Enligt appen är det en fas (utvecklingssprång) på intågande just precis nu, så jag hoppas att det är det. För annars – om detta fortsätter – så måste vi börja fundera på eventuell mjölkallergi hos V också. För hon är så kinkig, och har uppenbart ont i magen, och är prickig i hela ansiktet och ner på nacke/hals. Men det kan ju vara en helt vanlig fas, vanligt magknip och babyacne. Time will tell.

Hennes enda lite längre tupplur avbröts dock av att det ringde på dörren, och svärmor, labrador och alla barnens farbröder vällde in. De hade inte fått memot om att allt firande var inställt, så det blev en stunds samvaro med hämtpizza och tårta som de haft med sig. Trevligt ändå, även om jag satt med lilla fröken V lika konstant som annars under dagen.

Mood of the day.

Själv tröstade jag mig själv med dillchips och fulöl när jag tvingades inse att ingenting skulle bli gjort hemma på söndagskvällen heller.

Ut på tur, rätt så sur

Ut på tur, rätt så sur

Ungen alltså. Den lilla. Hon vill inte alls komma till ro längre. Förutom i vagnen. Så jag tog en långprommis med båda töserna i Donkeyn även på lördagen.

Samma runda, med mataffären som mål, för att inhandla B:s födelsedagsmiddag. Alla planer på ett mer officiellt firande var ju avblåsta, men en lyxig middag med löjromstoast följt av oxfilé med potatisgratäng för två skulle vi i alla fall avnjuta.

Den lilla kom snabbt till ro i vagnen, och sov återigen hela promenaden och en lång, lång stund efter hemkomst. L sov hela vägen till mataffären, men var sedan vaken.

Jag tycker verkligen om Donkeyn som syskonvagn, och den har klarat de stora snömängderna galant med låsta framhjul. Det enda jag ogillar med den är det lite rangliga chassit, och jag överväger lite om det skulle vara värt att rusta upp den genom att bygga om den till en Donkey2 – eftersom jag redan köpt hjulen så är det bara chassit jag behöver, samt ev. en sidokorg med lock, och ev. varukorg. Men jag byter nog inte ut varukorgen, för den är ju blåmelange på Weekender.

Vi fick en mysig middag till slut, och B fick inviga sina födelsedagspresenter: ny stekpanna och sparriskastrull från DeMeyere. Han fick ett nytt Microplane-rivjärn också, av det grövre slaget, för parmesan-/tryffelflagor och liknande.

Eftersom B skulle natta de två äldre före middagen så hann klockan bli 23 innan vi faktiskt hade ätit, och vi satt båda och klippte med ögonlocken vid bordet. Så vi avrundade kvällen, som det medelålders par vi är, och gick och lade oss i våra skilda sovrum. 😂

Livet… tänk när vi träffades för 10,5 år sedan… Han 31, hon 27. Vi tyckte om att resa, och ingen av oss var särskilt förtjust i barn. Och nu sitter vi plötsligt här halvgamla och mitt i småbarnsträsket. Om vi hade vetat då, den där kvällen i augusti 2008, då vi hånglade upp varandra en utekväll på stan, hur livet skulle se ut idag. Hade vi vänt på klacken och sprungit? Nej, inte jag i alla fall. Det är tröttsamt och slitigt, och vi är trötta och sura, men det är värt det. Tre underbara barn, och en fantastisk partner att återupptäcka när vi kommit ut på andra sidan av småbarnstiden.’

Vagnsovare

Vagnsovare

Lilla V är inte alls som L var. Hon är så mycket lättare på nästan alla vis. Och hon ÄLSKAR att åka vagn.

Eller… jag vet ju inte hur hon faktiskt känner för det, men hon somnar i alla fall i sin liggdel (både Emmaljunga Edge och Bugaboo Donkey) innan vi ens rullat ut från infarten. Och sedan sover hon.

I måndags somnade hon på väg till kontoret före 10, och sov till efter 14.

Idag gick jag ut på en promenad vid 11-tiden, med bebis som redan somnat i hallen, kom hem vid 13.30 med sovande bebis, som sov kvar i vagnen i hallen tills en bra bit efter klockan 16.

Hon har såklart varit vaken sedan dess, men det är ju inte heller märkligt. Det är dock märkligt, hur instinktivt en som förälder hela tiden anpassar sig, nästan omedvetet, efter bebisens utveckling.

För nu när hon har längre vakenperioder, och liksom inte kan äta sig igenom hela sin vakna tid, så har jag utan att tänka på det börjat bära runt henne framåtvänd, med armen över hennes magen och ett grepp runt grenen. För hon vill fortfarande INTE sitta/ligga själv, då går Stora Larmet direkt. Och att sätta henne i sjal när hon är vaken och aktiv känns lite halvtaskigt. Och hon sitter lugnt och avslappnat och tittar. Så nackstark, och plötsligt ganska alert.

Men här kan hon ligga. Timmar i sträck. Och bara sova.

Just idag låg hon i Donkeyn. För jag hade även storasyster med på turen. Som också blivit något av en vagnsovare, så här på ”äldre dar”, och sov från avfärd vid 11, till hemkomst vid 13.30. Hur bra som helst.