Alicante – hemresan

Alicante – hemresan

På fredagen var det redan dags att lämna Alicante. För denna gång. Efter två resor finns fortfarande mersmak för denna fantastiska stad. Sol, underbar mat och dryck och en fin badstrand mitt i stan. Kan knappast bli bättre.

Vi tog en avslutande frukost på stället i gränden, och packade sedan in oss i ett par taxibilar och satte av mot flygplatsen. Inga glömda väskor denna gång, och incheckningen gick supersmidigt. Först ville de sätta bagagelappar på våra två Babyzen Yoyo, men när vi sa att de var handbagage var det inget problem.

Mina två små på Alicantes flygplats i Babyzen Yoyo 6+ och 0+.

Ombordstigningen gick bra, och denna gång hade vi tack och lov fått en egen rad att sitta på. Tyvärr gjorde vi ett misstag med placeringen, och satte H vid fönstret (för att han skulle få se hur världen ser ut uppifrån, och kunna se ner på molnen), mig med L i knät i mitten, och B längst ut. Det var INTE en bra placering. Jag kunde inte hjälpa H med saker när jag hade L i knät, och det blev en del kladd och spill och tappade leksaker. Nästa gång sätter vi föräldern utan bebis i knät i mitten, så att hen kan serva både storbarnet och den andra föräldern.

Äntligen fick jag också ta en bild på en Babyzen Yoyo+ i planets bagagehylla. På nerflygningen stoppade personalen in vagnarna i de små skåpen precis framme vid cockpit, och så även den ena på hemflygningen. Men en Yoyo i bagagehyllan fick jag till slut testa!

Det var bökigt och stökigt med maten (HATAR de där fyrkantiga lådorna som SAS börjat med) och drycken. Efter kaffet hade jag sett fram emot att hälla i mig en G&T för att klara av sista etappen av resan med förståndet i behåll. Men sedan hände något. Hela familjen bara slocknade. Samtidigt. Det måste ha varit minst ett par timmar kvar av resan, och vi vaknade inte förrän planet började tappa höjd och högtalarna började prata om vädret i Stockholm. Que?

Även sista biten gick bra för barnens del, trots att inflygningen var allt annat än smeksam. Jag fick dock panikont i öronen eftersom det gick så snabbt nedåt, och trodde huvudet skulle explodera. Att tugga, svälja och gapa och röra käkarna hjälpte föga, och när jag till slut tryckutjämnade genom att hålla för näsan och blåsa liksom visslade det ur det ena örat. Sjukt obehagligt. Men barnen var lugna som filbunkar.

Lillan satt i selen (Ergobaby Stowaway) hela tiden, utom under start och landning, då hon var tvungen att tas ur och sättas framåtvänt. Skönt att kunna somna och veta att hon satt där hon satt.

Bagagehämtningen gick snabbt och smidigt, och det var verkligen enkelt att checka in (och hämta ut) babyskyddet som specialbagage också. En buss till bilen vid Linds krog, och sedan hemåt. Inga bekymmer.

Jag ger att flyga med två småbarn 3 stjärnor av 5. Inte direkt njutbart, men ändå helt okej, och slutresultatet var bra (de måste ju ändå tas med på semestern).

SparaSpara

SparaSpara

Så tyst och öde

Så tyst och öde

God morgon! Här sitter jag och dricker förmiddagskaffe på balkongen.

Tittar ut på en regnig sensommardag med ett lite, lite kyligt bett i luften, som skvallrar om den annalkande hösten. Fleecejackan på för första gången, och det känns vemodigt, men ändå som en nystart med krispig, sval förhöstsluft. Jag vet inte om det är alla år i skolan som gör det, eller något annat, men det känns alltid som att ett nytt år börjar i augusti-september snarare än i januari…? Längtar efter stickade tröjor, tända ljus, långkok, svamp och mustiga rödviner.

Stora barnet är på förskolan för första gången på fem veckor. Lilla barnet sover efter att återigen ha härjat sig igenom en natt som en pratsam iller på speed. Hur länge tänker denna fas pågå?

För tillfället känns det i alla fall helt tyst och öde här hemma. Trött är bara förnamnet på hur jag känner mig. Somnade i soffan igen igår kväll, desperat kämpande för att ha lite egentid. Vaknade vid 2-tiden släpade mig själv och bar ner barnet i sovrummet. Hon vaknade såklart (oundvikligt när jag var tvungen att byta bajsblöja) och började träna på sin paradgren ”hopp i spjälsäng”. Verkade sedan komma till ro mellan mig och H i sängen. Men vaknade efter max någon timme och drog igång aktivitetsschemat. Det blev bara små microlurar för mamman mellan gångerna jag var tvungen att dra ner henne från mig, sin bror och sin far, eftersom ”klättring på familjemedlem” också är en favoritsport för tillfället. Det är bara en tidsfråga innan hon brakar ner i golvet eller spjälsängen…

Hon sover helt lugnt i sin Yoyo första delen av kvällen/natten. I den ligger hon ju fastspänd med sele och kan inte ”veva igång” sig fysiskt om hon vaknar till, så som hon gör i spälsängen och vår säng. Kanske måste vi ha en vagn med sele som sovplats även i sovrummet under en period? Allas nattsömn blir ju helt förstörd som det är nu.

Bild

Uppdatering från @alltenligta på Instagram

En liten jämförelse mellan Bugaboo Donkey i monoläge vs. Bugaboo Buffalo. Alla ba' "Donkey Mono och Buffalo är lika breda". Ja – över bakhjulen. Men Buffalons sittdel är smalare än chassit och handtaget och framhjulsbasen, som i sin tur är smalare än bakhjulsbasen. Medan Donkeyn är som en stor kvadrat med lika brett handtag och chassi som bakhjulsbas och nästan lika brett mellan framhjulen är Buffalon mer som en triangel. Alltså: de är lika breda på bredaste stället, men Buffalon som helhet känns nättare, trots större sittdel. #bugaboobuffalo #bugaboodonkeymono #barnvagn
Uppdatering från @alltenligta på Instagram

Terminsstart

Terminsstart

Imorgon börjar lillskrutten på föris igen. Just när vi börjat vänja oss vid en två-barn-på-heltid-vardag.

Lite ledsamt, men kul att han ska få komma tillbaka till sitt sociala sammanhang. B har nyss fått gå ner och lägga sig med honom, eftersom han varit uppe och vandrat x antal gånger sedan läggdags vid 19.30. Han är nog lite nervös, plutten! Hör honom fortfarande prata på nedervåningen. Men han har också verkat odelat glad över att få komma tillbaka till förskolan, så det blir nog bra, även om han nog är lite trött imorgon bitti…

Och nog ska det bli lite skönt att få den där lediga stunden på förmiddagen, då lillan sover middag och H är på förskolan! Kunna röja lite i kaoset hemma, kanske förbereda inför middagen och göra iordning mellanmål att ta med till parken efter hämtning 14.30. 

Vi har släppt på de flesta måsten de sista veckorna av ledigheten, för att komma ifrån den lätta utvägen att bara låta H kolla på teve/padda medan vi stökat på som vanligt. Ryckt på axlarna åt att frukostdisken stått kvar på bordet när vi kommit hem efter en dags utehäng. 

Men nu måste det bli lite ordning på torpet igen, och någon sorts vardagsrutiner hamna på plats. Hoppas bara att L:s röja-halva-natten-fas slutar snart.

Inatt bar jag ner henne till sovrummet efter 02 (jag hade somnat i soffan runt midnatt), hon vaknade, och sedan höll hon igång i en EVIGHET, och hoppade ståendes i spjälsängen, kravlade över oss alla i sängen och höll låda konstant. För att somna och sedan dra igång igen vid 06. Jag fick gå upp med henne då, och är så trött, så trött.

Men vill inte gå och lägga mig, för orka slösa egentid på sömn?

4H-gården, igen.

4H-gården, igen.

Vissa veckor händer det att en besöker 4H-gården tre gånger. Och inte ser mer än någon kort skymt av ett djur. Det är ju uppenbarligen traktorer som är meningen med livet, universum och allting. Åtminstone om en frågar en viss liten gosse i min närhet, som snart fyller tre år.

Anledningen till veckans tredje besök var den årliga veterantraktorutställningen. Såhär sista helgen på gossens (en vecka förlängda) ledighet var vi angelägna om att ge honom lite extra barndomssommarlycka. Vilket tydligen görs bäst med hjälp av traktorer.

Vi tog varsin vagn med varsitt barn, och promenerade den långa vägen till gården. Vädret hade varit sisådär, och med någon timme kvar av tillställningen hade de flesta redan troppat av. 

Men H fick titta på traktorer. Och en helikopter! Han fick vara med om det avslutande godisregnet för barn, där han och de andra två minstingarna mest stod i utkanten av den vildsinta klungan och såg förskräckta ut. En vänlig själ räckte dem varsin godisbit, och mamman ryckte snabbt åt sig två fruktkolor som hamnade i utkanten av klungan innan någon av de små vesslorna – förlåt, barnen – kom åt dem. Mamman var nästan gråtfärdig över hur överkörda småttingarna blev. Lillskrutten var i alla fall jättenöjd med sina tre godisbitar.


Varmkorv, en mjukglass och lite lek med de vanliga gamla uppställda traktorerna, och sedan var han helt nöjd med sin dag.

Efter pizzeriamiddag (på pappans begäran av förkommen anledning) promenerade vi hemåt. B matade och nattade L medan jag och H gick ner och läste bok. 20.30 sov båda barnen, och föräldrarna fick en slapp kväll framför teven. 

Först sista avsnittet av ”Den goda viljan” från SVT:s öppna arkiv, nu Netflix-dokumentär om kött (av den munvattnande sorten, inte skuldframkallande). Ett avsnitt Orphan Black på det, och vi avsluta en väldigt trivsam familjelördag. En bra dag.

Äntligen friyay!

Äntligen friyay!

Så blev det fredag igen. Veckorna bara rinner iväg i en dimma av föräldraskap och jobb (och en del pokémonspelande…), och för det mesta måste jag tänka efter riktigt noga för att veta vilken veckodag det är.

Men fredag är liksom alltid fredag, oavsett jobb, föräldraledighet, semester och allt däremellan.

I förmiddags gjorde jag kontor en liten stund. Eftersom vi har fredags- (och måndags-) stängt över sommaren brukar en stunds jobb dessa dagar kunna vara lugnt och trivsamt. Nu har vi tyvärr hela kontoret fyllt av polska målare, eller ja, utsidan av kontoret, och det skrapas och slipas för fullt på kontoret från tidig morgon till sen kväll. De har kommenterat att vi är på jobbet mycket, men det är ju inget mot vad de är… Byggnadsställningar runt hela huset, och folk som springer utanför ens fönster på andra våningen med slipmaskiner och skrapor gör ju inte direkt gott för koncentrationsförmågan. Plus att vi måste välja mellan bastuvärme inne, eller att vädra, men istället få oväsendet ofiltrerat in.  Sex veckor ska det vara så här innan fasad och fönster är målade och fina. Voj, voj, voj…

Vid lunch fick jag barnen levererade medan B skulle på lunch med en gammal kompis. De skulle sedan hem till oss och lyssna på ”musik”, innan jag, barnen och kompisens gravida sambo var välkomna hem för middag. Jag började med att gå på thairestauang med barnen, och klappade mig själv på axeln efter att ha fått in H tre kycklinspett med ris, L nästan en hel burk vegolasagne, och mig själv en fried rice med kyckling. Utan att någon grät!

På allmän begäran blev det sedan repris på 4H- gården. Den här gången var jag beredd på att H har heeelt fel prioriteringar, hade med mig kaffetermos och satte mig vid ett bänkbord med uppsikt över traktorerna medan jag lät H göra sin grej och L fick åla runt i gräset och smaka på löv och pinnar. Antal djur betittade/klappade = 0.  


Jag var ju bunden till bordet med hänsyn till L, men H sprang glatt runt och anslöt till andra familjer som lekte. Jag blir så osäker på hur jag ska hantera det – andra tycker kanske att det är jobbigt med en påflugen nästan-treåring som ”kraschar” deras familjeutflykt?  Men å andra sidan vill jag inte gärna säga till min fina sociala lilla kille att andra kanske inte vill leka med honom? Och för vår del blir det ju tvunget så att han får klara sig själv när jag är ensam på lekplatser med båda ungarna, eftersom L faktiskt MÅSTE ha det mesta av min uppmärksamhet när hon är vaken.

Hon var nöjd med att åla runt i gräset, och ännu nöjdare när hon lyckades länsa varukorgen på H:s sandleksaker. 


Det är en ganska lång promenad från 4H-gården – nästan en halvtimme in till centrum, och sedan ytterligare tjugo minuter hem. Naturligtvis kom en ordentlig regnskur. Som tur var hade jag sett till att det fanns regnskydd i vagnen. Som synd var var det Bugaboos originalregnskydd – visst stänger de ut vätan bra, men de fyller nästan hel varukorgen när de inte är i bruk.


Väl hemma möttes vi av två välförfriskade herrar. Jag gav L middag, och fick sedan till slut min mycket välförtjänta fredagsdrink.

Och sedan…? Det grillades, och jag sålde in Babyzen Yoyo 0+ på den gravida sambon samt lånade ut min Aldoria Bambu Soft-bärsjal och babysitterinsatsen till Stokke Tripp Trapp.

Sedan blev B plötsligt trött. Gammgubben orkade inte med hålligång från lunch…! Så jag fick underhålla gästerna, natta L, och sedan peta ner H i säng bredvid sin far. Men sen! Var klockan bara 22, och jag hade egentid medan hela familjen sov. 


Katt i knä, vinglas i hand. Nu lite Masterchef Australia medan jag avverkar det kvarvarande vinet.  Fredagen kunde knappast avslutas bättre!