Planeringsmani

Jag älskar pappersvaror. Har alltid gjort. När jag var i 10-årsåldern var det magiskt att besöka pappas kontor på statlig myndighet, och få gå in och titta i pappersförrådet.

Travar av olika papper. Gem i alla möjliga färger, former och storlekar. Häftstift. Alla pennor!Sådana där runda gröna plastfat med en orange skumgummidyna i, för att blöta frimärken och kuvert. (Fanns minsann inga Peel & Seal då, inte). Tunga, pappersviktspuckar med beigevitt, sprucket läder. Konstiga tillbehör till plotter (!) och skrivmaskiner.

Och. Ja. Jag har det svårt med måttfullhet. Med jämna mellanrum snöar jag in på saker. Jag är av eller på, allt eller inget.

Nu råkar jag ha ett verkligt behov av att strukturera och planera. För att få allt att fungera. Min koncentrationsförmåga och mitt arbetsminne är nästan obefintliga.

I morse skulle jag till exempel värma på lite av gårdagskvällens halvljumma kaffe från termosen medan jag väntade på morgonens första nybryggda kanna. Jag ställde in muggen i micron, blev avbruten av dagens fyrtiotredje ”MAAAMAAAA!”. Satte på micron men kikade in och såg att muggen var borta. Inget på köksbänken, inget på köksbordet. Vaffan?!? Jo, där stod muggen.

I den vanliga ugnen, bredvid micron. Sånt gör jag heela tiden. Jag blir avbruten hela tiden, antingen av barnen eller någon annan, eller en tanke som poppar upp, eller en notis på telefonen. Sedan kan det gå hur som helst.

Kanske just att värma kaffet i rätt hushållsmaskin inte går att planera, men jag fick t.ex. panikbeställa julkassen från bageriet, eftersom jag blev avbruten av något när jag stod med telefonen i handen och skulle skriva beställningsmejlet en vecka tidigare, och sedan glömde bort det. Om sådana saker skrivs in i en bok och sedan måste bockas av, så glöms det inte bort.

Jag har läst och testat så många planeringssystem de senaste tio åren. Digitala och analoga. Men jag dras hela tiden tillbaka till att arbeta med penna och papper. Jag vill kunna ta på mina planer, se sidor inför mitt inre öga när jag försöker minnas. Ha allt jag har gjort och ska göra på en plats där det inte bara kan sväva ut i intet.

Jag har testat så många färdigtryckta kalendrar, som aldrig riktigt passat, och försökt många omgångar att göra egna bullet journals, men aldrig hunnit med att göra alla uppslag i tid, och så har allt fallerat.

Till 2021 har jag upptäckt Hobonichi Cousin. En japansk kalender med uppslag både halvårsvis, månadsvis, veckovis och en alldeles egen sida per dag. Utsökt ultratunt Tomoe River-papper, med små, små rutor att skriva smått, smått i. Jag har köpt Avec-varianten, där själva kalendern är uppdelad i två böcker med ett halvår i varje, och sedan har jag lagt till två matchande anteckningsböcker med blanka sidor för mötesanteckningar och avsnitt för planering av annat, som trädgård och matlagning.

Människor som gillar planering är ofta aningens, aningens bindgalna. Jag har – i mitt sökande efter en perfekt set-up för kalendern – sett så många YouTube-videor med folk som totalt tapetserat det delikata pappret med klistermärken och washitejp.

Jag skulle bara ha en bra och funktionell planering. Pennor i några olika färger för att färgkoda olika områden för uppgifter och aktiviteter. Jajamänsan.

Jag: ”Min Hobonichi ska vara enkel och professionell. Inget lull-lull här inte. Nix-pix.”

Också jag:

Gick lös på Kawaii Pen Shop. Och på Paperimuru. Och på Tidformera. Har stickers. Har washi. Har sticky notes. Har stenciler och fina gem.

Problemområde: planering, strukturering, rutiner. Ska lösas genom att få till en riktigt bra kalender, min externa hårddisk där allt ska kunna vara säkert från min hjärnas felkopplade och överansträngda virrvarr.

Problemområde: göra saker med måtta. Mmm…just det….

Här har alltså lösningen av ett av mina problemområden råkat trigga igång ett annat problemområde. Visst ska jag få sitta och plocka med mina pappersvaror när tillfälle ges. Men jag får INTE bli en crazy sticker lady.

Har jag också köpt böcker om att lära mig att teckna och skriva fint? Svar: Ja. Har jag googlat stenografi och suttit en halv natt och kollat igenom lektioner i det? Jajamän!

Jag vet inte hur jag ska lära mig att bara kunna göra en sak, som att planera mitt liv i en kalender, utan att sväva iväg och grotta ner mig i allt runtomkring (som ofta är roligare).

Det är inte jättemånga olika saker jag tycker är roligt egentligen: läsa, baka, laga mat, pyssla med pappersvaror, skriva, odla inne och ute, lära mig språk. Skulle vilja lära mig att rita lite bättre. (Barnvagnar har jag kommit över.) Om jag bara hittar ett sätt att göra allt detta med måtta så borde det faktiskt kunna finnas lite tid för hobbies i mitt liv. Jag funderar på om schemaläggning och just att försöka att inte göra så… mycket… av allt kan vara vägen framåt?

Detta ska jag fundera vidare på…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.