En tom bok… att ta sig upp från botten

För någon vecka sedan satt jag med årsräkningen för webbplats och domän i handen. Funderade på om jag skulle betala den, eller bara låta bloggen gå i graven för gott. Tolvhundra spänn är trots allt något det går att göra något roligare för.

Men. Nej. Jag är inte riktigt där.

Ännu.

Så var är jag då? På botten, är väl det enkla och förkortade svaret. Ingen tid, ingen ork, ingen lust. Bara stress och kaos och bråk. (Okej, jag är inte riktigt framme vid konkurs, skilsmässa och död, eller att bara rymma från allt, vilket väl skulle vara den absoluta botten, men tamejfan inte långt däröver…)

Men. Sägs det inte då att den enda vägen är upp? Kanske kan jag använda utrymmet här till att dokumentera mina försök att kravla mig ut från under den här stenen?

Det är så många saker i mitt/vårt liv som behöver förändras. Måste förändras. Och det kommer inte att ske av sig självt.

Jag har identifierat ett antal problemområden i mitt och familjens liv. Eller områden med förbättringspotential, om jag ska linda in det lite fint och optimistiskt, sådär.

  • Relationen till barnen. Uppfostran, if you will. Det är kaosigt och bråkigt runt det mesta just nu, och har varit det länge. Alla skriker på alla, och barnen mest studsar omkring som guttaperkabollar och förstör saker. Känns det som. Vi måste hitta ett sätt att nå det kortsiktiga målet att få vardagen att flyta på någorlunda, och det långsiktiga målet att det blir tre någorlunda rimliga och trygga individer som vi släpper ut i vuxenlivet i framtiden.
  • Parrelationen. Vi skriker och skäller på varandra, har ingen tid för varandra och vill många gånger knappt se varandra. Jag är bitter och trött, han är deprimerad och orkeslös och arg. Vi måste hitta ett sätt att samarbeta på ett konstruktivt sätt, med en rimlig ansvarsfördelning gällande hem och barn. Kanske kan vänskapen och kärleken som trots allt finns där på botten av allt då märkas av lite oftare.
  • Hemmet. Det är stökigt och smutsigt och saker ligger i drivor överallt. Ingen hinner eller orkar med. Innehållet i allas garderober bor mer eller mindre permanent i en jättehög på tvättstugebänken. Själva tvättandet blir av, för det mesta, men därefter tar det stopp.
  • Vardagen. Vi klarar inte av den. Vi är sena eller i absolut sista minuten till allt. Alltid. Allt bara kommer och överfaller oss oförberedda. Såväl måndagsmorgonen som tisdagsmorgonen och hösten och julen och allt annat. Vi äter för mycket hämtmat, för att ingen har koll på vad som finns hemma och ingen hinner eller orkar, och när vi väl lagar mat så tycker barnen inte om den. Nattningarna tar evigheter och tar död på våra själar. Varje kväll. Jag är ibland uppe hela eller halva natten bara för att hantera akuta tvätt- och städbehov inför nästa dag.
  • Arbetet. Mitt jobb hamnar på efterkälken i allt kaos. Jag hinner inte med det jag måste, och brottas med konstant stress och ångest över arbetet, vilket i sin tur gör att jag är mindre närvarande och tillgänglig hemma även när jag är där. Sedan i våras har all stress och möda dessutom knappt resulterat i mer än att betala min halva av kontorets kostnader och assistentens lön, vilket också skapar en känsla av ”varför utsätter jag mig ens för det här?”. Jag måste upp till en viss nivå, och först därefter kan jag börja tjäna pengar till mig själv.
  • Kroppen. Jag har precis fyllt 40 år. Jag är fet och trött. Orkar inget, och trivs inte i mig själv. Jag sover sällan mer än 4 timmar per natt, och har aldrig tid till mer träning än det jag får per automatik vid promenader för lämning-jobb och hämtning-hem. Räcker nätt och jämnt för att stänga den dagliga 30-minutersringen för träning på Apple Watch, men jag behöver både konditions- och styrketräning utöver detta, åtminstone några gånger i veckan.
  • Själen. Jag behöver komma till rätta med min stress och ångest. Hitta lite glädje någonstans. Få min egentid någon annan gång än mellan 00 och 03, då jag egentligen borde sova, men ibland sitter uppe bara för att få äga min tid och mina tankar själv en liten stund. Lära mig att leva efter rutiner, och att göra saker med måtta.

Så. Jag gör som jag brukar göra när livet känns övermäktigt. Plockar fram en bok med tomma blad och en penna. Här ska skapas rutiner och listor och samlas idéer och visdomsord.

Allt går inte att förändra över en natt. Men 2021 ska bli ett år av förändringsarbete. En dag i taget.

2 thoughts on “En tom bok… att ta sig upp från botten

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.