Jag har begått motion! (och första intrycken av Thule Urban Glide2)

Jag har begått motion! (och första intrycken av Thule Urban Glide2)

Plötsligt kände jag att det nog är dags att försöka hinna klämma in en friskvårdstimme för mamman några dagar i veckan. Min hälsa har fått stå tillbaka i den otroliga tidsbrist som uppkommit när vi blev fem i familjen, och jag har också låtit min kropp bara få vara lite efter födsel och amning.

Nu har det gått fyra och en halv månad, och förfallet har börjat kännas påtagligt. Visst promenerar jag, men sträckan mellan hem-förskola-jobb är kort, och barnvagnspromenader med pokémonjakt eller med syfte att handla mat är långsamma och hattiga. Kroppen känns svag, och orken är obefintlig. Att min mage fortfarande ser ut att vara (rejält) gravid är också en grej som börjat kännas mindre kul, även om jag försöker undvika kroppshets av alla slag.

Jag har helt enkelt börjat känna ett sug och en längtan efter mer fokuserad motion. Rörelse för rörelsens skull. Jag-tid med energigivande musik i lurarna och tid att låta tankarna vandra medan jag vandrar.

Sagt och gjort, onsdag och torsdag gav jag mig ut på kvällspromenad. Lyckades på bara känsla staka ut en tänkt femkilometersrunda som landade på 4,95-4,98 kilometer.

Bara gång, inte minsta försök till att springa, och i bekväm, men rask takt. Med Map my run och Spotify på telefonen.

Den har bott hos oss i…någon månad nu? Singelversionen av Thules crossoverlöparvagn. Eller vad man ska kalla det.

En motionsvagn med svängbart framhjul, som alltså kan mer än bara åka rakt framåt, som de renodlade löparvagnarna med fast framhjul. (Som jag provade i form av Bugaboo Runner, och hatade.) Jag kallar det crossover, för att det är en motionsvagn som alltså också är en bra barnvagn.

Dubbelversionen har bott hos oss i två omgångar. Först den äldre versionen, Thule Urban Glide 2, när L var nyfödd och H var 2,5 år. Den fick omplaceras ganska snabbt, eftersom L hatade liggdel, och det var långt kvar tills det var dags för framåtvänd sittdel för henne.

Men jag saknade det fantastiska rullet och fjädringen, och skaffade den nya versionen Thule Urban Glide2 Double, när det var dags att börja frakta två barn fram och tillbaka till förskolan. Och det är en pågående kärlekshistoria jag ska berätta mer om i ett annat inlägg.

Nu ska jag alltså bara nämna lite om lillasyskonet Thule Urban Glide2, som alltså singelvagnen heter nu. (Vad är det med barnvagnstillverkare och förvirrande namn på uppdateringar? Tänker främst på Babyzen Yoyo, som fick + som beteckning på den nya varianten, när + redan användes i distinktionen mellan sitt- och liggvagn, så att Yoyo 6+ blev Yoyo+ 6+).

Thule Urban Glide som singelvagn har legat på min barnvagnar-jag-bara-måste-ha-lista länge. Ända sedan jag insåg hur mycket jag faktiskt ääälskar dess storasyskon.

Här fick den ersätta Mountain Buggy Terrain v3 och Bugaboo Runner, som fanns i stallet sedan tidigare. Den första en fin bekantskap, som fick åka enbart på grund av redundans, och den andra ett totalt felköp, som blivit kvar länge enbart för att jag avskyr att sälja saker på Blocket. (Sveriges största samlingsplats för hel- och halvpuckon helt utan hederlighet.)

Den har samma fina egenskaper som dubbelversionen: stora lufthjul med kanonrull, en fjädring som får hela vagnen att gunga mjukt som en dromedar, en grym utfällbar och ventilerad sufflett, plant liggläge och allmän snygghet. Den är smidig och rullar nästan av sig självt, och handtagets utformning är behaglig.

Nackdelarna är också i stort sett desamma: höjden under suffletten räcker inte till för lite äldre/längre barn, vilket är synd när viktgränsen räcker till femårsåldern. Och vagnen är bred. Inte lika bred som dubbelversionen, men det skiljer bara dryga decimetern på bredden över bakhjulen mellan enkel- och dubbelvagn.

Jag använder den med liggdelen jag köpte till min första Thule Urban Glide 2 (som då alltså var namnet på dubbelvagnen). Egentligen skulle jag väl inte ha köpt den nu, eftersom den inte är helt idealisk med liggdel, men jag när jag hittade ett bra erbjudande på färgen jag ville ha (Black on Black) kunde jag inte låta bli. Och visst fungerar det med liggdel – även om vagnen blir väldigt hög och lång så rullar den perfekt. Jag hade tänkt ta bort sittdelstyget för att snygga till den lite, men det visade sig vara ett omfattande projekt.

En fullständig recension kommer vid något senare tillfälle, men sammanfattningsvis så är Thule Urban Glide2 en kanonvagn, som rekommenderas varmt för motion och promenader för barn upp till 4-årsåldern, och fungerar bra även för vanligt vardagsbruk, men kanske inte så bra i kollektivtrafik och andra situationer där stor storlek är en nackdel.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.