Att ha kommit i mål

Att ha kommit i mål

Igår kom vi i mål, jag och kollegan. Dit vi ville när vi avslutade våra anställningar för snart sex är sedan. Vi erhöll till slut den fancy-schmancy yrkestitel som tidigare tyckts oss så svåruppnådd.

En titel som öppnar dörrar och som i vårt yrke betyder att vi inte längre utgör ett B-lag eller per automatik anses som juniora, oavsett hur länge vi faktiskt arbetat.

Vi påbörjade antagningsprocessen redan i höstas, med att förbereda hela den ziljon handlingar som behövdes, skickade in ansökan i december, och fick igår till slut beskedet att vi stått pall för granskningen.

Länge har vi dragit oss för att ansöka, just för ångesten det innebär att bli synad i sömmarna, att behöva be om referenser till höger och vänster. Rädslan att bli nekad. Ingen av oss har känt att vi skulle orka med det.

Men nu så. Nu kan vi sträcka på axlarna. Vara jämbördiga med de stora pojkarna och flickorna. Vi behöver inte längre stå med mössan i handen och skrapa med foten vid varje möte med en betitlad branschkollega, av rädsla för att bli sågade vid en framtida ansökningsprocess.

Vi kan helt släppa vårt tunga bagage i form av vidrig tidigare arbetsgivare, som i en kommentar till vår ansökan bittert konstaterat att jag ”på eget bevåg” hade slutat min anställning och startat eget. Som om jag vore livegen. You can’t touch us now, skitgubbe. Vi är slutligen fria på riktigt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.