Grå gröt…

Grå gröt…

Här händer ingenting jag ens orkar skriva om, egentligen. Det här vädermässiga bakslaget har gjort mig riktigt modstulen. Tre dagars snö och isiga vindar som blåst sig genom märg och ben, och fått mig att skruva upp kontorets elelement till ohemula nivåer.

Egentid med muggen på muggen… Vad gör man inte för att få vara ifred ibland?

Bebis blev som tur var inte alls särskilt sjuk, utan det stannade vid ett kladdigt öga över helgen, lätt torrhosta och eventuell nästäppa (hon var frustrerad både vid tutte och flaska) och lite förhöjd temperatur någon dag, och sedan var det bra.

L blev frisk i samma sekund som vi klev in på vårdcentralen i fredags, så att jag fick känna mig lagom dum över att ha dragit dit en unge med förkylningsvirus. Berättade jag om det, förresten? Att jag var på vårdcentralen ensam med tre barn i fredags? Det var INTE kul. Vi fick en akuttid på förmiddagen efter att jag ringt och berättat att L haft hög feber sedan måndagen (med upp- och nedgångar) och att hon gråtit och skrikit och varit otröstligt ledsen två nätter.

B hade tid hos optikern, och jag packade ner tre ungar i/på Donkeyn och ståbräda och pinnade ner på byn. Tiden i väntrummet blev kort, men jag hann få lite ångest över att sjuka L lekte med leksakerna i väntrummet (och troligen frikostigt delade med sig av sina bacillusker). Väl inne hos doktorn var ungen sitt allra piggaste och busigaste, och doktorn meddelade att han inte alls var orolig, trots att han inte fick titta i munnen. ”Nej.” sade hon, och knep ihop läpparna. Men hon hann ta av sig både skor och strumpor, och H hade tagit av sig alla ytterkläder, skor och tjocktröja.

Vi skulle gå tvärs över korridoren för att ta ett stick i lilla fingret för säkerhets skull. V började knorra i vagnen. I provtagningsrummet satt jag sedan med en vrålapa till bebis på ena knät, och L på det andra. Men hon skötte sig föredömligt. Efter att jag hindrat henne och H från att börja gräva i de fina gula tunnorna fulla med använda provtagningsattiraljer…

Världens omöjligaste lilla person. Säger NEJ. Till allt. Eller gör bus och rackartyg. Lilla trollungen.

Sedan ut i korridoren och vänta på att läkaren skulle ha tid att komma ut för att säga att allt såg bra ut, och att L hade en virusinfektion. V gallskrek och gick inte att få lugn på tutten. Ut i väntrummet igen. L barfota. H med alla ytterkläder i en stor hög i famnen. Bebis vrålade men vill inte amma.

Till slut förbarmade sig en äldre kvinna och gick fram och pratade med V, som nu låg i liggdelen och vrålade medan jag klädde på storasyskonen. Varpå bebis genast blev nöjd och låg och kuttrade mot tanten. Som stannade ända tills vi var färdiga att rulla ut, och då höll hon upp dörren. Tack universum, för fina äldre kvinnor!

Världens drama queen. Känslorna VERKLIGEN all over the place. Antingen så kommer han aaaaldrig att få se på film igen (när lillasyster fått välja ett program), eller så är det den värsta dagen i hela hans liv, eller så är pappa så fin och har så ”sköna ben” (lurviga och varma, tyckte han vid sänggående idag, och mamma är den finaste mamman och han tycker bäst om bebis i hela världen.
Världens orimligaste person igen. Som störtgråter så fort hon får minsta tillsägelse. Här om att hon inte fick peta lillasyster i ögat, eller ta hennes snuttefilt.

Helgen bara gick, och sedan blev det skitväder och vardagsgröt och matvägran och tvåårstrots i en salig röra. Åh, vad jag hade velat vara föräldraledig, sådär som folk med vanliga anställningar kan vara, och bara stanna hemma i värmen och snusa bebis! I måndags jobbade jag i alla fall hemifrån, och det var hur mysigt som helst. Med bara bebis hemma är det helt görbart. Och ta amningspauser i lugn och ro i sängen, och prata lite med det lilla livet.

Hon leker med sin röst och låter som ett pågående kattbråk mest hela tiden. Blåser salivbubblor och skrattar högt åt när en gör tokiga miner och ljud. Suger på sina händer hela tiden, och försöker smaka på allt annat också, men det är alltid de egna små nävarna som åker in först i munnen. Det går verkligen att se att hon använder munnen för att upptäcka världen just nu. Leksaker börjar bli roliga på riktigt. Att se in i hennes ögon och se henne lysa upp…. det finns inget vackrare på denna jord!

Jag har inte tagit tillbaka den reparerade jobbdatorn till kontoret ännu, och sitter i mitt sovrum och jobbar lite, med bebis sovande intill. Tre katter är SÅ glada över att få komma in i rummet och göra sällskap ibland om kvällarna.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.