Mina stackars fötter…

Mina stackars fötter…

Den enda kroppsdel – eller de enda kroppsdelarna, rättare sagt – som jag upplevt en bestående förändring eller försämring av (utöver rent estetiska förändringar då *looking at you, bristningar och hänghud,*) efter mina graviditeter är mina fötter.

De gick upp från storlek 38 till 39 med H, från 39 till 40 med L, och nu känner jag – till min stora fasa! – att många av mina skor känns trånga efter V. Större än storlek 38 känns inte proportionerligt till min ringa höjd över havet (163 cm), så att gå upp till 39 och sedermera 40 har inte känts jättebra. Jag börjar se ut som ett stort L. Men FYRTIOETT!?!

Det är längden som är problemet, fötterna är nog ungefär lika breda/tjocka som förr, i alla fall efter första graviditeten, men de har blivit längre. Det är främst trångt fram vid stortån och känslan av ont i fotvalvet för att det liksom pressas uppåt när foten inte kan sträcka ut ordentligt som orsakat storleksbyte efter graviditeterna. Efter att ha googlat, och – som alltid vid googling på *valfritt problem* och graviditet – kommit fram till ett inlägg av eminenta Mia på Baking Babies, verkar det ju onekligen som att jag blivit plattfotad och att jag har mer pronation (erkänner: var tvungen att googla vad det var) än förr.

Nu den senaste vändan gick jag med ett par vinterkängor ständigt med dragkedjan öppen på ena sidan (innersidan) från hösten och fram till efter förlossningen, för att det var så jobbigt att böja sig ner för att dra upp och ner dragkedjan vid dessa ständiga lämningar och hämtningar av barn. Kan tänka mig att vinterkängorna hjälpt det hela på traven, genom att de underlättade för foten att luta åt det öppna hållet (inåt) istället för åt kängornas stängda yttersidor.

Och oj, vad jag märkte av att fötterna lidit skada när jag nu för någon vecka sedan (innan detta hemska, hemska, gråa februariåterfall med snö och isvindar) hoppade i ett par gympaskor. Jag har haft brännande smärtor under fötterna varje kväll, och en hel del smärtor i vaderna också (Har jag googlat blodproppar? Jajjemänn!), bara jag varit ute och gått lite. Troligen för att jag nu börjat försöka gå med mindre pronation (vilket alltså är att en går med foten lutad inåt, kobent-style), och både fötter och vader är rejält ovana med detta.

Det verkar högst oklart om det går att göra något åt graviditetsförändringarna, men jag kanske kan göra i alla fall vinterkängornas påverkan ogjord. Jag googlade vidare, och hittade en fin pdf från Friskispressen med ett träningsprogram för fötterna. Någon annan träning har jag inte orkat/hunnit/velat börja med ännu, men jag kan kanske börja nedifrån? Det skadar ju knappast att testa om mina fötter kan bli gladare, även om jag inte törs hoppas på att de blir mindre igen.

En gång i tiden fick jag beröm för mitt fina, raka löpsteg… känns rätt långt borta nu…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.