Tiden, tiden

Tiden, tiden

Ja, det går lite sisådär med bloggandet just nu. Tiden finns bara inte.

Mina dagar går i ett, och det som det helt saknas tid till är …mig. Sådant jag vill göra för mitt eget höga nöjes skull, som att blogga, pyssla med barnvagnsgrejor, läsa, odla, promenera. Att träna på annat sätt, typ gå och simma, är en väldigt avlägsen utopi. Den här veckan har min egentid varit följande: ett avsnitt Masterchef Australia i måndags, och ett i tisdags. En promenad i tisdags kväll (med sovande V i barnvagn och i syfte att gå och handla mat) då jag även hann ringa min mamma för första gången på en månad (eller två?). I onsdags sov jag i soffan ett par timmar på kvällen, det räknas kanske också?

Och ikväll (natt) har jag planterat om några av de små sticklingarna som inte rymdes i minidrivhus och torvbrikett längre. Några jättefrodiga gurkplantor, varianter av blomman för dagen/kejsarvinda och ett gäng halvrisiga tomatplantor av olika sort fick flytta in i krukor utanför de fuktiga drivhuslådorna. Omplantering borde ha skett tidigare, men vi var ju bortresta förra veckan, och mitt ”genast” (som jag konstaterade var tidsramen för omplantering när jag kom hem i söndags kväll) är i nuläget uppenbarligen fyra dygn…

Alla plantorna svarade på omplanteringen med att till synes tvärdö knall och fall. Får se om det finns något liv kvar i dem efter att chocken lagt sig imorgon.

Jag hämtade den nya åkpåsen på promenaden i tisdags, men har inte ens hunnit prova den med bebis i. Det har B fått göra.

Eventuellt får bloggeriet mest ske genom instagram en tid, för jag hatar att förlora det momentana, fångandet av småbarnslivet här och nu, som jag vill bevara för framtida minnen. Eftersom allt före typ igår mest bara försvinner i en dimma.

Bebis är så fin! Hon har hunnit bli tre månader, och ett månadsinlägg är planerat att bli av i helgen. Vi var på BVC igår för vikt och längd, som utvisade 4960 gram och 58,6 cm, och hon fortsätter följa sin kurva, något mindre än medel. Hon började vända sig från mage till rygg för hela två veckor sedan (enligt B) men jag fick bevittna det för första gången idag. Hon är på god väg att klara en vändning åt andra hållet också, skrattar med små chucklande ljud och pratar med toner som går åt alla möjliga håll: uuuuäääääeeee-ihh-gwuu-gll-eh, och annat fint, säger hon. Guggeli och guggela, som i den där visan om Frida Frej, är en rätt bra beskrivning. Jaja, mer om detta sedan.

Och kanske förlossningsberättelsen blir klar till slut?

De här barnen är också fina! De kan vara riktigt jobbiga, med mycket drama och svartsjuka, men framför allt uppvisar de just nu ett syskonskap som det är en välsignelse att få ta del av. De älskar varandra så mycket, och leker tillsammans och backar varandra.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.