Första resdagen med lilla V – packningssammanbrott och en bajskatastrof i Dala-Järna

Så packade vi ihop oss för vår första resa som trebarnsfamilj. En vecka i Trysil med B:s familj hägrade.

Det blev trångt i bilen, var det första vi kunde konstatera. Vi har lyckats hitta en kombo av tre stolar som går att skohorna in på rad i baksätet – Maxi-Cosi Pearl XP med Family Fix-basen åt L bakom förarplatsen, Maxi-Cosi Cabriofix åt V, fastspänd med bälte i mitten bak, och sedan en BeSafe iZi Flex Fix i-Size till H, framåtvänd bältesstol. Och det går preeeecis.

Och pappan står och svär och skakar av frustration när allt äntligen är på plats. Han skriker på mig, jag skriker på honom och barnen skriker på allt medan vi färdigställer den sista packningen av bilen. Bebisen är trött och vill komma till ro och gastar ända tills vi åkt iväg. Då somnar hon. Sedan somnar V, men först efter en stund. H är vaken nästan ända till lunchstoppet på Dala-Järna Hotell.

Jag läste om stället på nätet; att deras lunchbuffé skulle vara ett trevligt hemlagat alternativ till snabbmatställena mellan Stockholmstrakten och Sälenfjällen. Vi hamnar annars alltid på donken i Ludvika, eller på hemsk-kantinmats-stället Flottaren i Vansbro, så vi var redo att testa något nytt. Bebis satt rätt nöjd i bilstolen, medan jag åt TRE portioner färsbiffar med pepparsås och potatis. Den första för vanlig hunger, den andra för amningshunger, och den tredje på rent okynne. Verkligen gott och sådär gammaldags hemlagat, i en sån där superenkel och helt ostajlad miljö som inte är mycket för världen.

Barnen åt en del ris (båda), kokt potatis (bara L), majs, oliver och bröd med smör. Som hemma, ungefär…

Bebis började kinka mot slutet av måltiden. Jag kände mig inte helt bekväm med att amma där, men det var bara ett sällskap kvar utöver oss, och lunchen var på väg att stänga, så jag tänkte sätta mig med ryggen mot de andra.

Det blev dock lite fördröjt, för bebis var omisskännligt blöt på kläderna på ena höften. ”Kissläckage?” tänkte jag förhoppningsfullt, innan jag såg den gula tonen på fläcken, och kände en doft av sur bulldeg. Bajskatastrof.

Som de rutinerade trebarnsföräldrar vi är hade vi såklart ett ombyte till den lilla i skötväskan. Nehej, inte det? Oookej… Ganska rutinerat och relativt obrytt fick vi dock in den lilla på toaletten, som saknade skötbord. Som en väloljad maskin samarbetade vi – en höll upp bebis, en tog av blöjan. En spolade av bebis i handfatet, en gjorde sig av med blöjan. En höll upp bebis, en torkade henne med en spylapp från Ikea och satte på en ny blöja, och det som kunde räddas av kläderna. Strumpor, mössa och en dregglis…

Sedan gick jag och satte mig och ammade med den tjusigt ekiperade bebisen i famnen, medan B sköljde ur bajsiga kläder i handfatet. Alla hennes kläder låg i min resväska långt ner i packningen, och med 17 mil eller så kvar att åka var vi glada över hennes fleecewrap i bilstolen.

(En behändig sak från Lodger, som jag Traderafyndade inför L:s ankomst, som en tjock fleecefilt med öppningar för stolens bälte, som sedan kan vikas in över bebis, eller lämnas öppen. Bra att ha öppen i den varma bilen, och sedan bara vika över när hon ska bäras ut i kylan, och med dragsko så att överdelen går att göra till en ganska tätslutande ”luva”.)

Det blev en skrikfest kring Malung också, och vi fick till slut stanna utanför Hjulslätts gårdsbageri för att panikamma på parkeringen. Detta ställe har nämligen ALLTID stängt en halvtimme-trekvart innan vi kommer dit, det slår aldrig fel. Men sen gick det ändå rätt bra, med bara en liten stunds skrik till.

Pappan var stressad och tyckte att det ju var typiskt att tredje barnet inte skulle kunna åka bil, när det nu gått så bra med de övriga, och jag fick stilla påminna om en skrikfest just på väg till Trysil när H var ett halvår eller så, och ytterligare en året därpå, och L:s otröstliga skrik hela vägen från Ikea i Uppsala och hem vid minst två tillfällen. För en första heldagsresa vid bara 3 månaders ålder tycker jag att det gick riktigt bra för V.

Till slut var vi framme, och kunde ansluta till svärmor och farbröder på Radisson Blu Resort, ett systerhotell till Radisson Blu Mountain Resort, som vi besökt ett flertal gånger. Detta är ”storasystern”, beläget nere i dalen vid turistcentret, och med flera restauranger och större inomhusbad.

Vi har hyrt en enda jättelägenhet med plats för oss alla: sex vuxna och tre barn. Vårt rum med jättedubbelsäng och badrum en suite, med dörr efter badrummet att stänga ut mot resten av lägenheten. Ytterligare ett rum med dubbelsäng, och sedan två rum med våningssängar, enkelsängar med en smal överslaf. H får kampera med farmor och sova i överslaf, medan vi får försöka samsova med båda tjejorna.

I övrigt en superlyxig och rymlig lägenhet, med självförsörjningsmöjlighet och stooora sociala ytor. Recension kommer förhoppnigsvis i en blogg nära dig någon gång snart…

Vi fick en tjänlig middag på pasta/pizza-restaurangen. V sov i Babyzen Yoyo, som blev den utvalda hotellvagnen, och övriga barn hölls i schack med paddor.

Första skidsemestern med tre barn! Håller tummarna för att detta ska gå bra.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.