Skit och pannkaka

Skit och pannkaka

I förrgår var jag uppe sent. För ett gott syfte, förstås. Nattsudd för nöjes skull ligger bakom mig.

Jag preppade mat. Gjorde en vegetarisk lasagne fram till dags för ugnen, och ställde den i kylen, redo att gräddas medan pappan och gossen var på simskola igår eftermiddag. Så att jag slapp stå med skrikbebis och nitisk stjälpreda och laga middag utan annan vuxen att lämpa över något barn på.

Den här bilden kommer säkert att hamna upp-och-ner, den också. Utöver trötthet är en av anledningarna till att jag knappt orkar blogga längre att bilderna återigen hamnar upp-och-ner när de läggs in från mobilen, om en sedan tittar på datorn. Så var det hela tiden förut, men sen upplevde jag att problemet varit borta i något år, ända tills den förra uppdateringen av WordPress…?

Det är i alla fall grytan med såsen jag kärleksfullt kokade ihop. Zucchini, morot, champinjoner, lök, vitlök, tomater på burk, röda linser, basilika. En ostsås puttrade bredvid. Igår kväll stod lasagnen redo att bara sättas in. Jag var så nöjd och stolt över mig själv. Kunde ”spela memo” (vändande av Babblarna-kort utan synbarlig överensstämmelse med några av spelets sedvanliga regler) med L, medan V småslumrade (!?!) i sin stol bredvid. Fin hemlagad och vegetarisk mat som lagade sig själv i ugnen.

Sedan kom de hem. Simmarna. V satte sig i sin stol, åt en gurkbit och ropade ”Färdig!”. H satte sig i sin stol och utbrast ”Åh, lasagne! Det tycker jag om!” Åt tre tuggor och var sedan ”färdig” han också. Jahapp.

Bläddrade igenom ”Mitt barn äter allt”-boken. Och…Moaahaahaa! Jomenvisst… Saker som ”Här används den trygga pastan för att ’lura i’ barnet gravad lax”. Alltså… min meste matvägrare hade börjat med att titta på tallriken och säga: ”Jag tycker inte om den där maten. Det är lax.” Sedan hade jag tvingat honom att i alla fall sätta sig vid bordet och smaka på pastan. Han hade tagit en bit pasta, snörpt ihop munnen och hela ansiktet och sagt att pastan smakade ”laxigt”.

Vissa saker går dock att ”lura” ner. Efter att jag gjort lasagnen i förrgår kväll gjorde jag nämligen pannkakssmet. Jag hade varit för trött för att gå och handla, och det fanns inget bröd. ”Yoghurtfrukost” är inget som tas emot med klang och jubel, utan något vi lyckas få ner med löfte om att det nästa dag blir ”mackfrukost”. Och den lille matvägraren hade nöjt noterat att det var dags för mackfrukost nästa morgon. Okej. Vad göra?

Jag mixade havregryn, och gjorde en smet på 3 dl havre, 4 ägg, nästan 6 dl mjölk och en slurk grädde. Och en nypa salt förstås.

(Grädden bara för att jag sparade lite mjölk till mitt frukostkaffe, en graviditetsovana jag inte hunnit göra mig av med ännu. Dricker alltid mitt kaffe svart, utom då jag är gravid, för då bara måste jag ha mjölk i. Men det tar sin tid att lära om igen.)

Smeten fick dra över natten, och på onsdag morgon stod jag alltså och stekte pannkakor, före förskolelämning och jobb?!? Och barnen ÄLSKADE det. Med lingonsylt till såklart. Men. Det fina i kråksången? Det var att jag egentligen serverade typ stekt havregrynsgröt plus ägg 😀

Resultatet blev att alla lämnade huset mätta och glada OCH tidigare än vanligt (bara 10 min för sent istället för de vanliga 20) eftersom frukosten bara slöks. En win-win om något. Det verkar som att pannkaksfrukost kan bli en grej? Kanske går det att packa i mer nyttigheter? Vetegroddar?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.