Harmonisk bebis, hormonell mamma

Harmonisk bebis, hormonell mamma

Uuuurgh, jag lider av någon sorts hormonella sviter efter graviditet och förlossning, tror jag.

På seneftermiddagarna och kvällarna drabbas jag av en helt orimlig trötthet, inte olik den i slutet av graviditeten. Men på något sätt värre, eftersom det känns som om jag inte borde vara trött nu. Inte mer än vad den allmänna sömnbristen orsakar, i alla fall. Jag blir svimtrött, ibland så att det känns som att jag ska tuppa av på riktigt. Somnar framför teven varje kväll, och lyckas bara ibland vakna till såpass att jag kan göra några framsteg i mitt få-ordning-hemma-projekt.

Jag mår illa av och till, framför allt på morgnarna, och jag har – trots att avslaget har varit borta ett bra tag – småblödningar på nästan veckobasis. Inte mer än typ rosa flytningar, men med tillhörande ”mensvärk”/”förlossningssmärta light” i mage och rygg. Jag tror inte att det är mensrelaterat, för det har dröjt 7-9 månader innan den kom tillbaka med de andra två, och det är täta, men väldigt lätta och kortvariga blödningar, inte alls något mensliknande.

Det känns rimligt att det skulle vara något hormonellt, i alla fall. Jag minns att det varit lite allmän vajsing på mycket i kroppen runt 3-4 månader efter förlossningarna, och nu är det ju nästan tre månader sedan redan. (Note to self: Måste skriva färdigt den där förlossningsberättelsen innan jag hunnit glömma allt.)

Bebin däremot, är som en dröm. Har börjat somna tidigare på kvällarna, kan sitta själv i sin stol i köket långa stunder när vi stökar/lagar mat/äter, OCH har så smått börjat kunna komma till ro själv, och somna i sin bädd i soffan eller i Yoyon medan en bara sitter bredvid eller är i närheten. (Hon kräks något alldeles förskräckligt, men det är vi rätt härdade med efter två tidigare kräkbarn.)

Igår somnade hon själv på soffan, medan jag bara satt bredvid!

Hon upptäckte sina händer samma dag som vi var på BVC sist, för tvåmånaderskonstrollen, och nu har hon även så smått börjat ta tag i saker mer medvetet, som att ta fatt i en snuttefilt (eller helst en bit hushållspapper, om hon kommer åt) och föra den till munnen. På samma sätt sitter hon och tittar och smackar och för handen till munnen när vi äter, så hon är nog snart redo att börja smaka på saker.

Jag har redan låtit henne slicka lite på morots- och gurkstavar, och låtit henne snutta av någon droppe fikonmarmelad från mitt finger. Det är så jag börjat med alla barnen – låtit dem bara känna smaken av saker från mina fingrar, eller slicka på matbitar jag hållit i, medan de suttit i mitt knä vid bordet. Hon kan nämligen sitta i knät utan att maniskt slänga sig mot mina bröst hela tiden också nu, det är bara att hålla henne upprätt så sitter hon ganska still och ser vad som händer runt omkring.

Vi är rätt lata med magträning, och att låta henne ligga fritt på rygg också, för den delen. Mest för att hon inte varit nöjd med att ligga själv tidigare. Men det tar sig ju, och på skötbordet får hon ändå ligga en del när hon torkas efter badet. (”Badet” är med tredje barnet inte några myspysiga baljbad, utan att jag lägger henne över armen och blaskar av henne i handfatet när hon gjort kräk- eller bajskatastrof.)

Och hon är STARK. Idag när jag lät henne ligga på mage lite efter tvagningen drog hon flera gånger upp båda benen under sig så att hon hamnade i riktigt krypläge med underkroppen. Överkropp och huvud var också högt resta flera gånger. Hade hon bara lyckats få upp över- och underkropp på samma gång så hade hon helt stått på alla fyra. När jag håller henne upprätt så ”står” hon stadigt med fötterna i rakt i marken och kroppen sträckt och rak (men balansen saknas så klart helt, och hon skulle aldrig orka bära upp sitt huvud stående). Hon har inte rullat runt ännu, men varit bra nära, och förflyttar sig till och med lite framåt när hon kravlar på skötbordet. Jag tror hon är vår starkaste bebis i den här åldern, så stadig i kroppen.

Annars har det hunnit bli måndag och ny vecka och tiden rusar som aldrig förr. Idag var det som vanligt lämning-jobb-hämtning-middag-natta som gällde, och sedan somnade jag i soffan två gånger om. Nu har jag varit vaken i halvannan timme och hunnit köra igång en tvättmaskin och ett torkskåp och vikt lite kläder.

Dags att plocka upp bebis och gå till sängs. Hon har sovit sedan 19-tiden med undantag för ett uppvak för amning vid 20-21 någongång, men kommer garanterat inte att gå att lägga i babynestet i sidosängen. Nej, nej, så långt sträcker sig inte detta med ”harmonisk bebis”. Hon sover endast med mig nu, mage mot mage, och ammar av och till hela natten. Så fort jag flyttar på mig, eller försöker flytta henne, vaknar hon och protesterar högljutt. Lite lagom skamfyllt samsover jag med denna bebis. Också. Så var det med den saken.

Min vana trogen har jag också inlett året med odlingsdrömmar. Se på de små gurkplantorna som sköt upp på bara tre dagar! Som vanligt kommer det säkert bli skit med allt, och det enda jag kommer att få skörda blir lite ruccola och kanske en squash, men än så länge ser jag en prunkande kökstrådgård framför mig, med dignande grönsakskvistar blandat med ringblommor och annat fagert.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.