Kaosig jobbdag, och möte med barnet som var jag

De senaste arbetsveckorna har varit närmast parodiska, med datorhaverier och andra avbrott, ändlösa sessioner telefonkull utan kontakt.

Och mötet ena dagen som ska bestå av en uppstart med någon enstaka efterföljande kontakt visar sig vara ett halvomfattande projekt som redan är i full gång. Och nästa dags möte som också ska vara en uppstart med en person. Mest mottagande av lite papper. Upp dyker 7 personer, och väntar sig en full genomgång. Ett telefonsamtal som ska ta fem minuter tar trettiofem.

Mitt städande hemma fick mig att plocka upp en hög gamla papper som min mamma sparat och kommit kånkande på. Eftersom det en småbarnsfamilj mest av allt behöver är mer skräp… Det var mina gamla barndomsalster, av varierande verkshöjd. Det mesta slängde jag rakt av, liksom mycket annat mamma kommit släpande på genom åren. Jag är inte en sådan som sparar på saker bara för att.

Men en liten egengjord bok gjorde mig lite rörd, och nyfiken på det där barnet jag var en gång. Jag minns inte så mycket av henne. Jag minns nästan ingenting ens från förra veckan. Det är ju mycket därför jag skriver den här bloggen – för att kunna minnas något av barnens första år.

Boken måste ha gjorts i första eller andra klass, för det var då jag (i skrivande ålder) bodde (delvis) med mamma. Från tredje klass bodde jag enbart med pappa, eftersom jag flyttade med honom från Dalarna och tillbaka till hans uppväxtplats. Så detta är jag, cirka 6-8 år gammal. Gissningsvis har vi varit på besök i en kyrka, och fått en uppgift kring det.

Jag har ritat ett kyrkfönster på framsidan. Sedan en teckning av en kyrka med kyrkogård och spöken. ”Jag tänker på gravar och spöken och natten när jag hör ordet kyrka.” ”Ding dong” låter kyrkklockan, ”Buu” och ”Hoho” låter spökena. ”Ni stör min långa sömn” säger någon från graven.

”Vad undrar Jag över? Jag undrar Var himlen tar slut Om den tar slut? Jag undrar Var Jag tar Vägen när Jag dör? Finns de spöken?”

Mitt brev till Gud

Jag önskar Att våra fåglar levde fast dom är döda. Hur ser Gud ut? Är han stor eller liten röd eller gul? Jag vill ha tillbaka våran gamla hund Chicko. Jag önskar att mamma blir frisk. Var bor Gud? Varför kan man inte flyga på moln?”

”Bor Gud verkligen i himlen?”

Tänk vilka stora frågor en brottades med, redan som liten. Det där med gud har jag sedan länge avfärdat. Spöken med. Handstilen är ungefär densamma, men jag har lite bättre koll på interpunktion. Resten är väl fortfarande rätt ouppklarat.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.