Ut på tur, rätt så sur

Ut på tur, rätt så sur

Ungen alltså. Den lilla. Hon vill inte alls komma till ro längre. Förutom i vagnen. Så jag tog en långprommis med båda töserna i Donkeyn även på lördagen.

Samma runda, med mataffären som mål, för att inhandla B:s födelsedagsmiddag. Alla planer på ett mer officiellt firande var ju avblåsta, men en lyxig middag med löjromstoast följt av oxfilé med potatisgratäng för två skulle vi i alla fall avnjuta.

Den lilla kom snabbt till ro i vagnen, och sov återigen hela promenaden och en lång, lång stund efter hemkomst. L sov hela vägen till mataffären, men var sedan vaken.

Jag tycker verkligen om Donkeyn som syskonvagn, och den har klarat de stora snömängderna galant med låsta framhjul. Det enda jag ogillar med den är det lite rangliga chassit, och jag överväger lite om det skulle vara värt att rusta upp den genom att bygga om den till en Donkey2 – eftersom jag redan köpt hjulen så är det bara chassit jag behöver, samt ev. en sidokorg med lock, och ev. varukorg. Men jag byter nog inte ut varukorgen, för den är ju blåmelange på Weekender.

Vi fick en mysig middag till slut, och B fick inviga sina födelsedagspresenter: ny stekpanna och sparriskastrull från DeMeyere. Han fick ett nytt Microplane-rivjärn också, av det grövre slaget, för parmesan-/tryffelflagor och liknande.

Eftersom B skulle natta de två äldre före middagen så hann klockan bli 23 innan vi faktiskt hade ätit, och vi satt båda och klippte med ögonlocken vid bordet. Så vi avrundade kvällen, som det medelålders par vi är, och gick och lade oss i våra skilda sovrum. 😂

Livet… tänk när vi träffades för 10,5 år sedan… Han 31, hon 27. Vi tyckte om att resa, och ingen av oss var särskilt förtjust i barn. Och nu sitter vi plötsligt här halvgamla och mitt i småbarnsträsket. Om vi hade vetat då, den där kvällen i augusti 2008, då vi hånglade upp varandra en utekväll på stan, hur livet skulle se ut idag. Hade vi vänt på klacken och sprungit? Nej, inte jag i alla fall. Det är tröttsamt och slitigt, och vi är trötta och sura, men det är värt det. Tre underbara barn, och en fantastisk partner att återupptäcka när vi kommit ut på andra sidan av småbarnstiden.’

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.