Vagnsovare

Vagnsovare

Lilla V är inte alls som L var. Hon är så mycket lättare på nästan alla vis. Och hon ÄLSKAR att åka vagn.

Eller… jag vet ju inte hur hon faktiskt känner för det, men hon somnar i alla fall i sin liggdel (både Emmaljunga Edge och Bugaboo Donkey) innan vi ens rullat ut från infarten. Och sedan sover hon.

I måndags somnade hon på väg till kontoret före 10, och sov till efter 14.

Idag gick jag ut på en promenad vid 11-tiden, med bebis som redan somnat i hallen, kom hem vid 13.30 med sovande bebis, som sov kvar i vagnen i hallen tills en bra bit efter klockan 16.

Hon har såklart varit vaken sedan dess, men det är ju inte heller märkligt. Det är dock märkligt, hur instinktivt en som förälder hela tiden anpassar sig, nästan omedvetet, efter bebisens utveckling.

För nu när hon har längre vakenperioder, och liksom inte kan äta sig igenom hela sin vakna tid, så har jag utan att tänka på det börjat bära runt henne framåtvänd, med armen över hennes magen och ett grepp runt grenen. För hon vill fortfarande INTE sitta/ligga själv, då går Stora Larmet direkt. Och att sätta henne i sjal när hon är vaken och aktiv känns lite halvtaskigt. Och hon sitter lugnt och avslappnat och tittar. Så nackstark, och plötsligt ganska alert.

Men här kan hon ligga. Timmar i sträck. Och bara sova.

Just idag låg hon i Donkeyn. För jag hade även storasyster med på turen. Som också blivit något av en vagnsovare, så här på ”äldre dar”, och sov från avfärd vid 11, till hemkomst vid 13.30. Hur bra som helst.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.